Samma sommarsnackande sossar som vanligt

För några dagar sedan presenterade socialdemokraterna sin satsning på webbradioprogram i sommar, där ”Ledande socialdemokratiska företrädare underhåller dig i hängmattan, i solstolen eller på lunchrasten”. Satsningen var först betitlad ”Sommarpratare”, men efter att Sveriges Radio skrivit till socialdemokraterna och hotat med att det ”skulle kunna bedömas som varumärkesintrång” så har partiet ändrat namnet till ”Sommarsnack”. Och när socialdemokraterna sa att det var ”ledande” partiföreträdare som skulle komma till tals så menade de det uppenbarligen. Den 23 juni talar före detta utrikesminister tillika ordförande i socialdemokraternas rådslag Vår värld Jan Eliasson. Den 30 juni är det dags för ytterligare ett tidigare statsråd; riksdagsledamoten och vice ordförande i socialutskottet Ylva Johansson. Den 7 juli talar riksdagsledamoten och biträdande partisekreteraren Håkan Juholt, den 14 juli Stockholms oppositionsborgarråd Carin Jämtin, och den 21 juli riksdagsledamoten och ordförande i jobbrådslaget Luciano Astudillo. Sist ut talar den 28 juli partisekreterare Marita Ulvskog. Väldigt, väldigt ospännande. Då är SSU:arna betydligt roligare. Även de har sommarsnackare i sin webbradio – och bland dessa finns betydligt intressantare namn som inte nödvändigtvis företräder den socialdemokratiska partilinjen: manusförfattaren och tv-makaren Jessica Ericstam (13 juni), frilansskribenten och genusvetaren Nike Linn Säfwenberg (16 juni), och ståuppkomikern Mikael Koppelman (23 juni) för att bara nämna några. Det hade varit kul om också det socialdemokratiska partiet hade vågat släppa fram några lite mer oväntade och – skrämmande tanke – kritiska röster. Andra skriver intressant om politik, webbradio, socialdemokraterna, SSU.

Gemensam mediesatsning

Resumé rapporterar (ej på nätet) att LO på sin kongress i helgen ska ta ställning till ett förslag om att utreda möjligheten att skapa en nyhetsredaktion som ska göra en daglig webbtidning om arbetsmarknadsfrågor. Idén har funnits tidigare, men de stora fackförbundstidningarna protesterade då mot att LO-tidningen enligt det dåvarande förslaget skulle ha intagit rollen som centralredaktion. Jag har själv i flera olika sammanhang argumenterat för en liknande men mer långtgående tanke. Det jag föreslår är en redaktion med en ledar-, nyhets- och marknadsavdelning, precis som vilken tidning som helst. Skillnaden är att denna redaktion i första hand levererar material till befintliga tidningar. Ledaravdelningen producerar opinionsmaterial som på dags- och fackförbundstidningars ledarsidor kan komplettera det lokalt producerade och inriktade. Den kan även förmedla debattartiklar och krönikor från externa skribenter. Nyhetsdesken gör reportage, personporträtt och featurematerial – seriöst journalistiskt hantverk, men med ett lite annat fokus än vad som normalt präglar svenska tidningar. Redaktionen kan också köpa rättigheterna till bra opinions-, nyhets- och featurematerial som publicerats i de tidningar man levererar till – och sälja vidare detta till andra medier för ökad spridning i nya läsekretsar. Vad gäller finansiering kan man tänka sig att LO centralt, enskilda LO-förbund, det socialdemokratiska partiet samt arbetarrörelsen närstående organisationer och företag skjuter in pengar i en stiftelse som i sin tur äger ett företag i vilket redaktionsmedlemmarna är anställda. Och pengar finns. Resumé uppmärksammar att LO, sedan försäljningen av sin halva ägarandel i Aftonbladet till Schibsted, har enligt årsredovisningen för 2006 tillgångar på 1 043 miljoner kronor i företaget LO Media AB. Målsättningen måste dock vara att redaktionen ska kunna stå på egna ben och klara sin egen löpande finansiering. De externa finansiärerna kan få möjlighet att tillsätta styrelseledamöter i ägarstiftelsen, men bör sakna direkt inflytande över journalistiken – vilket är viktigt ur trovärdighetssynpunkt. Som jag ser det så måste en sådan här redaktion ha en ”buffert” gentemot såväl LO som det socialdemokratiska partiet. Av det skälet bör redaktionen inte ha sitt säte vare sig i LO-borgen eller på Sveavägen 68. Det här förslaget har jag alltså fört fram flera gånger till såväl folk i LO-sfären som inom socialdemokratin. Reaktionerna är i allmänhet positiva – men inget händer. Och då har ändå socialdemokraterna på partikongressens uppdrag tillsatt en mediepolitisk arbetsgrupp med uppgift att ”följa utvecklingen på mediemarknaden mot bakgrund av mediernas betydelse för demokratin”, samt att arbeta för att ”ge arbetarrörelsen en starkare opinionsbildande ställning”. Arbetsgruppen leds av Marita Ulvskog, och dessutom ingår Erland Olausson från LO samt partikassör Tommy Ohlström. Ännu har jag dock inte sett några som helst skarpa förslag från den här gruppen. Jag håller nu tummarna för att LO-kongressen i helgen ska fatta beslut som sätter fart på processen med att skapa någon form av gemensam mediesatsning inom arbetarrörelsen. Andra skriver intressant om media, LO, socialdemokraterna.

Att blogga är bra för hälsan

Amerikanska forskare hävdar att cancerpatienter som skriver av sig, exempelvis genom att blogga, repar sig snabbare än andra. Forskarna betraktar bloggandet som ett substitut för människors behov av att klaga. Vårt behov av att klaga är i sin tur ett substitut för att se till att vi bli nöjda. Så att blogga om jobbiga erfarenheter kan fungera på samma sätt. Att bloggande är en relativt hälsosam aktivitet att ägna sig åt, visar också nedanstående illustration: Andra skriver om bloggosfären, medicin, humor.

