Makthavare i Skövde

Den senaste tiden har tempot i uppdateringarna här på bloggen minskat betydligt. Ett skäl till detta är att jag på sistone ägnat en hel del bloggtid åt lanseringen av nya Makthavare.se. Vi har haft en mycket bra start för det projektet. Ett stort antal människor har jobbat hårt och ideellt med research, intervjuer, programmering, design och skriverier. Själv är jag otroligt nöjd och stolt över vad vi åstadkommit. Veckans stora grej är det parti- och kandidattest vi lade ut skarpt i går. Här kan du svara på ett antal EU-relaterade frågor och få se vilket av de i Europaparlamentet invalda partierna du förefaller tycka mest likadant som. Men inte nog med det. Vi har även ställt samma frågor till partiernas tre toppkandidater, så du får även tips på kandidatnivå om vem eller vilka du bör överväga att kryssa. Självklart säger dock inte sådana här test allt. När jag själv gjorde testet så blev jag till ungefär lika delar sosse, folkpartist och centerpartist, och jag rekommenderades att kryssa Olle Schmidt (fp). Det lär inte hända. Det finns ju som bekant andra faktorer som väger in, och långt ifrån alla kandidater har fått möjlighet att svara på våra frågor och tas med i programmeringen. Men testet ger en hel del aha-upplevelser och rekommenderas varmt. * * * I dag och under helgen är jag för övrigt i Skövde. En överraskande vacker liten stad. Här samlas nu miljöpartiet till kongress, och Makthavare.se är förstås på plats för att rapportera. Andra skriver intressant om politik, Makthavare, miljöpartiet.

Inga nazister på våra gator i år

Jag ser i Metro att interna bråk lamslår naziströrelsen, vilket nu innebär att gruppernas kanske viktigaste arrangemang läggs ner: den årliga ­marschen genom Stock­holm på nationaldagen. Enligt uppgift är det bristen på ”bred nationell enighet” som är orsak till varför marschen ställs in i år. Tidningen Expo uppger att splittringen inom naziströrelsen urartade i mitten av april i år, då en 19-åring knivskars svårt i magen på en vit makt-spelning i Gävle. Det sägs cirkulera ett rykte om att det var aktivister från en extremistgrupp där 19-åringen tidigare varit aktiv som låg bakom attacken. Mina erfarenheter som vittne till tidigare nationaldagsmarscher berättar jag om här och här. Andra skriver intressant om nationaldagen, samhälle, nazister.

Problem för centerpartiet

I förra veckan gick en av centerpartiets tyngsta profiler, Börje Hörnlund, centerpolitiker och tidigare arbetsmarknadsminister, till våldsamt angrepp på partiledaren Maud Olofsson. Hon anklagades för att rasera partiets värdegrund med risk för katastrof vid nästa val. Angreppet resulterade i såväl medhåll som kraftiga försvarsreaktioner från det centerparti som i helgen samlades till stämma i Örebro. Men kritiken mot interndemokratin inom c kom från flera håll. Lisbeth Frohm var en av dem som tog till orda och ställde frågan vad gräsrötterna i partiet egentligen betyder när de inte får vara med och bestämma i de stora frågorna, syftandes på energiuppgörelsen. Aftonbladets ledarsida granskade motionerna som lagts till stämman och konstaterade att de vittnade om ett missnöje runt om i landet. "Centern har inte lyckats få igenom en regional tillväxtpolitik som ger hela Sverige chanser att växa", menade tidningen. Och Fredrik Jarl, politisk redaktör Hudiksvalls tidning (c), uppgav för TV4Nyheterna att han i dag placerade centerpartiet till höger om moderaterna. En het fråga under stämman var FRA och de integritetskränkande lagar som stiftats under det gångna året. De samlade ombuden valde dock att sluta upp bakom partiledningens och regeringens linje. "Centerpartiet gjorde ett brott på sin egen själ där, och det gamla folkrörelsepartiet dog", skriver Björn Pedersen på Bloggen Bent. Pedersens slutsats blev att centerpartiet "får springa dit ensam" och meddelade att han inte kunde stödja c längre. Relaterat till detta vill jag gärna tipsa om att socialdemokraterna har granskat centerpartiets vallöften inför valet 2006. Det finns hela 30 punkter ur deras valmanifest som inte har genomförts eller tagits upp under regeringens första år vid makten, visar rapporten. Andra skriver intressant om politik, ideologi, centerpartiet.

Leder jämlikhet till våld?

