Hur många hittar du?

Jag har en ny skrivbordsbild. Den är kul, men otroligt frustrerande. Från början var det en tävling som handlade om att i bilden hitta 72 namn på popband och artister. Och är man som jag lite nördig så bara måste man ju hitta dem. Jag är nu uppe i ett 25-tal, så många återstår ännu... Och det är fusk att googla efter facit! Den egentliga tävlingen är redan avgjord - nu handlar det om ära.

1 december - Internationella aidsdagen

I morgon, torsdag den 1 december, är det Internationella aidsdagen - World AIDS Day. Varje år uppmärksammas hivepidemin av miljontals människor runt om i världen just den 1 december. Trots att många år nu gått sedan hiv och aids först upptäcktes så smittas i dag var sjätte sekund någon av hiv. I Sverige lever ca 3 500 personer med viruset och i hela världen 40 miljoner. Siffrorna fortsätter att stiga. Du kan visa att du bryr dig genom att gå med i ljusmarschen och på så sätt visa sympati för drabbade. I Stockholm i morgon uppmärksammar Noaks Ark (en frivilligorganisation knuten till Röda Korset) aidsdagen med ett flertal arrangeman. Se program nedan: 17.30 Samling i Kungsträdgården. Tal av Lars O Kallings (FN) och Jan-Olof Morfeldt (Noaks Ark-Röda Korset) 18.45 Avslut vid Engelbrektskyrkan Ljusminneshögtid Välkommen till en kväll med ljus, värme, musik och stämning. Medverkande: Rikard Wolff, One Voice, Elin Ek, Stockholms Gaykör, Myrra Malmberg, Peter Nordahl, Gabriel Suovanen, Majsan Dahling, Mikael Lundstedt, Engelbrekts Motettkör, Emelia de Poret med flera. Tid: 19-21 Engelbrektskyrkan, Östermalmsgatan 20 B Föreläsningar 13-13.45 Hiv i Sverige - vem, var, när & hur? My Heinrup, författare till Smittskyddsinstitutets rapport Hivepidemin i Sverige 14-14.45 Hiv i Sverige - varför och varför inte? Hans Gaines, läkare, Smittskyddsinstitutet 15-15.45 Vad vet vi om hiv i världen? Hans Rosling, professor i internationell hälsa, Karolinska Inst. 16-16.45 Aids-pandemin – den yttersta plågan Lars O. Kallings, professor i medicinsk mikrobiologi och bitr. generalsekreterare i FN samt Kofi Annans aids-sändebud Lokal: Noaks Ark-Röda Korset, Eriksbergsgatan 46 i Stockholm. Läs mer om hur Internationella aidsdagen uppmärksammas i Sverige här.

Löpsedelschocken – så drabbas du!

Författaren och journalisten Paul Frigyes har precis släppt boken "Nyhetsflås och tidsanda – svenska löpsedlar under ett sekel" där han, som titeln antyder, diskuterar tidningslöpens historia och funktion, samt förändringen av löpsedelspraxis under 1900-talet. Vid ett seminarium på restaurang Duvels bakficka – Pressklubben – diskuterades boken av Frigyes själv, Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén, samt litteraturprofessor och pressforskare Per Rydén. Paul Frigyes sa bland annat att löpsedlar är "korta budskap som förväntas säga något i demokratins tjänst", men som också ska sälja tidningen varje dag. Han menade att kvällstidningars löpsedlar i praktiken inte i första hand är till för nyhetsförmedling utan är underhållningsprodukter med viss förankring i verkligheten. Däremot är det rimligt att ställa krav på att löpsedlar ska vara sanna. Journalistförbundets Agneta Lindblom Hulthén ansåg att boken var "en pionjärgärning" och tyckte att det var märkligt att ingen tidigare skrivit eller forskat om detta. Hon tog tag i frågan om huruvida löpsedlar ska betraktas som i första hand journalistik eller marknadsföring, och slog fast att de lagligt sett är det första och skyddas av Tryckfrihetsförordningen. Lindblom Hulthén motsatte sig, inte oväntat, kraftigt idéer om lagstiftning för att säkra löpsedlars vederhäftighet, men efterlyser ett starkare branschansvar och nämnde en pågående översyn av det självsanerande pressetiska arbetet. Per Rydén sa bland annat det finns tre krav som ställs på löpsedlar: det som sägs där ska vara sant, nytt och intressant. Men på senare tid är det kanske främst det tredje kravet som det förefaller tummats på mer och mer. Frigyes sköt in att löpen talar till läsarnas instinkter (rädsla, avsky, sexualitet etc.) snarare än intellekt. Och som tillhörande Monty Python-generationen så tyckte han själv att Knutby-löpen helt oslagbara (min personliga favorit: "KRISTI BRUDS hemliga regler om SAMLAGSSTÄLLNINGAR"). Kanske är det så, som Frigyes verkar anse, att löpsedlar mer än något fångar in tidsandan. Och det på ett bättre sätt än tidningarnas ledarartiklar, recensioner, och nyhetsartiklar som löpen refererar till. Själv tyckte jag att det var intressant att höra om de matriser som tydligen finns på redaktionerna om vilka ord, begrepp och namn som ökar försäljningen med 10 000-tals exemplar när de används på löpsedlarna. "Carola", och då helst i kombination med "sjuk", "talar ut", eller allra helst "död" är garanterade kioskvältare. Men det är också journalister inblandade i processen med att formulera löpsedlar, och ibland gör de missbedömningar. Ordet "attack" är t ex inte längre fullt lika gångbart, men ersätts med fördel av "hånas".

Omodererade oödmjukheter

I dag lanserades bloggen med det föga ödmjuka namnet "Bäst i världen". Bakom sajten står den socialdemokratiske riksdagsledamoten Anders Ygeman, och bloggsatsningen sägs vilja vara "en blåslampa mot alla dem som verkar nöja sig med ett medelmåttigt, medelfattigt och medelorättvist Sverige". Redan nu finns här bl a postningar om att Sverige har världens bästa skidskola, att svenska barn leker bäst i världen, att vi har ett företagsklimat i världsklass och generellt är det bästa landet att leva i. Ja, ni anar nog mönstret... Till Dagens Media säger Ygeman att planen med bloggen är att "ösa ut undersökningar", men att bloggen "ska vara helt omodererad" och vem som helst kan lägga upp undersökningar eller kommentarer. Urban Lindstedt på Sblogg skriver att det ska bli intressant att se "om några andra partier hakar på och startar kampanjbloggar", och tror att om Ygeman får bra genomslag "kommer det säkert efterföljare". Magnus Ljungkvist rapporterar från presskonferensen där "Bäst i världen" presenterades och konstaterar att "uppvisning av bloggar på storbild blir ju aldrig särskilt kul" samt noterar att det på bloggen finns en bild på Anders Ygeman iklädd landslagströja, tagen vid Europacupen i "riksdagsfotboll" (vad tusan det nu är) där Sverige kom sist...

Green, hetslagstiftningen och yttrandefriheten

Högsta domstolen har i dag friat predikanten Åke Green, trots att det anses bevisat att han brutit mot gällande lag och uttryckt missaktning (lindrigt sagt...) mot homosexuella. Enligt TT säger HD:s ordförande justitierådet Johan Munck att en fällande dom "inte skulle komma att accepteras av Europadomstolen", som i flera liknande fall valt att fria åtalade. Den rimliga konsekvensen av detta torde bli att hela den svenska hetslagstiftningen rivs upp. Och jag är ärligt talat inte helt säker på att det vore så dumt. Två viktiga principer står emot varandra; å ena sidan yttrandefriheten och å andra sidan människors rätt att slippa kränkande, missaktande uttalanden. Bägge principerna handlar om den mänskliga rättigheten om okränkbarhet. Om vår hetslagstiftning vore konsekvent borde den omfatta alla grupper i samhället som utsätts för kränkande omdömen på grundval av den grupp de kan sägas tillhöra: invandrare, judar, homosexuella, handikappade, kvinnor, äldre, parkeringsvakter etc. Till slut skulle i praktiken varenda individ vara skyddad, men då skulle också en rejäl inskränkning av yttrandefriheten ha skett. Och frågan är om det priset är värt att betala? Jag anser inte det. För mig är det viktigt att yttrandefriheten är så långtgående det bara är möjligt. Därmed inte sagt att jag på något sätt försvarar Åke Green och andras idiotier. Rasism, homofobi, sexism och liknande anser jag vara fullständigt förkastligt. Och rimligen bör det vara olagligt att hota någon, direkt eller indirekt genom uppmaningar till andra. Men det är trots allt en väsentlig skillnad mellan att å ena sidan säga t ex att "sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen" och å andra sidan "Jonas är en äcklig bögälskare som borde dö", och då syftar jag inte formuleringskonst. Slutsatsen blir att dagens dom är beklaglig i det korta loppet, men på sikt kan samhällsutvecklingen endast gynnas genom ett principfast värnande av yttrandefriheten. Bara med hjälp av detta kraftfulla demokratiska verktyg kan reaktionära cancersvulster till abnormiteter bekämpas på ett effektivt och bestående sätt.