Vad tillför bloggarna den politiska debatten?

Bloggen Departementet, där några i näringsminister Maud Olofssons stab bloggar om vad deras chef har för sig och hur vardagen på Näringsdepartementet ser ut, firar inom kort sitt 1-årsjubileum. Det firar man genom att bjuda in till ett debattmingel på torsdag den 12 juni. Man har bland annat bjudit in lite folk för att diskutera frågor som vilken funktion de politiska bloggarna har, vad bloggarna tillför den politiska debatten, och vad som fattas hos svenska politiska bloggar. Detta kommer bland annat jag som representant för Almedalsbloggen (nylansering inom kort...), Sanna Rayman från SvD:s ledarblogg, samt Daniel Alsén från Politikerbloggen att diskutera. Vill du komma och lyssna och kanske argumentera så går det bra att anmäla sig via Facebook. Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, Departementet.

Bloggarna och den påverkande klassen

På ledarplats uppmärksammar Dagens Nyheter seminariet jag och ett 20-tal andra deltog i häromdagen. Ledarskribenten var en av dem som tog chansen att följa arrangemanget via webbsändningen. DN konstaterar att det som skrivs på bloggar, diskussionsforum och webbaserade uppslagsverk påverkar samhällsdebatten, ”får nog anses fastställt”. Och att bloggare "är väl representerade i den påverkande klassen". Jag kan bara instämma. Samtidigt är det förstås också så att detta inte gäller alla bloggare. Man ska akta sig för generaliseringar; lika lite som alla bloggare är exhibitionistiska dagboksskribenter så är förstås inte heller alla politiska aktivister och/eller nyhetsjagande sanningsivrare. Ett citat från SvD-journalisten, tillika nyutnämnda gästprofessorn, Martin Jönssons inledningsanförande från seminariet sammanfattar det bra: ”Enbart möjligheten att själv styra sin kommunikation – eller hur man tar till sig medieinnehåll – har ett stort värde för individen och får därför ett stort värde även ur ett demokratiskt perspektiv.” Andra skriver intressant om internet, demokrati, bloggosfären.

Stå upp för mänskliga rättigheter

[UPPDATERAD] SVT berättar om Amnestys senaste årsrapport om tillståndet för de mänskliga rättigheterna i världen. I år är det 60 år sedan FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter antogs, men ännu förekommer tortyr i minst 81 av 150 undersökta länder, orättvisa och bristfälliga rättegångar i minst 54 länder och yttrandefriheten är allvarligt begränsad i minst 77 länder. I morgon kommer bland andra USA:s och Irans utrikesministrar till Sverige inför en stor internationell Irakkonferens. De representerar länder som gjort sig skyldiga till omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Jag vågar dock inte hoppas på att de tar chansen att ta sitt ansvar för att förverkliga de löften som en gång gavs. * * * Även DN har nu plockat upp nyheten om Amnestys rapport. Andra skriver intressant om politik, Amnesty, mänskliga rättigheter.

Internet och demokratin - bambusat

I kväll satt jag med magnifik utsikt över Stockholm uppe på 22:a våningen i Skatteskrapan på Söder och diskuterade Internet och demokratin tillsammans med ett gäng initierade människor. Bland deltagarna märktes Maria Abrahamsson, Pär Henriksson, Martin Jönsson, Katrine Kielos, Kenneth Lutti, Billy McCormack, Laila Naraghi, Maria Rankka, Martin Ådal och Susanna Popova. Och icke att förglömma gänget från Fokus: Karin Pettersson, Torbjörn Nilsson och Jonathan Fried. Samtalet var rätt långt, c:a en och en halv timme, och under den tiden sades förstås mycket intressant som jag inte ska ge mig på att försöka sammanfatta. Lyckligtvis behöver jag inte det eftersom ni kan få se och höra själva. Det hela börjar ungefär vid tidsangivelsen 34:12 och inledningsvis domineras bilden av min nacke. Andra skriver intressant om internet, demokrati, Bambuser.

Ny attack mot yttrandefriheten

Att det finns extremister som med såväl politiska som förment religiösa förtecken vill förvägra människor yttrandefrihet är välkänt. Nu på morgonen får jag veta att de slagit till igen. Dagens Media rapporterar att den liberale debattören Johan Norberg, som har en av Sveriges största politiska bloggar, är utsatt för en attack. I skrivande stund verkar bloggen ligga uppe, men enligt Dagens Media så kommer den att tas offline tills problemet är löst. Redan under helgen upptäckte besökare på Norbergs blogg att de dels inte kunde komma åt den och dels fick en trojanvarning från sina antivirusprogram i samband med besöket. Det förefaller inte troligt att detta skett spontant utan är resultatet av en eller flera människors destruktiva kreativitet, i syfte att tysta en obekväm politisk motståndare. Jag vill påminna om vad grundlagen säger om att var och en i Sverige garanteras ”rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta”. Andra skriver intressant om politik, yttrandefrihet, Johan Norberg.

Ge inte upp hoppet

Jag fick ett tips om att Eric Sandström (professor och hivvaccinforskare vid Karolinska Institutet och Södersjukhuset) och Jan-Olof Morfeldt (verksamhetschef vid Stiftelsen Noaks Ark) skrivit ett gemensamt debattinlägg som kommentar till de deprimerande skriverierna på sistone om att kampen för att hitta ett effektivt vaccin mot hiv skulle vara förlorad. I sin artikel skriver de att det tog 34 år att fram ett vaccin mot vattkoppor och 47 år att hitta ett mot polio. Hivvaccinforskning har bedrivits i ett tiotal år. Det är därför inte rimligt att ge upp hoppet efter så kort tid. Andra skriver intressant om medicin, hiv, aids.

