Hej FRA!

Man kan kampanja med humor också. Tidningen Resumé rapporterar att webbyrån Starring gör gemensam sak med Fria Tidningen. Målet är att FRA ska drunkna i känslig e-post som fastnar i deras filter. På en snabbproducerad kampanjsajt kan man klippa ut text, med innehåll (ord som ”al-Fatah”, ”brevbomber” och ”Hizbollah”) som FRA:s filter är tänkt att reagera på, och klistra in den i mejlsignaturen. Man kan slumpa fram en rad varianter för att filtret inte ska kunna anpassas alltför lätt. Läs mer här: Andra skriver intressant om humor, kampanj, FRA.

Frihet, integritet och demokrati

Inte sällan så är det i populärkulturen man hittar de mest klockrena samhällskommentarerna. Under min semester så har det dykt upp ett antal filmklipp där kreativa människor satt nya, svenska texter till bilder som därmed blivit lysande illustrationer till FRA-debatten. Här kommer ytterligare ett exempel som inte ens behöver en ny text: Och skrämmande nog är det väl precis så här det är; vi accepterar fler och fler inskränkningar i vår frihet, integritet och demokrati. Till sist finns inget kvar. Vi är inte där än - kanske inte ens på långa vägar. Men vart utvecklingen är på väg ser vi tyvärr alltför oroande tecken på. Nästan dagligen verkar det arrangeras olika demonstrationer mot FRA-lagen. På onsdag den 3 juli verkar det vara på gång igen i såväl Stockholm som Malmö. Jag hoppas på stor uppslutning. Andra skriver intressant om frihet, integritet, demokrati.

Back in the USSR

Tillbaks efter två veckors semester så konstaterar jag några saker: 1) Mina vikarier Fredrik och Catti har gjort kanonbra insatser under min frånvaro. De har varit extremt flitiga med inlägg; flera på teman jag med största sannolikhet skulle ha uppmärksammat själv, och andra som bjudit på nya perspektiv. Och allt har varit synnerligen välskrivet och engagerade. Min stora tacksamhet till er båda! Jag hoppas att flera av mina läsare tar chansen att lägga till era ordinarie bloggar i sin dagliga läsning. 2) Ett tema som det skrivits om frekvent i min frånvaro, såväl här som på många andra bloggar - och sent om sider även i traditionella medier - är den så kallade FRA-lagen. Jag tycker att riksdagsbeslutet är oerhört tragiskt och håller tummarna för att vänsterpartiet och miljöpartiet ska sätta press på socialdemokratin om att, efter ett maktskifte 2010, inte bara revidera utan de facto riva upp lagen. Tills dess så känns rubriken på detta inlägg skrämmande relevant. 3) Almedalsbloggen är nu nylanserad och har inlett starkt med en hög uppdateringstakt. Och vi kommer bara att öka. Vänta er snabba nyheter, analyser, intervjuer, skvaller, bilder och reportage. Vi kommer att rocka Almedalen! Andra skriver intressant om Fredrik Pettersson, Catti Ullström, FRA, Almedalsbloggen.

Tack för lånet och välkommen tillbaka, Jonas Morian!

Det är något lite märkligt men väldigt roligt med att skriva på en annan persons blogg. Medan jag och Fredrik skrivit på Promemorian har jag haft en lite annan läsarskara än vad jag vanligen har, en läsarskara som troligen förväntar sig och är vana lite annat än vad jag vanligen skriver (det här är vad jag tror och antar, som ni kansle förstår). Jag får erkänna att jag varit lite nervös varje gång jag skrivit ett inlägg här, och att jag gått in och läst kommentarer oftare än vad jag någonsin gjort på min egen blogg. Men lite nervös kan vara bra ibland och det har varit kul att skriva på Promemorian på fler sätt än ett. Dels har det varit kul att få låna Jonas blogg och hans trogna läsarskara, dels har det varit kul att få blogga tillsammans med Fredrik Petterson, en bloggare vars blogg jag länge läst med stor behållning. Fredrik har sammanställt lite statistik med mera från vår vikarietid i sitt sista inlägg, ett inlägg i vilket han också tackar Jonas för lånet och mig för gott samarbete. Jag kan bara instämma i det han skriver, och även tacka honom för samarbetet de här veckorna. Och välkommen tillbaka Jonas Morian! I övrigt: Har jag skrivit om FRA-lagen på "The Local - Sweden's News in English", eftersom språket är ett annat än det egna är kvaliteten på just språket lite sämre än vanligt, men läsvärt ändå! (Blygsamhet har aldrig legat för mig.) Jag har dessutom försökt komma i kontakt med min mor för att få hennes personnummer. Är du född efter 1975 rekommenderar jag att du gör detsamma. Har du missat varför så förklarar Fridén för dig. Andra skriver intressant om bloggar, bloggosfären.

Tack för mig och tack för lånet!

Detta blir mitt sista inlägg här på PromeMorian, imorgon löper mitt vikariat ut då bloggens ordinarie skribent tillika innehavare kommer tillbaka från semestern. Under de två veckor som jag och Catti har haft det löpande driftansvaret på PromeMorian har 25 inlägg publicerats, vilket motsvarar 1,8 blogginlägg / dag. 13 av dessa inlägg har jag skrivit och 12 st är signerade Catti Ullström. Bloggsfären, EU, FRA, svenskhet, torskfiske, landstingspolitik, sex, public service, Burma, socialdemokratin, sol och bad, partistödet, fotboll, östersjön, integration, Almedalen, frihet, övervakning, HBT, s-studenter, sverigedemokraterna och tandvård är några av de ämnen som avhandlas under de gångna veckorna. Jag vill passa på att tacka Jonas för lånet av bloggen, Catti för ett gott samarbete och alla som deltagit i debatten för konstruktiva och givande diskussioner. Mig hittar ni här & Catti hittar ni här – vi ses i bloggsfären! Andra skriver intressant om bloggar, bloggsfären, debatt.

Westlund säger tydligt nej till ökad bloggkontroll

Den estniska europaparlamentarikern Marianne Mikkos förslag om att reglera och avgiftsbelägga bloggar och bloggande röstades igenom i europaparlamentets kulturutskott med stöd av såväl liberala som konservativa ledamöter och blir föremål för omröstning i hela parlamentet redan i september. Även om Marianne Mikko företräder socialdemokraterna i europarlamentet bedyrar idag partiets svenska ledamot, Åsa Westlund, idag att den svenska s-delegationen inte delar Mikkos uppfattning i frågan. - Jag tror det är en liten minoritet i Europaparlamentet som vill reglera och avgiftsbelägga bloggar. Och naturligtvis kommer vi i den svenska socialdemokratiska delegationen rösta emot sådana förslag. Säger Westlund i ett uttalande. Förslaget har väckt starka reaktioner i bloggsfären och Westlund menar i enighet med de mest högljudda kritikerna ur i den svenska bloggsfärens att bloggandet är en viktig del av åsiktsfriheten. - Istället för att tycka till om bloggandet borde Europarlamentet ägna sig åt de stora viktiga frågorna där vi har bestämmande makt, säger Åsa Westlund avslutningsvis. Även om Mikko inte får gehör för förslaget i parlamentet är skadan redan skedd. Mikkos förslag leder knappast till att förtroendet för europaparlamentet ökar, tvärt om så späs föraktet för den europeiska beslutsnivån på och EU-skeptikerna får ånyo vatten på sin kvarn och säkerligen förnyat gehör för kritiken mot europaparlamentet som en drömfabrik som producerar överstatliga nonsensbeslut. --- Relaterat: Erixon, Henrik Axelsson, PromeMorian Andra skriver intressant om Europaparlamentet, bloggsfären, EU.