Indignationen föll platt

För en tid sedan skrev Petra Ulmanen, redaktör för Ordfront magasin, och Gertrud Åström, sekreterare i den avslutade Jämställdhetspolitiska utredningen, på SvD Brännpunkt att Junilistan fått en saklig och respektfull behandling i medierna medan det bedrivts närmast hetsjakt på Feministiskt initiativ. Och visst har det begåtts övergrepp, inte tal om annat. Ulmanen och Åström tar som exempel en teckning i Aftonbladet av Jan Huss i form av en radikalfeminist-klippdocka med tre huvuden att välja till: Tiina Rosenbergs, Sofia Karlssons och Gudrun Schymans. Texten till bilden löd: "Livet som radikalfeminist är så mycket mer än dödshot och illojala kompisar. Här får du chansen att prova på och själv uppleva feminismens riktiga baksida." Tillbehören till klippdockan var hängbröst, håriga och illaluktande armhålor och en järv i byxan. Självklart var detta ett lågvattenmärke som ingen seriös tidning borde ha publicerat. Men de båda debattörerna påstår också att Nya Ludvika Tidning liknat Fi vid Pol Pot och Josef Stalin och önskat dem "en styv röd stor kam" och "en tupp som minskar mobbningen bland hönorna i ett hönshus". Problemet är att det inte är sant. I SvD i dag replikerar Christer Gruhs, Karin Rosencrantz Bergdahl och Hans Lindquist (debattredaktörer på Dalarnas Tidningar, där bl a Nya Ludvika Tidning ingår). De konstaterar att citaten ovan är hämtade från Nya Ludvika Tidnings insändarsida, där signaturerna "Gröna G" och "Kalle" skrivit om Fi. Debattredaktörerna avslutar repliken med att fråga: "Är det möjligt att två mediegranskare inte kan skilja en insändarsida från en ledarsida?"

Ohederlig och ofullständig EU-uppföljning

Förhandsreklamen för gårdagens "Agenda Europa" sa att programmet skulle granska de argument och löften som användes under folkomröstningskampanjen om svenskt EU-medlemskap för 10 år sedan, och utvärdera facit. I princip blev det två påståenden som följdes upp; att mat- och alkoholpriser skulle sjunka om Sverige gick med i EU och att arbetslösheten skulle minska. Det första påståendet bemöttes med statistik från SCB som tycktes visa att svenska mat- och alkoholpriser snarast ökat. Någon vettig jämförelse med prisutvecklingen i t ex Norge (som ju står utanför EU) eller övriga EU presenterades inte. Prisutvecklingen kommenterades av "mannen på gatan", i detta fall en kvinnlig konsument, som uppgivet konstaterade att "de lurat oss". Vilka dessa "de" var eller vilka motiv de möjligen skulle ha haft för sitt lurendrejeri redovisades inte. Därefter konstaterades att arbetslösheten sjunkit väsentligt sedan EU-inträdet, något som kommenterades av den ständige muntergöken Lars Calmfors med att detta inte alls hade med EU att göra. Observera mönstret här: när ett löfte från EU-kampanjen påstås ha svikits får detta kommenteras av en anonym kvinna som emotionellt instämmer – men när ett löfte verkar ha infriats får detta dementeras av en välkänd manlig auktoritet med vetenskapliga argument. Det stinker, SVT! Efter detta inslag hölls en kortare debatt mellan miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och den moderata europaparlamentarikern Anna Ibrisagic. Inget ont om någon av dessa, men hade det inte varit mer på sin plats med några som faktiskt var offentligt aktiva i folkomröstningskampanjen 1994? Och den riktigt stora frågan återstår ännu: när ska nej-sidans företrädare från den tiden ställas till svars för sina hot och överdrifter om allt elände som skulle drabba Sverige om vi gick med i EU? Per Garthon, Maj-Britt Theorin, Sören Wibe, Kenth Pettersson och Hans Lindqvist är bara några av dem som det vore intressant att höra. För er som glömt hur det lät då så kan jag rekommendera Marika Ehrenkronas "Granskning av EU-kritiken".

Veckans pudel

Efter mitt, sett så här i efterhand, något klumpigt formulerade blogginlägg om hur jag på Bloggforum nyligen missbedömde en person på grundval av hennes "look", har det i veckan skrivits en del om mig och mina fördomar. Mest storsint i sina kommentarer var den berörda personen själv; Karolina Lassbo. Andra som haft synpunkter är bland andra Isobel Hadley-Kamptz och Joelle. Själv skulle jag nu helst bara vilja lägga det här bakom mig. Min avsikt var inte att låta sexistisk eller förringa vare sig Karolina, Paris Hilton eller Ebba von Sydow. Mitt inlägg handlade om att jag hade fördomar, inte på grund av kön utan av klädstil. Jag hade blivit lika överaskad om ett insiktsfullt och kunnigt inlägg om juridiska snårskogar fällts av en långhårig hårdrockskille i jeansjacka, eller för den delen något ens tillnärmelsevis intelligent och intressant från en stureplansbrat med backslick. Ja, jag har fördomar om folk baserat på hur de klär sig. So sue me.

Nya spaningar på stan

Ni som läst min blogg ett tag vet ju att jag brukar spana efter roliga klistermärken, gatukonst etc och föreviga dem med mobilkameran. Jag har inte sett några livstecken från min gamle favorit "Folke" på ett tag, men här kommer en del annat smått och gott: Uppvigling till brott? Bisarr humor? Att maskera sin adrenalinkickjakt och materialistiska ha-begär till politik känns lite magstarkt. Galen konspirationsteorisajt. Hittat på en vägg på Kammakargatan, nära Adolf Fredriks kyrka.

...och apropå mediekritik

...så rekommenderas varmt bloggen Veckovis där man kritiskt granskar rubriksättning, nyhetsvinkling och märkligheter i svenska medier. Oftast väldigt kul. Utssendet på bloggen känns dock bekant på något vis. Jag måste ta och fixa till min blogg snart...

Näringslivets Mediainstitut återuppstår

Läser i Dagens Media att Näringslivets Mediainstitut ska återuppstå, i tankesmedjan Timbros regi. Detta mediekritiska organ, med förkärlek för att granska politiska vänsteravvikelser inom framförallt public service, var som mest aktivt under 90-talet. Då var det SAF som var den drivande kraften bakom Mediainstitutet, men när SAF gick sdamman med Industriförbundet och bildade Svenskt Näringsliv lades verksamheten i praktiken ned. Enligt uppgift är det Billy McCormac från pr-byrån JKL, och framträdande medlem av den mediekritiska gruppbloggen Stockholm Spectator, som ska ansvara för verksamheten.

Ten little Indians

Jag nämnde i går att Junilistans väljare i det senaste Europaparlamentsvalet tycktes ha en oklar uppfattning om partiets inställning till EU, och många trodde att Junilistan var mer kritiskt inställda till EU än vad de egentligen är. Tydligen verkar osäkerheten och missnöjet med enmansshowen Junilistan/Nils Lundgren också gälla partiets företrädare. Svenska Dagbladet rapporterar om en rad tunga personer som hoppat av: Stefan de Vylder, Curt Carlsson, Folke Schimanski och Tom Heyman. Är det bara jag som associerar till den amerikanska folksången "Ten little Indians"? Ten little Indians going out to dine; One choked his little self and then there were nine. Nine little Indians sat up very late; One overslept herself and then there were eight. Eight little Indians traveling in Devon; One said he’d stay and then there were seven. Seven little Indians chopping up sticks; One chopped himself into halves and then there were six. Six little Indians playing with a hive; A bumblebee stung one and then there were five. Five little Indians going in for law; One got in Chancery and then there were four. Four little Indians going out to sea; A red herring swallowed one and then there were three. Three little Indians walking in the zoo; A big bear hugged one and then there were two. Two little Indians playing with a gun; One shot the other and then there was one. One little Indian left all alone; She went and hanged herself and then there were none.

Missa inte aidsdokumentär i kväll

SVT:s "Dokument utifrån" sänder i kväll en fransk dokumentär där ett filmteam följer Busi Maqungo, en hiv-positiv kvinna från Kapstaden. I videosamtal och på plats i London ställer Busi obekväma frågor till män med stor makt om västvärldens halvhjärtade kamp mot aids. SVT1 torsdag 24 november kl. 22.00, repris lördag 26 november kl. 16.30.