Informera mer om hiv och aids

Förra året ökade antalet nyupptäckta hiv-fall i Sverige kraftigt. 541 personer diagnostiserades med hiv under detta år. Nu visar det sig dessutom att många hade varit infekterade länge utan att vare sig de själva eller sjukvården hade upptäckt det. Hos 25 procent, alltså var fjärde patient, hade infektionen utvecklats till aids. Det tyder på allvarliga brister i sjukvårdspersonalens kunskaper och medvetenhet om hiv. Därför krävs ökade satsningar på hiv-tester och på ökad aidsinformation. RFSU:s krav om att regeringen ökar anslagen till det hiv-preventiva arbetet samt att en nationell kampanj om hiv och sexuellt överförbara infektioner genomförs, är synnerligen välkomna. Samtidigt visar en ny doktorsavhandling att svenska myndigheter använder sig av rasistiska stereotyper när de informerar om hiv och aids. Därmed riskerar människor att tro att man kan undvika smitta om man bara inte tillhör eller har kontakt med någon ifrån en ”riskgrupp”. Dock är situationen bättre i Sverige än på många andra håll. I exempelvis Ryssland uppges en miljon människor vara hiv-smittade. Problemen är enorma och i flera länder i östra Europa låter man frivilligorganisationer sköta hiv-testningen eftersom många människor misstror sjukvården. Och i nordöstra Kenya har muslimska ledare enats om att driva en kampanj mot kondomer. Att satsa pengar på att sprida användningen av kondomer är att satsa pengar på sprida omoral, enligt de religiösa ledarna, som menar att det bästa sättet att minska spridningen av hiv är att leva enligt islam. Andra skriver intressant om samhälle, hiv, aids.

Internets möjligheter och utmaningar

På tisdag arrangerar tidningen Fokus ett seminarium tillsammans med Fiber Optic Valley om Internets möjligheter och utmaningar. I gott sällskap med Katrine Kielos, Pär Henriksson och Martin Jönsson tillhör jag de inbjudna. Vi kommer att diskutera makten, offentlighet, och mediernas roll. Främst med utgångspunkt ur Fokus sajt makthavare.se, där man bland annat kan bevaka vad som sägs om en viss person i svenska bloggar, och bidra med information om en person eller företeelse i en wiki. Seminariet kommer att webbsändas via videotjänsten Bambuser. Välkommen att lyssna och delta. Andra skriver intressant om internet, demokrati, seminarium.

Med lånta fjädrar i politiken

Moderaterna, som ju i valrörelsen inte bara stal retorik från socialdemokraterna – utan även partibeteckningen ”arbetarpartiet” samt grafisk form (se Anders Löwdins påminnelse), är nu sura över socialdemokraternas moteld mot den senaste m-kampanjen. ”Vi förhåller oss till människorna i Sverige. Socialdemokraterna väljer att i stället förhålla sig till vad vi gör”, säger moderaternas partisekreterare Per Schlingmann till Dagens Nyheter. Det ekar tämligen falskt. Martin Jönsson skriver i Svenska Dagbladet att det hela är ”alldeles för typiskt för partiernas externa kommunikation, som handlar allt mindre om långsiktighet och strategisk kommunikationsvilja och desto mer om billiga poänger och att förstöra för fienden”. Jönsson meddelar att ”Den första som vågar säga nej till rippade budskap och lovar att stå för sin egen kommunikation” får hans röst. Åtminstone i reklamsammanhang. Andra skriver intressant om politik, kampanj, opinionsbildning.

S till (m)otattack

På senare tid så har moderaterna bedrivit en tung reklamkampanj i press och utomhus. Kampanjen består även av en bussturné och lokala aktiviteter. De prisar sig själva för sin tid vid makten, och vill visa för väljarna att moderaterna och regeringen nu genomför det som lovades i valrörelsen. I dag inledde socialdemokraterna en motattack, som bland annat kan ses på en helsida i Dagens Nyheter i dag. Manéret känns igen från moderaternas kampanj, men de ”nya moderaterna”:s logga har bytts ut mot bland annat ”nya orättvisor”: Enligt socialdemokraterna har, under Fredrik Reinfeldts styre, i själva verket långtidsarbetslösheten bland ungdomar tredubblats, socialbidragen ökat i nära hälften av landets kommuner och jobbtillväxten tvärnitat. Som källor uppger man Arbetsförmedlingen, Socialstyrelsen och Finansdepartementet. Men att kritisera den borgerliga politiken är en sak. Att presentera ett eget alternativ är något helt annat. Och det senare kan ha blivit mer komplicerat när nu socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog i Svenska Dagbladet uppger att allt tyder på att man kommer att gå till val med målet att det blir en koalitionsregering med s, mp och v. Till SvD säger Ulvskog att socialdemokraterna inte har fattat några formella beslut, men hon ”skulle tro att vi hamnar där, som det ser ut i Sveriges riksdag i  dag”. Också Anders Löwdin uppmärksammar s-kampanjen i dag. Andra skriver intressant om politik, kampanj, opinionsbildning.