Sex, Stigma och HIV - Och SVT

För några dagar sedan läste jag (via Anna Ardin) om några högerkonservativa (och kristna) läkare gjort ett utspel om avhållsamhet (och mot kondomanvänding). Vägen till att få bot med HIV går, enligt dessa, inte via kondom och sexualupplysning utan via avhållsamhet. Föga förvånande tillhör dessa läkare den ultrakonservativa organisationen Kristna Läkare och Medicinare. Det var inget de själva nämnt och inte heller togs det upp i SVT:s Gomorron Sverige när en av dessa läkare satt i soffan och predikade avhållsamhet. Vilket är ytterst anmärkningsvärt. När vi på gymnasie- eller universitetsnivå läser källkritik är en huvudregel att fråga sig vem källan är och vad källan (eller den som författat källan) har för agenda. Tydligen har ingen lärt programledarna på Gomorron Sverige denna grundregel. Jag har ju jobbat en del med HIV/Aids. Inte i Sverige utan i länder där avhållsamhetsnormen är otroligt stark, i Thailand och Burma. Min övertygelse om att tal om avhållsamhet och tal om "problematiken" med flera sexpartner är en av de stora orskakerna till att vi inte får bukt med HIV/Aids-pandemin är otroligt stark, och därför upprör dessa konservativa läkares utspel mycket. Ett av de stora problemen med HIV världen över är stigmatiseringen av de smittade. Stigmatiserandet är problematiskt av flera skäl. Dels handlar det givetvis om att de smittades mänskliga rättigheter kränks och att de behandlas som andra klassens människor. De som är smittade antas ofta vara "dåliga" människor. Om de är män är de antingen bögar, heroinmissbrukare eller torskar. Om de är kvinnor är de lössläppta eller prostituerade. Samtliga av dessa grupper som en HIV-positiv antas tillhöra är av olika skäl grupper som behandlas illa i samhället (vilket är problem i sig). HIV smittar i de flesta delar av världen (men inte i alla) främst via sex. Därmed blir sexuella rättigheter klämfrågan. Vi talar mycket om kondomanvändning och om tillgång på kondomer, men det är bara halva lösningen, om en det. Dessa råkonservativa läkare på DN Debatt har rätt i en sakfråga. Trots att kondomer finns används de inte av alla. De har dock fel i slutsatsen att vi därför bör predika avhållsamhet. Faktum är att vi bör göra det motsatta. Vi måste våga säga att det är okej att ha fler sexpartner. Det är okej att ha sex med personer av samma eller motsatt kön. Det finns inget fult i att ligga runt. Först om vi vågar säga det och dessutom menar det kan vi komma tillrätta med kondom-icke-användandet. Avdramatisera. Avdramatisera och kombinera det med vettig sexualupplysning och rådgivning. Är det helt okej med sex blir det också helt okej med kondom. Okej att köpa kondomer. Att ha det med sig. Att våga kräva det. Börjar vi predika avhållsamhet blir sex och många sexpartner ännu mer tabu och "fel" än vad det redan är. Hur kan vi förvänta oss ökad kondomanvändning om den som köper kondomer blir dömd som "dålig"? Kort och gott, avhållsamhetsdoktinen är en av huvudanledningarna till att vi inte får bukt med spridningen av HIV. Låt den inte få genomslag i Sverige! Bloggat: Brandow, Johannes, Löfqvist, Perjus, I övrigt: Fridén fortsätter sin FRA-debattanalys, Emma går igenom övervakningslagarna och Alexandra har svårt att se Hägglund som Stålmannen. Andra skriver intressant om sex, politik, HIV.

Vad säger Mona, egentligen?

Vi var nog många som hoppade till när beskedet kom. Sahlin vill riva upp FRA-lagen. Det är förstås helt rätt och helt galet välkommet, om än lite oväntat. Jag vill inte vara den som målar fan på väggen, och tänker heller inte göra det. Å andra sidan måste vi vara kritiska. Positiva men kritiska. Det är ingen hemlighet att FRA-lagen har (s)-ursprung och inte heller att (s) ville rösta igenom en lag som var snarlik den som nu röstats igenom. Det är också så att Sahlin inte är särskilt tydlig med vad som ska komma efter en uppriving av den nuvarande lagen. Så mycket som vi ska vara glada och smått stolta över vår partiledares uttalande och viktiga ställningstagande bör vi också vara medvetna om att "slaget" om övervakningen därmed inte är över. Om vi vill vara säkra på att en (s)-regering 2010 inte river upp FRA-lagen bara för att införa något nästan lika dåligt krävs att FRA-frågan blir en fråga för kongressen 2009. Det krävs att vi som är sossar mot storebror ser till att hela partiet blir det 2009. Media: DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan Bloggat: Karlberg, Hartman, Javid, Politikerbloggen, I övrigt: Persson skriver bra om Mugabe. Vi ska inte glömma att Mugabe verkligen är en västfavorit och frihetshjälte gone bad. Vi ska inte glömma att samma sak har hänt och kan hända igen.När oppositionsledaren Tsvangirai nu ber om väpnade styrkor ringer en massa varningsklockor. Inte för att jag inte förstår hans desperation. Inte för att jag tror att han har konstiga intentioner. Helt enkelt för att väpnade styrkor från utlandet är ett ytterst dåligt sätt att börja bygga en hållbar demokrati. Andra skriver intressant om FRA, politik, Mona Sahlin.

Sommar och sol – då tycker partiet att vi ska hålla oss inne?

Socialdemokraterna hårdsatsar på internet i sommar. I måndags drog socialdemokraternas webbradioprogram "Sommarsnack" i gång, en idé som till synes fullt ut bygger på SR:s koncept med liknande namn, men där utbudet av sommarpratare är något snävare än riksradios. I samband med att årets sommarsnackare drar igång lanserar partiet också nya klipp på youtubekanalen. Under rubriken ”röster från utlandet” resonerar mer eller mindre kända personer från utlandet som i sin yrkesroll eller i sitt liv haft kontakt med Sverige om politik och den politiska utvecklingen i Sverige. Först ut är den amerikanske poeten och artisten Ed Sanders, som nyligen var Sverigeaktuell med sitt framträdande på Kulturhuset i Stockholm. Jag är den första att hylla en fördjupad satsning på internet, det sistnämnda konceptet är dessutom innovativt och väldigt intressant, men frågan är om tajmingen är den bästa? Nya youtubeklipp från sossarna är knappast någons prioritet nummer ett under sommarlovet. Ska de nätbaserade satsningarna bli en hit vill det nog till att sommarens väder blir det motsatta, i sådana fall kan jag i alla fall varmt rekommendera s-sommarsnackarna. Här följer ett program att klippa ut och sätta på kylskåpet, håll till godo! - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 23 juni Jan Eliasson, fd utrikesminister/ordförande i socialdemokraternas rådslag Vår värld 30 juni Ylva Johansson, riksdagsledamot,/vice ordförande i Socialutskottet 7 juli Håkan Juholt, riksdagsledamot/biträdande partisekreterare 14 juli Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholm 21 juli Luciano Astudillo, riksdagsledamot/ordförande i socialdemokraternas jobbrådslag 28 juli Marita Ulvskog, socialdemokraternas partisekreterare Andra skriver intressant om sommarpratare, webbradio, socialdemokraterna.

Partistödet och demokratin. Och SVT.

De två senaste dagarna har SVT rapporterat intensivt om det svenska partistödet. Bakgrunden är den granskning Rapport presenterade igår, där det fastslogs att partistödet ökat kraftigt sedan år 2000. Det är anmärkningsvärt, menar SVT, att partistödet ökar medan partimedlemmarna minskar. Med sig på tåget har SVT professor Leif Lewin (statvetenskap) som tycker att ökningen är demokratiskt tveksam. Jag skriver "med sig på tåget", för det är tydligt att SVT har en politisk agenda i sin rapportering. Partistödet skall antingen slopas eller minska drastiskt. Under dagens Gomorron Sverige diskuterades partistödet vidaredels under nyhetssändingen och dels i en soffdiskussion som på SVT Play går under runriken "Är partistödet ett hot mot demokratin?". I soffpanelen fanns tv-vane professorn Tommy Möller (statvetenskap), Moderaternas partisekreterare samt Folkpartiets partisekreterare (jag hoppas att också oppositionsrepresentanter inbjudits...). Personerna i panelen försökte faktiskt delvis också lyfta det positiva med partistödet (med följdfrågan men vad är det negativa?) och lyckades ganska bra med det. Självklart är det ett demokratiskt problem att partierna förlorar medlemmar, men det är djupt tveksamt om slopat eller minskat partistöd skulle ge någon positiv effekt. Att vi i Sverige har systemet med partistöd handlar faktiskt i grunden om att vi vill värna demokratin. Dels handlar det om att intressenter med mycket cash inte ska kunna påverka partipolitiken (vilket tidigare skedde i Sverige och definitivt sker i exempelvis USA) i så stor utsträckning. Dels handlar det om att det parti som inte representerar företagarintressen och/eller överklassintressen (utan kanske snarare de fattigas intressen) också ska ha möjlighet att driva verksamhet. Konsekvenserna av ett slopat partistöd skulle troligen främst bli tre. Dels skulle pengarna som idag går till partistöd gå till något annat. Dels skulle varje parti bli mer beroende av företagare och personer med pengar, därmed också mer känsliga för påtryckningar från dessa. Dels skulle medlemsavgifterna, som iallafall inom (s) är tämligen låga, bli betydligt högre. På vilket sätt det här skulle göra Sverige mer demokratiskt är mycket oklart (är USA, där det fungerar mer på detta vis, mer demokratiskt på grund av det?). Jag betalar gärna lite extra skatt om det ger mig mindre korrupta politiker som också lyssnar på dem utan kapital. Media: DN Bloggat: Svensson I övrigt: Jag ser via Aftonbladet att Wykman, som vi känner bäst som ordförande för MUF, nu hotar att lämna Moderaterna ifall de inte ändrar sig angående FRA-lagen. Om det nu är sant så är det rätt hedersvärt men jag misstänker att det är ett halvpopulistiskt utspel, dock med en del hjärta i. Prove me wrong, Wykman! Andra kloka röstar angående FRA finner vi hos Bloggen Bent, som menar att tystnad är medhåll (vilket jag bara kan instämma i) och hos Alexandersson som rankar övervakning. När jag ändå skriver på ämnet vill jag passa på att ta avstånd från personangreppshets och sekteristiska drag i samband med FRA-debatten. Förvisso är jag också arg. Arg på saken och på enskilda individer. Men personangrepp och "hathets" bör inte höra den politiska debatten till. Andra skriver intressant om politik, SVT, partistöd.

Dagens citat

”Han prioriterar att prova Zlatans tröja i tidningen, men han prioriterar inte att lyssna på fotbollsrörelsen” Svenska fotbollsförbundets ordförande, Lars-Åke Lagrell, om statsminister Fredrik Reinfeldt och dennes fotbollsintresse. Andra skriver intressant om Zlatan, Reinfeldt, Lagrell.

