Nästa vecka i Almedalen

I morgon åker jag till Gotland, Visby och Almedalen. Under veckan som följer kommer jag troligen bara blogga sporadiskt här, för att i stället koncentrera mig på Almedalsbloggen. Välkommen att läsa rapporter, analyser och skvaller från mig och Magnus där! Under veckan kommer jag troligen delta i en diskussion om bloggars betydelse i samhällsdebatten, i samband med presentationen av Ali Esbatis bloggbok Agenda. Detta sker på tisdag den 4 juli kl. 8.30 i sal B22 på Högskolan. Kom gärna och lyssna.

Delta i bloggenkät

Hans Kullin på Media Culpa genomför en undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Han efterlyser fler deltagare till sin enkät. Svara gärna på enkäten (det tar högst några minuter) genom att klicka på denna länk: http://www.surveymonkey.com/s.asp?u=956142272223.

Fler vänsterröster om hushållsnära tjänster

Debattartikeln i DN häromdagen, där två östgötasossar argumenterade för ett skatteavdrag för att göra svarta hemservicetjänster vita, har väckt starka reaktioner. Mitt eget inlägg om artikeln har genererat en hel del intressanta kommentarer, men även hos vänsterbloggaren Jinge har det uppstått en het diskussion i kommentarsfältet. På SVT:s sajt har man sedan en tid en slags bloggkrönika kallad "Veckan i bloggosfären" där man senast bland annat omnämnde diskussionen som uppstått efter DN-artikeln. Där sägs att de liberala bloggarna "är förvånade och lyriska över initiativet, men bloggarna på vänsterkanten är inte övertygade". Själv tycker jag inte riktigt att detta ger en korrekt bild av debatten. Förutom jag själv så har åtminstone två andra bloggare på vänsterkanten skrivit positivt om östgötasossarnas utspel: Erik Laakso och Peter Karlberg. Vi är för övrigt i gott sällskap. Fackliga organisationer som Byggnads, HTF, Kommunal, Målarförbundet, Vårdförbundet och TCO förordar alla möjligheten för privatpersoner att göra skatteavdrag för anlitande av hushållsnära tjänster, motsvarande det så kallade ROT-avdraget. Också arbetarrörelsen närstående HSB är inne på samma linje.

Miljövänligt till döds

Jag tillhör dem som verkligen anstränger mig med källsortering. Det går så långt att jag river bort plasten från en del reklamutskick innan jag lägger pappret i pappersinsamlingen och slänger plasten. Och självklart kånkar jag iväg tomglas till glasigloos och sorterar där färgat respektive ofärgat glas. För sådana som jag finns nu ett sätt att vara ekologiskt medveten även på det yttersta. Eller rättare sagt efter döden. I Jönköping projekteras nu den första anläggningen för ekologisk begravning där den avlidne fryses ned, pulveriseras, renas på metaller och läggs i en kista av majsstärkelse som gravsätts i det ytliga mullbildande lagret av jord.

Synen på pigjobb kan avgöra valet

Ännu fler socialdemokrater ger sig nu in i debatten om hushållsnära tjänster. På DN debatt i dag skriver två tunga socialdemokrater i ­Östergötland, Lena Micko och Mattias Ottosson (kommunstyrelsens ordförande i Linköping respektive ­Norrköping) att de vill komma bort från moraliserandet och låta fakta tala, i stället för att ­raljera om att det skulle vara fult eller förlegat att ta hjälp i sitt ­hemarbete. Artikelförfattarna lyfter också fram sysselsättningsaspekten och hänvisar till en utredning från Konjunkturinstitutet som bedömer att ett hushållsavdrag skulle skapa 10 000 nya jobb i Sverige. Själv är jag beredd att sträcka mig så långt att synen på dessa så kallade pigjobb kan avgöra valet. Det politiska alternativ som i höst vinner väljarnas förtroende om förmågan att skapa de bästa förutsättningarna för att människor ska få jobb lär vinna valet. Tiotusenkronorsfrågan är vad man inom politiken kan göra för att ge fler människor chansen att komma ut på arbetsmarknaden och bidra med skatteintäkter till samhället. En kraftigt sänt arbetsgivaravgift för åtministone delar av tjänstesektorn skulle sannolikt stimulera den privata efterfrågan på vita tjänster som många hushåll i dag köper svart. Många studier tyder på att denna svarta marknad är skrämmande stor. En sänkning av arbetsgivaravgiften, ett skatteavdrag eller någon annan modell som kunde göra sådana här tjänster ekonomiskt överkomliga för fler svenska hushåll skulle därmed kunna skapa en större skatteintäkt än dagens situation, där den stora svarta sektorn inte genererar några skatteintäkter alls. Debatten om hushållsnära tjänster, skatteavdrag och pigjobb förtjänar i alla händelser på att nyanseras. Det går inte att blunda för att det finns en bred efterfrågan på sådana här tjänster och att de i dag i huvudsak utförs svart. Ett politiskt initiativ som kunde minska den svarta sektorn, skapa fler vita jobb och öka skatteintäkterna, skulle ha stora chanser att vinna väljarnas sympatier i höst. Göran Persson har själv öppnat för att äldre ska få möjlighet att göra skatteavdrag för anlitande av hushållsnära tjänster, inom ramen för så kallade plusjobb. Det återstår att se om det under sommaren kommer något utspel från den socialdemokratiska regeringen om skatteavdrag för hushållsnära tjänster, en moms- eller skattesänkning för tjänstesektorn, eller något annat initiativ för att stimulera efterfrågan på vit arbetskraft. Det kan i så fall bli den sista droppen som stjälper vågskålen och avgör valet.

Tips för besöksstatistiken

Är det fler än jag som märkt att besöken och kommentarerna på bloggen minskat påtagligt den sista tiden? Troligen hänger det ihop med att många har gått på semester och allt färre prioriterar bloggläsande när det är fotbolls-vm och (hyfsat) vackert väder. Hur som helst så bjuder Internetworld på tips "för dig som vill bli en toppbloggare med inflytande och många besökare". Om man följer Internetworlds "tolv steg till bloggframgång" så utlovas man "större möjligheter att få genomslag i bloggbruset". Bland tipsen märks att klargöra syfte och målgrupp för bloggen, att ha en bloggrulle, att länka till andra bloggar, pinga svenska pingsajter samt att blogga ofta. Mitt favorittips är dock det om att vara intressant: "Vad du än gör, och hur många pingar, mejl, länkar och kommentarer du än producerar, spelar det ingen roll om du är tråkig". Fan. Det var väl där det brast för mig...

Skyskrapor i Stockholm!

Nu höjs fler röster för skyskrapor i Stockholm, en fråga jag driver i min valplattform. Det är Annika Billström som i samband med en presentation av nya byggplaner för Stockholm i går talade sig varm för riktigt höga hus: - Tänk de fem nobelprisen, symboliserade av fem skyskrapor, vilket välkomnande när man reser in till Stockholm, säger Billström i Svenska Dagbladet.