Bloggare, övervakning och integritet

En rolig grej med att ha en hyfsat välläst blogg är att jag då och blir uppvaktad av intresseorganisationer och andra som ser bloggare som en viktig kanal för att föra ut sina budskap. Genom åren så har jag fått en hel del debattskrifter, inbjudningar till möten och andra former av uppvaktning. I går fick jag i brevlådan en ny skrift från tankesmedjan Den nya välfärden; debattören Pär Ström har i Integritetens lilla röda sammanställt ett antal risker som en alltför långtgående digital övervakning för med sig för medborgarna. Bland annat pekas på risken att känslig information läcker och kommer i orätta händer. En annan risk är att myndighetsföreträdare missbrukar informationen i databaserna. Skriften är pedagogiskt upplagd med talande exempel i form av rubriker från svenska medier de senaste åren där exempel på myndighetsmissbruk av sekretessbelagda personuppgifter. Men det inte bara ”storebror” i sin klassiska tappning – alltså övervakning från statsmakternas sida – som Pär Ström varnar för. Även snokande storebröder i form av företag, privatpersoner och främmande makt uppmärksammas. På DN:s ledarsida konstaterar Anne Lindén, som också fått ett ex av Pär Ströms skrift, att det inte nödvändigtvis är den mest övervakade människan som är bäst skyddad. Inte heller är det så att integritetsivrarna går bovarnas ärenden. Anne Lindén skriver vidare att det är den som vill inskränka den privata sfären, den som vill ha mer övervakning, som borde motivera sig bättre. Hon riktar frågan direkt till storebror och undrar varför vi egentligen ska låta oss bli övervakade, och begär besked om på vilket sätt vi blir tryggare av att allt fler uppgifter samlas om oss, lagras i databaser och görs sökbara. Det är ytterst relevanta frågor. Det vore önskvärt att övervakningsentusiaster i såväl de borgerliga partierna som i oppositionen vågade besvara dem på allvar. Andra skriver intressant om övervakning, integritet, samhälle.

Grundlagsförslag och valdagar

När de borgerliga tillsammans med miljöpartiet häromdagen meddelade att man är överens om att göra om den svenska grundlagen så skickade det svallvågor i politiken. Det är nämligen ett flertal områden man vill ändra på i det svenska systemet. Exempelvis vill man att tillämpningen av lagar ska prövas i en nyinrättad författningsdomstol. Vanliga domstolars ställning och oberoende föreslås bli tydligare med ett särskilt kapitel i grundlagen. Dessutom vill alliansen och mp att inslaget av personval stärks genom att dagens spärrar helt slopas. Allt detta tycker jag personligen är intressanta tankar som är väl värda att pröva. Inte minst personvalet är i nuläget synnerligen rumphugget av kompromisser som gjort det svårt för väljarnas preferenser att få ett reellt genomslag. Däremot är jag ytterst skeptisk till idén om att återgå till skilda valdagar för riksdagsval och lokalval. De fem partierna tror att intresset för kommunala frågor blir större om de får ett eget val och inte försvinner i riksdagsvalet. Själv tror jag att valdeltagandet i kommunvalen snarare riskerar att sjunka med skilda valdagar, eftersom kommunala frågor sällan väcker samma intresse hos allmänheten som rikspolitiken – mycket beroende på den ofta bristfälliga mediebevakningen av den förra. Sedan kan man fråga sig om väljare och partiaktivister verkligen orkar med valrörelse vartannat år. Utöver val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige hålls som bekant även val till Europaparlamentet, och vissa medborgare deltar även i kyrkovalet och valet till Sametinget. Andra skriver intressant om politik, grundlagen, valdagar.

Grattis Eric!

[UPPDATERAD] I slutet av januari skrev jag här på bloggen om att PM Nilsson slutade som politisk chefredaktör för Expressen. I samband med det utlyste jag en tävling om vem som skulle ta över efter Nilsson. Den som först spekulerade rätt utlovades äran av ett eget blogginlägg tillägnat sig. Den äran tillfaller nu signaturen Eric, som kort och kärnfullt svarade Anna Dahlberg. I dag meddelar nämligen mycket riktigt Dagens Media att Anna Dahlberg blir Expressens första kvinnliga politiskt redaktör någonsin, och Ann-Charlotte Marteus går enligt Dagens Media från ledarssidan för att bli politisk krönikör på nyhetsplats. Enligt Isobel Hadley-Kamptz ska dock Marteus i stället bli politisk chef på allmänna nyhetsredaktionen. Hur som helst så är Dahlberg i mina ögon ett bra, men lite tråkigt, val av Expressen. Och, som sagt, skarpt spekulerat av Eric. Andra skriver intressant om media, Expressen, Anna Dahlberg.

Miljöpartiet och EU

[UPPDATERAD] I helgen har miljöpartiet kongress, och bland frågorna som kommer att diskuteras är partiets inställning till EU. Ska man acceptera resultatet av folkomröstningen för 14 år sedan då svenskarna med tydlig marginal tog ställning för EU-medlemskap, eller fortsätta driva kravet på utträde. Frågan aktualiseras av Christian Valtersson och Rasmus Ling som skrivit motionen ”Avskaffa kravet att Sverige ska gå ut ur EU” och som i dag också skriver på Politikerbloggen. Kongressombuden borde rimligen ta intryck av att svenska folkets stöd för EU-medlemskapet, enligt en färsk rapport från SOM-institutet, är rekordhögt. Hela 46 procent tycker att medlemskapet är bra och endast 29 procent tycker att det är dåligt. Över 30 procent tycker att EU-medlemskapet har gett oss bättre eller mycket bättre möjligheter att påverka. Även jobben, maten och miljön är områden där fler tycker att vi kan påverka mer genom medlemskapet. Också opinionsmätningar av bland andra SCB visar på ett ökat stöd för EU-medlemskapet. I en mätning från november i fjol var det lite drygt 50 procent som var för medan 24 procent var emot. Sören Holmberg, professor i statsvetenskap, tror att en av huvudorsakerna till den allt starkare opinionen för EU i Sverige har att göra med ekonomin och svenska folkets mer positiva bedömningar av hur ekonomin har utvecklats på grund av EU-medlemskapet. Detta visar att miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand verkar ha haft bra fingertoppskänsla när hon öppnade för en omprövning av utträdeskravet. * * * Aftonbladets ledarskribent Mats Engström förefaller kluven till miljöpartiets väntade omsvängning i EU-frågan. Å ena sidan konstaterar han att en ändrad syn på EU ”skulle underlätta en koalition med socialdemokraterna efter nästa val”. Samtidigt varnar Engström för att ”Språkrörens orientering mot maktpolitik och kompromisser stör miljöpartiets själ”. I Fokus skriver Torbjön Nilsson att om miljöpartiet slopar en medlemsomröstning om utträdeskravet så får mp ”ett större försprång före vänsterpartiet i samarbetsförhandlingarna och lägger sig tätt intill folkets EU-åsikter till parlamentsvalet 2009”. Andra skriver intressant om politik, miljöpartiet, EU.