De senaste dagarna har Aftonbladet publicerat en lång rad artiklar om mäns våld mot kvinnor som i skrämmande hög utsträckning får dödlig utgång. Jag hade från början tänkt skriva mer om detta, men ser att Erik Laakso redan gjort det bättre än vad jag hade klarat av. I stället tänkte jag kommentera att även Metro i dag tar upp våld mot kvinnor, men utifrån vinkeln om den ökade mängden unga kvinnor som misstänks för misshandel. Våldsforskaren Peter Gill, professor vid högskolan i Gävle, uttalar sig och menar att det ökade våldet som tjejgäng utövar förr eller senare kommer att leda till att någon dödas. Det som får mig att reagera är dock inte det, utan Gills förklaring till det ökade våldet: ”Killar är fostrade till detta – och tjejerna också i allt högre grad”. Och så kommer det märkligaste av allt: ”Det är en olycklig konsekvens av jämlikhetssträvandena”, säger Peter Gill. Ursäkta? Menar professorn på fullt allvar att det är ökad jämlikhet som är orsaken till att det rapporteras om mer våld mellan unga kvinnor? Är snubben på riktigt? Andra skriver intressant om samhälle, våld, jämlikhet.

Det handlar om makt

I natt smög det igång, det projekt vi i gänget bakom Almedalsbloggen snickrat på tillsammans med kompisarna på nyhetsmagasinet Fokus: nya Makthavare.se. Vi är barnsligt nöjda med oss själva. Makthavare.se liknar nämligen ingenting någon av oss sett förut. Det är en nyhetssajt där vi kombinerar god journalistik med bloggens flexibilitet och användargenererat material för att ge en djupare inblick i svenska politiska händelser. Vår ambition är att vara politikens egen lokaltidning, dit alla vänder sig som vill veta mer och förstå hur det blev som det blev och vilka som gjorde det möjligt. Dessutom syns vi. Designen är, skulle jag tro, unik i förhållande till innehållet. Vi lanserar oss på allvar senare i veckan, men redan nu går det bra att läsa blogginlägg och analyser, lägga till nya makthavare i wiki-delen – och redigera befintliga beskrivningar. Gå gärna in och kolla, och hojta till om ni hittar några buggar. Det här kommer att bli så jäkla bra! Andra skriver intressant om politik, makt, Makthavare.

Välkommet s-utspel för integritet

När jag och andra i nätverket Sossar mot storebror på första maj i Stockholm hade svårt att mobilisera folk att demonstrera under vår banderoll, så började jag misströsta en smula om engagemanget för integritetsfrågor inom socialdemokratin. Därför blir jag i dag extra glad över att läsa utspelet från partiets fem toppkandidater i valet till Europaparlamentet, där de kräver ”helhetsgrepp på integriteten på Internet” och införandet av en Integritetsombudsman i EU. I ett pressmeddelande skriver Marita Ulvskog, Olle Ludvigsson, Åsa Westlund, Göran Färm och Anna Hedh att man vill ”bevara Internets karaktär av samhällelig och demokratisk infrastruktur, och stärka skyddet för nätanvändarnas integritet”. Bakgrunden till detta är de komplicerade turerna kring olika tilläggsyrkanden till EU:s telekompaket. Den svenska s-linjen förefaller vara ett ja till den kompromiss som Europaparlamentet och ministerrådet har förhandlat fram, utom på de punkter där det finns ändringsförslag som skärper kraven på nätneutralitet och integritetsskydd. Undertecknarna av pressmeddelandet säger sig stödja ”de skarpare ändringsförslag som motsvarar de ursprungliga ändringsförslagen 138 och 166”. Detta sägs innebära att eventuella restriktioner från medlemsstaterna vad gäller användarnas ställning på Internet ”inte får åsidosätta grundläggande medborgerliga rättigheter”, och bara får ske efter en rättslig och rättssäker procedur. Stämmer detta (och jag är verkligen inte rätt person att bedöma om det verkligen gör det) så är det otroligt välkommet. Huruvida det faktiskt kommer att få någon praktisk betydelse är en annan sak, men ett nyväckt socialdemokratiskt engagemang i de här frågorna är nog så betydelsefullt. För en tid sedan skrev jag att även om Piratpartiet inte lyckas komma in i Europaparlamentet den här gången så har de sannolikt ändå bidragit starkt till att öka intresset för integritetsfrågor även i andra politiska partier. Det här känns som ett tydligt exempel på just det. De socialdemokratiska EU-kandidaterna efterlyser nu en analys av ”den samlade effekten” av FRA:s övervakning, Ipred, Acta-avtalet, Q6/17-projektet – och brittiska absurditeter som Mastering the Internet. Därför föreslår man ”en bred genomlysning och tillsättande av en Integritetsombudsman” med syfte att bevaka denna lagstiftning. ”Det behövs ett skyddande öga som kan slå larm när en situation uppstått som kräver ytterligare skydd för den enskildes privatliv”, skriver undertecknarna. Hear! Hear! Andra skriver intressant om politik, EU, integritet.