SVT prioriterar såpor framför nyheter

[UPPDATERAD] Jag läser i Resumé att SVT planerar att skära bort drygt 30 miljoner kronor på nyhetsprogrammen för att få råd med nya satsningar på regional debatt och den dyra såpasatsning som görs av Göteborgs-tv och som ska sändas tre kvällar i veckan under nästa år. Dokument utifrån, Studio 24 och Faktum läggs ner, även A-ekonomi och 24 Direkt hotas. Om det här är sant så är det helt åt helvete. Självklart har inga program något egenvärde, och jag utgår ifrån att SVT även framöver kommer att ha en bra bevakning av utrikesfrågor, ekonomi etc. Men principen - att lägga ned nyhets- och dokumentärprogram för att få råd med en tv-såpa - är helt absurd för ett public service-företag. Inte för att jag egentligen har något emot såpor. SVT har dessutom hållit en hög klass på sådana. Men detta får aldrig tillåtas bli en pioriterad verksamhet för SVT. På SVT:s sajt sägs ingenting om Resumés uppgifter. Däremot får man veta att ett av de hotade programmen, A-ekonomi, för tionde gången och trots hårdnande konkurrens vunnit pris som bästa ekonomiprogram i en årlig undersökning bland beslutsfattare i finansbranschen och näringslivet. På SVT:s sajt läser jag också följande: "I en allt mer kommersialiserad medievärld är det viktigt att det finns ett fritt, icke-kommersiellt medieföretag utan vinstsyfte, vars enda uppdrag är att producera och distribuera kvalitetstelevision till alla". * * * Läs mer här om hur SVT själva rapporterar om detta.

Bad will och spam - bloggen som pr-kanal

Dagens Media rapporterar om en kandidatuppsats från Stockholms universitet som visar att konsumenter som känner sig illa behandlade av företag, och som bloggar om sitt missnöje, snabbt kan skapa bad will för företagen. Författarna bakom uppsatsen har påpassligt startat en egen blogg dit missnöjda konsumenter kan vända sig. Klagomål på nätet har förekommit före bloggarnas stora genombrott, skriver Dagens Media. Då skedde det främst på olika diskussionsforum. Men bloggarnas klagomål är mer personliga och ingående och sprider sig genom kommentarfunktioner, track backs och RSS väldigt fort. Fredrik på Bisonblog har också skrivit om detta. Den ovan nämnda uppsatsen kommer lägligt. Så sent som i går rapporterades det att pr-byrån Mahir börjar med blogg-pr. Mahir ska hjälpa sina kunder att "identifiera och kommunicera med relevanta bloggar för sina målgrupper". Enligt pr-företagets vd Fredrik Pallin är det "pinsamt att se hur många företag som spammar bloggare". Det kan jag själv inte påstå att jag drabbats så hårt av, även om min blogg är hyfsat välläst. Visst får jag några mejl i veckan från privatpersoner, företag och organisationer som tycker att jag ska skriva om dem, men ofta har de bra saker att tipsa om och förefaller ha koll på vad jag brukar skriva om. Pallin menar att bloggar "äntligen börjar ge effekt som pr-kanal", och det får väl anses som ett gott betyg för oss i den så kallade bloggosfären. Det tyder väl på att vi betraktas som en relevant mediekanal, åtminstone för vissa målgrupper.

Välkomna till Almedalsbloggen

Almedalsveckan på Gotland rycker allt närmare. I dag, den 20 juni, är det sista dagen för att lägga in och göra ändringar i Almedalsveckans officiella kalendarium. Jag har inte orkat räkna igenom hur många arrangemang som redan ligger där, men det är många. 295 journalister har hitintills ackrediterat sig, och det lär nog tillkomma en del. Mycket tyder på att årets upplaga av Almedalsveckan blir något av "all time high" vad gäller aktiviteter, deltagande organisationer och journalister. Det återstår att se om det nya konferenscenter som öppnar nästa år förmår att locka nya typer av arrangemang och organisationer. Själv kommer jag givetvis att vara på plats och rapportera, fast då företrädesevis på Almedalsbloggen. Detta påfund har kokats ihop av Magnus Ljungkvist och undertecknad. Vi ska gemensamt försöka rapportera från de viktigaste evenemangen och från alla tal och partiaktiviteter. Vi ska, trots våra begränsningar i social förmåga, även försöka rapportera från skvallret kring Donners plats. Vi tänker också bjuda på andras vinklingar på Almedalsveckan. Under själva veckan bereder vi på Almedalsbloggen plats för en rad gästkrönikörer. Där kommer det finnas politiker, journalister och lobbyister av alla kulörer. Både Magnus och jag är socialdemokrater, och det kommer säkert att färga det vi skriver. Men Almedalsbloggen är inte en socialdemokratisk blogg. Det är en blogg av två personer som älskar Almedalsveckan och vill sprida lite av vår entusiasm över detta fenomen över världen. Redan nu finns det en hel del att läsa om aktiviteter och skvaller på bloggen. Välkomna dit!

Invandrare sällsynta i centerpartiet

Något i skuggan av Sveriges Radios undersökning om riksdagskandidaters inkomster hamnade den som visade att bara sex procent av centerpartiets kandidater är födda utanför Sverige, det vill säga sex av hundra. I kommunvalet har centern ännu lägre andel kandidater från ett annat land, endast fyra procent är födda utomlands. Därmed hamnar de på en klar sistaplats vad gäller kandidater med invandrarbakgrund bland riksdagspartierna. Anmärkningsvärt nog så har till och med öppet invandrings- och främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna en högre andel kandidater som är födda utomlands. Om detta har bland andra centerpartiets riksdagskandidat Muharrem Demirok bloggat: Jag kan inte försvara detta och tänker inte heller ge någon dålig ursäkt. Vi har helt enkelt inte varit tillräckligt aktiv i att marknadsföra vårt parti för nya väljargrupper. Jag tror att detta kommer efter många år som ett nedåtgående parti. Det är då lätt att sluta sig och inte vara öppen för förändring, men nu är det nya tider och jag är övertygad om att detta är en övergående fas. Undersökningen som Sveriges Radio redovisar är utförd av Statistiska centralbyrån (SCB), som också undersökt har det som brukar kallas utländsk bakgrund - det vill säga personer som antingen själva invandrat till Sverige eller som har någon förälder som gjort det. I Sverige kommer tre av tio vuxna från ett annat land eller har föräldrar som invandrat (däribland jag). Men bland centerpartiets kandidater i riksdagsvalet är siffran bara åtta procent, mindre än en av tio.