Europa är värt ett större intresse

Dagens Nyheter rapporterar att de svenska väljarnas intresse för EU är kört i botten. DN hänvisar till den stora valundersökningen av Europaparlamentsvalet i fjol. Undersökningen har gjorts av Göteborgs universitet och Statistiska centralbyrån, och visar att partierna var mindre aktiva och väljarna var mindre intresserade och mindre kunniga i detta val än vid Europaparlamentsvalen 1995 och 1999. Det parti som hade svårast att mobilisera sina kärnväljare var socialdemokraterna. Partiet fick bara 24,6 procent, och den dåliga röstmobiliseringen kostade en eller två mandat i EU-parlamentet, enligt val­undersökningen. Bäst på att mobilisera sina väljare var moderaterna och folkpartiet. Inget av detta förvånar. Socialdemokratin har varit pinsamt tyst om EU och sin syn på Europasamarbetet en längre tid, och det straffar sig. Europaparlamentsvalets stora vinnaren var Junilistan, som fick 14,5 procent och tre mandat i parlamentet. Undersökningen visar att många väljare hade en oklar uppfattning om Junilistans inställning till EU. Bara två av tre ville placera partiet på en skala där de skulle visa hur EU-negativt respektive EU-positivt det är. Och bland dem som svarade ansåg en av fem att Junilistan ligger allra längst ut åt det negativa hållet, medan en av fem placerar partiet på mittpunkten. I praktiken hade alltså många av partiets väljare en uppfattning om att Junlistan var mer kritiskt inställda till EU än vad de egentligen är. Lotta Gröning håller inte oväntat inte med. På sin blogg skriver hon att "Junilistans framgångar tror jag berodde på kravet på att besluten ska fattas närmare folket". Bloggaren Daniel Hansson skriver: "Det är skrämmande att svenska folket är så totalt ointresserat och ignorant för vad som angår dem! Än har de inte fattat att det gäller att vara engagerad och intresserad för att få större gehör, ändå har svenskarna mage att kritisera EU när svenskarna själva inte gör (ursäkta språket) ett jävla skvatt för att påverka EU i en önskvärd riktning (nej, ett val vart 5:e år är inte tillräckligt). Det är absolut ingen kritik mot våra jätteduktiga EU-parlamentariker, de gör ett jädrans bra jobb oavsett om de tillhör ett EU-positivt eller EU-negativt parti. Det måste vara oerhört frustrerande för parlamentarikerna att försöka föra Sveriges talan i EU när de vet att svenskarna varken uppskattar eller bryr sig ett dugg om vad politikerna kämpar om i Bryssel."

Nytänkaren Anders Borg

Moderaternas chefsideolog Anders Borg intervjuas i det senaste numret av Veckans Affärer (på nätet endast för registrerade prenumeranter). Han säger bland annat moderaterna "vill återupprätta den svenska samhällsmodellen som den fungerade på 1950- och 1960-talen". Dagens Nyheters ledarskribent Barbro Hedvall har en helt underbar kommentar (ej på nätet): "Komplett med mamma hemma i köket, får man förmoda".

Dekonstruera bloggarna

I Dagens Nyheters ekonomibilaga skriver i dag Nils Öhman att vi som bloggar ofta anklagar medierna för att inte ha "renlärigt utformade bloggar", samtidigt som traditionella journalister ofta har varit direkt nedlåtande mot bloggare. Öhman skriver att medierna borde "dekonstruera bloggarna" och se om det finns något i dem som man från medierna kan fånga upp och använda sig av. Det låter klokt tycker jag.

För nytillkomna läsare

De senaste dagarna har besökssiffrorna på min blogg vuxit till rekordnivåer. Det hänger antagligen ihop med att populära bloggare som Helle Klein och Karolina Lassbo länkat till mig i varsin egen bloggning. Himla hyggligt av dem. Återstår att se om de nu läsare som lockats hit också stannar kvar. Då min blogg är lite annorlunda än Helles och Karolinas kommer här en liten introduktion. Jag heter alltså Jonas Morian, är 33 år gammal och bloggar sedan mars 2005. Jag bor i Stockholm med Stina och våra katter Max och Millis. Jag är sosse, men jobbar vare sig för partiet eller regeringen - har heller inga partipolitiska uppdrag. Däremot är jag ordförande i en förening som är organisatoriskt fristående från partiet - Socialdemokratiska pressföreningen. Vi är en liten, tämligen okänd sammanslutning med anor ända tillbaks till Brantings dagar. Vi är en slags intresseförening för socialdemokratisk mediepolitik och står öppna för sossar som jobbar eller har jobbat (en stor del av medlemskåren är pensionärer) inom journalistik, information och/eller media. Mot denna bakgrund är det kanske inte så konstigt att jag huvudsakligen bloggar om politik och medierelaterade frågor utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv. Jag är även starkt engagerad i kampen mot hiv/aids, så en del inlägg handlar också om detta. En del populärkulturella betraktelser blir det också, inte sällan om superhjälterelaterade serier och filmer samt om världens bästa tv-serie - "West Wing"/"Vita huset". Vill ni veta mer så rekommenderar jag läsning av gamla inlägg, samt kommentarerna till dessa där jag försöker delta i dialog med mina läsare så mycket jag hinner. Hoppas att du som nytillkommen läsare ska uppskatta mitt bloggande.

Ordfronts märkliga förslag

I dag kom tidningen Ordfronts senaste nummer ut i handeln. Jag köper normalt inte den tidningen, men denna gång hade man medier som tema så jag trillade dit... I tidningen skriver bland annat Stefan Carlén, som är ordförande i utgivarföreningen Ordfront, om "tre anspråkslösa förslag" för att "motverka mediekoncentrationen och kommersialismens negativa verkningar". Det första förslaget är behålla den särskilda reklamskatten och bredda den till att gälla alla former av reklam. Förekomsten av reklamfinansiering är, enligt Carlén, i vår kapitalistiska marknadsekonomi "grunden för den ekonomiska och ideologiska maktkoncentrationen i medierna" - något som alltså ska motverkas med en skatt. Att marknaden "själv får finansiera de problem den ställer till med är bara rättvist", sägs det. Det är värt att notera att Ordfronts ordförande därmed slår in på rakt motsatt väg är Journalistförbundet. När finansminister Pär Nuder för en tid sedan gav signaler om att det nu finns utrymme att sänka reklamskatten, konstaterade Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén att detta var ett bra första steg, "men på sikt måste straffskatten på redaktionellt innehåll bort helt". Journalisternas fackliga organisation vill i stället se en skatteväxling, som en del i en mediepolitik som gynnar redaktionell mångfald. De slår fast att dagens reklamskatt snedvrider konkurrensen på ett felaktigt sätt, när medier med redaktionellt innehåll drabbas samtidigt som exempelvis direktreklam är helt befriad från reklamskatt.

Över 40 miljoner bär på hiv

Flera medier, bland annat SvD, skriver om att FN-organet UN Aids i går offentliggjorde sin årliga rapport. Av rapporten framgår att antalet hiv-smittade i världen bara ökar och nu över 40 miljoner människor bär på viruset. Bara sedan år 2003 har epidemin tagit drygt tre miljoner människors liv, varav en halv miljon barn. Fortfarande är afrikanska länder söder om Sahara värst drabbade: 64 procent av alla nya infektioner under det senaste året rapporteras från dessa länder. Men den snabbaste ökningen av hiv-infektioner sker nu i östra Europa och Centralasien, enligt UN Aids rapport. Särskilt illa är det i Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Antalet människor som lever med hiv i denna del av världen har ökat med 25 procent sedan 2003, och är uppe i 1,6 miljoner. Dödssiffran från aids har dubblerats under samma tid. Även i Västeuropa konstateras att "den största förändringen är hiv-spridningen genom heterosexuella kontakter". Av de mer än 20 000 nya hiv-fallen i Västeuropa under förra året var över en tredjedel kvinnor som fått viruset via oskyddad sex, enligt UN Aids. I Sverige beräknas 3 500 personer leva med hiv, en siffra som ökat de senaste åren. Under hela 90-talet upptäcktes det c:a fem fall av hivinfektion varje vecka i Sverige. Sedan 2002-2003 upptäcks det 8 fall i veckan. Rapporten noterar dock ljuspunkter i flera afrikanska länder, bland annat Kenya, Zimbabwe och Uganda samt i Västindien där hiv-smittan minskar i exempelvis Barbados, Haiti och Dominikanska republiken. Det ser dock mörkare ut i Asien där smittan nu sprids snabbt och länder som Vietnam och Pakistan pekas ut som potentiella infektionshärdar. Totalt har aids dödat mer än 25 miljoner människor sedan det upptäcktes. Läs mer!