Regeringen skapar arbetstillfällen

Heja Fredrik Reinfeldt! På åtminstone ett område så har det under hans regeringstid skett en signifikant ökning av antalet anställda: i regeringskansliet. Ekot har läst regeringskansliets årsbok, och där framgår att vid årsskiftet var 4 639 personer anställda där. Det är en ökning med 125 sedan årsskiftet 2006. 1995 var antalet anställda betydligt färre, knappt 3 800. En stor del av ökningen utgörs av opolitiska tjänstemän. Antalet politiskt anställda var i december förra året 195, vilket är en ökning med 39 jämfört med året innan. Enligt uppgift beror ökningen på att ”arbetsuppgifterna blivit mer komplexa på grund av ökad internationalisering”. Det ska dock sägas att den borgerliga regeringen ännu inte har nått upp till den förra s-regeringens toppnotering på 203 politiskt anställda 2005. Andra skriver intressant om politik, regeringen, jobb.

Semestervikarie sökes!

För fjärde året i rad så söker jag nu en vikarie som kan tänka sig att gästblogga här på PromeMorian under min semester, närmare bestämt 14-27 juni (samt några dagars ”provanställning” strax innan). Observera alltså att vikariatet är tidsbegränsat, utan någon större chans till fast tjänst. Någon lön eller annan ersättning erbjuds ej, däremot en engagerad läsarskara och min stora tacksamhet. Då för närvarande 100 procent av bloggandet här utförs av män med till 50 procent svensk bakgrund är kvinnliga sökande med annan bakgrund särskilt välkomna att söka vikariatet. Andra önskvärda kvalifikationer är tidigare dokumenterad erfarenhet av bloggande (gärna med Blogger-verktyget), viss stilistisk förmåga (särskrivare går fetbort), samt värderingar som någorlunda överensstämmer med mina. Det är önskvärt att min vikarie postar åtminstone fyra-fem inlägg i veckan under den aktuella perioden (helger valfria) och håller koll på inkommande kommentarer. Alla ansökningar behandlas med största diskretion. Sök vikariatet via e-postadress promemorian@gmail.com, senast fredag den 5 juni. Intervjuer med kandidater sker sedan via mejl. Andra skriver intressant om bloggosfären, vikariat, Jonas Morian.

Vem får årets nyhetspris?

Under Almedalsveckan i sommar (6-12 juli) delar för andra året Politikerbloggen ut Nyhetspriset; ett pris som instiftades förra året för att sporra medborgarjournalister att utmana de traditionella mediekanalerna. När priset delades ut för första gången gick det välförtjänt till Magnus Ljungkvist för hans avslöjanden om Maria Borelius. I sommar kommer för övrigt Magnus, tillsammans med mig och en än så länge hemlig redaktion, att återupprepa succén Almedalsbloggen. Och den här gången satsar vi större än någonsin... Till dess – nominera Årets avslöjande och Årets insats på Nyhetspriset.se. Andra skriver intressant om medborgarjournalistik, Almedalsveckan, Nyhetspriset.

Solidaritet med de utsatta

[UPPDATERAD] Först i dag fattar riksdagen beslut i frågan om hälso- och sjukvård åt asylsökande, som debatterades så flitigt i kammaren i går att man inte hann med hela föredragningslistan. Det skulle kännas bra om åtminstone några socialdemokrater i dag stod upp för solidariteten med de mest utsatta i samhället – gömda och papperslösa flyktingar. * * * Beslutet är nu fattat. Föga överraskande röstade de borgerliga partierna i ohelig allians med socialdemokraterna för en lag som ger asylsökande rätt endast till akut vård. Och de papperslösas ställning berördes inte. Uttalanden från Magdalena Streijffert (s) om att regeringen borde göra mer för att se över de papperslösas situation i Sverige faller platt när man ställer sig bakom beslut som dagens. Andra skriver intressant om politik, solidaritet, riksdagen.

Nu lär sig Danmark av folkpartiet

Ekot rapporterar att kommunledningen i Köpenhamn vill att lärare ska få en utbildning som gör att de upptäcker elever som håller på att ”fatta tycke” för terrororganisationer. Tanken är att man ska hinna ”avradikalisera” de unga innan de fastnar i extrema grupper. Tanken är inte ny. När Jan Björklund fortfarande var borgarråd i Stockholm och skolpolitisk talesman för folkpartiet författade han en skrivelse om att svenska skolor skulle rapportera misstänkta muslimska extremister till Säpo. Skrivelsen hade rubriken ”Utbildningsförvaltningen måste samarbeta med Säpo för att kartlägga grogrunden för extremism” och där sades bland annat att Sverige måste ”dra lärdomar av det inträffade i Storbritannien” och att utbildningsförvaltningen i Stockholm därför borde ”inleda ett samarbete med säkerhetspolisen”. Det påpekas att skolans personal ”har en absolut skyldighet att anmäla ungdomar, som man misstänker far illa, till socialtjänsten” och att någon riskerar att ”hamna under inflytande av en extrem muslimsk rörelse måste räknas bland de allvarligare hot en ung människa kan råka ut för”. Skolelever som i ungdomligt oförstånd och/eller vilja att provocera vräker ur sig idiotier sägs alltså vara av intresse för Säpo – och skolan, snarare än att tillrättavisa, borde rapportera detta. Nedanstående skämtteckning känns plötsligt inte alls så verklighetsfrämmande. Andra skriver intressant om politik, Jan Björklund, skola.

