Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, november 30, 2007

    Bär rött band i morgon

    I morgon uppmärksammas Världsaidsdagen – World Aids Day – över hela världen. En sorglig påminnelse om att kampen för att hitta effektiva botemedel och vaccin mot denna fruktansvärda sjukdom måste fortsätta.

    Marta Axner skriver på sin blogg om Svenska kyrkans insamlingskampanj Stöd kampen mot hiv som jag gärna lägger en slant i bössan för om jag får chansen.

    Via Marta ser jag också att det startats en ny så kallad ”cause” på Facebook för dem som på detta sätt vill visa sitt stöd för hiv/aids-forskningen. På Facebook finns också ett utförligt program för olika aktiviteter som arrangeras runt om i landet för att uppmärksamma Världsaidsdagen.

    Och tyvärr är ännu behovet att upplysa om hiv och aids stort – även i Sverige. Till och med oktober har i år 420 nya fall rapporterats, enligt Smittskyddsinstitutet. Motsvarande period 2006 var ökningen 312 smittade. Faktum är att antalet anmälda fall har stigit konstant de senaste fem åren.

    Ett enkelt sätt att åtminstone visa att man bryr sig om detta är att bära det röda bandet. Oavsett vad vissa cyniker hävdar så har det betydelse när människor uttrycker sitt engagemang för något genom att till exempel bära ett klädesplagg eller en symbol av något slag. Det väcker frågor, inspirerar till samtal och eftertanke – vilket är första steget till egen aktivitet.

    * * *

    Och nej, de människor ni eventuellt ser runt i Vasastan i morgon som hänger röda skynken från fönster och balkonger gör det inte för att uppmärksamma Världsaidsdagen. De gör det för att protestera mot planerna på att i anslutning till Citybanan bygga en galleria vid Odenplan.

    Andra skriver intressant om , , .

    Opinionskatastrofen

    Stadiet då de låga opinionssiffrorna för regeringspartierna var oroande är för länge sedan passerat. Den senaste publicerade mätningen, där avståndet mellan blocken nu är uppe i 18,6 procentenheter, kan inte beskrivas på något annat sätt än katastrofal för Fredrik Reinfeldt.

    Enligt Synovate så får socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet tillsammans 57,3 procent av väljarstödet, att jämföras med 38,7 för de fyra borgerliga partierna.

    I Dagens Nyheter konstaterar tidningens politiske analytiker Henrik Brors att moderaternas väljarstöd på 21,6 procent är den lägsta siffran för partiet sedan september 2003, då Bo Lundgren ännu inte formellt avgått som moderatledare. Nedgången under hösten har framför allt skett bland män över 45 år, och bland TCO- och Saco-medlemmar – alltså grupper där borgerligheten tidigare haft ett relativt starkt stöd.

    Socialdemokraternas siffror har samtidigt åter vänt uppåt och med 46,2 procent av väljarna bakom sig är partiet tillbaka på samma nivå som omedelbart efter valet av Mona Sahlin till partiledare i våras.

    I det här läget finns det all anledning för Sahlin att – med all respekt för rådslagsarbetet – faktiskt börja leverera egna besked om vilken politik hon vill driva. Debattartikeln i DN i veckan visade att hennes tålamod börjar tryta. Gott så, men att skälla ut borgerligheten för att de bedriver borgerlig politik vinner man inga val på.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, november 29, 2007

    Bättre och bättre dag för dag

    Ibland när jag lyssnar på försäkringar från Fredrik Reinfeldt och hans kollegor i den borgerliga regeringen om hur bra allt blivit sedan de tog över, undrar jag om det är de eller jag som lever i någon slags parallellvärld.

    Några exempel ur nyhetsskörden den senaste tiden:

    - Inkomstskillnaderna mellan låg- och höginkomsttagare har aldrig varit så stora sedan SCB började mäta. (Källa: SCB)
    - Stämningsläget faller bland företag och hushåll och ligger nu på den lägsta nivån sedan 2005. (Källa: Konjunkturinstitutet)
    - Framtidsoptimismen fortsätter att vika bland Sveriges finanschefer. (Källa: SEB:s Finanschefsindex)
    - Sverige halkar ner på FN:s välfärdsrankning (Källa: UN DESA/DSPD).

