En ny (s)kolpolitik

I det senaste numret av tidskriften Arena skriver Per Wirtén att det i kritiken från vänster ofta sägs att socialdemokratin behöver diskutera visioner och återerövra sin själ. ”En sådan kritik är inte bara en återvändsgränd in i politik som identitet och livsstil”, skriver Wirtén, ”Den är en dödsstöt ut i politisk marginalitet”. Han slår fast att socialdemokratin och hela den breda vänsterns viktigaste uppgift snarare är ”att gjuta nytt liv i sitt reformistiska arv: identifiera missförhållanden eller behov och sedan presentera konkreta raka förslag”. Sällan har det uttrycks bättre än så. Artikeln i övrigt är sedan något så ovanligt som en slags hyllning till ”regeringens mest spektakulära reformist”: Jan Björklund. Men, och det är ett mycket viktigt men, det handlar om Björklunds ”förmåga att väcka starka reaktioner”, patos och förmåga att politisera en fråga. Definitivt inte om hans politik. I likhet med Per Wirtén delar jag inte Björklunds värderingar. I Arena konstateras att hans betygsreformer är stolpskott, pedagogiska grundsyn konservativ och påståenden att skolans problem orsakas av odisciplinerade elever fega. Ändå är fp-ledarens engagemang och politiska track-record i de här frågorna imponerande. Jag har tidigare deklarerat att jag tillhör flumfallangen i skolfrågor inom socialdemokratin. Jag är principiellt emot betyg, anser att grund- och gymnasieskolan bör vara studieförberedande, och jag uppskattar att skolan uppmuntrar elever att ifrågasätta och kritisera. Men, vilket jag också konstaterat; detta är en position som blir allt svårare att behålla. Valanalyser har tydligt visat att s behöver tänka om och utveckla en ny offensiv skolpolitik som sätter kunskaper och lärande i centrum och ger varje individ möjlighet att utvecklas maximalt. Det finns med andra ord goda politiska skäl till omprövning på detta område, även om det för mig personligen bär emot. Vi kan kanske inte göra skolfrågan till en valvinnare för oss, men vi bör åtminstone ha en politik som inte fungerar som ett sänke. En av dem som kämpat hårdast för en omsvängning i skolpolitiken är det socialdemokratiska oppositionsrådet i Haninge, Robert Noord. Han ligger bland annat bakom böckerna Att riva plåstret: tankar om en ny (s)kolpolitik och den nyutkomna En skola för den zappande generationen. På Newsmill skriver Noord tillsammans med Ann-Margarethe Lihv, oppositionsborgarråd för vänsterpartiet i Stockholm, att om ”skolan ska kunna garantera att alla elever får lära sig det de har rätt till så måste elevernas kunskaper följas upp från tidig ålder”. Jag håller i grunden inte med Robert Noord. Men jag inser att hans linje antagligen är klokare än min, och jag hoppas därför att hans engagemang och enträgna arbete i denna fråga ska bära frukt nu på s-kongressen. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, jobbkongressen.

Sahlin och siffrorna

I går konstaterade jag att socialdemokraterna har allt att vinna på att nu sätta jobbpolitiken i fokus. I dag redovisar Mona Sahlin en ny opinonsundersökning från Novus som visar att hela 54 procent av svenska folket anser att regeringen inte levt upp till vad den lovade 2006, att fler skulle komma i jobb och färre i utanförskap. Ändå är fortfarande inte riktigt opinionen på Sahlins sida. En väljarbarometer från Aftonbladet/United Minds tyder visserligen på att de rödgröna drar ifrån, men stödet för s är fortfarande sämre än det rekordlåga valresultatet 2006. Och ska man tro DN/Synovates oktobermätning minskar den rödgröna ledningen i opinionen. Enligt dessa siffror är det nu i praktiken dött lopp mellan blocken. Det ska bli intressant att se hur detta kan utvecklas efter socialdemokraternas jobbkongress som börjar i dag. Själv ska jag göra mitt bästa för att följa arrangemanget såväl på plats som på distans. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, jobbkongressen.

Jobben, jobben, jobben

I veckan invigs socialdemokraternas 36:e ordinarie partikongress på Stockholmsmässan i Älvsjö. Jobbkongressen kallas den, och den socialdemokratiska planen framöver kan sannolikt sammanfattas i tre ord: jobben, jobben, jobben. Låter det bekant? För 15 år sedan, i valrörelsen 1994, betonade Mona Sahlin enträget att ”jobben, jobben, jobben” var den viktigaste valfrågan för socialdemokraterna. Det har blivit dags att ta upp det mantrat igen. Och det sker i så fall med svenska folkets förtroende. Mer än var tredje svensk, 35 procent, känner störst förtroende för socialdemokraterna när det gäller jobben och arbetslösheten. Det visar en ny Sifoundersökning beställd av pr-byrån Westander. Socialdemokraterna har ett klart större förtroende i jobbfrågan än moderaterna. "När arbetslösheten växer är det allt fler som känner någon som blivit av med jobbet och kanske oroas för egen del", säger Westanders vd Patrik Westander i en kommentar. Samtidigt ska nu regeringens och Arbetsförmedlingens förmåga att sköta arbetsmarknadspolitiken granskas av Riksrevisionen, uppger Riksdag & Departement. I granskningens förstudie har Riksrevisionen redan identifierat ett antal problem, däribland en allt för invecklad målstruktur samt dålig uppföljning från regeringens sida. Regeringen får också kritik på flera punkter från sitt eget finanspolitiska råd för sin ekonomiska politik. Bland annat sägs innebörden av jobbskatteavdragen vara svåra att förstå, och ofinansierade skattesänkningar riskerar att försämra de framtida statsfinanserna. Det är med andra ord guldläge för Sahlin och socialdemokratin just nu. Återstår att se hur läget ser ut efter kongressen. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, jobbkongressen.