Heja Belgien & Stoppa torskfisket!

Jag läser hos Dahlberg att Belgien nu drar Sverige inför Europadomstolen. På grund av FRA-lagen, förstås. Jag hejar på Belgien och hoppas det här går vägen. Och jag tycker att Sverige och hela EU ska förbjuda torskfiske. Helt klart. Sedan ta tag i vårt döende hav, men jag vet allt för lite om hur det ska göras för att ge några vettiga förlag. Något måste vi göra. Snart. Nu. Vad? I övrigt: Jag befinner mig numer i exil i ett land som inte avlyssnar alla sina medborgare. Det känns bra. Jag är dessutom glad att Spanien vann igår, även om straff-finaler aldrig är särskilt roliga. Jag blir glad och nöjd om guldet går till antingen Spanien eller Turkiet... Dagens läsning finns på Anna Ardins blogg. Hon kastar berättigad skit på ABC-ivrare och sxualmoralism. Johannes på Bios Politikos följer med. Det borde fler göra. Andra skriver intressant om politik, Östersjön, FRA.

Om svensken och hennes svenskhet

”- Hur ska vi någonsin kunna bli vi när ni hela tiden säger ni?” Citatets är Özz Nûjens och åsyftar den segregation som följer i kölvattnet av infödda svenskars oförmåga att anpassa sig till dagens svenska samhälle. Sverige förändras, det har det alltid gjort. Svenskheten är och har alltid varit föremål för förändring och uppdatering. Vi formar och omformar, formas och omformas av vår samtids samhällsstruktur och dess ständiga rörelse. Vi är långt ifrån den första generationen svenskar som lever i en föränderlig tillvaro och knappast den sista. Men vi är historiens pionjärer sett ur ett bredare perspektiv – för första gången så är svensk ingenting man föds till, det är någonting man blir. Trots ovanstående faktum rangordnas vi in i de samhälleliga leden efter godtyckliga normer och attribut och även om du i teorin kan bli svensk vid vuxen ålder, förblir du alltid en av dom för oss infödda svenskar och därmed en andra gradens medborgare. Man kan tycka att 2000-talets svenskar borde ha lärt sig att vi är vi och ni är du, men så enkelt är det ändå inte. Vi lär än idag morgondagens samhällsbyggare med vilka vi är vi och vilka dom andra är. Den samhälleliga moderniseringen till trots lever fortfarande ålderstigna normer kvar, än i dag bedöms svenskheten enligt det förra sekelskiftets måttstock. Delaktighet och acceptans är de borttappade budorden. Även om du är svensk till medborgarskap och magkänsla är du inte svensk på riktigt förens du stöpts i den rikssvenska formen och assimileringen är fullbordad. Invandrare och nysvenskar uppmanas ta seden dit de kommer och anpassa sitt liv och leverne efter den svenska modellen. För den som vägrar ryckas upp med rötterna och stöpas om enligt svenska mått på tillvaron väntar ett liv i utanförskap. Vårt sätt att mäta svenskhet inrymmer ett oändligt antal paradoxer som alla vittnar om dess skörhet och godtycklighet; - När en Zlatan gör mål är han svensk, när en annan begår ett brott är han det inte. - Kronprinsessan Victoria som är andra generationens invandrare och dessutom lever på vad som i det närmaste är att likställa med statliga bidrag betraktas som det svenskaste vi har, medan Svetlana som blev svensk av nöden tvungen men också hon är beroende av ekonomiskt bistånd för sin försörjning betraktas och behandlas som en cancersvulst på den svenska samhällskroppen. - Kevins amerikanska accent charmar och intresserar, medan Mohammeds nysvenska dialekt är vad som hindrar honom från en fast anställning. - Infödda svenska mäns våld mot kvinnor betraktas som enskilda handlingar av sjuka individer, medan det våld mot kvinnor som invandrade män står för betraktas som kulturellt betingat och strukturellt. Listan med absurditeter som omfamnar den så kallade svenskheten kan göras lång. Vi kan skylla segregationen på forna och kommande regeringars tafatta ansträngningar till integrationspolitik. Men integration har aldrig uppnåtts via beslut i riksdagen. Integrationen uppstår genom mänskliga relationer. Politiska beslut kan alltid underlätta samhälleliga processer men bör knappast tillskrivas oändliga egenskaper, ej heller klandras för strukturella samhälleliga tillkortakommanden - För den verkliga segregationen står inte dom för, det gör vi! Så länge den infödda svenskens egenskaper klassas som rättesnöre för alla svenskars svenskhet kommer Sverige att förbli segregerat land. Det största förändringskravet måste i rimlighetens namn ställas på oss, inte på dom. Det är dags att uppdatera svenskheten – vad sägs om att börja med acceptans istället för assimilering? Andra skriver intressant om svenskheten, svenskar, integration.

Två veckor kvar till statskonstens egen sommarfestival

Om knappt två veckor drar almedalsveckan, politikens egen Hultsfredsfestival, igång. Under en veckas tid intas Visbys centrala delar av politruker, tjänstemän, journalister, broilers, lobbyister, fackfolk, proffstyckare och diverse lösdrivande politiska nördar. Under 2007-års politikervecka anordnades 462 arrangemang av sammanlagt ca 225 arrangörer och även om 2008 är ett mellanvalsår lär det ändå blir trångt bland tälten på Donners plats. I år firas också ett jubileum då det är 40 år sedan Olof Palme från ett lastbilsflak vid Kruttornet i Almedalen höll det tal som skulle bli avstampet för Sveriges idag största mötesplats och ett årligt återkommande evenemang som inte bara sticker ut med Svenska mått mätt utan som på grund av dess öppenhet och tillgänglighet är världsunikt. Ja, mycket är fantastiskt med almedalsveckan men spektaklet är dock inte på alla sätt en demokratisk förebild, ovanstående fakta till trots. Faktum är att Visby är dyrt att ta sig till, leva i och bo på och de höga priserna hämmar i realiteten tillgängligheten, långt ifrån alla som vill kan delta under politikerveckans dagar. Därför riskerar evenemanget att bli just en tämligen elitistisk företeelse där politiska broilers dunkar varandra i ryggen och skålar i rosévin medan gräsrötterna på fastlandet får insupa atmosfären så gott det går via kvällspressen och nyhetssändningar. I år bjuds dock väldigt goda möjligheter att följa evenemanget på distans, tackvare bloggsfären. De hängivna bloggare som rapporterar från politikerveckan blir allt fler och dessa har en oerhört viktig roll att spela som demokratins hantlangare. För bara några dagar sedan nylanserade bloggens ordinarie skribent tillika innehavare, Jonas Morian, Almedalsbloggen - det sidoprojekt som han tillsammans med Magnus Ljungkvist idogt sparkar igång årligen inför politikerveckan. I år har Almedalsbloggen genomgått en make over och den nya hemsidan som vid första anblicken framstår som ett chat community för högstadiestuderande ungdomar lär bli en av sommarens hetaste siter. Här varvas politiska nyheter och analyser med skvaller och bildbevis och hemsidan uppdateras flitigt. Morian och Ljungkvist beskriver själva sitt sommarprojekt som ”en blogg driven och skriven av personer som älskar Almedalsveckan och vill sprida lite av den glädjen över världen.” I år toppar de verkligen laguppställningen och den 18 personer starka redaktionen består förutom bloggens grundare bland annat av namn som Stig-Björn Ljunggren, Annie Johansson och Per Gudmundson. Även undertecknad kommer att spendera vecka 28 i Visby och även jag kommer att blogga från ön. I år kommer jag inte att reflektera från veckan på FredrikPettersson.NU utan kommer att rapportera via en för mig helt ny kanal, dock ett annat än ovanstående. Mer information om detta publiceras på bloggen inom kort. Jag hoppas att vi ses i Palmedalen – Oavsett om detta sker i bloggsfären eller rent fysiskt. Andra skriver intressant om almedalen, politikerveckan, bloggsfären.

Det händer på riktigt!