SVT gör bort sig

Markus ”LAKE” Berglund gör mig uppmärksam på ett mycket märkligt agerande från SVT. Bakgrunden är ett möjligen smaklöst men ändå ganska fyndigt fall av satir från humorsajten Boyahed som publicerat en fejkad annons som ser ut att visa en dvd-box med material från SVT-sändningen av den mördade flickan Engla Junesco Höglund. Som bekant väckte ju SVT:s beslut att tv-sända begravningen en hel del debatt. Jag tillhörde själv kritikerna, även om jag inte då fick tillfälle att blogga om det. Mot den bakgrunden är det därför rimligt att SVT får vara beredda på även plump satir. Och satir innebär ju inte sällan grepp av typen fejkade avsändare. Som bekant – vilket också Berglund påpekar – använder sig även SVT och SR regelbundet av andras röster, utseende, texter, melodier, bilder och grafiska inslag i sina humorprogram för att göra satir. Ändå har SVT kontaktat såväl Boyahed som de bloggare som publicerat bilden på den fejkade annonsen och hävdar att det är ett upphovsrättsintrång att använda SVT:s logotyper utan tillstånd. Jag vågar inte uttala mig det rättsliga läget, men ett företag som SVT borde välja sina strider. Jan Axelsson, programdirektör för nyheter och sport, vidhåller i Dagens Media att det rör sig om varumärkesintrång och hotar indirekt med rättsliga åtgärder om Boyahed fortsätter publicera den fejkade annonsen. Enligt min mening så gör SVT bort sig. Och det rejält. Andra skriver intressant om Boyahed, satir, SVT.

Yttrandefrihet åt bloggare

Svenska Dagbladet skriver i dag om att få svenska bloggare skyddas av yttrandefrihetsgrundlaggen. Skälet är att inte särskilt många har nappat på erbjudandet om att registrera sin blogg hos Radio- och tv-verket. Att få en webbplats eller en blogg skyddad enligt yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) innebär bland annat att en eventuell rättsprocess rörande exempelvis förtal ser annorlunda ut; det är helt enkelt svårare att fälla någon för förtalsbrott enligt YGL än enligt den vanliga brottsbalken. En webbplats eller blogg skyddad enligt YGL får inte heller förhandsgranskas av myndigheter och det är olagligt att efterforska en YGL-skyddad webbplats källor. För att få utgivningsbevis för sin webbplats eller blogg så måste man skicka in en ansökan till Radio- och tv-verket. Det kostar dock 2 000 kronor – oavsett om ens ansökan blir godkänd eller inte. Dessutom krävs det bland annat att webbplatsen inte kan ändras av någon annan än den som driver verksamheten. Omodererade diskussionsforum, eller webbplatser som innehåller exempelvis diskussionsforum, webbchat, gästböcker etc. omfattas alltså inte, eftersom de då kan ändras av andra än den som har webbplatsen. Följaktligen måste en bloggare som tillåter läsarkommentarer alltså tillämpa förhandsgranskning av alla kommentarer för att kunna stå som ansvarig utgivare i laglig mening – och blir då även ansvarig för det som skrivs i de godkända kommentarerna. Personligen tycker jag att detta är en väldigt märklig ordning. Stora massmedieföretag kringgår ju detta genom ansvarsfriskrivningar. Läs till exempel de ”allmänna villkor” som Aftonbladets nya satsning Snack tillämpar. Där sägs bland annat att ”Du är själv ansvarig för det du skriver eller laddar upp på sajten” och att ”Aftonbladet kan inte klandras för vad du skriver”. Men som enskild bloggare ska jag alltså vara juridiskt ansvarig för läsarkommentarer om jag väljer att registrera min blogg hos Radio- och tv-verket. Därför väljer jag tills vidare att avstå. På min blogg slår jag i stället fast att publicering sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204. Vad det är värt i ett eventuellt förtalsmål återstår dock att se. Andra skriver intressant om bloggosfären, yttrandefrihet, ansvarig utgivare.

Veckan i VK

I Västerbottens-Kuriren komenterar jag i dag veckan som gått. Försvarets ekonomiska problem, obligatorisk a-kassa och förslagen till ny socialdemokratisk jobbpolitik är några frågor som tas upp.

Licensierad lobbying inte lösningen

Återigen aktualiseras frågan om regler för påtryckargrupper eller lobbyister och deras verksamhet i Sveriges riksdag. Moderaternas gruppledare Lars Lindblad är en av dem som kan tänka sig en speciell ackreditering för lobbyister. En sådan lista skulle ge mer transpararens om vilka som befinner sig i riksdagens lokaler och utför sitt arbete, menar Lindblad. Problemet med en sådan lösning är att det bara täcker in den lobbying som sker i riksdagens lokaler. Lobbyister som vill undvika allmänhetens insyn bjuder förstås in riksdagsledamöter till möten på annat håll. Frågan har aktualiserats efter att Europaparlamentet i förra veckan röstade för strängare regler för lobbyister. Den som vill få tillträde till parlamentet för att ge synpunkter till politikerna måste från och med nästa år vara registrerad, så att alla kan se på vems uppdrag lobbyisten arbetar. Själv är jag, vilket jag skrivit om tidigare, kluven i frågan. Å ena sidan kan det finnas en poäng i att reglera denna form av politiskt opinionsbildnings- och påverkansarbete, och på så sätt ge allmänheten en ökad insyn om spelet bakom motionsskrivande och beslut. Å andra sidan kan ackreditering leda till att vissa lobbyister får företräde till maktens korridorer framför andra medborgare. Det kan nämligen vara svårt att dra en skarp gräns mellan professionella lobbyister, ideella organisationer och enskilda medborgare. Ideella organisationer kan, liksom engagerade medborgare, mycket väl också vara lobbyister. Lobbying handlar ju om att påverka politiska beslutsfattare i olika frågor, och det är något som vi sett otaliga exempel på att ideella organisationer och enskilda medborgare gjort med stor framgång. När jag skrivit om detta tidigare så tipsade en av mina läsare, Simon J, om att ett bättre sätt att ge medborgarna insyn i intressegruppers påverkan på politiker vore att låta offentliga beslutsfattare redovisa vad de blir bjudna på. Det tycker jag själv låter som en mycket bra idé och väl värd att utreda ordentligt. Andra skriver intressant om politik, opinionsbildning, lobbying.