Den journalistiska glipan

Om en 48-årig man, ledarskribent på Sveriges största dagstidning, recenserat en ung kvinnlig politiker med en i skribentens ögon alltför anmärkningsvärd glipa i den förras blus i blickfånget – ja, då hade det sannolikt tagit hus i helvete. Och det med viss rätt. Men nu är det en kvinnlig 48-årig ledarskribent det handlar om, Malin Siwe. Och föremålet för hennes indignation är vänsterpartisten Hanna Löfqvist som står på andra plats på vänsterpartiets lista i valet till Europaparlamentet. Siwe uppmärksammade vänsterpartiets kampanjmaterial, utformat som en kvällstidning. Det är skickligt gjort. Bildval, rubriker, vinkling och formgivning skulle mycket väl kunna se precis likadan ut i Aftonbladet eller Expressen. Personligen tycker jag att innehållet är vedervärdigt, men jag inser att jag inte direkt är målgruppen. Problemet är att Malin Siwe inte nöjer sig med att döma ut vänsterpartiets kampanjmaterial och de budskap v går till val på. Hon levererar även ett mycket märkligt och direkt osmakligt angrepp på Hanna Löfqvist, baserat på hur hon ser ut på en bild. I en krönika i v-tidningen skriver Löfqvist att det är för många slipsar i Europaparlamentet. Detta kommenterar Siwe på följande sätt: Men Hanna Löfqvist har i alla fall inte slips. Fast hon kanske borde skaffa en. Eller köpa en blus i större storlek, för den hon har på bildbylinen glipar över bysten på ett sätt som renderat anmälningar till reklamombudsmannen ifall hon förekommit i en bilannons. Siwes artikel har resulterat i en hel del läsvärda bloggkommentarer. Hanna Löfqvist själv verkar ta det rätt coolt och håller med om att blusen är något för liten. ”Det beror på att jag ätit för många slipsar”, skriver hon på sin blogg. Isobel Hadley-Kamptz tycker att Siwes kommentar var ”något av det mest bisarrsexistiska” hon läst i en svensk tidning. Eva Westerberg konstaterar att ”Alla eventuella intelligenta analyser som kanske skulle kunna finnas faller helt platt”. Och tidningen Dagens webbredaktör Emanuel Karlsten påminner om att samma ledarsida hävdat att den svenska bloggosfären är en bloggsörja. Själv börjar han känna motsatsen; att i bloggosfären finns nyanserna jämfört med ledarsidornas elitism. Andra skriver intressant om samhälle, Dagens Nyheter, sexism.

Alliansen satsar mer på reklam

[UPPDATERAD] I dag presenterar Arbetarrörelsens tankesmedja en rapport om varifrån partierna får sina ekonomiska resurser. Politikerbloggen skriver redan nu om att moderaternas ”hemliga insamlingar” gav partiet en större kampanjkassa än något annat parti inför valet 2006. I rapporten konstateras att ett vanligt förekommande påstående från företrädare från de borgerliga partierna och även företrädare för det svenska näringslivet är att socialdemokraternas stöd från fackföreningsrörelsen gör att partiet hamnar i en otillbörlig beroendeställning. Men som framgår av rapporten så överstiger moderaternas insamlade medel med råge de intäkter som socialdemokraterna får från fackföreningsrörelsen. Under valåret 2006 samlade moderaterna in över 30 miljoner kronor i gåvor från enskilda och andra bidragsgivare, vilket är betydligt mer än alla de övriga riksdagspartierna tillsammans (sammanlagt ungefär 4,2 miljoner kronor). Men minst lika intressant som intäktssidan är att granska vad partierna använder sina pengar till. Att annonsera i tidningar, etermedier, på annonstavlor etc., är i en valrörelse den största kostnaden för partierna vid sidan av personalkostnaderna. En jämförelse baserad på uppgifter från Sifo Reklammätningar visar att de borgerliga partierna i valrörelsen 2006 lade betydligt större summor på att köpa medieutrymme än de rödgröna. Av rapporten från Arbetarrörelsens tankesmedja framgår att de borgerliga under det tredje kvartalet 2006, det vill säga under valrörelsens slutspurt, lade uppskattningsvis 122 miljoner kronor på annonser i bland annat dags- och kvällspress. Under samma period lade de rödgröna uppskattningsvis 77 miljoner kronor. De borgerliga kunde i valrörelsens slutskede med andra ord satsa 45 miljoner kronor mer på reklam än de rödgröna. Mer om detta – och många andra intressanta uppgifter – kan ni läsa i rapporten när den läggs ut publikt efter dagens seminarium. * * * PS: Rapporten finns nu tillgänglig här. Andra skriver intressant om politik, kampanjfinansiering, reklam.

Mer makt åt riksdagen!