Billström replikerar

Häromdagen skrev jag om att Annika Billström och socialdemokraterna i Stockholms stadshus skulle ha anlitat en borgerligt anknuten pr-firma för att bedriva lobbying gentemot moderata fullmäktigepolitiker. Detta baserades på uppgifter i tidningen Resumé. Dessa uppgifter tillbakavisas nu kraftigt av den utpekade själv, Annika Billström, på hennes blogg. Hon beskriver tidningsuppgifterna som ytterligare ett försök från borgerligheten att misskreditera henne som person. Hon slår också fast att "Maken till skräpjournalistik har sällan synts till i detta avlånga land". Billström menar att journalisten på Resumé skriver "rätt så magstarka påståenden" utan att låta Billström få "vare sig förklara, bemöta eller dementera". Fortsättning lär följa.

Minskat medialt intresse för bloggar?

[UPPDATERAD] I helgen lade Sveriges Radio ned sin bloggkrönika. I denna krönika har man sedan den 10 september förra året, varje vecka i slutet av Lunchekot på lördagarna, kunnat höra redaktören Jörgen I Eriksson läsa upp delar av ett urval aktuella blogginlägg. I en avslutande hälsning meddelar nu Eriksson att det varit "svårare än många tror" att hitta "självständiga och fristående bloggare", samt att livet inte heller levs på nätet "och de stora, verkligt nyskapande och kreativa tankarna hittar man inte på bloggarna" - "De tänks helt enkelt någon annanstans". Avsikten med de hårda formuleringarna är rimligen att provocera fram reaktioner som denna. Och vi är flera som har nappat, bland annat Aqurette, Jinge, Erik Laakso, Vänstra stranden och Bloggen Bent. Och visst ligger det något i det Eriksson skriver om att många bloggar främst kommenterar händelser som redan rapporterats i andra medier. Mot det kan man möjligen invända att det gör väldigt många traditionella medier också. Dessutom skiljer sig slutsatserna och analyserna de många olika bloggarna gör av nyhetsrapporteringen åt väsentligt. Nåväl, andra mediers intresse för vad som skrivs i bloggosfären förefaller inte ha minskat. Inför valet utökar SVT sin valbevakning på webben med en funktion som de kallar Nätkollen. Nätkollen ska bevaka den digitala politiska arenan i form av politiska bloggar, ledarsidor, debattforum, samt partiernas webbsidor. Man har också en mer renodlad bloggkrönika kallad Veckan i bloggosfären. Jag har mejlat dem och frågat varför SVT.se inte har något RSS-flöde för att underlätta bevakningen av dessa avdelningar. Svaret jag fick var att man inte hittat något sätt att producera RSS-flöde med sidans nuvarande tekniska uppbyggnad, men att man jobbar på det. Även Dagens ETC har börjat med en bloggkrönika. Den skrivs av Pierre Andersson, som välkomnar tips på innehåll. * * * Läs gärna Joel Malqvists kommentar till bland annat nedläggningen av radions bloggkrönika.

Att leva och bo som man lär

Den förre socialdemokratiske bostadsministern Lars-Erik Lövdéns planer på att köpa loss sin hyresrätt i centrala Stockholm till ett mycket förmånligt pris, har med rätta upprört känslor i veckan. Eftersom att Lövdén under sin tid i regeringen medverkade till att försvåra just den här typen av bostadsköp, borde han naturligtvis själv föregå med gott exempel. Att huset i fråga dessutom ägs av stiftelsen Allmänna Barnhuset, vars styrelse utses av regeringen och vars ordförande är Lövdéns partikollega Ingela Thalén, gör naturligtvis historien ännu mer pikant. Det finns egentligen inte mycket mer att säga än att hänvisa till ett tidigare blogginlägg och en krönika jag skrev i Tidningen Broderskap.

Dubbelmoral om pr och lobbying

Via Tysta Mari läser jag att socialdemokraterna i Stockholm verkar ha anlitat den borgerligt anstrukna pr-byrån Kreab för arbete rörande planerna på en ny stadsdel intill Globen i södra Stockholm (mer om detta i Resumé). Uppgifterna går isär om huruvida Kreab anlitats för att bedriva politiskt påverkansarbete eller bara hjälp med att utreda finansiella möjligheter. Folkpartiets gruppledare i Stockholms stadshus Lotta Edholm (ni vet, hon som ibland säger saker mer offentligt än hon tänkt) är dock säker på att det är lobbying det gäller, och protesterar mot detta i tidningen Resumé. Som Tysta Mari påpekar så verkar dock folkpartisterna själva inte ha några problem med att ta hjälp av pr-konsulter ibland. Men är man liberal så sägs man ju vara kluven...

Bloggar är inte allt

Bloggar i all ära, men förändrar vi verkligen världen? Jag har då och då fått förmånen att vara ute på skolor och SSU-kurser för att prata om hur man kan använda sig av internet i opinionsbildnings- och valrörelsearbetet. Ofta fokuserar jag på bloggar och deras relativa betydelse, men jag försöker också inskärpa vikten av att inte nöja sig med att starta en blogg. För det första har det under det senaste dryga året skett en fullkomlig explosion av bloggar. Och faktum är att långt ifrån alla är särskilt bra eller intressanta. Det är också tveksamt om många av dem har några läsare. Vill man skapa opinion via nätet så bör man ha något att säga och ha en strategi för att göra människor intresserade. För det andra så finns det andra kanaler på nätet som är väldigt eftersatta när det gäller politisk opinionsbildning, inte minst från socialdemokratiskt håll. För ett tag sedan fick jag ett mejl av Calle som berättade om Sveriges största forum för styrketräning, Kolozzeum, där det allt som oftast förs politiska diskussioner – ofta med stark slagsida högerut. Där saknas det socialdemokrater som ger motargument. Calle jämförde träffande bloggande med att sitta i en valstuga och vänta på besök, medan att ta en debatt på ett diskussionsforum är som att vara talare på ett torgmöte. Och på mer ungdomsinriktade communities som Lunarstorm, Skunk och Playahead pågår livliga politiska diskussioner, men SSU:are lyser där – har det sagts mig – med sin frånvaro. Om detta bloggade Fredrik på Wigforsska tankar nyligen. För varken Fredrik eller mig personligen är detta, av åldersskäl, något alternativ. Vi är båda betydligt äldre än snittåldern på dessa forum och skulle antagligen inte göra någon större nytta där. Men det finns ju rimligen många SSU:are och andra yngre som skulle kunna göra insatser för att föra ut socialdemokratiska värderingar på sådana här forum. Och då påverka mycket mer än genom aldrig så många bloggar.