Uppföljning av sosserecept.se

Maryam Yazdanfar skriver på sin numera rosa blogg att kampanjsajten sosserecept.se (som jag skrev om i går) är en en del av en höstkampanj socialdemokraterna i Stockholms län genomför under veckorna 47 och 48. I materialet finns en broschyr - "Tre recept för matbordet, och ett för framtiden" och alltså sajten sosserecept.se. Maryam skriver att hon "har gjort galna grejer för att få uppmärksamhet i en politisk kommunikation, mediebruset är ju så oerhört mycket, stort och högt så att man måste hitta nya kommunikationssätt", men att uppmärksamheten kring denna kampanj "är ju helt oväntat jättepositiv".

Bland publicister, feminister och politiska wannabes

Kvällens tema på Publicistklubben i kväll var "Vi som vill upp – om journalister som blir politiker". I panelen satt Maria Carlshamre (fp), Mats Johansson (m), Devrim Mavi (fi) och Siewert Öholm (kd), och de frågades ut av PK:s ordförande Stig Fredrikson. Panelisterna saknade verkligen inte namnkunniga företrädare som gjort liknande karriärer; Marita Ulvskog och Jens Orback är bara två namn i politikens elitserie som har sin bakgrund inom journalistskrået. Men innan dessa sidbytare fick ordet inleddes mötet – inte oväntat – med att Stig Fredrikson uppmärksammade frisläppandet av Dawit Isaak. Något som, visade det sig när jag kom hem i kväll, nu framstår som osäkert. Därefter övergick man till en utfrågning av journalisten Evin Rubar om vad som hänt efter hennes uppmärksammade dokumentär "Könskriget". Frågorna var dock tämligen trista; "blev du besviken över att inte få Stora journalistpriset", "ska man som journalist ta hänsyn till konsekvenserna av sitt rapporterande", och "hade du en tes från början när du gjorde dina reportage"... Det är trist nog när SVT-journalister intervjuar varandra på Aktuellt och Rapport – det blev inte mycket roligare "live". Fredrikson snöade dessutom in rejält på behandlingen av Rubars filmer i Granskningsnämnden och återkom gång på gång till frågan om Rubar kände sig frikänd, kritiserad eller hur det egentligen låg till. När ordet väl gick till de journalister som nu ger sig in i politiken inledde Carlshamre sin presentation med att berätta att hon "i det nuläge som råder" var lite osäker på sin politiska ställning. Hon berättade att folkpartiets ledning sagt att de ville att hon lämnade partiet och blev politisk vilde, något hon själv inte hade några som helst planer på. Under frågestunden framkom det också att Siewert Öholm hade en bakgrund i folkpartiets gamla ungdomförbund FPU, men att han lämnat alla uppdrag och partikopplingar. I dag var han partipolitiskt obunden och tänkte inte ens överväga att bli partimedlem förän han stod på valbar plats. Han erkände också villigt att det faktum att han nominerats till riksdagslistan av kristdemokraterna i Jönköping - där partiet är synnerligen starkt - spelade in när han accepterade nomineringen. Maria Carlshamre hakade på resonemanget och berättade om sin politiska förebild, en kvinnlig högerpolitiker på 30-talet, som engagerat sig i politiken när hon själv upplevde diskriminering på grund av sitt kön. Jag kunde inte låta bi att notera att detta var en intressant utgångspunkt för politiskt arbete, att man själv utsats för oförätter och orättvisor. Det är alltså då, och inte av solidaritet med andra, Carlshamre och hennes förebilder engagerar sig.

Recept på framgång?

Gudmundson har uppmanat mig att recensera den nya kampanj som socialdemokraterna i Stockholms län dragit igång, med sajten sosserecept.se ("Tre recept för matbordet, och ett för framtiden"). På sajten får man se Mikael Damberg (riksdagsledamot och ordförande för socialdemokraterna i Stockholms län) och Ingela Nylund Watz (finanslandstingsråd i Stockholms län) laga mat och berätta varför man ska rösta på socialdemokraterna i valet 2006. Det sägs att Stockholms län står inför stora utmaningar och att socialdemokraterna arbetar "för en framtid där alla ingår i kalkylen". Man fokuserar på tre viktiga frågor: barns och äldres livssituation samt möjligheten till arbete. Och tja, vad ska jag säga? Ett lite annorlunda grepp onekligen. Det är nog klokt att uppmärksamma länets ganska anonyma politiker och placera dem i privata miljöer som deras egna (?) kök. Det är ju ingen hemlighet att människor i dag har lättare att identifiera sig med och sympatisera med människor snarare än partier och ideologier, så där är man nog inne på rätt spår. Bildvalen var väl kanske inte de allra roligaste, men formspråket anknyter till partiets centrala kampanj - signerad reklambyrån Acne. Själv undrar jag mest hur man tänkt locka besökare till själva kampanjsajten? Jag hittar inga länkar till den vare sig på partiets centrala webbplats eller på socialdemokraterna i Stockholms läns. Inte heller har jag sett något om kampanjen i de utskick jag med viss regelbundethet får från de partiföreningar jag är medlem i. Skumt. Faktum är att jag nog hade missat det hela helt om inte Gudmundson tipsat mig om att Karolin A. Johansson uppmärksammat kampanjen.

Initierade kommentarer

[UPPDATERAD] Det blev lite mycket bloggtips förra veckan så ett fick anstå. Jag vill gärna uppmärksamma frilansjournalisten - tillika kompisen - Anderas Henriksson, som nu börjat blogga. Han bloggar under rubriken "Initierat", vilket minnesgoda läsare kanske minns var namnet på en intressant - men galet dyr (7 000 spänn för en årsprenumereration) - tidning där bland annat Andreas satt i redaktionen. Jag har tidigare uppmärksammat Andreas skriverier och ser nu fram emot att ta del av även hans iaktagelser i bloggform. Andreas blogg heter numera "Offentliga affärer".

PromeMorian - nu i spambranschen

I likhet med många andra får jag en hel del spam via mejlen. Påtagligt mycket handlar om sex; jag erbjuds viagra och diverse subsitut för detta, penisförlängningstekniker, spännande dejter med kvinnor från olika länder etc. Sedan vinner jag stup i kvarten diverse nationella lotterier, ofta i Nederländerna, samt erbjuds upplåta mitt konto för miljontals dollar som avsatta afrikanska diktatorer svindlat av sitt folk. Generösa erbjudanden allihop, men jag brukar ignorera dem. I helgen fick jag dock något nytt. Under förevändningen att marknadsföra min business (vilken den nu är) erbjöds jag att själv kunna spamma miljontals människor i USA, Europa och Asien. Mot en avgift skulle jag få tillgång till "e-mail addresses databases for advertisement mailing", e-postadresser vars "validity and originality are verified". Helt fantastiskt. Det mest underbara är att tjänsten påstås vara "100% Spam free" och att jag, om jag använder mig av tjänsten, "will not be accused of spamming"... Läs själva: Country or area total emails and price America 175 Million Europe 156 Million Asia 168 Million China(PRC) 80 Million HongKong 3.25 Million TaiWan 2.25 Million Japan 27 Million Australia 6 Million Canada 10 Million Russia 38 Million England 22 Million German 40 Million France 38 Million India 12 Million other Country or Area Category Name total emails Apparel, Fashion, Textiles and Leather 4,654,565 Automobile & Transportation 6,547,845 Business Services 6,366,344 Chemicals 3,445,565 Computer & Telecommunications 654,655 Construction & Real Estate 3,443,544 Consumer Electronics 1,333,443 Energy, Minerals & Metals 6,765,683 Environment 656,533 Food & Agriculture 1,235,354 Gems & Jewellery 565,438 Health & Beauty 804,654 Home Supplies 323,232 Industrial Supplies 415,668 Office Supplies 1,559,892 Packaging & Paper 5,675,648 Printing & Publishing 6,563,445 Security & Protection 5,653,494 Sports & Entertainment 3,488,455 Toys, Gifts and Handicrafts 2,135,654 Send Your Ad to Millions 10 million bulk email 50 million bulk email 100 million bulk email 200 million bulk email Imagine emailing 500,000 recipients and 1 out of every 1000 orders your product, that's 500 new orders! * We go all-out to make sure our customers are completely satisfied * If any emails fail to make delivery, we replace them free of charge * 100% Spam free, rest assured you will not be accused of spamming * Almost all of our emails are sent to valid email addresses * No software required, we do all the mailing from our own server * Don't be fooled in signing up with similar sites offering services that cannot compare to ours * Get the most bang for your buck with bulk email advantage!