Nu ska FRA nyanställa 250 spioner och köpa in en superdator. Jo visst, allt det här händer på riktigt. Kommer ni ihåg när USA deklarerade att de skulle införa en ny lag? En lag som tvingade alla landets bibliotikarier att rapportera in varje medborgare som lånade Koranen eller annan av regeringen ansedd som farlig litteratur. Minns ni? Jag minns det. Jag är uppväxt i ett hem av bibliotikarier och litteraturvetare. Rätten att läsa vilka böcker jag vill utan att staten eller någon annan lägger sig i har alltid varit helig i vårt hem. Att tvinga bibliotikarier att rapportera in vem som läser vad såg vi, och ser vi fortfarande, som att tvinga en läkare att bryta sin tystnadsplikt. Det får inte göras. När USA började tala om den där lagen minns jag hur upprörd mamma var. Jag minns att jag för första gången insåg vilket helvete "kriget" eller "kampen" mot terrorismen skulle medföra. Samtidigt var det i USA. Detta galna, extrema land som fascinerar och väcker agg på samma gång. Det var i USA, inte i Sverige. I vårt öppna land skulle det aldrig tillåtas. Jag resonerade så. Jag hade så fel. FRA-lagen är mycket värre och bryter betydligt fler heliga lagar än vad den amerikanska bibiliotekslagen gjorde (därmed inte sagt att den inte var vidrig). Innan 11 september 2001 skulle vi aldrig ha tillåtit det här. Våra politiker hade inte ens vågat prova det, för det hade varit politiskt självmord. Den rädsla för terrorismen som 11 september och det som sedan kom medförde har präglat politiken allt sedan dess. Det där hotet, som kan vara vad som helst och vem som helst och när som helst, har satt skräck i en halv värld. Den rädslan och den skräcken har gjort att vi blundat för att vi hellre värnat vår säkerhet än vår demokrati. Rädslan är det största hotet mot demokratin. Det är förvisso så att politikerna har det yttersta ansvaret och att alla de medborgare som nu stått upp för demokratin ska vara stolta. Det är å andra sidan så att vi borde reagerat tidigare (jag säger vi, trots att jag vet att många reagerade långt tidigare, bara inte tillräckligt många). Mot kameror, mot fildelarjakten, mot skrämselretoriken och mot säkerhetshetsen. Daw Aung San Suu Kyi, den burmesiska kampens stora frontfigur och hjältinna, har uttryckt det mycket vackrare och mer träffsäkert än vad jag någonsin lär göra: “The only real prison is fear, and the only real freedom is freedom from fear.” Bloggat: Karlberg, Thomas Tvivlaren, Blogge, Kulturbloggen,Troberg I övrigt: Piratpartisterna ska ha bananrepublikskalas den 2 juli, Emma utannonserar en hel massa protestaktioner mot FRA-lagen, däribland en lit de parade på måndag. Javid ställer sig tveksam till Miljöpartiets plötsliga ideologiska ställningstagande. Sist men inte minst fortsätter Fridén sin debattanalys från Riksdagens FRA-debatt. En analys som är både kul och skrämmande på en och samma gång, och som definitivt visar på det omvända politikerföraktet, dvs politikernas förakt för folket. Tror alliansföreträdarna i talarstolen att vi köper vilken skit som helst (hrm... vi köpte förvisso konceptet allians för Sverige...)? Andra skriver intressant om politik, FRA, rädsla.

Vad gör politiken med politikerna?

Vem i hela världen kan man rösta på... frågar Johan Ingerö på sin blogg. Bakgrunden till frågeställningen är förstås FRA-omröstningen i onsdags. Det gick som det gick och jag vet att många av oss som var där och som skrivit mycket om det under en längre tid känner oss modfällda. Det lilla hopp som fanns, hoppet att någon i Riksdagen skulle stå upp för sina ideal, dog i Riksdagen i onsdags. Skillnaden mellan oss till vänster och Ingerö & co till höger är i den här frågan inte särskilt stor men det handlar förstås om att de fick se sig svikna av dem de stöttat. Jag har aldrig röstat borgligt och lär inte göra det heller nästa val, eller för den delen valet efter det. (Ska dock understrykas att jag inte låtsas att sossarna direkt gjort sig kända som integritetsivrare eller att situationen inte kunde varit omvänd.) Vem i hela världen kan man rösta på? Jag kommer rösta s-märkt även nästa val, men det ligger något i Ingerös fråga som är större än FRA, större än höger och vänster. Vad gör politiken med politikerna? Jag gillar inte Federley nämnvärt. Jag älskar facket och han hatar det. Jag har dock sett honom som principfast nyliberal (hrm... kan ha använt andra ord än principfast ibland). Timbros guldpåg. Men Riksdagen, politik på den nivån, gör något med människor. Det är inte första gången vi ser RD-politiker vända sina ideal ryggen för partipiskans skull. Det är inte sista. Men det är rätt läskigt varje gång det händer. Jag tycker ofta att partilinje är bra, men det finns frågor där den egna övertygelsen måste gå först. Frågor som likt den om papperslösas rätt till vård handlar om mänskliga rättigheter och som likt den om FRA handlar om demokratins grundförutsättningar. Att våra folkvalda vänder sina ideal ryggen även i sådana frågor (för att värna den egna karriären?) är hyfsat oroväckande. Det gör att Ingerös fråga känns relevant för alla. Och det gör att jag ställer mig frågan: Vad gör politiken med politikerna, med människorna? Bloggat: Hartman, Laakso, Björn Andersson, Christian Engström, Jimmy, Mymlan, Fridén, Politikerbloggen, I övrigt: ...välkomnar jag initiativet Sossar mot Storebror. Det är ett nätverk som är just vad det låter som, sossar som inte gillar övervakningssamhället. Jag har registrerat mig. Hoppas fler gör det. Jag hoppas att nätverket kan driva frågan på ett bra sätt och göra det till en av de viktigaste frågorna på kongressen 2009. Det skulle vara fint om vi alla blev sossar mot storebror... Och så lite cred till Camilla Lindberg. Det hjälpte inte så mycket att hon röstade nej, men hon gjorde det. Det finns alltså iallafall en liberal bland liberalerna i Riksdagen. Det är fler än noll. I Stockholm skiner solen. Dags att dränka alla sorger. Glad midsommar!! Andra skriver intressant om politik, FRA, Riksdagen.

Folkpartiet & Miljöpartiet lämnar Sörmlandsalliansen

[UPPDATERAD] Sörmlänningarna har idag nåtts av budskapet att folkpartiet och miljöpartiet hoppar av den idag styrande landstingsmajoriteten i Sörmland. Därmed står Landstinget Sörmland utan politisk ledning. Att den så kallade regnbågsalliansen spricker innebär att Landstinget Sörmland inte bara befinner sig i en ekonomisk kris, utan nu även i en politisk. Kl. 13:00 håller folkpartiet och miljöpartiet presskonferens - Följ utvecklingen här, här, här, här, och här. --------------------- Se & hör mer om den politiska situationen i Landstinget Sörmland. Andra skriver intressant om Landstinget Sörmland, politik, alliansen.

Federley och Johansson säljer sig? - Säger ja imorgon.

Ser just nu på tv4-nyheterna. Federley och Johansson har nu gått ut och sagt att de kommer att stödja regeringens FRA-lagförslag (se SvD). Enligt Federley ska de ha fått någon slags "integritetsgaranti", dvs en modifiering av själva förslaget. Det rör sig dock troligen inte om någon stor förändring, och känslan är att Federley och Johansson låtit sig köpas. Ideal till salu i Riksdagen alltså, för vare sig första eller sista gången. Samtidigt uppger DN att tre andra borgliga folkvalda kommer att rösta nej. Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström från Folkpartiet samt Karl Sigfrid från Moderaterna uppges ha bestämt sig för att gå emot förslaget, och i så fall saknas bara en nej-röst. (Hur tillförlitiliga dessa uppgifter är lämnar jag dock osagt.) Debatten i Riksdagen fortsätter och klockan 9.00 imorgon röstar Riksdagen. Klockan åtta samlas demonstranterna på Mynttorget. Helst klädda i vitt. För mer info hänvisar jag till FRA-bloggarna Emma, Troberg, Swartz och Falkvinge. I övrigt: Det lilla frågetecknet i rubriken står dels för att det just nu är svårt att veta vem jag bör lita på, det cirkulerar allt för många rykten, samt för att jag fortfarande hoppas att Federley och Johansson ska ändra sig. Men vad är hopp värt, igentligen? Andra skriver intressant om FRA, Fredrik Federley, Annie Johansson. Uppdaterat: Lyssnade nyss på Federley i talarstolen och det verkar som om tv4 kan ha tagit ut något i förskott (vilket förstås är en välvillig tolkning). Federley yrkar, med stöd av Johansson, på återremitering eller avslag. Vad detta yrkande i praktiken kommer att innebära är svårt att vara säker på. Johansson är just nu uppe i talarstolen och håller sitt anförande. Hon yrkar, precis som Federley, på återremitering (och delar ut ett antal både rättfärdiga och orättfärdiga kängor till sossarna) och ifall återremiteringsförslaget faller yrkar hon avslag. Jag har svårt att se att de krav Federley och Johansson kräver är tillräckliga och jag hoppas att de ska fälla FRA-lagen helt. Bäst i debatten är Memeth Kaplan och Lage Rahm, båda från Miljöpartiet. Vänsterpartiet (framförallt Kalle Larsson) sköter sig också. I övrigt finns en hel del att önska.