Jag är ersättningsbar

Tillbaks i Sverige finner jag att Nina Unesi och Erik Laakso gjort en alldeles utmärkt intervju med Luciano Astudillo. Resultatet finns att se här: Jag kan bara instämma med Johan Sjölander om att det blev ett spännande samtal om allt från trygghet, infrastruktur, flexicurity, utbildningar och behovet av att investera i människors möjligheter att delta på arbetsmarknaden. Risken är väl nu bara att Erik skötte sig så bra att jag – om det blir fler intervjuer framöver –riskerar att bli utbytt som utfrågare. Andra skriver intressant om socialdemokraterna, jobb, YouTube, Luciano Astudillo.

Tillbaks i Riga, tre år senare

Ett av de allra första blogginlägg jag skrev, i mars 2005, handlade om en resa jag gjort till i Riga. Jag beskrev staden som ”vacker”, ”med billig öl”. Men framför allt en stad i ett land som utvecklats fantastiskt på kort tid, efter att gjort sig av med sovjetisk diktatur. Nu, drygt tre år senare, är jag tillbaks i Riga. Mycket har förändrats - till det bättre. Men fortfarande är klassklyftorna påtagliga. Och alltjämt diskrimineras den etniska ryska befolkningen som tvingas genomgå förnedrande språktest för att bli medborgare i det land där de är födda. Det är ett tajt schema under dagarna här och jag vågar inte utlova fler bloggrapporter. Däremot rekommenderas varmt en resa hit. Andra skriver om Lettland, Riga.

Kriget mot aids ännu inte förlorat

Trots larmrapporter i Aftonbladet är det definitivt inget faktum att ”vi kan säga adjö till ett aidsvaccin”. Det är förvisso sant att läkemedelsföretaget Mercks test av ett vaccin på människor nyligen avblåstes och detta att väckte djup pessimism i den medicinska världen. Men det finns andra vaccinprojekt som fortgår – inte minst den svensktanzaniska studie som jag själv deltar i, HIVIS. Vi är en grupp friska personer i Sverige som fått flera doser av ett så kallat DNA-vaccin, i praktiken ett ofullständigt DNA från hiv-viruset – i syfte att våra immunförsvar ska lära sig känna igen och framgångsrikt bekämpa det ständigt muterande verkliga viruset. Detta har hittills fungerat mycket bra. Arbetet går nu vidare i Tanzania där de deltagande har fått ett ännu bättre immunsvar än vi i Sverige. Planeringen pågår som bäst för fler studier i Tanzania och Moçambique. Tro med andra ord inte på domedagsprofeterna. Det finns fortfarande hopp för många av de nära 40 miljoner människor som lever med hiv eller aids i världen. En donation till stiftelsen Läkare mot aids forskningsfond är ett steg på vägen dit. Andra skriver intressant om medicin, hiv, aids.

Orback i nygammal roll

På SVT:s nya satsning Play Rapport ser jag att den tidigare journalisten, sedermera s-politikern och författaren Jens Orback, gjort comeback som reporter: Uppenbarligen på plats i Burma rapporterar han från den cyklon som orsakat stor förödelse och hundratals tusentals dödsoffer. Andra skriver intressant om Play Rapport, SVT, Jens Orback.

Vissa är mer jämlika än andra

Peter Wolodarski gjorde på DN:s ledarsida i helgen en väldigt bra spaning om de moraliska undertoner med vilka moderaterna velat göra arbetslinjen till partiets huvudnummer, vilket medfört skärpta krav på sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionerade. Åtminstine vissa sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionerade. För uppenbarligen var denna arbetslinje inte avsedd för moderatledningen, konstaterar Wolodarski. Och denna slutsats ligger onekligen nära tillhands att dra när man läser vad Ulrica Schenström sagt om att hon, efter att ha tvingats lämna jobbet som statssekreterare nu istället för att söka något nytt jobb tar hand om sig själv, sin familj och sina vänner. Likadant låter det från Kristina Axén Olin som efter att ha avgått som finansborgarråd i Stockholm ämnar ägna de närmaste månaderna åt hem och familj. Hon vill inte ta ställning till det ”tiotal seriösa jobberbjudanden” hon uppges ha fått. ”En väl fungerande arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik i vid mening är viktig för att säkerställa att de människor som drabbas av arbetslöshet snabbt åter kommer i arbete” sägs det på moderaternas webbplats. Där slås också fast att en av de viktigaste orsakerna till den höga arbetslösheten ”är att de ekonomiska drivkrafterna för att arbeta inte är tillräckligt starka, framförallt i de grupper där arbetskraftspotentialen finns”. Om vi nu förutsätter att Schenström och Axén Olin tillhör dessa grupper så får vi anta att den moderatledda regeringen inom kort kommer att presentera ekonomiska incitament som motiverar dem att snabbt åter komma i arbete. Andra skriver intressant om politik, jobb, moderaterna.