Aftonbladets liknelser inte bara haltar...

...de ränner runt som halshuggna hönor på ett minfällt. Den fantastiska bloggaren "Grabben med kniv" uppmärksammar Aftonbladets vinkling på att en av världens viktigaste politiska ledare hoppar av sitt parti för att bilda ett nytt: de jämför honom med Gudrun Schyman! Grabben med kniv visar sig storsint och ger Aftonbladet lite tips på saker som normalt förknippas med de båda politikerna så att tidningen sen kan försöka lista ut vad som förknippas med vem: En av de två har tömt Gazaremsan på militär, en har inte gjort det, vem? En har kissat på sig på en biograf och sen talat ut om det i er tidning, vem kan det vara? En utlöste ett låååångt och våldsamt uppror, kallat intifada, genom att besöka Tempelberget på ett sällsynt osmidigt sätt, kan det vara Gudrun? En var partiledare för Vänsterpartiet i Sverige, Sharon kanske? En bor i Gamla Stan i Stockholm, vem, vem, VEM? En är en tjock man från Israel, den andre är smal kvinna från Sverige, vem är vem?

Populär dator

Jo, jag skrev ju att jag hade en ny dator. Att döma av kommentarer och mejl jag fått så har den tydligen väckt visst avund och ha-begär... Ser nu att även Helle Klein blev riktigt förtjust: "Förresten har Jonas Morian som personen heter bakom bloggen PromeMorian världens sötaste bärbara dator. Tyvärr är det en PC men den är nästan oemotståndlig. När kommer Mac-världen med en lika häftig tingest? Jag erkänner, jag är ett teknik-freak och vill väldigt gärna ha den senaste prylen inom IT-världen. I synnerhet den lilla röda..."

Det är skönt när ens fördomar grusas

Under seminariet om bloggar och copyright på Bloggforum 3 i går så satt enbart snubbar i panelen. Och ingen av dem var direkt någon brinnande försvarare av upphovsrätten, om man säger så... Någonstans mitt i seminariet begärde en tjej i publiken ordet, i samband med att en viss förvirring om juridiska spetsfundigheter uppstått i panelen. Tjejen i fråga såg i mina ögon ut som Paris Hiltons och Ebba von Sydows okända kärleksbarn - men överraskade åtminstone mig mig totalt med att hålla en kunnig, klockren och klargörande utläggning om juridiken i detta fall. Hon visade sig vara Karolina Lassbo, som läser termin sju av nio på juristprogrammet i Uppsala och har två år kvar till dubbelexamen i juridik och psykologi. Hon bloggar dessutom väldigt kul som "Glamourprinsessan". Där ser man.

Något försent, men ett första intryck...

Okej, inläggen kommer i lite konstig ordning, men det här var mina första intryck av Bloggforum 3 i dag, dvs innan det jag skrivit här under... Det första som slog mig var att det var många okända ansikten bland besökarna på Bloggforum. Sedan såg jag folks namnlappar, och då föll bitarna på plats – där stod nämligen bekanta bloggnamn som mymarkup, hedgehog in a storm, stationsvakt och blind höna. Lokalerna på JMK var väl kanske inte de allra mest charmiga, men de var funktionella – trots att där inte fanns något trådlöst nätverk. Nu kunde jag i och för sig komma runt det problemet genom att använda Stinas mobil som modem och på så sätt kunna blogga "live", även om det då blev lite segt... Det var kul att se så många fler kvinnliga deltagare i publiken och seminariepanelerna (bortsett från "bloggar och copyright" - bara snubbar...) än vad det var förra gången. På det hela taget verkar arrangemanget lovande - trots att SVT24 inte bevakar den här gången. Nåja, Gudmundson är ju här :-)

Referat från Bloggforum

[UPPDATERAD] Jag kom sent, men hann lyssna på seminariet om bloggande och media. Seminariet inleddes av moderatorn Per Gudmundson (till vardags redaktör på SVT24), som presenterade sig pionjär inom bloggandet – då han lade ned sin blogg redan för ett år sedan. Stort skratt från publiken. Därefter lämnade han ordet till paneldeltagarna. Isobel Hadley-Kamptz sade sig ha lite svårt att förstå sig på distinktionen mellan personligt och privat. I stället valde hon i varje enskilt fall vad hon ville lämna ut eller ej. För Helle Klein var det däremot mer viktigt att göra den skillnaden, då hon menade att hon i första hand bloggade som politisk chefredaktör på Aftonbladet - även om en del konsertreferat etc ändå kommer med. Helle sade att hon själv stod länge emot att börja blogga då hon redan hade så många – och tidskrävande – forum för att uttrycka sig. Tekniknyfikenheten tog dock till slut överhanden. Elin Sandström på DN på stan berättade att för så sent som för två veckor sedan för redaktören för dn.se vad permalänkar var. Återstår att se om detta kommer att få någon effekt för upplägget på DN:s bloggande... Sigge Eklund tyckte att journalisters bloggande gav en lite större inblick i journalisters personighet och värderingar, vilket fått honom att läsa deras "ordinarie" journalistik med lite andra glasögon än tidigare. Helle Klein berättade att Aftonbladets redaktionella policy för bloggandet är inte särskilt genomtänkt, kan tänka sig starta tillfälliga bloggar vid specifika händelser. Hon sa att det t ex var en öppen fråga huruvida medarbetare på tidningen skulle få blogga privat. Sigge Eklund sade sig se olika psykologiska profiler i en partiledardebatt; generationsfråga jämfört med hur hans mamma ser på det – vad pratar de om i taxin efteråt? Isobel berättade att hon når helt andra människor än via kultursidorna – ytterst få som blir så engagerade över det senare att de hör av sig. Även Elin sa att DN har märkt av en helt ny kategori och frekvens av läsarbrev efter man börjat blogga. Helle gillar att kunna uppmärksamma "oetablerade" bloggare genom att citera och länka – risk för explosion som kan bli outhärdlig. Kanske mer frustrerande för oss som vill hänga med i den politiska opinionsbildningen. Själv tycker jag att man kan dra paralleller till förra sekelskiftets intellektuella som faktiskt kunde ha läst alla relevanta böcker – det blev sedan omöjligt. Sigge efterlyste något intressant: ett tekniskt system för tidningar och andra medier att kontrollera/mäta vilken "bloggeffekt" ett nyhetsinslag fått. Det tycker åtminstone jag låter spännande, men det kanske redan finns något sådant? Andra menade att det fanns en viss risk juridiskt med ansvarig utgivare för att länka till utomstående. En nyhet presenterades: AB – och DN – börjar tillåta kommentarer nästa vecka. DN jobbar också på att ta fram ett riktigt bloggverktyg med permalänkar, kommentarer m m men enligt Elin kan det komma att dröja. Men vad blev det då av bloggens revolutionerande kraft, undrade Gudmundson. Helle: "vi i mainstreammedia blir utmanade av barfotajournalister, och det är bra". Det behövs kritiska röster och ifrågasättande, menade hon. En annan fråga var varför man ska köpa tidningen, nu när nyheter och profilskribenter finns att läsa på webben. Länge tyckte jag att panelisterna missade det uppenbara svaret – varumärket. Det är därför att papperstidningen eller det andra etablerade mediet borgar för kvalitet som nätversionen efterfrågas. Isobel kläckte till slut ur sig det – tradionella medier är varumärkes- och kulturbärare. Och på samma sätt, menade hon, kan gratistjänsterna fungera som reklam för det man faktiskt kan ta betalt för. Detta var inte minst en tröst för frilansar som henne själv. På det hela taget var det ett mycket intressant och bra seminarium. Per Gudmundson var en utmärkt moderator, även om hans namedroppande i inledningen kanske gick över huvudet på dem som inte är politiska junkies som vi...

Blogga snyggt

I morgon arrangeras Bloggforum och årets tema är "slutet för bloggen (som vi känner den idag) och vad vi kan vänta oss i framtiden". Jag har anmält mig och hoppas kunna rapportera därifrån med familjens nya leksak. Ser främst fram emot paneldebatten som handlar om huruvida bloggar håller på att "äta upp media, eller äter media upp bloggarna". Medverkar gör Per Gudmundson, Isobel Hadley-Kamptz, Elin Sandström, Sigge Eklund och Helle Klein.

Socialdemokratisk plan B: mittensamverkan?