Ringholm slår ett slag i blindo

Att idrottsminister Bosse Ringholm inte gillar kampsport är välkänt. Det har jag bloggat om många gånger tidigare (bland annat här, här, här och här). I dag gav han sig åter ut i debatten genom ett debattinlägg i Aftonbladet, föranledd av dagens riksdagsdebatt. Ringholm skriver bland annat att i det lagförslag regeringen lagt fram vill man "reglera all kampsport som tillåter deltagarna att träffa motståndarens huvud med slag, sparkar eller annat våld" och att en match i sådan kampsport inte får anordnas utan tillstånd (vilket då knappast kommer att ges). Ringholm hävdar att de flesta kampsporter inte har tävlingsregler som premierar slag och sparkar mot huvudet, och att dessa sporter "utgör en viktig motionsform för många människor". I själva verket har de kampsporter Ringholm i praktiken vill förbjuda strama regelverk och högt ställda medicinska krav för att garantera deltagarnas säkerhet. Och det finns inga medicinska eller vetenskapliga belägg för att kampsport skulle orsaka svåra skallskador. Tvärtom visar Folksams statistik att kampsport är ovanligt skadefri idrott. Kampsportarnas andel av alla idrottsskador är mindre än en procent. Ur skadesynpunkt är de vanliga breddsporterna som till exempel fotboll, ishockey och ridsport mycket farligare för sina utövare än kampsport. Trots att det är välkänt att hockeyspelare råkar ut för brutna ben, avslagna tänder och upprepade hjärnskakningar, ställs inga krav på lagreglering. Om skaderisken för utövarna är huvudargumentet till varför kampsporter bör regleras, finns det många sporter som borde regleras före kampsporten. Läs mer på kampsportsfakta.se.

Jävla lantisar!

Joel Malmqvist har skrivit ett otroligt roligt inlägg om bitterheten över att tillhöra den krympande minoriteten infödda stockholmare, och hur nyinflyttade kommer hit och tar över. Och i en bisats hänvisar han dessutom till min postning från häromdagen om vett och etikett i tunnelbanan.

Bloggar - löv till underjordiska träd

Två intressanta tänkare har de senaste dagarna formulerat sig i pappersmedier om just dessa mediers framtid, och hur nätrevolutionen påverkar vår framtida mediekonsumtion. Först var det Lars Gustafsson som i Expressen konstaterade att vi befinner oss i en intressant process där medierna ömsar skinn och decentraliseras: "Det talas rätt ytligt om bloggar och hemsidor som om de vore ett slags kantareller som överraskande bryter genom offentlighetens hårda markyta på det ena stället efter det andra. Men vad man försummar är myceliet: de är ingenting annat än löven till snabbt växande underjordiska träd." Gustafsson slår fast att det finns "ytterligt vulgära och blafsiga eller på olika sätt illasinnade hemsidor (till exempel för nynazister och islamofascister) och det finns domäner och det finns hemsidor som i stort sett håller ungefär samma klass som Svenska Dagbladets kultursida på 90-talet, det vill säga när den var verkligt informativ och välskriven". Och det är det väl bara att instämma i. Det är också lätt att instämma med Gustafsson att om man avfärdar den nya situationen som "bloggar" har man nog missat vad det är fråga om: "Bloggar är ett litet hörn av något mycket större. Det finns inget hörn av det intellektuella livet som inte kommer att djupt påverkas av informationsrevolutionen." I dag intervjuas bloggaren och författaren Sigge Eklund i Dagens Nyheter om hur bloggar påverkar litteraturen. I DN säger Eklund klokt att bloggarnas närvaro ställer nya krav på traditionella författare, precis som verklighets-teve ställer nya krav på filmen. Eklund spekulerar även i att tidningarna tids nog kommer att recensera bloggar med samma självklarhet som man i dag recenserar romaner.

Tunnelbaneetikett 2006

[UPPDATERAD] Stockholms tunnelbanesystem börjar nu fyllas på av människor som uppenbarligen är obekanta med stadens oskrivna regler. Eftersom jag gillar turism, men avskyr bristande respekt för sociala koder, kommer här - i en efterlängtad och uppdaterad repris från juni 2005 - några små tips till er som besöker vår vackra huvudstad: 1. Man kan inte dra enkelbiljetter genom automatspärrarna och förvänta sig att de ska öppna sig. I dessa funkar bara kort med magnetremsa. Läs mer om betalningssystem på SL:s sajt. 2. Ta reda på var du ska innan du kommer fram till spärrvakten. Spärrvakter förväntas visserligen kunna leverera tips om trevliga utflyktsmål i Stockholm och hur du lättast tar dig dit med tunnelbana eller andra kollektiva färdmedel, men långvarigt konverserande uppskattas inte av de köande bakom dig. 3. I rulltrapporna går man på vänster sida. Helst i rask takt. Till höger kan man stå – men hellre gå, om än i lite lugnare tempo än i vänsterfilen. Observera att denna regel även gäller horisontella rullband. 4. När rulltrappan/rullbandet nått ända upp (eller ned) så fortsätt gå i samma färdriktning. Är du osäker på var du ska så väj omedelbart åt sidan och låt människor bakom dig passera. Stanna inte och se dig villrådigt omkring. Observera att denna regel även gäller avstigning ur hissar och tunnelbanor. 5. Det heter "tunnelbana". Bara lantisar säger "t-bana". Försök inte heller med antika slanguttryck som "tricken". Vi lever inte i en 50-talsfilm. 6. Respektera dina medtrafikanters personliga sfärer. I klartext: stå inte alltför nära. Visst, det kan vara svårt i rusningstid i en överfull tunnelbanevagn, men försök alltid att åtminstone undvika kroppskontakt. I synnerhet om du bär shorts och linne (vilket jag för övrigt inte alls rekommenderar på någon annan plats än på stranden). 7. På tunnelbanan är det bra att hålla en låg, avslappnad profil. Dina medtrafikanter är inte potentiella nya vänner och tunnelbaneresor är inte rätt plats att försöka göra nya bekantskaper. Däremot är det förstås helt okej att fråga om vägen. Räkna dock inte med att stockholmare förstår vad du menar om du frågar om spår- eller linjenummer. 8. På tunnelbanekartorna är de olika linjerna markerade i blått, grönt och rött. Detta har numera ingen direkt korrelation till färgen på själva tunnelbanevagnarna. Du behöver alltså inte sitta och vänta på en röd vagn för att vara säker på att tåget mot Ropsten verkligen tar dig till Ropsten. 9. Sitt på en plats i tunnelbanan. Din väska behöver ingen egen sittplats. Och om du väljer att stå i stället för att sitta, ta av dig ryggsäcken. Okej, ganska många stockholmare följer inte den här regeln – men jag lovar att vi uppskattar dig mer om du gör det. 10. Låt avstigande gå av tunnelbanan innan du försöker kliva på. Se även kommentaren till regel 9. Låt dig gärna också inspireras av Susnings ironiska råd, samt dessa praktiska tips om tunnelbaneetikett i London.