    Det är tur att åtminstone Sven-Otto Littorin förmår hålla humöret uppe.

    Andra skriver intressant om , , .

    Är okejsex verkligen okej?

    Via Anna respektive Mia så har jag hittat två intressanta artiklar (1 och 2) som på väldigt olika sätt tar upp Okejsex-kampanjen.

    Jag rekommenderar dem båda. Relevant läsning, oavsett vad man tycker om kampanjen.

    Andra skriver intressant om , , .

    onsdag, november 28, 2007

    Klart att det är skillnad på folk och folk

    Samtidigt som det framkommit att Maud Olofsson av allt att döma gett fel Lars-Olof Pettersson sparken som utredare av företagares trygghetssystem, meddelas att en ledande moderat riksdagsledamot anställts av tankesmedjan Timbro.

    I det ena fallet anses – dessutom sannolikt på felaktiga grunder – alltså en persons politiska historia ligga vederbörande i fatet för att på ett korrekt sätt kunna utföra sitt utredningsuppdrag för den borgerliga regeringen. I det andra fallet är det inga problem att kombinera ett arvoderat uppdrag från Timbro med rollen som folkvald.

    Jag anar någon form av diskrepans här.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, november 27, 2007

    Vårt behov av ledare

    För vad som känns ganska länge sedan nu så skrev SSU:s före detta ordförande Anna Sjödin en krönika i S-studenters tidning Libertas (2/2007) där hon satte sociala orättvisor och andra angelägna samhällsproblem i sökarljuset på ett väldigt träffande sätt. Men mitt i texten kom ett märkligt och i sammanhanget obefogat utfall mot ledarskribentskrået.

    Anna Sjödin skrev: ”Kan tidningarnas ledarskribenter göra något? Knappast. De säger sig veta bäst hur spelet ska spelas men många av dem är inte ens på läktaren. Dimman ligger tungt över ledarredaktionen. Långt från den verklighet som den granskande journalisten på gatan kan berätta om och långt från det liv människor lever. Kanske är det därför ledarsidan i en normal dagstidning är något av det torraste och mest passionslösa som finns i svensk samhällsdebatt och följaktligen ratas av nio av tio medborgare.”

    Jag skrev ett svar på detta som jag även lade ut här på bloggen.

    Nu ser jag på Libertas blogg att hon replikerat på mitt svar. Och plötsligt känns det som att debattnivån sjönk ett par pinnhål.

    Jag vet inte, men är det inte lite lättköpt att redan i första meningen anklaga någon som ifrågasätter vad man skriver för att ha ”ömma tår”? Att dessutom generalisera över en hel yrkeskår som rymmer många olika politiska inriktningar genom att säga att den ”knappast [kan] beskrivas som en kraft som brinner för förändring och nyfiket sprudlar av idéer om samhällets reformering” eller beskriva den som ”en elit som allt för ofta lever i det blå, äter varandras snittar, besöker varandras bloggar, kliar varandras ryggar, lyssnar till varandras analyser och hyllar det pretentiösa på bästa sändningstid”, låter i mina öron inte heller helt nyanserat.

    Men okej, jag får väl finna mig i att bli förlöjligad av Anna Sjödin. För jag vidhåller att ledarartiklar och ledarskribenter spelar en betydelsefull roll i det demokratiska samtalet. Oavsett om det är tio eller tjugo procent av dagstidningarnas läsare som regelbundet tar del av vad som skrivs på ledarsidan så är detta viktiga procent. Människor som läser ledare tenderar nämligen att sprida vidare det de läser, i en eller annan form.

    På så sätt bildas opinion. Därmed självklart inte sagt att det är det enda sättet opinion bildas på, men det är dock en inte obetydlig arena. Trots det väljer Anna Sjödin att avfärda det landets ledarskribenter skriver som ”förutsägbara, homogena, partilojala normer och åsikter som tillhör etablerad, välutbildad medelklass”, präglad av ” låg verkshöjd, distanstagande, bristande passion och skral förändringsvilja”.