[UPPDATERAD] Enligt Expressen cirkulerar "ett hemligt dokument", utformat som ett diskussionsunderlag, i det socialdemokratiska partiets "toppskick". Däri påstås finnas "sensationella skrivningar" om att partiledningen kan tänka sig ("utesluter inte") att efter valet nästa år bilda en regering för mittenpolitik med stöd av centerpartiet och folkpartiet. Vidare sägs att Göran Persson i valrörelsen inte kommer att "hoppa på" Maud Olofsson och Lars Leijonborg. I stället är det moderaterna som ska utpekas och isoleras som socialdemokraternas huvudfiende. Det senare låter inte alls osannolikt, däremot verkar det synnerligen osannolikt att det skulle finnas ett dokument om regeringssamverkan med c och fp. Och mycket riktigt garderar sig Expressen på slutet av artikeln genom att hänvisa till "en källa med god insyn i partiledningens överväganden", som tror att "någon har mixtrat med ett dokument" som gått runt. "Ingen här ser en mittenregering som ett alternativ", hävdar källan enligt Expressen. Jinge skriver också om det här.

Efter popvänstern - schlagerhögern

Folkpartiets tidning Nu är inte alltid det mest underhållande man kan läsa. Inte heller levereras där särskilt ofta några överraskningar. Men i det senaste numret bjuds det på en riktig pärla i form av en krönika (baktanke) på näst sista sidan. Det är signaturen "Idde" som skriver om det liberala samhällsmagasinet Neo, en tidning som på sin egen webbplats beskriver sig som "en samlingsplats för alla som älskar frihet och framsteg, krämig cappuccino och halvfranska band". "Idde" ironiserar på ett fullständigt lysande sätt om detta: "Tjugofemåringar drömmer om prinsessbröllop och trerättersmiddag med vännerna. Kärnfamiljen och kungahuset och ett höstmode som påminner om brittiska rävjakter. Ridstövlar och kavaj. Det är något i luften. Konservatismen har återvänt." "Den nya konservatismen", skriver krönikören, "handlar inte om att förbjuda abort eller ha fördomar kring folks sexualitet". I stället handlar det om "ett borgerligt liv och eleganta färgskalor", "drömmar om det tygga livet", "lägre skatter, konkurrensutsatt sjukvård, trevliga friskolor för barnen och motorväg från villaförorten förbi ghettona". Men denna folkliga schlagerkonservatism är samtidigt exkluderande - den goda smakens tyranni; "Det är den bildade borgarklassen som ser ned på resten av samhället". En fullständigt briljant analys! Trist bara att det inte var en sosse som levererade den...

My name is Sheridan. John Sheridan.

Via Kulturbloggen hittar jag ett kul test om vilken fantasy- eller science fiction-karaktär man motsvarar. Jag blev John Sheridan från Babylon 5! Hedrande, men mycket märkligt. Hjältedåd och visionärt ledarskap ("An experienced survivor who has maneuvered around many obstacles, you are looked up to by those who rely on your good judgment.") känns inte riktigt som mina främsta kännetecken...

KTH-forskare: "Fildelning ökar musikförsäljningen"

I en artikel i Aftonbladet hävdar Lars-Erik Eriksson att fildelning, trots påståenden om motsatsen från skivbolagen och deras lakejer i Antipiratbyrån, ökar musikförsäljningen. Men fildelningsentusiaser köper på annat håll än i traditionella skivbutiker, till exempel utomlands via nätet. "Dessutom går man mer på konserter och köper musik som inte är tillgänglig i skivaffärer", säger Eriksson till Aftonbladet.

Kul och klokt...

...skriver Stikkan Ljunggren i dag på sin blogg om upphovsrätten och den fria opinionsbildningen: "Idag på Kungliga Biblioteket vägrades jag av upphovsrättsliga skäl att få SSU:s handlingsprogram från 1967 kopierat. Fatta! Det politiska program som ville förstatliga samhällets grundfunktioner får inte kopieras!" Avslutningen är helt obetalbar: "De stora kosmodemoniska kuksugarbolagens försök att dra ut på sin dödskamp spiller nu över på oss alla. Men låt oss följa dem hovsamt till körrgårn. Åt helvete med alla antipiratbyråer och bolagsköpta politiker som släppt grepper om allmänintresset."

Nya bloggtips

Två nya tillskott i min länklista: Joel Malmqvist (som jag tipsat om tidigare, men av någon anledning aldrig lagt till i listan) och Laura Luna (gammal SSU-kompis från Huddinge-tiden). Det ska bli intressant att ta del av deras funderingar.

Följer du Vita Huset?

Missa då inte en inblick från verkligheten i kväll. SVT:s "Mediemagasinet" har intervjuat en av de riktiga veteranerna bland journalisterna i Vita Huset, 85-åriga Helen Thomas, som har bevakat nio presidenter - från John F Kennedy i början av 60-talet fram till George W Bush. Dessutom samtalar "Mediemagasinets" Ola Sandstig med Sveriges Radios Cecilia Uddén om tendenser inom amerikansk journalistik, och om hur journalister låter sig styras. I USA - och i Sverige.

London calling...

Usch vilken trist rubrik, men ni fattar va? Veckans skrivbordsbild får illustrera att jag nog inte kommer hinna blogga så mycket de närmaste dagarna. Plikten kallar mig till London. Kollar dock mejl ibland.

Länkuppdatering

Jag fyller i dag på min växande länklista med Krister Nyman, som på sin helt nystartade blogg beskriver sig som en stockholmsk värmlänning som "i stället för att sitta och muttra i frukostyoghurten över morgonbladen – över alla dumheter som skrivs och skrivs om" nu tänkt börja blogga. Bra drag, Krister. Dina kloka funderingar om politik och annat samhällsrelaterat förtjänar en större publik. Välkommen! Ny på listan är också Rosemari Södergren som jag läst länge (då med signaturen "Chadie", som knappast behöver någon närmare presentation), men nu delvis ändrar inriktning på sin blogg - hädanefter betecknad "Kulturbloggen". Sedan vill jag passa på att varna uppmana några några av dem jag länkar till i dag att uppdatera lite oftare. När det går uppemot en månad mellan inläggen kommer bloggen att betraktas som död och förlorar då besökare och länkar.

Mer s-kritik mot Persson

Jag hade trott att den socialdemokratiska partikongressen nyligen skulle innebära punkt för internkritik mot Göran Persson och hans ledarstil, åtminstone fram till efter valet. Men i dag skriver Svenska Dagbladet om en radiointervju i går med Göran Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd i Göteborg, där han säger att han vill se Margot Wallström som Göran Perssons efterträdare när han lämnar posten som partiordförande. Detta är naturligtvis en kritik mot Persson, som knappast har Wallström som favorit till efterträdare. Dessutom uppmärksammas en ny bok i vilken Lena Hjelm-Wallén, under många år minister i socialdemokratiska regeringar, tycker att Persson i sin roll som statsminister har blivit mer och mer presidentlik och hur han under regeringssammanträden mästrar statsråden. Det återstår att se vilken, om någon, betydelse denna kritik kan komma att få.

Stikkan Ljunggrens budord

Stig-Björn Ljunggren, AKA Stikkan, bloggar i dag om ett möte han gästat hos en socialdemokratisk förening. Dokorn Ljunggren var inbjuden att tala om medier och politik och förkunnade (hans ord, inte mitt) att "medierna organiserar det politiska samtalet i Sverige, och gör detta under täckmantel av att vara Sanningens Riddarvakter med speciellt uppdrag från Gud att granska makten". "I själva verket", menar Ljunggren, "är de själva makthavare, bör betraktas som sådana och sättas in i sitt historiska sammanhang: Media är en del av upplevelseindistrin, kämpar en hård kamp för att fylla mediadygnet med bråte som håller folks uppmärksamhet vid liv". Ljunggren brukar framföra den här linjen. Och en del ligger det nog i det han säger, även om han uttrycker sig medvetet provokativt - som att journalistik "allt mer reduceras till en andra klassens gatuteater". På sin blogg delger han dock läsarna några budord för att bättre förstå dagens medier. Här kommer några exempel: * Det som sägs i media är inte sant. * Tro inte på medieuppgifter förrän du fått det bekräftat från två oberoende källor. * En bra journalist är en bra berättare och en bra berättare vet att hoppa över sådant som krånglar till det, skarvar där det behövs och vet att hålla sin publik vaken med diveser retoriska knep, utrop, metaforer och spektakulära tillspetsningar. * Genom att lära sig medialogiken kan vi alla, steg för steg, lära oss att utnyttja medierna för att få våra egna syften tillgodosedda, samtidigt som vi kan genomskåda andras propagandainsatser. * I framtiden måste vi bli våra egna journalister, och med ny teknik, exempelvis agenter, bloggar och specialiserade nätverk kan det gå utmärkt. * Det behövs en mediaopponent som systematiskt försöker ge en alternativ berättelse till gängse medialöp. * Rösta aldrig på politiker som låter sitt budskap styras av medias rapportering, utan kräv av de folkvalda att de håller högre svansföring när upplevelseindustrins vargdrev kommer kutande.