Spela med öppna kort i valet

På Ekot i morse rapporterades det om att alla riksdagspartier utom socialdemokraterna har personer på sina listor som kandiderar i flera valkretsar. Personligen tycker jag att detta är ett jäkla oskick som för väljarna bakom ljuset. Det är, för att prata marknadsspråk, som att erbjuda en vara "exklusivt" till flera personer samtidigt - trots att erbjudandet därmed per definition upphör att vara exklusivt. Det är inte ofta jag instämmer med partisekreterare Marita Ulvskog, men jag ställer mig helt bakom det hon säger till Ekot om att de personer som står på flera olika listor inte kan representera den valkrets som man ger sig ut för. Man kan bara sitta på en enda riksdagsbänk i taget. Ställer man upp i flera valkretsar så är man bara lockbete för andra på listan, men kommer inte att representera sina väljarna. Inför årets riksdagsval finns det alltså personer i alla riksdagspartier utom socialdemokraterna som kandiderar i mer än en valkrets. Fredrik Reinfeldt står till exempel som förstanamn i två valkretsar. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kandiderar i fem län var. Och kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson finns som förstanamn i alla fyra valkretsar i Skåne. Frågan är om det ens borde vara tillåtet att kandidera för en annan valkrets än den där man är skriven? Och ja, jag inser att detta skulle göra det problematiskt för till exempel oss socialdemokrater i Stockholms stad och län, då riksdagslistorna här då skulle komma att domineras av statsråd och göra det svårt för lokalpolitiker att ta sig in. Men dagens situation, där vi har folkvalda som representerar valkretsar där de aldrig behöver ha satt sin fot, är faktiskt värre ur ett demokratiskt perspektiv.

Många bloggröster om Sverigedemokraterna

Jag fick just veta att mitt blogginlägg från häromdagen om Sverigedemokraterna tagits upp i Ekots bloggkrönika. Ekot återger min, utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv, självkritiska reflexion: Alla politiskt aktiva som motsätter sig Sverigedemokraternas syn på invandring och flyktingpolitik har naturligtvis ett ansvar för att mota ut dem från landets beslutande församlingar. Men frågan är om inte vi socialdemokrater har ett särskilt ansvar, då Sverigedemokraterna dessvärre inte sällan värvar röster just bland grupper som traditionellt röstar socialdemokratiskt. Även andra bloggare än de som Ekot citerar har på sistone skrivit bra om Sverigedemokraterna. Mickey J Barczyk har till exempel hittat en artikel i Aftonbladet där två unga kvinnliga sverigedemokrater själva bevisar hur utomordentligt korkade deras "argument" mot invandring och mångkultur är. Ibland räcker det att ge en sten till en människa för att denne glatt ska drämma den i skallen på sig själv. Också bloggaren Aqurette uppmärksammar en intervju i Aftonbladet med en sverigedemokrat, denna gång partiledaren Jimmie Åkesson, som snabbt målar in sig själv i ett hörn när han försöker förklara att han inte är rasist eller främlingsfientlig. Att Sverigedemokraterna förefaller ha bluffat och fuskat sig till sina framgångar i Aftonbladets Ungt val har nu för övrigt Expressen visat i en rad artiklar (bland annat här, här och här). Ge dem inte chansen i höst!

Valmanifest, version 2.0

Jag heter Jonas Morian och jag kandiderar för socialdemokraterna till Stockholms kommunfullmäktige. Jag vill göra Stockholm till en världsstad; en huvudstad som växer och är öppen för alla. Av det följer att jag vill se satsningar på jobb, bostadsbyggande, tillgänglighet och turistvänlighet. I min vision av Stockholm finns goda åtgärdsprogram för människor som riskerar att hamna i bostadslöshet och social utslagning. Men viktigast är att det ska finnas bostäder för alla plånböcker, behov och smakriktningar. Det saknas knappast ytor att bygga på – många befintliga bostadsområden kan förtätas. Men vi kan också bygga betydligt mer på höjden än vi gjort hittills. Här följer några av de frågor jag går till val på i höst. För mer information, klicka på länken längst ned för en PDF-version. 1. Bygg skyskrapor i Stockholm! I Norrmalm och Östermalm finns gott om ställen som skulle kunna bebyggas med höghus för såväl kontor som boende. 2. Bättre förutsättningar för jobb i Stockholm! Vi behöver satsningar inom ekonomi, medicin och bioteknik, IT och tele, design och arkitektur, liksom rejäla investeringar i infrastruktur för moderna och smidiga transporter. Fritt, trådlöst bredband till alla i city och i stadens miljonprogramsområden. Men vi behöver också fler händer inom skola, vård och omsorg. 3. Gör Stockholm till en bättre turiststad! I många andra europeiska huvudstäder finns gatu- och informationsskyltar skrivna på flera olika språk. Jag vill satsa på strategisk skyltning runt om i stan på förslagsvis engelska. 4. Lys upp Stockholm! I många europeiska städer får bofasta och turister njuta av ett fantastiskt skådespel när mörkret faller och välgenomtänkt belysning skapar en helt ny bild av husen. Så borde vi ha det i vår stad också. 5. En stad för stockholmarna! Utveckla fler promenadstråk och uteserveringar i stan. Och förverkliga den då unge okände arkitekten Raoul Wallenbergs förslag från 1935 om att bygga en badplats vid Riddarholmen. Detta var några av de punkter jag vill verka för inom Stockholmspolitiken. Läs mer här, och läs gärna också min blogg för att ta del av fler idéer för Stockholm. Du är alltid välkommen att kontakta mig för att ge synpunkter och förslag på punkter att ta upp. Det sker lättast genom att mejla mig på promemorian@gmail.com.

Liberaler som bloggar i bokform

I dag släpps boken Läs mig, vilken beskrivs som "ett nedslag i den liberala delen av det storforum som är den svenska bloggosfären". Boken består alltså av blogginlägg skrivna av ett antal liberala (och då använder vi en vid betydelse av begreppet) bloggare. Bland annat medverkar Johanna Nylander (ni minns henne, va?), Aqurette, Sakine och Louise P. Boken ges ut av Timbro, som menar att det knappast är någon slump "att svenska politiska bloggar domineras av liberaler" (något jag för övrigt starkt betvivlar sanningshalten i), eftersom "fri och gränslös information hör ju liberalismen till". Jo, tjenare. Ännu mer komiskt blir det när Timbro hävdar att bloggosfären "ger svensk liberalism något den lidit brist på - en stark gräsrotsrörelse som utgår från personliga erfarenheter". Okej, ska vi dra oss till minnes vilka svenska liberaler som först fick mycket uppmärksamhet för sitt bloggande? Johan Norberg, då anställd på Timbro. Dick Erixon, då anställd på Timbro. Johnny Munkhammar, anställd på Timbro. PJ Anders Linder, ledarskribent på Svenska Dagbladet och med ett förflutet på Timbro. "Gräsrotsrörelse" var ordet...