Federley, FRA & frihet

Under spurten i 2006-års valrörelse gästades Mälardalens Högskola av den då till riksdagen kandiderande CUF-ordföranden Fredrick Federley som under parollen ”Sverige är sjukt” ivrigt försökte övertyga studenterna om att just han hade medicinen som skulle göra landet friskt. Federley har aldrig hymlat med att han är en stark motståndare av övervakningssamhället, tvärt om har en stor del av hans politiska mandat grundats på just detta. Dåvarande CUF-ordföranden var under valrörelsen en av de kraftfullaste försvararna av den personliga integriteten tillika en av de mest högljudda kritikerna av utökade befogenheter för FRA. I november 2005 skrev Federley på sin blogg att: ”Frågan är vem som till slut kommer att sätta ned foten och kräva en annan inriktning i debatten? Med de tunga namnens hållnnig idag finns det bara åt ett håll det kan gå: mer och mer av kontroll. Det är en total respektlöshet för individuell frihet och rätten att kunna vara människa utan att storebror ser dig.” Maktfullkomlighet var enligt Federley den värsta sjukdomen och den som till varje pris skulle bekämpas genom hans valkampanj. Även om jag inte kan alla de korrekta medicinska termerna förstod jag att Dr. Federleys botemedel bestod i att maktfullkomliga etablissemangssossar skulle bytas ut mot frihetstörstande liberaler. De, enligt Federley, maktfullkomliga socialdemokraterna försvann som bekant från regeringsmakten men maktfullkomligheten tycks hör och häpnad ändå leva kvar i Rosenbad och riksdagsmajoritetens korridorer. Det tycks vara så att Federleys medicin enbart var att kriminalisera symptomen medan sjukdomen fortsatte att spridas. För den verkliga sjukdomen torde ändå vara de politiska partiernas generella oförmåga att lyssna till folket och inte enkom tidigare socialdemokratiska regeringars bristande lyhördhet. Röstar riksdagen ja till FRA-lagen imorgon har västvärldens krig mot USA-tillverkade papperstigrar på allvar utvecklats från en vanföreställning om ett war on terror till ett irrationellt och statligt war of terror där oskyldiga individer alla anses skyldiga tills motsatsen har bevisats. Imorgon ställs allt på sin spets – Imorgon får svenska folket veta om Federleys medicin har bitit och om Federley på allvar står fast vid sina ideal, hur hårt partipiskan än viner. Om frihet är mer än en floskel bör Federley och samtliga frihetstörstande riksdagsledamöter rösta nej. Jag blir dock inte förvånad om Federley röstar ja, det skulle inte vara första gången som han sviker sina ideal sedan platsen på riksdagsbänken säkrades för snart 2 år sedan. Det gick väldigt fort att bli ett med det etablissemang som till varje pris skulle störtas till förmån för den individuella friheten kan jag konstatera. Men som Federley själv utryckt det: ”Är väljarna missnöjda är det bara att inte välja om ledamöterna.” Andra skriver intressant om Federley, FRA, politik.

Liberalerna står och faller.

Centerpartiet har nu, enligt SVT, enats om att rösta ja till FRA-lagen. Ifall det är korrekt innebär det att Annie och Federley, som många av oss sett som de största hoppen inför morgondagen, kommer att rösta för den lag de egentligen inte stöttar. Är det sant att de kapitulerat är det förstås ett stort nederlag. Jag använder kanske krigstermer lite i onödan, men för att understryka just hur viktig den här omröstningen är. Men nyheterna är inte bara trista. Enligt uppgifter från TV4 har moderaternas Karl Sigfrid bestämt sig för att rösta emot förslaget. Han har vare sig bekräftat eller förnekat dessa uppgifter, så visst lever hoppet. Enligt Frida J Metso kommer eventuellt också Cecilia Wikström från Folkpartiet att rösta nej imorgon. I och med att uppgifterna inte kommer från Wikström själv är det svårt att bedöma trovärdigheten, men jag hoppas det är sant. Hoppas, hoppas, hoppas. Dagen inför omröstningen är det somliga som står och somliga som faller. Vore jag religiös skulle jag be till gud ikväll att Federley, Annie och de andra vaknade upp med lite extra mod imorgon. De kommer att behöva det. I övrigt: Ser i SvD att V och Mp om FRA-lagen går igenom vill riva upp den ifall, jag menar när, det blir regeringsskiftfe 2010. Tyvärr hörs också den socialdemokratiska tystnaden tydligt. Stå upp Sahlin!! Mer om FRA finns på min egen blogg där jag konstaterar att jag är stolt bloggare, hoppfull demokrat och livrädd för övervakningsutvecklingen. Andra skriver intressant om politik, FRA, övervakning.

Ett litet steg för landstinget men ett stort steg för mångfalden

Med en vit heterosexuell mans perspektiv ter sig tillvaron jävligt enkel kan jag konstatera. I min enfald trodde jag länge att processen med att ”komma ut” som homo- eller bisexuell var en engångsföreteelse - Hade man en gång öppet deklarerat sin sexuella läggning hade man också en gång för alla klivit över den tröskel och ur den garderob som denna deklaration innebär. Idag vet jag att verkligheten för alla de människor med en annan sexuelläggning än den heterosexuella ser radikalt annorlunda ut. Miljontals HBT-personer världen över kan vittna om en livslång process där mötet med nya människor och stiftandet av nya bekantskaper ständigt innebär att man på nytt måste ”komma ut” och förklara att, och ofta varför, man avviker från den i samhället rådande heteronormen. Lägg därtill att det idag finns många HBT-personer som av en eller annan anledning varken vill eller kan öppet deklarera sin sexuella läggning, så har man skapat sig en förenklad bild av den komplexa och påfrestande tillvaro som många HBT-personer tvingas leva i varje dag, 365 dagar om året. Ovanstående problematik blir oerhört påtaglig i en sjukvårdsdiskurs. Varje person som söker vård per automatik befinner sig i en beroendeställning till vårdgivaren. Detta kan för vårdtagaren ifråga vara mycket påfrestande och jobbigt. Ponera då också att vårdtagaren ifråga är en HBT-person som finner processen med att ”komma ut” såväl smärtsam som jobbig. Då kan mötet med vården vara så pass påfrestande att man in i det längsta undviker att kontakta sjukvården, vilket i sin tur kan få allvarliga konsekvenser för patientens hälsa. Vi vet också att det än i dag, forskning och samhällsutvecklingen till trots, råder en mansnorm inom sjukvården såväl som i samhället i stort. Män behandlas mer fördelaktigt än kvinnor och kvinnors hälsa betraktas och tolkas ofta utifrån mannen som norm. Detta drabbar naturligtvis även lesbiska kvinnor som därmed blir osynliggjorda både som kvinnor och som lesbiska. Landstingspolitiker talar ofta om vikten av ett brukarperspektiv; att varje människa ska ses, respekteras och bemötas utifrån sin särart och sina särskilda behov. Men, när en stor grupp människor känner sig osynliggjorda och kränkta i mötet med vården måste politiken vidta åtgärder. Tyvärr är kunskapen kring HBT-personers hälsa och ohälsa är bristfällig trots att de undersökningar som har gjorts visar på ett högre ohälsotal bland homosexuella och bisexuella än bland heterosexuella. Den psykosociala ohälsan är överrepresenterad bland unga personer med annan sexuell läggning än den heterosexuella. Personer ur denna grupp upplever ofta att det blir kränkta eller osynliggjorda i mötet med vården. Studier om och vittnesmål från lesbiska kvinnor visar vidare på ett större ohälsotal i gruppen lesbiska kvinnor än hos kvinnor i övrigt. En undersökning som RFSL genomförde i samband med Pride-festivalen i Stockholm 2005 om betydelsen av HBT-kompetens inom hälso- och sjukvården pekar på att bristande HBT-kompetens leder till att patienter får svårigheter med att vara öppna med sin sexuella läggning, och därmed också svårt att ge information och våga ställa frågor som är relevanta för behandling, omvårdnad och diagnos. Svaren visar också att bristande HBT-kompetens från sjukvården leder till sämre omvårdnad från sjukvårdens sida, sämre bemötande, och sämre möjligheter att ställa rätt diagnos eller ge rätt behandling. RFSL:s undersökning tyder vidare på en otrygghet hos målgruppen HBT-kvinnor som grundar sig på en osäkerhet om huruvida hälso- och sjukvården kommer att ge ett bemötande som inte är negativt eller fördomsfullt om man berättar om sin läggning. Deltagarna menar att de mottagningar som idag har HBT-kompetens har förutsättningar för att ge HBT-kvinnor en sådan behandling som man önskar att alla sjukvårdsinstanser kunde ge. Med anledning av ovanstående är det oerhört glädjande att den sörmländska landstingsstyrelsen idag väntas föreslå fullmäktige att bifalla en motion från den socialdemokratiska och vänsterpartistiska oppositionen om att starta en gynmottagning för lesbiska och bisexuella kvinnor. Bifallsyrkandet till socialdemokraternas och vänsterpartiets motion innebär att en särskild gynmottagning för homo- och bisexuella kvinnor inom kort upprättas i landstingets regi och integreras i den befintliga verksamheten. Genom att bifalla motionen åtar sig också Landstinget Sörmland att utbilda den berörda personalen i HBT-kompetens med hjälp av personer och organisationer med specialkompetens på området, så som RFSL och personalen på den gynmottagning för lesbiska och bisexuella kvinnor som idag finns på Södersjukhuset i Stockholm. Ett litet steg för landstinget kan tyckas, men ett stort steg för mångfalden! Andra skriver intressant om HBT, mångfald, Landstinget Sörmland.

S-studenter: Stoppa FRA-lagen!