Hotet från öst

Via Håkan Jacobson hittar jag en mycket välskriven artikel i DN av Maciej Zaremba om "hotet" från den polske rörmokaren. Väldigt läsvärd! Den ger ett intressant perspektiv på frågan om arbetskraftsinvandring, fri rörlighet, Vaxholmsfallet och kollektivavtal. En fråga som är betydligt större än vad såväl Byggnads som Svenskt Näringsliv gör gällande. Zaremba skriver bland annat om den svenske rörmokaren Markus från Karlstad som skruvar rör i Lysaker Brygge vid Oslofjorden i Norge. Markus tjänar där nästan dubbelt så mycket som hemma i Värmland, men de norska fackföreningarna är sura. Det heter att svenskarna dumpar lönerna. Parallellen till letterna i Vaxholm är väldigt tydlig. Artikeln, som är den första i en serie, avslutas med följande tankvärda ord: "Jag kan ha missat nåt, men har inte lyckats hitta ett enda annat fall i Europa där ett arbetarparti ställt sig bakom en liknande utmobbning av klassbröder. Det gjorde Göran Persson som lovordade Byggettans aktion."

Årets lobbyist utsedd

I går arrangerade tidningen Resumé "Stora påtryckardagen" där "Årets lobbyist" korades. På plats minglade påtryckare av olika slag: pr-konsulter, lobbyister, opinionsbildare och journalister. Dessutom gästades vi av en legendar – Sture Eskilsson – och en generaldirektör - Anitra Steen. Eskilsson frågades ut med anledning av sina kommande memoarer, men dessvärre visade kvällens konfrencier, Resumés chefredaktör Viggo Cavling, att han inte är någon vidare utfrågare. Eskilsson hade mycket intressant att säga, men Cavling verkade i stället hellre höra om smaskiga avslöjanden, elakheter om moderaterna och Svenskt Näringsliv. Därefter blev det plats på scenen för två representanter för "den svenska modellen", Svenska Spels informationsdirektör Claes Tellman och Systembolagets Anitra Steen. Frågorna kom inledningsvis av naturliga skäl att handla mycket om mutåtalet mot ett antal systembolagschefer. Det gjordes en intressant koppling mellan de bägge verksamheterna: både spelare och alkoholkonsumenter söker sig utomlands för alternativ. Även den minskade spritförsäljningen på Systemet i Skåne diskuterades. När jag var i Malmö nyligen kunde min taxichaufför, efter att funderat länge och väl, komma på två Systembolag i staden. Steen kommenterade bland annat kvällstidningarnas "upplysningar" om hur man beställer sprit från utlandet över internet. Hon uttryckte sig väldigt tydligt om hur fel hon tyckte det var. Också Tellman stämde in i detta och utmanade Cavling på att publicera "vad som helst". "Jag är en mycket liberal person", replikerade Cavling. Efter detta var det dags för kvällens huvudattraktion; korandet av "Årets lobbyist". De tre kandidater som av juryn vaskats fram bland de nominerade fick presentera sig och sitt "case" för juryn och publiken, i "Idol"-stil. Först ut var Sören Sehlberg från MHF som inledde med att kalla folkpartisten Johan Pehrson (som är Justitieutskottets ordförande) för justitieminister. Slarvigt och dumt, det tog koncentration från det andra han sa. Därefter tog Hans Tilly från Byggnads vid och berättade att deras arbete handlade om att skapa förståelse för det "osexiga" ordet kollektivavtal. Ett arbete som började långt innan Vaxholmsfallet. Sist ut var Henrik Pontén på Antipiratbyrån, som nog höll den bästa presentationen. Han poängterade att deras jobb handlade om värnande av upphovsrätten, och dess betydelse för kreativitet och skapande. Pontén sa att Antipiratbyrån företräder kreatörer, men erkände att man finansieras av distributörerna. I slutändan kom valet mellan de tre kandidaterna att handla om politisk korrekthet, även om Viggo Cavling inledningsvis betonat att vi i publiken skulle rösta på den bästa lobbyisten och inte den vi sympatiserade mest med. Men alla tre nominerade kunde uppvisa "offer" som just de kämpade för, och när valet stod mellan en av en rattfyllerist trafikdödad 13-åring, Per Gessle som vill tjäna mer pengar och svenska byggnadsarbetare som förlorat jobbet till nyblivna EU-medborgare från Lettland, så blev det ganska enkelt. Vinnare blev således inte oväntat Sören Sehlberg och MHF för sitt arbete för en lag om alkolås i bilar. Juryns motivering löd: "Sören Sehlberg och MHF har drivit ett klassisk lobbyarbete för att få en lag om alkolås i bilar. För tio år sedan trodde inte ens MHF på idén. I dag säger 8 av 10 svenskar i en sifomätning ja till att betala 2 000 kr extra för en ny bil med alkolås inmonterat. Lika många säger i en annan sifomätning ja till en lag om alkolås i alla nya bilar. En ensidig svensk lagstiftning skulle i dag betraktas som ett otillåtet handelshinder av EU. Men svenska regeringen driver i dag linjen att Sverige ska bli försöksland, och att det ska bli obligatoriskt med alkolås i skolbussar och lastbilar från 2010, och i personbilar från 2012." Resumé skriver om arrangemanget på webben.

Vem vann?

Nu har jag sett "Korseld" på SVT24 där jag och Dick Erixon frågade ut den gamle informationsdirektören på SAF, Sture Eskilsson. Det blev ett ganska intressant samtal, men det hettade aldrig riktigt till - trots att vi hade ganska olika uppfattningar. Jag undrade bland annat vilket ansvar Eskilsson kände för tillkomsten av Ny Demokrati, då Ian Wachtmeister helt klart låtit sig inspireras av SAF:s marknadsliberala argumentation på 80- och 90-talet. Han svarade att han faktiskt tagit avstånd från Ny Demokrati i brev till styrelsen för Näringslivets Fond, som då var SAF:s finansiella bulvan för stödet till bland annat Timbro. Jag jämförde också Ny Demokrati med Junilistan (i vars förtroenderåd Eskilsson sitter med), då de båda saknade demokratisk organisation och utgjorde ett alternativ för missnöjda socialdemokrater som inte kunde tänka sig att rösta vare sig på kommunister eller traditionella borgerliga partier. Titta gärna på "Korseld" i kväll 21.35 eller 23.35, eller här.

Sbab:s ränteblogg

Fenomenet företagsbloggar har ju uppmärksammats förut (bland annat här och här). Själv är jag i flyttagen och då blir plötsligt frågor som boräntor intressant. Och i dag fick jag tips om att bolåneinstitutet Sbab har en ränteblogg! Det är ju så himla klockrent - snacka om perfekt utnyttjande av mediet. Och en kommentarsfunktion har de också, där låntagare och andra intresserade kan få svar på sina frågor. Det enda jag saknar är ett RSS-flöde.

Läs kloka Nathalie

Häromdagen skrev jag om Aftonbladets kampanj mot våldtäkter och andra utslag av våld mot kvinnor. Ser nu att även kloka Nathalie Sundesten Landin uppmärksammar detta, fast på ett mycket bättre sätt än vad jag mäktade med.

Högerspöke i korseld

I SVT24:s program "Korseld" (ett 25 minuters intervjuprogram där huvudpersonen frågas ut ifrån två riktningar) hamnar i morgon den 8 november kl 18.35 Sture Eskilsson i heta stolen. Vet du inte vem Eskilsson är så är du knappast ensam. Men faktum är att som tidigare informationsdirektör på SAF och grundare av tankesmedjan Timbro har Sture Eskilsson sannolikt påverkat svensk idédebatt och opinionsbildning under de senaste trettio åren mer än vad många anar. På fredag publiceras hans memoarer "Från folkhem till nytt klassamhälle - ett högerspöke berättar", men redan på tisdag frågas denne dolda makthavare ut av undertecknad samt Dick Erixon, borgerlig debattör och skribent. Erixon har redan läst delar av boken och kommenterar den på sin blogg. Önskemål/förslag på frågor att ställa till Eskilsson kan skrivas som kommentarer till detta inlägg.

Stilla nätter i Clichy

Michael Silkesjöö skriver på sin blogg om upploppen i Frankrike och att förstått att det handlar om "en kraftig reaktion mot samhällsproblem", samhällsproblem som arbetslöshet, fattigdom och segregation. "I grund och botten", skriver Michael, "är det en reaktion mot högerpresidenten Chirac's ovilja att göra något".