[UPPDATERAD] Jag har inte tidigare stämt in i kören som krävt en minskning av antalet riksdagsledamöter. Men på DN debatt i dag framför historikern och Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg flera goda argument, väl värda att fundera över. Wetterberg menar att svenska riksdagsledamöter är handlingsförlamade. Ledamöternas kontrollmakt har ersatts av partiledningarnas listmakt. Den som vill hamna på valbar plats gör därför bäst i att inte bråka. Därför, skriver han, har vi fått riksdagsledamöter som är så lojala mot sina partiledningar att de helt anonymiseras. Själv har jag länge argumenterat för att väljarnas vilja om vilka som ska representera dem i Sveriges riksdag borde få ett större genomslag än i dag. Jag tycker inte att det är rimligt att partierna ska ha ensamrätt på att avgöra personsammansättningen i landets högsta beslutande organ – åtminstone inte om man anser att de folkvalda faktiskt har ett personligt ansvar för hur de sköter sitt uppdrag. Alternativet är att drastiskt minska antalet ledamöter i riksdagen. Om alla ledamöter ändå bara ska rösta enligt sin respektive partilinje så kan ju lika gärna riksdagen utgöras av lika många ledamöter som invalda partier, med ett röstantal proportionerligt mot det mandat väljarna gett dem. Gunnar Wetterberg anser att en stor del av ansvaret för dagens svaga riksdag och anonyma folkvalda vilar på det proportionella valsystemet. Han menar att det är dags att ”utvärdera detta drygt hundraåriga experiment”. Själv tycker jag framförallt att det är det personvalssystem vi nu har i Sverige som är så rumphugget av kompromisser att det gjort det svårt för väljarnas preferenser att få ett reellt genomslag. En radikal och bra lösning vore därför att slopa dagens spärrar, men att de röstsedlar som saknar personvalskryss ska betraktas som en röst på respektive partis rangordning av riksdagskandidater. Dagens ordning, där partierna i praktiken har listmakten, är en enskild ledamot mer ansvarig inför sin riksdagsgrupps- och partiledning än inför sina väljare. ”Med personliga mandat hade logiken kunnat bli en annan”, skriver Wetterberg: ”då skulle också regeringens fotfolk haft anledning att säga ifrån om sina ministrars stolleprov, för att visa väljarna sin redbarhet”. Jag kan bara instämma. * * * PS: Ibland hävdas det att vi inte kan minska antalet ledamöter i riksdagen för att arbetsbelastningen då skulle bli så hög för de folkvalda. SVT:s Smålandsnytt har gjort en granskning som visar att våra riksdagsmän och -kvinnor verkar ha rätt gott om tid att fylla. 24 av 28 granskade ledamöter har uppdrag vid sidan av riksdagsjobbet. Totalt delar de på 73 uppdrag utöver riksdagsuppdraget. Andra skriver intressant om politik, samhälle, riksdagen.

Förstamajrapport

I morse presenterade TV4 och Novus Opinion en ny väljarbarometer som föreföll visa att kräftgången stannat upp för oppositionen. Samtidigt tappar regeringspartierna stöd och gapet mellan blocken ökar till 4,3 procentenheter. Detta var sannolikt en välkommen nyhet för Mona Sahlin och de andra socialdemokratiska förstamajtalarna i dag. Själv inledde jag mitt firande i dag med att bevittna när Alexandra Einestam och Åsa Andersson gifte sig med varandra. Det var en fin ceremoni och en stor dag, inte bara för det lyckliga paret utan för alla oss som väntat länge på en könsneutral äktenskapslagstiftning. Tyvärr bjöd dagen även på en del tråkigheter. Ett gäng MUF:are hade ställt sig vid korsningen Birger Jarlsgatan och David Bagares gata och skanderade spydigheter mot folk såväl på väg till samlingen Humlegården som när de passerade i demonstrationståget. Även vid Norra Latin, när Wanja Lundby-Wedin talade, var det en grupp idioter som buade och betedde sig illa. Har man det minsta respekt för demokratin så bör man respektera demonstrations- och yttrandefriheten och inte störa fredliga sammankomster. Eller handlar det kanske om avundsjuka? Det är ju inte så att moderaterna klarar av att samla över 12 000 människor i några politiska manifestationer. Bisarrt nog verkar den ena gruppen respektlösa idioter gett sig på den andra. Flera medier uppger att polisen gripit en ung AFA-kvinna, misstänkt för både att ha lett protestskanderandet under Lundby-Wedins tal samt för att ha fysiskt attackerat en MUF-tjej. Om uppgifterna stämmer visar det återigen att AFA-folket fullständigt saknar perspektiv och förnuft. Griper man till våld mot meningsmotståndare visar man bara att man inte har några vettiga argument. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, första maj.