S-studenter antog under gårdagen ett uttalande angående FRA-lagen. Som följer: Den 17 juni röstar riksdagen om en lag som ger Försvarets radioanstalt, FRA, rätt att kontrollera all kabelbunden kommunikation som passerar Sveriges gränser. I praktiken innebär detta att FRA tillåts kontrollera varje enskild medborgares mailkommunikation, sms och telefonsamtal utan vare sig domstolsbeslut eller brottsmisstanke. Utgångspunkten i ett rättssäkert samhälle är att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Blir lagen verklighet kommer alla istället betraktas som skyldiga tills motsatsen bevisats. I första hand blir vi presumtiva brottslingar, i andra hand medborgare med rättigheter. I en demokrati ska inte staten kunna kontrollera varifrån media får sin information. Om lagen träder i kraft kommer FRA att kunna kontrollera vem som talat med vilken journalist och vad som sagts. Käll- och meddelarskyddet hotas. Socialdemokratiska studentförbundet anser att FRA-lagen strider mot principen om ett samhälle som sätter rättssäkerhet och yttrandefrihet i främsta rummet. Vi vill se ett Sverige där ingen ges obegränsade befogenheter att kontrollera kabelbundna kommunikation, ett Sverige utan FRA-lag. Uttalande antaget av Socialdemokratiska studentförbundets kongress 2008 I övrigt: Trots att fel datum halkat in i uttalandet (vilket främst bör skyllas på undertecknad som i sin tur skyller på trötthet och stress) är jag mycket nöjd med uttalandet kring FRA. S-studenter antog också ett uttalande kring Lissabonfördraget (tyvärr inte det uttalande undertecknad hade velat se) och beslutade (märkligt nog) sig för att vara för det snart avskaffade kårobligatoriet. Mer om vad som hände och vad som inte hände finns på Kongressbloggen. All cred till SSK, SEK och de andra, framförallt Gardar och Oscar, som jobbat så bra med bloggen. Mer ny media för S-studenter! Det skrivs mycket, men långt ifrån tillräckligt, om FRA just nu. Dagens favorit är utan tvekan Alliansfritt Sveriges begreppsutredning... Fridén briljerar. Andra skriver intressant om FRA, S-studenter, politik.

Sd tjänar på svag opposition.

Få har nog missat Sverigedemokraternas framgång i senaste Sifo-mätningen. För den som ändå har missat det visar den Sifo-mätning som presenterades för någon dag sedan att Sverigedemokraterna, om det var val idag, skulle komma in i Riksdagen. Nu är det förstås så att det troligen inte är riktigt sant. Skulle det vara val idag skulle vi ha månader av valkampanjer och röstfiskande bakom oss och situationen skulle troligen se helt annorlunda ut. Det innebär dock inte att siffrorna inte är oroväckande. Sverigedemokraterna är, utan tvekan, på framfart. Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog (som för i övrigt höll ett mycket välkommet och bra tal under S-studenters kongress) säger i SvD att det faktum att Sd på allvar syns i opinionsmätningarna är en verklighet vi måste förhålla oss till. "Vi kommer att göra vad vi kan för att övertyga deras väljare att rösta på ett annat parti", säger Ulvskog. Jag hoppas att det stämmer, för socialdemokratin har ett särskilt ansvar för Sd:s framgångar. Jag tror inte att svenskar främst röstar på Sd för att de är invandrarfientliga. Jag är helt säker på att svenskar inte röstar på Sd för att invandringen är ett stort problem (eftersom den inte är det). Jag tror att svenskar väljer Sd för att de är missnöjda med regeringen och för att det i allt för hög grad saknas tydlig oppositionspolitik från s, v och mp. Regeringen för den politik de för, och kommer troligen och förhoppningsvis att fortsätta tappa väljare. Då är det vår uppgift att se till att dessa väljare inte går till Sd utan till vänsterblocket. Det gör vi inte genom att ge efter för den rektionära och invandrarfientliga politik som Sd för, utan genom att själva formulera ett tydligt alternativ till den nuvarande politiken. Ett tydligt alternativ, åt vänster. I övrigt: Idag är det måndag. I morgon är det tisdag. På onsdag röstar Sverige om FRA-lagen. Märkligt och läskigt att dagen snart är här. Andra skriver intressant om sverigedemokraterna, socialdemokraterna, sifo.

Fred kräver mer.

I gårdagens Expressen visar frilansskribenten Jonathan Leman att han har liten förståelse för hur världen fungerar. Han skriver att han ser med oro på hur Socialdemokraterna "lierar" sig med extremister. Bakgrunden är att han varit på en av PalmeCentret arrangerad konferens kring Mellanöstern. Han chockas över att det på den konferensen fanns människor som han ser som extremister. Leman upprörs över att det fanns palestinier där med extrema åsikter, som bland annat inte erkänner Israel som stat. Jag upprörs inte över det. Inte för att jag delar deras åsikter eller lierar mig med dem utan för att jag inser att även dessa personer måste inkluderas i arbetet för fred. Missförstå mig rätt, jag erkänner till fullo både den palestinska och den israeliska statens rätt att existera. Jag förnekar inte förintelsen under andra världskriget eller folkfördrivningen och massmorden i Palestina. Däremot så tror jag det är svårt att få till stånd en riktig och relevant dialog mellan israeler palestinier utan att inkludera extremister, så väl israeliska som palestinska. Det finns så mycket hat och så mycket konflikter mellan dessa grupper, och det är detta hat och dessa konflikter som skapar och "sprider" sprider extremismen. Och extremismen är stark, i båda länderna. Jag ser det som självklart att extrema såväl som moderata grupper ska inkluderas i samtal och dialog kring Israels och Palestinas framtid. Jag ser det som självklart att vi ska lyssna och samtala med såväl palestinska som israeliska extremister. Dessa grupper är starka och har redan mycket att säga till om. Vad tror vi att vi skulle åstakomma genom att exkludera dem? Svaret är förstås ganska självklart. Inte mycket. För en väl fungerande fred och en positiv utveckling behövs även extremisterna, hur obekväma de än må vara. Det innebär inte att någon lierar sig med extremister, utan att människoliven och freden sätts först. Det är inte, som Leman skriver, "en flirt", utan en förståelse för att alla grupper måste inkluderas för att kunna nå en hållbarlösning. Men visst, samtal med och mellan enbart moderata grupper skulle vara mer politiskt korrekt. Och hjälpa betydligt färre människor. Bloggat: Alexandra, Hartman Uppdaterat: Eftersom det tydligen är oklart så tänker jag göra det ännu tydligare, jag vare sig delar eller förespråkar odemokratiska extremisters åsikter. Jag försvarar dem heller inte och jag påstår inte att de inte skulle vara extremistiska eller odemokratiska. Däremot tror kag det är farligare att exkludera dem än att inkludera dem. Precis som jag anser att vi ska föra debatt med Sd i Sverige anser jag att vi måste lyssna på icke-demokrater i och från andra länder. Dessa åsikter ansvarar jag för, vare sig Fredrik eller Jonas ska hållas ansvariga för dessa. Andra skriver intressant om politik, Israel, Palestina.

Vad hvilja Socialdemokraterna - Med EU?

Jag var tio år gammal när Sverige röstade om EU. Vill minnas att jag själv drev en intensiv nej-kampanj på mitt mellanstadium, övertygad om att öppna gränser innebar fritt fram för knarksmuggling. Det finns trots allt en anledning att tioåringar inte tillåts rösta... Idag är jag en socialdemokrat som tror på Europasamarbetet och som vill se det utvecklas. Jag är också en socialdemokrat som ser en socialdemokrati som fastnat i en mycket märklig och tråkig EU-debatt. Jag ser hur partikamrater i fråga om just EU oftast fastnar i debatter om ja eller nej, och nästan aldrig kommer längre. Frågan om ja och nej är för mig i det närmsta irrelevant. Missförstå mig rätt, var för eller mot EU eller vad du vill, det är bara inte det som är det viktigaste i EU-debatten. På frågan "Vad hvilja Socialdemokraterna - med EU?" tycker jag inte att vi funnit ett bra svar. Inget tydligt eller tillräckligt svar. Inget socialdemokratiskt svar. Jag vill se en socialdemokrati som driver en kritisk politik inom EU, på samma sätt som vi ska driva en kritisk politik i Sverige. Vi ska vara systemkritiska, vi ska våga peka på klassklyftor och strukturella problem också i Europa. Arbetsrätt, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet är socialdemokratiska principer som i allt för hög utsträckning försvunnit i vår svenska EU-debatt. I Sverige ser vi det som vår uppgift att vara en kritisk röst, nu måste vi ta den kritiska rösten till Europanivån. Att vara EU-kritiker har fått en negativ klang inom socialdemokraterna. Det är märkligt. Vi borde alla vara EU-kritiker och genom kritiken finna lösningar. Det är så och då vi kan forma en socialdemokratisk Europapolitik som rör de små människorna och de viktiga frågorna. Att tro på EU och på Europasamarbete förutsätter inte att vi omfamnar allt vad EU är idag. Jag tycker inte att systemet med författningssystem är särskilt bra. Jag tycker definitivt vi ska ha en offentlighetsprincip inom hela EU. Jag tycker att marknadskraften inom Europa är för stark, och folkkraften är för svag. Jag tycker arbetsrätten är för svag och klassklyftorna är för stora. Detta och mycket mer ligger till grund för min EU-kritik, och för min strävan mot ett mer utvecklat och mer solidariskt Europa. De här debatterna vill jag se i Sverige, inom den svenska socialdemokratin. Idag fattar S-studenter flera viktiga beslut för det kommande årets EU-arbete. Följ utvecklingen på Kongressbloggen. Andra skriver intressant om S-studenter, EU, Socialdemokraterna.

S-studenters kongressblogg är igång

Nu har s-studenters kongress sparkat igång och i skrivandets stund lyssnar kongressdelegaterna till s-kvinnors ordförande Nalin Pekgul som från talarstol framför en hälsning från systerförbundet. I väntan på de första kongressrapporterna här på PromeMorian vill jag slå ett slag för den nyligen invigda kongressbloggen där löpande skvaller, uttalanden och annat smått och gott från S-studenters kongress utlovas under hela helgen. Andra skriver intressant om s-studenter, kongress, bloggsfären.