Lovande rödgröna förslag

Det finns oftast skäl att vara skeptisk till politiker som säger att de vill effektivisera den offentliga administrationen, minska antalet myndigheter och skapa samordningsvinster. Övertron på hur mycket pengar detta kan spara är hög. I den senaste valrörelsen var det de borgerliga som lovade att skapa en effektivare myndighetsstruktur, men i praktiken har man ändå skapat nya myndigheter. Detta behöver i och för sig inte vara fel – men det rimmar dåligt med de stolta utfästelserna. På DN debatt i dag skriver de rödgrönas ekonomiska talespersoner att man vill genomföra ”en grundlig effektivisering av Myndighets-Sverige”, med sammanslagningar, nedläggningar samt bättre förvaltning av fastigheter och IT. Jag skulle lätt kunna ironisera över det här, men faktum är att det är ett otroligt välkommet besked – inte minst från socialdemokratin som i regeringsställning ofta haft förtvivlat svårt att skilja på sina roller som politisk frihetsrörelse och systemkramande förvaltare. Jag kan bara hålla tummarna för att, om s får chansen att regera 2010, de nu beskrivna målsättningarna faktiskt blir verklighet. I DN (ännu inte på nätet) framkommer även andra lovande besked från de rödgröna. I de skuggbudgetar som presenteras nästa vecka sägs bland annat ingå förslag om en riskkapitalfond för små och medelstora företag, samt ett särskilt avdrag för dem som är beredda att satsa riskkapital på nya företag. Prioriterade områden uppges vara miljöteknikbranschen och delar av tjänstesektorn. Även detta låter mycket positivt. Och jag misstänker att miljöpartiet i hög grad är arkitekten bakom såväl tankarna om myndighetseffektivisering som riskkapital. Oavsett vilket så är det min förhoppning att förslag som dessa nu sätter fart på processen med att klargöra vilket politiskt alternativ s, v och mp faktiskt står för. Alliansen vann i hög grad valet 2006 genom att ha en bättre berättelse om vad de ville med Sverige. Nu ligger bollen på den rödgröna planhalvan – och motståndarmålet är öppet. * * * Läs gärna också vad Peter Andersson och Johan Westerholm skriver om detta. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, valet 2010.

Tuffa utmaningar väntar

I går blev det klart att Karin Pettersson tar över som ny kommunikationschef på socialdemokraterna. Det var ett välkommet besked – det finns många angelägna uppgifter att ta tag i. För de flesta är Karin Pettersson antagligen mest känd som en av tidningen Fokus grundare samt chefredaktör. I den egenskapen har hon suttit med i mängder av debattpaneler och tv-soffor. Men hon har också ett förflutet i Socialdemokratiska studentförbundet och klubben SEK vid Handelshögskolan i Stockholm, samt som politiskt sakkunnig på finansdepartementet åt Bosse Ringholm och Pär Nuder. Karin Pettersson har med andra ord erfarenhet av såväl den politiska som mediala hetluften. Och det kan komma väl till pass eftersom hon, till skillnad från sina företrädare, är tänkt att även ha en utåtriktad roll i debatter om politisk kommunikation. Partisekreterare Ibrahim Baylan uppger att i det korta perspektivet ”står naturligtvis valet 2010 i fokus”, men tillägger att Petterssons uppdrag sträcker sig längre än så och handlar om ”att bygga en kommunikationsstrategi med sikte på riksdagsvalen 2014 och 2018”. Som bekant har socialdemokraternas opinionssiffror fluktuerat en hel del de senaste åren, och även om mycket tyder på att s tillsammans med de rödgröna samarbetspartnerna v och mp har en majoritet av väljarstödet just nu så ser samtidigt förtroendet för Mona Sahlin oroväckande lågt ut. Det finns med andra ord en hel del att göra för socialdemokraterna. Ansvar för detta bör dock primärt inte läggas på Karin Pettersson. Visserligen är ett gott kommunikationsarbete otroligt viktigt för att föra ut ett politiskt budskap och forma bilden av ett parti och dess företrädare – men ytterst kommer det ändå an på den politik som ska kommuniceras. Politiken i sin tur formas dock av enskilda personer, och på den socialdemokratiska partikongressen om några veckor tros det blir stora förändringar i ledningen. Då väljs det nya verkställande utskottet och många nya namn kommer in. Vad som är känt är att Ibrahim Baylan nu formellt flyttar från suppleant till ordinarie när han på allvar tar över Marita Ulvskogs plats som partisekreterare (han är fram till dess fortfarande bara tillförordnad på sin post). Enligt Ekot förs i Stockholm oppositionsborgarrådet Carin Jämtin fram före arbetarekommunens ordförande Veronika Palm, samtidigt som Mikael Damberg tros ha en bättre chans att ta sig in i VU:t än Thomas Bodström. Andra namn som nämns är Malmös kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu, Göteborgs Annelie Hulthén, Urban Ahlin från Skaraborg samt stockholmaren Ylva Johansson. * * * Läs mer om kommunikationschefsrekryteringen i Fokus, Aktuellt i Politiken, Makthavare.se (som just nu tyvärr ligger nere på grund av serverbyte), Resumé samt i Dagens Media (även här). Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Karin Pettersson.