Tyckarnas marknad

Det senaste numret (3/2005) av Arenagruppens tidning "Media i fokus" har temat "tyckarnas marknad", och handlar om opinionsjournalistik. I fokus står framför allt Dagens Nyheter och Henrik Brors, men även Aftonbladet och Lena Mellin får sig några rejäla slängar av sleven. "Media i fokus" redaktör Lars Ilshammar skriver bland annat om DN:s kampanj "Tyckfrihet", som också jag uppmärksammat (här). Ilshammar citerar en artikel i Arena (2/2005) som journalisten Dan Josefsson skrivit om kampanjen: "Tolkad i sin egen tradition har Dagens Nyheter begått självmord och i stället för journalistik får läsarna reklam för en tidning som inte längre finns". I en annan artikel i "Media i fokus" skriver frilansjournalisten Marie Wallin att den politiska journalistiken "består till stor del av ett innehåll utan tydligt förmedlad värdegrund", något som geruttolkarna "en oönskad och omotiverad stark ställning, inte för sina analyser eller för sina kloka åsikters skull, utan av kommersiella skäl". Det är många tänkvärda saker som sägs i artiklarna i "Media i fokus". Själv tycker jag att analyser, kommentarer etc mycket väl kan ha sin plats även på nyhetssidorna i en tidning eller i samband med ett nyhetsinslag på tv eller radio. Men det borde framgå tydligare än i dag att det handlar just om åsikter - views - snarare än nyheter - news. Och kanske borde redaktionerna överlåta kommenterandet åt tydligt åsiktsdeklarerade journalister som ledarskribenter, snarare än åt reportrar som Cecilia Garme, Niklas Svensson och KG Bergström.

Kanonbra krönika!

Det är inte ofta jag läser krönikor där jag håller med om varenda ord. Men i fallet med Ronnie Sandahls krönika i Aftonbladet i dag så känner jag verkligen så. Sandahl tar till orda med anledning av Aftonbladets kampanj mot våldtäkter, och skriver bland annat "Från mitt håll, de unga killarnas, har det varit tyst länge nog. Det är hög tid att tala. Fastän vi sällan är önskvärda i debatten." Riktigt bra blir det när han skriver detta: "Jag har fått våldtäktsmannastämpeln så hårt nedtryckt i halsen att jag inte kunnat svälja. Jag förstår anledningarna, jag ser mönstret. Men. Klumpa inte ihop med mig med någon som kan våldta en kvinna med en pinne. Jag har aldrig våldtagit. Jag har aldrig skrikit hora. Jag har alltid avskytt dum-machograbbigheten. Det innebär inte att jag förtjänar något pris eller ens en applåd. Men jag vägrar bli dömd."

P.S.

Jag har varit dålig på att länka under tiden i Malmö. Flera andra bloggare har skrivit mycket och bra om s-kongressen. Läs till exempel gärna Magnus Ljungkvist, Chadie, Tunström, Nathalie Sundesten Landin och Marta Axner. Flera skvallerbloggar har också bevakat arrangemanget, och själv har jag med stort nöje följt Expressens politikblogg, Aftonbladets sossekoll samt Tysta Mari.

Perspektiv på kongressen

Åter hemma i Stockholm efter nästan en vecka på s-kongress i Malmö. Mitt sammantagna intryck att är kongressen aldrig riktigt "lyfte". Men då hörde jag i och för sig inte Göran Perssons avslutningstal, som kanske var snäppet skarpare än inledningsanförandet och det så kallade solidaritetstalet i halvtid (omdömen jag fått höra i efterhand tyder på det). Och kanske var stämningen en annan inne i kongressalen bland ombuden än vad man fick intrycket av från pressläktaren och via SVT24. Men att döma av vad jag hört från ombud och andra jag pratat med så präglades kongressen snarare av en viss däst nöjdhet än entusiastisk kämpaglädje. Och jag tror att socialdemokratin nu verkligen behöver entusiasm, passion och framtidstro. Vi står inför en valrörelse där socialdemokraterna efter många år vid regeringsmakten har sett väljarstödet succesivt minska och i dag är opinionssiffrorna direkt alarmerande. Visst är det ännu många månader kvar till valet nästa år, men det känns inte upplyftande att höra statsvetare och valforskare slå fast att det är omöjligt att vända ett så stort opinionsunderläge som s har på denna tid. Persson har under kongressen lyft fram äldrefrågor och det gröna folkhemmet som viktiga inför valet. Och kanske är det trygghetsfrågor som dessa som väljarna efterfrågar. Men borde inte socialdemokratin också erbjuda lite mer "tuggmotstånd"? Om vi vill vara en framtidsinriktad rörelse, borde då inte värnandet om de äldre kombineras med radikala krav för jämställdhet och för att stärka pappors möjlighet att utnyttja föräldraledigheten - genom en utökad kvotering av föräldraförsäkringen? Och miljöpolitiken borde väl förtjäna en lite sexigare förpackning än det 50-talsdoftande folkhemmet? Själv saknar jag också en offensiv politik för företagande och nya jobb, liksom en betydligt mer generös asyl- och invandringspolitik och gärna en radikal Europapolitik. Så, det var bara några områden som jag tycker att socialdemokratin borde visa framfötterna inom. Och skulle vi inte vinna valet ens med ett sådant program så är det fan väljarna det är fel på...

Utmaningen antagen. Så enkelt är det.

Håkan Jacobson har utmanat mig på en fyndig bloggduell där det gäller att komma på fem alternativa slogans till socialdemokraternas "Alla ska med. Så enkelt är det". Och jag inte den som bangar en utmaning. Här kommer därför mina förslag: 1. Alla ska betala skatt. Så häftigt är det. 2. Alla ska få bidrag. Så enkelt är det. 3. Allan Larsson ska få en bra fallskärm. Okej, det är kanske inte så enkelt men vafan... 4. Alla barnen ska med. Utom Sufit. För han var inte med i parti't. 5. Alla ska meddela om de tänkt svartmåla Sverige. De ska brännmärkas. Så enkelt är det.

Mygel kallas kompromiss

Inte oväntat blev det till slut en kompromiss mellan partistyrelsen och ombuden från SSU-, student- och kvinnoförbunden. En osedvanligt luddig formulering om översyn av föräldraförsäkringen ledde till att bägge sidor i gårdagens s-kongresstrid utropade sig som segrare. I praktiken har dock kvoteringsivrarna knappast någon anledning att jubla. Perssons uttalanden i går på en presskonferens tyder på att han aldrig haft för avsikt att ändra på dagens system med föräldraförsäkring, ens om kongressen drivit igenom det. "Kongressen styr inte regeringens arbete", lät Persson meddela. Läs gärna också vad Magnus Ljungkvist skrev om detta.

Stundande strid om kvotering

I kväll står striden om föräldraförsäkringen. Och bäddat för strid är det verkligen. Det har ju en tid ryktats om ett kompromissförslag där den socialdemokratiska partistyrelsen skulle jämka sig med SSU:are, S-studenter och andra som drivit på för en utökad kvotering av föräldraledigheten. Men i dag fick förhandlingsdelegationerna kalla handen av partisekreterare Marita Ulvskog. Inför häpna kongressombud förnekade hon att det någonsin varit aktuellt med en kompromiss. I stället lade hon huvudet på sned och vädjade till ombuden att inte ställa till med bråk utan i stället stödja partistyrelsens förslag. Om detta var ett desperat försök att ta tillbaks initiativet i en kamp som partistyrelsen håller på att förlora, eller om det verkligen blir en bitter strid i natt återstår ännu att se.

Bonniers hyllar medial mångfald

Mediefrågor uppmärksammas också av vissa utställare och lobbyister på s-kongressen i Malmö. I en monter där det delas ut gratis dagstidningar hittar jag foldern "Medienytt från Bonnier AB". Där hänvisas till "en genomgång" enligt vilken det råder en "unik mångfald" inom den svenska mediemarknaden. Det slås fast att varje ny medieform som introducerats (tv, dvd, internet, mobiltelefoni etc) har ökat valfriheten och mångfalden. Och det låter ju bra. Jag brukar inte stämma in i den kör som med jämna mellanrum varnar för Bonnerirkoncernens starka ställning på mediemarknaden. Däremot är Bonniers i hög grad ansvariga för Tidsams distributionsmonopol som gör det svårt för nya tidskrifter att nå sina läsare. Detta kan bli en fråga - av flera - för den socialdemokratiska mediepolitiska arbetsgruppen att sätta tänderna i.