Regeringen krävs på 6 miljoner kronor

För socialdemokratiska kommun- och landstingsledningar innebär det faktum att vi har en borgerlig regering en ständig anpassning till de yttre förutsättningar som skapas genom riksdagens beslut, beslut vilka inte sällan går stick i stäv med den röda kommun- och landstingssektorn egna ambitioner och strävanden. I många fall uppskattas konsekvenserna av den borgerliga regeringens beslut, med socialdemokratiska mått mätt, bli så allvarliga för den kommunala/regionala verksamheten att man väljer att försöka kompensera besluten via lokalpolitiska ansträngningar. Det finns emellertid givetvis gränser för vad man med en kommunal eller regional budget klarar av att kompensera utan att den ordinarie verksamheten drabbas allt för hårt. Nedskärningarna i den kommunala vuxenutbildningen är ett tydligt exempel på en av många frågor där röda och blå ambitioner skiljer sig markant från varandra och där effekterna av ett blått beslut på nationell nivå inte faller socialdemokratiska kommunpolitiker särskilt väl i smaken. Ett annat exempel är den nya tandvårdsreformen som nu ska införas på rekordkort tid efter beslut av en majoritet i Sveriges riksdag, något som retat upp den socialdemokratiska landstingsmajoriteten i Örebro län. Det nationella kravet på det snabba införandet medför att hela verksamheten inom folktandvården i Örebro måste stängas för att personalen på kort tid ska kunna få utbildning om den nya referensprislistan som tandvårdsreformen medför. Stängningen beräknas enligt landstingets egna kalkyleringar kosta ca 6 miljoner kronor i uteblivna intäkter och sätter därmed givetvis såväl den direkt berörda verksamheten som andra regionala verksamheter i ett mycket besvärligt läge, något som den socialdemokratiska landstingsmajoriteten dock har för avsikt att försöka kompensera - men inte med egna medel. I ett brev till socialminister Göran Hägglund (kd) skriver landstingsstyrelsens politiskt innovativa ordförande Marie-Louise Forsberg-Fransson (s) att: ”Dessa merkostnader härrör från beslut tagna av Sveriges riksdag och då anser vi att staten bör stå för eventuella merkostnader.” Med anledning av detta har således också Örebros röda landstingsmajoritet fakturerat regeringen och inom 30 dagar vill Forsberg-Fransson att Hägglund sätter in 6 miljoner kronor på landstingskontot. Huruvida utebliven betalning kommer att beivras framgår emellertid inte av fakturan. Den nya tandvårdsreformen införs den 1 juli, det lär bli en dyr historia för många landst… jag menar socialministern. Andra skriver intressant om tandvårdsreformen, regeringen, Göran Hägglund.

Vikarierna tar vid

Smygpremiären till trots är det precis som föregående blogginlägg tydliggör först i och med helgens intåg som undertecknad och min blivande bloggkollega på allvar tar över driften av ProMemorian. Medan bloggens ordinarie skribent och innehavare lämnar svenskt territorium imorgon för en utan tvivel välförtjänt semester i varma Grekland kommer vi bloggvikarier att inta lärarhögskolans lokaler i Stockholm för att medverka vid s-studenters 19:e förbundskongress. Under tre intensiva dagar ska bland annat ett nytt högskolepolitiskt program antas, motioner behandlas, verksamhetsplan och stadgar diskuteras och val hållas. Förhoppningsvis ger helgens intensiva kongressprogram ändå tid och möjlighet att författa ett och annat blogginlägg. Den vikarierande bloggledningen hälsar såväl trofasta som nya läsare och debattörer varmt välkomna hit och tillönskar Jonas Morian en trevlig semester! Andra skriver intressant.

Summer son

Det här blir det sista blogginlägget från mig på ett tag. Nu vidtar två veckors semester. Som tidigare meddelats så kommer mellan den 13 och 27 juni Fredrik Pettersson och Catti Ullström sköta ruljansen här på bloggen. Det kommer att bli så jäkla bra! Texas får säga hej då från mig:

FRA och grundlagen

[UPPDATERAD] Det är för mig ett mysterium hur en del medieföretag resonerar när det gäller nätpublicering. Vissa företag – som Aftonbladet – är snabba och generösa och lägger ut i princip allt material som publicerats i papperstidningen, och mer därtill. Att man envisas med att låsa in en del material och kräva betalt för att ge folk tillträde till det är en annan sak. Min gissning är att det är en affärsmodell på utdöende. Andra verkar bara inte fatta grejen. En del saker lägger man ut snabbt, annat håller man på. I synnerhet är detta en bisarr strategi när det handlar om texter som rimligen skulle få gott om länkar om man bara lade ut det på nätet. Det har knappast undgått någon som har den minsta koll på bloggosfären att FRA och den stundande omröstningen i riksdagen nästa vecka är synnerligen hett just nu. Och en tidning som Resumé känns som att den borde ha viss koll på bloggosfären. I det nummer av tidningen som kom ut i dag skriver Tidningsutgivarnas vd Anna Serner en väldigt bra debattartikel där hon till politikerna i riksdagen att ta sitt förnuft till fånga och uppmanar dem att rösta emot FRA-lagen. Serner skriver att Tidningsutgivarna ser särskilt allvarligt på frågan om förhållandet mellan signalspaning och skyddet för meddelare enligt tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Hon konstaterar att det inte kommer att kunna undvikas att också samtal mellan journalister och uppgiftslämnare kan spelas in. Identiteten på uppgiftslämnare kommer att röjas om denne i ett telefonsamtal till en journalist råkar använda något ord som ingår i de sökbegrepp som används vid avlyssningen. Två brott mot TF och YGL uppstår då. Dels genombryts anonymitetsskyddet för en meddelare, det så kallade meddelarskyddet. Dels är inspelningen av samtalet är i sig också ett brott mot efterforskningsförbudet. Viktiga aspekter på frågan, onekligen. Man kan tycka att Resumé borde inse nyhetsvärdet i detta och att en hel del bloggare – som förefaller vara de som driver motståndet mot FRA-lagen hårdast – skulle uppmärksamma och länka till (och därmed generera läsare) en sådan här artikel, om den fanns tillgänglig på nätet. Men inte. Lyckligtvis har Tidningsutgivarna tänkt längre och artikeln finns nu att läsa på TU:s webbplats. * * * Absurditeterna fortsätter. Fortfarande syns inget på Resumés webb om Anna Serners debattartikel. Däremot uppmärksammar man nu att Journalistförbundet har skickat ut ett brev till samtliga riksdagsledamöter där man uppmanar de folkvalda att trycka på nej-knappen den 17 juni, då riksdagen fattar beslut om den nya FRA-lagen. Andra skriver intressant om samhälle, politik, media, Tidningsutgivarna, Journalistförbundet, Resumé.

Bloggbävning får inte Reinfeldts manchetter att darra

Erik Laakso uppmärksammar att Fredrik Reinfeldt i dagens partiledardebatt äntligen ger besked om varför regeringen är så ivrig att driva igenom FRA-lagen. Reinfeldt ska ha sagt: Ska vi ha signalspaning ska den kunna ge resultat och vara lagreglerad. Så har det inte varit historiskt. Det låter som att det skulle vara en tydlig delning mellan vänstern och regeringens politik i denna fråga. Kommer v, mp och s riva upp det i nästa val då? För er som vill veta mer om FRA-lagen och hur våra folkvalda ställer sig till den – se Stoppafralagen.nu. Missa inte heller Blogge Bloggelitos träffsäkra illustration över hur "en fullskalig bloggbävning" om FRA-lagen nu skakar om den svenska bloggosfären. Andra skriver intressant om politik, samhälle, FRA.

Jag fasar ut mig

Just när jag satt och funderade på hur min semester i Grekland (som startar på fredag) kommer att te sig efter gårdagens matchresultat i fotbolls-EM, så ser jag att det postats ett inlägg på min blogg som jag inte skrivit. Mina vikarier har börjat smyga igång! Observera alltså vem som står som undertecknare av det utmärkta premiärinlägget här. Jag har nu också uppdaterat blogginformationen här till höger på sidan. Snart semester...