Mediernas roll i valet

[UPPDATERAD] Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) har ett så kallat Demokratiråd vilket i går presenterade en rapport om mediernas roll i valrörelsen. I rapporten framstår svenska väljare som hyggligt välinformerade, men lätt blaserade åskådare till det politiska spelet. Allt fler väljare är osäkra på hur de ska rösta och många väntar ända in i det sista med att bestämma sig. Valrörelsen och medierna sägs därmed ha fått ökad betydelse för valutgången. Enligt Demokratirådets rapport får de svenska väljarna i stort sett all information om valet och partierna via tidningar, tv och radio. Bara 3 procent deltog själva på något sätt i förra valet, genom att till exempel gå på ett valmöte. Bara 7 procent av deltagarna i studien uppgav att de blivit kontaktade av något politiskt parti under valrörelsen. Själv ställer jag mig lite tveksam till den siffran. Framförallt som de flesta partier ännu inte satt in de starkaste stötarna i valrörelsearbetet. Ännu återstår flera månader till valet och innan dess lär betydligt fler väljare få påhälsning av dörrknackande valarbetare, bli uppringda och på andra sätt kontaktade av partierna. Svenska medier sägs i rapporten vara varken vänster- eller högervridna, utan att det är olika partier som gynnas i olika valrörelser. I dag presenterar dock medieprofessor Kent Asp vid JMG i Göteborg en undersökning som visar att Dagens Nyheters nyhetsbevakning av de politiska blocken har gått från balans till övervikt för de borgerliga. Regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet behandlas betydligt mer ogynnsamt av medierna än den borgerliga alliansen, enligt denna undersökning. (Mer om detta hos Johan Sjölander.) Samtidigt spekulerar SNS Demokatiråd att mediernas och journalisternas makt över valrörelserna redan kan ha kulminerat. Nya medier och kommunikationssätt, som internet, kan enligt rapporten på sikt innebära stora förändringar för maktrelationerna mellan medierna. Och då kan det vara värt att tänka på vad Kalle Jungkvist, chefredaktör på Aftonbladet.se, sa när han mottog utmärkelsen för årets sajt 2006 av Internetworld: Jag brukar alltid säga att framtidens journalistik inte kommer vara en megafon, utan måste ta med läsarna, för deras expertkunskap, kommentarer, ja ett samtal med läsarna helt enkelt. Som mediehus måste man vara bäst på det. Och det är vi bara i början av nu. * * * SVT har en bra fördjupning om SNS-rapporten.

En klockren analys

Apropå journalistik så rekommenderar jag varmt Johan Sjölanders topplista över Sveriges skarpaste skribenter. Det är humor :-)

Den heliga journalistiken

Det finns ett citat; en slags journalistisk devis, som går ut på att en nyhet är någonting som någon någonstans vill förtiga eller dölja – allt annat är reklam. Jag har sett och hört flera olika varianter och uppgifter om upphovsman till citatet. Men egentligen bryr jag mig mindre om devisens bakgrund – mer intressant är att många svenska journalister uppenbarligen verkar försöka utöva sin profession utifrån detta. I dag är det författaren och journalisten Göran Rosenberg som i en kolumn i Dagens Nyheter slår in öppna dörrar genom att slå fast att det finns en ”svällande armé av professionella kommunikatörer som har till yrke att omvandla sina uppdragsgivares intressen till nyheter”. Varje dag inbjuds vi mediekonsumenter därför att ”missförstå vem som egentligen vill oss vad”. Vad Rosenberg skriver om är pr-branschen, men också om företag och organisationers pressekreterare, informatörer, kommunikationsstrateger och allt vad de kallas. Det antagande han tycks göra i sin artikel är att professionella kommunikatörer vill föra människor bakom ljuset och för vinnings skull föra ut vinklad information eller rena lögner. Till skillnad från journalister som – ideellt får man väl anta – endast vill få fram sanningen. Rosenberg rör sedan till det ordentligt för sig när han utmålar ”den virtuella kommunikationen på nätet” som nya möjligheterna att ”ge sig ut för att vara någon annan än den man är och mena något annat än det man säger”. ”Fristående bloggare har visat sig vara allt annat fristående och personliga kontakter allt annat än personliga”, skriver han. Detta är förstås kvalificerat struntprat. Välformulerat förvisso, men inte desto mindre struntprat. Nästan lika länge som det funnits filosofer – som under antiken spred sina läror i slutna kretsar, har det funnits sofister. Dessa uppträdde, till skillnad från filosoferna, offentligt som lärare för ungdomen i retorik och statsvetenskap och fick lön för detta. Inte oväntat så hatade filosoferna sofisterna. Parallellen mellan å ena sidan dessa motstridiga skrån och deras respektive syn på kunskapsspridning och å andra sidan dagens motsättning mellan journalister och kommunikatörer, är ganska uppenbar. Naturligtvis ligger det inte i de flesta kommunikatörers intresse att ljuga eller sprida missförstånd. Det verkar dock finnas en märklig, inbyggd misstänksamhet och motvilja bland många journalister mot kommunikatörer som kanske kan spåras till devisen om att ”riktiga” nyheter måste grävas fram och allt annat bara är lömska dimridåer – spridda för att dölja sanningen.

Ge dem inte chansen

Jesper Bengtsson gör mig uppmärksam på att Sverigedemokraterna fick nästan 12 procent av rösterna blev därmed tredje största parti i Aftonbladets satsning Ungt val. Partiet fick hela 17 procent av de unga killarnas röster i Ungt val. Och visst är det så som Jesper skriver att Ungt Val inte är något statistiskt säkerställt material; ”I princip kan Sverigedemokraterna ha startat en kampanj på några skolor i södra Sverige, fått sina anhängare att rösta, och därmed höjt sina siffror”. Och det är rent av inte osannolikt att de gjort just så, då de visat sig vara väldigt duktiga på att bedriva kampanj och mobilisera sympatisörer – inte minst via nätet. Kanske hänger det ihop med att många av deras sympatisörer är arbetslösa unga män utan flickvänner men med schysst bredband... I alla händelser är resultatet är en varningsklocka. Den satsning som socialdemokraterna i Skåne driver tillsammans med flera fackförbund; ”Jobbare mot rasism”, är därför synnerligen välkommen. Sverigedemokraterna finns i dag representerade i kommunfullmäktige i 15 av Skånes 33 kommuner. Kävlinge och Landskrona är de starkaste fästena där partiet har fyra mandat vardera. Sverigedemokraterna är särskilt starkt i traditionellt socialdemokratiska områden, i ett valdistrikt i Landskrona fick Sverigedemokraterna mer än 15 procent av rösterna i valet 2002. Lite beroende på hur man räknar så kan man se det som att Sverigedemokraterna i valet 2002 blev det största partiet utanför riksdagen med nästan 1,5 procent av väljarnas röster. Helt klart har de potential att göra ett ännu bättre val i år. Man har till exempel en betydligt större valbudget – sju och en halv miljoner kronor – än vid förra valet, och detta lär de utnyttja till att försöka nå ut till så många hushåll som möjligt med valmaterial. Och eftersom partiet fick mer än en procent i förra riksdagsvalet distribuerar valmyndigheten nu för första gången partiets valsedlar till landets alla vallokaler. Alla politiskt aktiva som motsätter sig Sverigedemokraternas syn på invandring och flyktingpolitik har naturligtvis ett ansvar för att mota ut dem från landets beslutande församlingar. Men frågan är om inte vi socialdemokrater har ett särskilt ansvar, då Sverigedemokraterna dessvärre inte sällan värvar röster just bland grupper som traditionellt röstar socialdemokratiskt.