Pressen och friheten

På olika sätt uppmärksammas världen över i dag Pressfrihetens dag. Dagen utropades 1993 av FN:s generalförsamling och firas varje år den 3 maj. På Aftonbladets nätsajt kräver man att de minst 80 journalister som sitter fängslade i Kina släpps fria. Enligt uppgift har i Kina bara under januari och februari i år över 10 000 bloggar och sajter som ansetts misshagliga av det styrande kommunistpartiet stängts ner. Även andra medier tar upp just den bristande press- och yttrandefriheten i Kina i dag. DN publicerar exempelvis ett intressant reportage om de olika sätt den kinesiska regimen stryper tillgången på fri information till det allt mer uppkopplade kinesiska folket. Tiotusentals poliser uppges arbeta dygnet runt med att censurera internet. Trots att det på vissa områden skett lindringar i restriktionerna så råder det knappast någon tvekan om att förutom förtryck av enskilda reportrar, bloggare och aktivister så är censuren i Kina fortfarande utbredd och utländska korrespondenter hindras från att arbeta fritt i landet. Samtidigt bör man inte glömma att situationen för den fria pressen ser illa ut även på andra håll i världen. Också svenska journalister får allt svårare att arbeta och skriva fritt, enligt en rapport från Reportrar utan gränser. I rapporten tas bland annat hoten mot Nerikes Allehanda upp. Tidningen fick ju som bekant höja säkerheten efter publiceringen av konstnären Lars Vilks bild av profeten Muhammed som rondellhund. Och i Ryssland har landets lagstiftande församling, duman, röstat för att vidga begreppet förtal och ärekränkning och göra det möjligt för myndigheterna att stänga mediehus som anses ha gjort sig skyldiga till att ha publicerat sådant material. Om förslaget går igenom betyder det att åtgärderna mot publikationer som anses göra sig skyldiga till ärekränkning eller förtal är desamma som om de stödde terrorism och extremism. Pressfrihet, ibland uttryckt som tryckfrihet, innebär rätten att trycka och sprida information och uppfattningar fritt. Denna frihet är en av demokratins grundläggande egenskaper och får, enligt de demokratiska principerna, inte inskränkas mer än vad som krävs för att skydda andra fri- och rättigheter. Dagar som denna borde fler ägna denna frihet en välförtjänt tanke. Andra skriver intressant om pressfrihet, Pressfrihetens dag, media.

Dagens citat

Dagens Nyheters ledarsida konstaterar i dag att socialdemokratins "historiska styrka har varit förmågan att ta ett långsiktigt ansvar och att med makten säkert i hand våga pröva nya idéer". Det är bara att instämma. Tyvärr innebär det, vilket jag själv tidigare har konstaterat här på bloggen, att socialdemokratin inte hanterar oppositionsrollen väl. Risken är stor att man, som DN skriver, "faller tillbaka på beprövade tankegångar och traditionella förhållningssätt". Ännu har Mona Sahlin chansen att visa att den betoning av det socialdemokratiska frihetsarvet hon gjorde i sitt förstamajtal i går inte bara var högtidsord, utan att hon faktiskt förmår föra in socialdemokratin i 2000-talet. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, DN.

Stat, kapital och välfärd

I dag skriver vi första maj och frågan allt fler ställer sig är vilken beskrivning av globaliseringen och tillståndet i världen som bäst vägleder socialdemokratin och arbetarrörelsen. Några framträdande s-märkta debattörer presenterar i tidningarna Tiden respektive Arbetaren väldigt olika svar på detta. Olle Sahlström, som länge arbetade på LO Idédebatt innan han mer eller mindre fick sparken efter att ha ifrågasatt LO:s facklig-politiska samverkan med socialdemokraterna, kommer i augusti ut med boken I skuggan av en storhetstid om Europas fackföreningar. I tidningen Arbetaren säger han att LO:s fackliga arbete ”bygger på en höggradig legalism” och att LO ”är så inbäddad i ett institutionellt ramverk att det inte kan röra sig en millimeter utanför det”. Sahlström menar att starka sociala pakter och ”samförståndsandan” brutits upp av arbetsgivarna, som medvetet har pressat ner förhandlingarna till företagsnivå – vilket försvagat den fackliga kampen. Ändå har strategin om facket som en socialt ansvarstagande dialogpartner rotat sig fast, trots att det skett ett maktskifte mellan arbete och kapital. Därför menar Olle Sahlström att det behövs ”en bred mobiliserande debatt om de fackliga grundfrågorna” som återgår till frågan om hur man organiserar, men också för vad. Vilken idé kan återvinna löntagarnas förtroende och mobilisera dem i en kamp för sociala och ekonomiska förbättringar? Samtidigt skriver Göran Johnsson (ordförande för Arbetarrörelsens tankesmedja) och Lars-Olof Pettersson (oklart vilken) i tidningen Tiden att den svenska socialdemokratin ”för länge sedan bestämt sig för att förespråka frihandel och internationalisering som ett nödvändigt sätt att förbättra välståndet”. De konstaterar att i stället för att se de övergripande skälen för EU har många socialdemokrater och fackligt aktiva grävt ner sig i detaljer. När globaliseringen tagit fart har det funnits en rädsla för effekterna och man har påstått att frihandeln främst gynnar den rika västvärlden. Internationell solidaritet har mer blivit ömkan om de fattiga än strävan efter utveckling. Johnsson och Pettersson skriver att de instämmer med den liberale debattören Johan Norberg om att globaliseringen sammantaget innebär ”att människor har fått större frihet att handla med, resa till och kommunicera med andra delar av världen och kan utnyttja idéer och kapital som skapats på annat håll”. De avslutar med att slå fast det enda sättet att bevara välfärdsstaten i en global ekonomi är att satsa på forskning och utbildning: ”Alltså blir uppgiften hur vi kan göra välfärdsstaten attraktiv, inte svartmåla marknadsekonomin eller förhindra globaliseringen”. Två tänkvärda perspektiv att ha med sig inför dagens demonstrationer och andra politiska manifestationer. Andra skriver intressant om politik, globalisering, första maj.