Borgarnas nomineringspolitik kan döda europadebatten

Att vältra sig i nationalromantiska klyschor och driva debatten om ett från omvärlden isolerat lokalsamhälle känns väldigt omodernt. Trots det vet vi att den olyckliga symbiosen av rädsla och bakåtsträvande har visat sig vara ett fruktbart framgångsrecept för den som vill ta sig ut i Europa och in i maktens korridorer och i den komplexa europadebatten tenderar även de mest konstruktiva EU-kritiker att dras med i anti-vågen och bli direkta motståndare. Tidigare val i såväl Sverige som övriga medlemsländer har visat att det finns en särskild plats i europaparlamentet för alla som hatar EU. Jag menar att det etablerade partiväsendet har ett gemensamt ansvar att, oavsett partifärg, stävja den tröttsamma och, för såväl Sveriges som Europas del, missgynnsamma anti-vågen som allt som oftast sveper in i debatten och visa för väljarna att EU är så mycket mer än gemensam gurkstandard. För oavsett om det är fred eller frihandel har trots allt en betydande majoritet av det mest etablerade partiväsendet en ambition med EU-medlemskapet och en majoritet av de politiska företrädarna är också överens om att framtidens utmaningar kräver att vi agerar i ett större sammanhang. Det vilar således ett tungt ansvar på de politiska partierna axlar, och kanske framför allt på de politiker som kandiderar till parlamentet och därmed för den löpande debatten och dialogen med väljarna, att aktivt arbeta för att skapa en konstruktiv europadebatt inför det stundande valet. För att undvika att kommande parlamentsval blir en tradig och meningslös diskussion om ja eller nej är det av största vikt att de politiska partierna för fram kandidater som vill någonting med det svenska EU-medlemskapet och som har förmågan omvandla den stundtals diffusa och komplexa europadebatten till greppbara värden och konkret politik. Misslyckas man, eller rent av negligerar, denna uppgift riskerar man också att tappa debatten till de mest hårdnackade EU-motståndarna som sitter i sandlådan och väntar på att få kidnappa diskursen om Europa. Det är därför förrädiskt om de etablerade partierna ser EU som en parlamentarisk slasktratt dit gamla trotjänare kan skickas som tack för lång och trogen tjänst. En europaparlamentariker ska inte bara vara en svensk röst i Europa, utan också en europeisk röst i Sverige - Det svenska europaparlamentsvalet kräver därför de bästa tänkbara kandidaterna, inte för att en specifik politik ska vinna gehör, utan för att politiken överhuvudtaget ska vara det centrala i debatten. Med anledning av ovanstående är det mycket skrämmande att se att krafter inom såväl moderaterna som kristdemokraterna uppenbarligen anser att deras respektive partier ska haka på den republikanska trenden och damma av de äldsta politikerna de har till det stundande europaparlamentsvalet, istället för de bästa och mest lämpade. På sätt blir en plats i europaparlamentet just en reträttplats och ingenting annat än en alternativ landshövdingspost för politikens veteraner. USA står som bekant inför en situation där de istället för att välja sin första kvinnliga eller första färgade president – med största sannolikhet kommer att välja sin äldsta president någonsin. Jag hoppas innerligt att amerikaniseringen av svensk politik inte sträcker sig så långt att partierna anammar en sådan strategi. Det är en dålig trend som svenska partier bör hålla sig för goda för att haka på - Så skapar vi inte ett modernt, socialt Europa. Så kom igen borgare, vill ni att politiken ska stå i centrum för kommande europadebatter – Nominera in kandidater som kan och vill någonting med EU-medlemskapet och som kan bidra till en konstruktiv europadebatt. Nominera inte kandidater på gamla meriter som, om något, bara bidrar till ett cementerat europeiskt gubbvälde – Det är att spela EU-motståndarna rakt i händerna. Andra skriver intressant om EU, politik, europaparlamentet.

Alliansen har tappat greppet om Stockholm

Stockholms nya finansborgarråd Sten Nordin (m) har just fått en så kallad tertialrapport – en genomgång av huvudstadens ekonomi – på sitt bord. Nordin drar, enligt Dagens Nyheter, av rapporten slutsatsen att ekonomin är så god att det kan bli skattesänkningar även nästa år. Och det efter att hans företrädare Kristina Axén Olin redan sänkt skatten med 50 öre. Sten Nordin verkar dock blunda för de varningssignaler som framkommer i rapporten. Svenska Dagbladet skriver att socialbidragsberoendet i Stockholm inte minskar som den borgerliga alliansen hade räknat med. Staden tvingas skjuta till 42,6 miljoner kronor till i stort sett samtliga stadsdelsnämnder, samtidigt som prognosen för antalet socialbidragstagare räknas upp. Men visst, ytterligare skattesänkningar är nog rätt väg att gå i det läget... Andra skriver intressant om politik, Stockholm, Sten Nordin.

If you’ve done nothing wrong

Om en vecka kan våra folkvalda i Sveriges riksdag komma att rösta ja till den våldsamt debatterade FRA-lagen, som ger staten rätt att läsa e-post och fax som passerar Sveriges gränser. Glädjande nog börjar även traditionella medier – och inte ”bara” bloggare – uppmärksamma detta. Själv väljer jag att i dag låta Pet Shop Boys föra min talan i den här frågan. I låten Integral beskriver de FRA väldigt träffande: “Long live us/The persuaded we/Integral/Collectively/To the whole project/It’s brand new/Conceived solely/To protect you”. Andra skriver intressant om FRA, Pet Shop Boys, samhälle.

Nya tag i sommar

Som tidigare meddelats så kommer under min semester 13-27 juni Fredrik Pettersson och Catti Ullström sköta ruljansen här på bloggen. Jag är supernöjd med att de ställer upp; i mina ögon är de två av de mest kvalificerade s-bloggarna i den något yngre generationen (både Fredrik och Catti är båda 24 år, vilket känns betydligt yngre än mina 36). Här kan ni läsa en längre intervju med vikarierna, och i länkarna ovan till deras respektive bloggar så berättar de mer om hur de ser på sommarjobbet. När Fredrik och Catti tar över här så är det självklart de som bestämmer vad de skriver om, utifrån de vinklar de själva väljer. Jag har förklarat för dem vilka kommentarsregler jag normalt tillämpar, men det är upp till dem att avgöra vilka kommentarer som är okej och inte – jag vill dock uppmana alla att som vanligt respektera önskemålet om att presentera er och inte kommentera anonymt.

Jobben, jobben, jobben...

Flera tecken på sistone tyder på att det börjar hacka i det borgerliga maskineriet. Enligt Arbetsförmedlingens senaste prognos så minskar 2009 sysselsättningen något, efter att ha ökat i flera år. Nästa år tros varslen bli fler och arbetslösheten högre. Ungdomar, invandrare, funktionshindrade och äldre spås få det då ännu svårare att komma ut på arbetsmarkanden. Det ska ses mot bakgrund av att 400 000 människor förra året lämnade a-kassan och står nu utan arbetslöshetsförsäkring. OECD tror att den svenska konjunkturen kommer att svalna ytterligare i år och att arbetslösheten kan öka till strax över sex procent. Aftonbladet citerar Swedbanks hushållsbarometer, där drygt tusen personer intervjuats, enligt vilken alltfler hushåll upplever att de fått en sämre ekonomi. Och efter sommaren får de det ännu tuffare. Konjunkturinstitutet varnar nämligen för att matpriserna kommer att stiga ännu mer i höst. Detta får tidningens politiske analytiker Lena Mellin att konstatera att om prognoserna slår in ”riskerar Fredrik Reinfeldt och hans allians en svekdebatt som kan kosta dem makten”. Det här är signaler som vi knappast lär få höra de borgerliga partiledarna tala om från talarstolen i Almedalen i sommar. För dig som vill ha koll på vad som där sägs – och inte sägs; följ Almedalsbloggen. Andra skriver intressant om politik, arbetsmarknad, regeringen.

Politisk enighet mot FRA

Vid lunchtid i dag samlades representanter för fem politiska ungdomsförbund på Mynttorget, intill riksdagshuset, för en gemensam manifestation mot den så kallade FRA-lagen. Vinden slet i deltagarnas banderoller och blåste finkornigt grus från slottstrappan i ansiktet på talarna. Trots det var det glädjande att se denna enighet över de traditionella politiska gränserna. I ett uttalande sa MUF, CUF, LUF, SSU och Grön Ungdom att “Vi i Sveriges politiska ungdomsförbund anser att denna lag hotar de grundläggande förutsättningarna för demokrati, så som brevhemlighet, meddelarskydd och rättsäkerhet”. * * * PS: Såväl Expressens som VK:s ledarsida efterlyser politiskt mod från våra folkvalda och konstaterar att det bara krävs att några få borgerliga riksdagsledamöter går på tvärs mot partilinjen för att FRA-lagen ska falla. Andra skriver intressant om samhälle, politik, FRA.

Enfaldigt om bloggosfären

Smålandspostens ledarskribent Marcus Svensson har lyckats reta upp delar av den svenska bloggosfären genom en besynnerlig sågning av densamma. Bakgrunden är att Svensson uttryckt att protesterna mot FRA-lagen är naiva. Detta har han kritiserats för av många, inte minst bloggare. Som svar på detta konstaterar Marcus Svensson att ”I bloggosfären är det downmarket som gäller” och att ”De flesta bloggare upprepar bara vad andra har sagt, och då gärna skvaller, myter och konspirationsteorier”. Som stöd för sin tes om att bloggosfären är downmarket publicerar Svensson de mest sökta termerna på Aftonbladets Bloggportalen (i skrivande stund ”sexnovell”, ”sexblogg”, ”sex” och ”blondinbella”). Och de kan ju onekligen verka en smula slaskiga. Samtidigt speglar de dessvärre rätt väl de löpsedlar och ”nyheter” inte minst kvällstidningarna ofta använder för att – effektivt – locka läsare. Hade Svensson däremot orkat läsa vidare på samma sida, till exempel under avdelningarna ”De mest diskuterade nyheterna” eller ”De mest diskuterade blogginläggen” så hade han funnit betydligt seriösare rubriker. En titt på Intressant, Knuff, eller Bloggar hade också pulveriserat tesen om bloggosfären som downmarket. Men visst, huvudregeln inom traditionell journalistik är ju som bekant ”Kolla aldrig en bra story för då spricker den”. För mer om Marcus Svenssons klavertramp, läs exempelvis Beta Alfa, Bloggtidningen och Bloggen Bent. Andra skriver intressant om bloggosfären, Marcus Svensson, journalistik.