Vägar ut ur EU-krisen

I morgon, onsdag den 7 juni, presenteras boken "EUREKA – vägar ut ur krisen" där bland annan jag medverkar. Boken är en antologin där nio skribenter med olika ideologiska utgångspunkter och syn på EU-samarbetet, ger sin syn på hur EU ska gå vidare efter Frankrikes och Nederländernas nej till EU-grundlagen för ett år sedan. Boken ges ut av nätverket Nytt Europa med ekonomiskt stöd från Kommittén för EU-debatt. I samband med presentationen hålls också en pressträff. Där medverkar Magnus Anclair (biträdande huvudsekreterare för Kommittén för EU-debatt), Ursula Berge (samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, samt ledamot av Nytt Europas styrelse), Henrik Dahlsson (Nytt Europas sekreterare och bokens redaktör), Hillevi Larsson (s-riksdagsledamot, ledamot av EU-nämnden och Kommittén för EU-debatt), Håkan Larsson (c-riksdagsledamot samt ordförande för Nytt Europa), Maria Weimer (liberal Europadebattör samt fp-kandidat i Europaparlamentsvalet 2004), samt undertecknad. Ett utdrag ur mitt kapitel i boken följer nedan: I Sverige har EU-motståndare och -skeptiker jublat över de franska och nederländska folkomröstningsresultaten. Man har sett det som folkliga segrar över den politiska eliten. Och visst ligger det något i den beskrivningen. Bortsett från att Europas folk ju redan hade haft alla möjligheter att genom konventet faktiskt kunna påverka utformningen av och innehållet i det förslag till konstitution, som sedan kom att röstas ned i två medlemsländer. Är det någon som tror att en ny process i syfte att få fram en samlande konstitution för EU-samarbetet kommer att ta lika stora demokratiska hänsyn? Det är en fråga som fler borde ställa sig. Och samtidigt kan fråga sig om det verkligen är rimligt att ett eller två medlemsländer tillåts förlama hela EU:s utveckling? Den här gången var det två av EU:s kärnländer, varav åtminstone det ena är ett riktigt stort land, som sade nej. Men vad hade hänt om det varit lilleputtländer som Luxemburg eller Malta? /.../ Trots att såväl en klar majoritet av medborgarna i Europas länder som de folkvalda politikerna på olika nivåer är för ett ekonomiskt och politiskt samarbete i vår del av världen, finns det en växande skepsis och misstro mot just det samarbete vi i dag kallar EU. Delvis handlar skepsisen och misstron på ett missnöje med att ”EU inte levererat”; arbetslösheten är fortfarande hög i många EU-länder – inte minst i vissa regioner, matpriserna har inte sjunkit så mycket som det lovades och ännu fungerar inte den fria rörligheten fullt ut för alla. Men missnöjet handlar också om brist för förtroende för själva EU-samarbetet. Bilden av EU som en anonym byråkratisk koloss någonstans långt bort där det fattas beslut bakom stängda dörrar som försvårar människors vardag, är stark hos många européer. Denna bild förmedlas, om inte aktivt så åtminstone genom underlåtelse att presentera någon annan sanning, av nationella politiker i EU-ländernas regeringar och parlament. EU har blivit en populär syndabock för politikers egna tillkortakommanden – och då är det inte märkligt att EU-ländernas medborgare börjar betrakta EU med skepsis. /.../ Tjusiga internationella samarbetsprojekt där diplomater håller vackra tal utan att några beslut fattas eller överenskommelser respekteras har vi sett nog av genom historien. Vår del av världen står inför verkliga problem som kräver verkliga – och effektiva – lösningar. Och ännu har inte någon inbiten EU-motståndare lyckats leverera ett realistiskt alternativ till det EU-samarbete som ju faktiskt redan finns och som allt fler vill delta i. Alltså återstår att utveckla och förbättra det EU vi har, snarare än att drömma ihop utopier.

Nationaldag i mellanmjölkens land

I dag är det tydligen Sveriges nationaldag, och som samhällsengagerad bloggare så borde jag väl ta och kommentera detta på något sätt. Problemet är att jag inte har så mycket att säga, men jag gör ett försök... Redan för ett år sedan sammanfattade jag mina känslor om nationaldagen och min "svenska identitet": Visst är Sverige ett fantastiskt land, och visst är jag glad att bo här. Men stolt? Det är ju knappast min förtjänst att Sverige är det land det är. Och med en mamma född i Tyskland och en pappa bördig från en del av landet där man hör finska och meänkieli talas lika ofta som svenska så är det lite si och så med svenskheten. Det underlättar inte heller att ha ett efternamn som man ständigt måste förklara. Jag känner egentligen inte att jag har så mycket att tillägga. I stället passar jag på att tipsa om att Republikanska föreningen i dag, för andra året, firar Republikens dag. En av höjdpunkterna är utdelningen av priset Årets republikan. Dessutom blir det konstutställning, film, musik och föredrag. Läs mer om detta här. Till sist vill jag hänvisa till Grabben med kniv som på sitt oefterhärmliga sätt uppmärksammar nationaldagen på följande sätt: Tyvärr är den svenska nationaldagen en helgdag lika spännande som lättfil. Flaggor på bussarna och kungen på skansen. Wow, liksom. Och att försöka skapa nån slags nationell yra när det inte finns ett enda känslomässigt band till denna låtsashelg är iochförsig väldigt svenskt, men det är också väldigt dumt. "M-m-m-men, ba, norrmännen å finnarna å fransmännen å amerikanerna, rå? Dom kan fira dom, varför inte vi, vi är så jäääävla tråkiga och politiskt korrekta!" är, i korthet, vad den stringenta argumentationen för nationaldagsfirande går ut på.

Jag, en makthavare

Jag fick ett alldeles osannolikt brev hem i brevinkastet nyligen. I brevet fick jag veta att jag var utvald att delta i Sveriges Radios svensktopppsjury. Sedan 2003 sker tydligen röstningen till Svensktoppen med hjälp av "en statistiskt utvald jury i åldrarna 16-79 år". Dessa får ett röstkort med en personlig röstkod och information om hur det går till att rösta. Och det har jag nu alltså fått. Vilket är ganska komiskt, då jag lyssnar väldigt lite på radio och då i stort sett aldrig på Svensktoppen. Så, bästa skivbolagsrepresentanter och andra med intresse av att påverka listans utformning; nu vet ni till vem ni ska skicka mutorna.... För närvarande (2006-06-04) ser Svensktoppen ut som följer: 1. Sing for me (Andreas Johnson) 2. Du är min man (Benny Anderssons Ork. med Helen Sjöholm) 3. Älskar du livet (Björn Kjellman) 4. Jag ljuger så bra (Linda Bengtzing) 5. Det är vi ändå (BAO med Helen Sjöholm & Tommy Körberg) 6. Night of passion (The Poodles) 7. Mambo (Helena Paparizou) 8. Evighet (Carola) 9. Mama, take me home (Rednex) 10. Stockholms kyss (Lars Winnerbäck) Veckans utmanare: 11. Indifferent (Sebastian) 12. Hip hip hurra (Mauro Scocco med Maria Andersson) 13. När kärleken föds (Shirley Clamp) 14. Fear no darkness, promised child (Timo Räisänen) 15. Don't cry your heart out (Amy Diamond)

Röstar vi hellre på vackra politiker?

Jag har blivit kontaktad av docent Niclas Berggren från Ratio som tillsammans med två andra forskare, fil dr Henrik Jordahl från Uppsala universitet och professor Panu Poutvaara från Helsingsfors universitet, genomför en vetenskaplig studie om skönhet och politik. De studerar skillnader i hur utseende och en del relaterade egenskaper påverkar vilka politiker som blir valda. Bakgrunden är forskning på arbetsmarknaden, där det visar sig att "vackra" människor bl.a. får högre löner. Nu studerar man om det finns en liknande positiv effekt för politiker i val. Jag har blivit ombedd att tipsa andra om att delta i studien, genom att bedöma ett antal fotografier på politiker här. Ange gärna att du fann information om studien via MORIAN. Alla som deltar i studie deltar också automatiskt i en utlottning av 100 €. Alla svar behandlas anonymt.

Timbro brister i den interna omvärldsanalysen

Den liberala tankesmedjan Timbro beskriver sig som "förnyelsens idéer i svensk debatt". Och då kan man ju tycka att de borde hålla sig uppdaterade om åtminstone sina egna verksamheter. Redan i december i förra året skrev jag om att Timbro valt att lägga ned sin nättidning Smedjan. Men i det senaste numret av tidningen Tempus har Timbro en helsidesannons på baksidan där man glatt tipsar om Smedjan, en nättidning som sägs "publiceras varje vecka". Någon borde kanske upplysa Timbros annonsavdelning att ledningen valt att lägga ned den nättidning de vill intressera Tempus läsare för.

Fler tankar för Stockholm

[UPPDATERAD] Jag kandiderar för socialdemokraterna till Stockholms kommunfullmäktige och har fått en del reaktioner på den första versionen av det valmanifest som jag presenterade för exakt en månad sedan. Givetvis tar jag intryck av detta. Inom kort kommer jag därför att lägga ut en något redigerad och utvecklad version. Men redan nu som kommer här några smakprov. Den första punkten i manifestet, om att göra Stockholm till en världsstad, var - för tydlighets skull - mer avsedd som en övergripande inriktning än ett konkret förslag. I arbetet med att förverkliga detta ryms flera av de konkreta idéer jag föreslår sedan. Till exempel idén om att bygga skyskrapor i Stockholm. Jag har förstått att den instans som hittills satt sig emot såväl riktigt höga byggnader i stan som upplysta fasader, är Skönhetsrådet. Jag kan känna viss sympati med tanken om att bevara Stockholm som det varit. Men det är ingen realistisk eller praktisk hållning. Stockholm är en expansiv metropol, inget museum. Därför bör Skönhetsrådet avskaffas, eller åtminstone få väsentligen minskat inflytande över stadens utveckling. Andra har föreslagit fler konkreta områden där skyskrapor skulle kunna byggas i Stockholm; på ett överdäckat Centralstationsområde, intill dagens World Trade Center, till exempel. Jag har också fått förslag om utvecklade promenadstråk, uteserveringar och - häftigast av allt - en badplats vid Riddarholmen. Det tycker jag verkar vara en väldigt spännande idé som jag gärna tittar närmare på. Svenska Dagbladet har också uppmärksammat den här idéen, som tydligen bygger på ett förslag från 1935 av den då unge okände arkitekten Raoul Wallenberg. Som gammal Hjorthagsbo så är jag väldigt tveksam till förslaget om att göra gasverksområdet vid Värtahamnen till byggnadsminne. Ferdinand Bobergs berömda gasklockor från 1890-talet är onekligen mycket vackra, och jag vill gärna bevara dessa fasader. Men samtidigt behövs det byggas nya bostäder i Stockholm. Det finns i dag stora planer för områdena runtomkring gasverket, med tusentals bostäder. I de förslagen bevaras Ferdinand Bobergs gasklockor och de andra äldre byggnaderna, men det moderna spaltgasverket och gasklockan i stål från 30-talet föreslås att rivas. Jag har ingen uppfattning om exakt vilka byggnader som bör bevaras eller ej, men behovet av bostäder måste rimligen gå före arkitekturhistoriska intressen av bevarande. Sist men inte minst har jag blivit ombedd att kommentera förslagen ombeslutet att införa så kallade mobilfria zoner i Stockholms tunnelbanor och bussar. Dessvärre är detta ingen kommunpolitisk fråga, utan något som den röd-gröna majoriteten i Stockholms läns landsting beslutat. Principiellt instämmer jag dock med bloggaren Jörgen Modin, som skriver: "Stockholm är en stad med mycket människor i. Människor som lever, tar vara på möjligheter, verkar och kommunicerar. Om man bor i Stockholm bör man acceptera det och inte försöka återskapa att man bor i skogen."

Socialdemokratin och etiken

I det nya numret av den utmärkta tidningen Broderskap skriver jag en krönika om att det efter den tid av skandaler och ”affärer” som präglat mediebilden av socialdemokratin så är det nu viktigare än någonsin tidigare att vi socialdemokrater på allvar diskuterar värderingsfrågor. Jag tror verkligen att vi behöver en överenskommelse om etiska rättesnören för vår politiska gärning, likväl som i vår vardag, som medborgare och som medmänniskor. Och det oavsett om vi betecknar oss som kristna, judar, muslimer eller icke-religiösa. Läs mer i Broderskap.