    Jag bara häpnar. Som jag skrev i mitt tidigare svar så är det begripligt att Sjödin känner en viss bitterhet mot de ledarskribenter som långt innan hennes välkända rättsfall slutgiltigt avgjordes i domstol förklarade henne skyldig och en politisk belastning för socialdemokratin. Men det är knappast rimligt att mot den bakgrunden döma ut en hel yrkeskår och deras värv.

    Andra skriver intressant om , , .

    Humanismens tunna fernissa

    [UPPDATERAD 2] Via DN ser jag att den socialdemokratiske kommunstyrelseordföranden i Göteborg, Göran Johansson, anser att de människor som är så desperata att fly från sina hemländer att de betalar flyktingsmugglare hundratusentals kronor för att komma till Sverige ska kastas ut ur landet.

    Så tunn kan humanismens fernissa vara, att inte ens fagra ord om att Sverige aldrig får acceptera människosmuggling döljer den brutala attityd som Johansson uppvisar.

    Oavsett vilka problem man må ha med flyktingmottagandet i Göteborg kan svaret från socialdemokratin aldrig vara stängda gränser eller att straffa desperata människor. Då spelar man bara mörkerkrafter i händerna.

    Nu vet jag att Göran Johansson knappast är mannen som gör utspel i någon annans ärenden, så risken att detta skulle vara någon slags ”testballong” från det socialdemokratiska partiet i syfte att pejla läget inför en omsvängning av asylpolitiken bedömer jag som minimal.

    Tyvärr finns nog ändå risken att det inom arbetarrörelsen höjs röster på höjda murar gentemot omvärlden, som svar på att så många som 5,8 procent av medlemmarna i fackförbunden IF Metall, Grafikerna och Pappers skulle välja Sverigedemokraterna om det vore val i dag, enligt en undersökning som Dagens Arbete låtit göra.

    I sådana lägen måste socialdemokratin våga stå upp för humanismen och en generös politik.

    * * *

    Läs även gärna Erik Laaksos och Kulturbloggens inlägg om detta. Läs också gärna S-studenters ordförande Kajsa Borgnäs krönika från i våras om socialdemokratin och asylpolitiken. Där finns mycket tänktvärt.

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, november 26, 2007

    Är detta Sahlins valvinnande taktik?

    Mona Sahlins debattartikel i DN i går har redan blivit rejält omskriven i bloggosfären samt kommenterad i traditionella medier. Och det är inte så överraskande; tonen i artikeln är ovanligt hård och angreppen på regeringen många.

    Huvudtemat i artikeln är att vi i Sverige aldrig sett en större klyfta mellan vad en regering säger och vad den faktiskt genomför. Detta exemplifieras bland annat genom att Fredrik Reinfeldt gick till val på att ”bryta utanförskapet”, men trots att konjunkturen är stark så att jobben blir fler riskerar människor att helt stå utan försörjning. Mona Sahlin pekar på att 350 000 människor har lämnat a-kassan på ett år efter regeringens avgiftshöjning, vilket innebär att de står utan försäkringsskydd den dag konjunkturen vänder och arbetslösheten stiger.

    Och det ligger naturligtvis regeringen tungt i fatet. Men samtidigt kan ju knappast denna politik sägas vara ett löftesbrott. Alliansen var i valrörelsen synnerligen tydlig med att man ville höja avgiften till a-kassan. Att medierna inte rapporterade detta ordentligt och väljarna inte verkade bry sig om det är en annan sak.

    Även om Mona Sahlin har en del poänger i sin artikel är tonen oroande. I ett läge där Fredrik Reinfeldts opinionssiffror redan är på en katastrofal nivå så borde oppositionspolitiken kanske snarare inriktas på att kommunicera det socialdemokratiska alternativet.

    Om det är något den politiska kommunikationen borde lära sig av vardagsmoralen så är det att inte sparka på den som redan ligger.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, november 25, 2007

    Dags att lämna över...

    I ett år nu har jag kunnat skryta med att min blogg blivit framröstad till 2006 års bästa politiska blogg. Nu arrangeras en ny omröstning – och jag väljer denna gång att inte kandidera utan i stället bistå som valobservatör.

    Jag är dock inte på något sätt iblandad i reglerna eller upplägget för omröstningen, som precis som förra året fungerar så här:

    Första fasen infaller när ni som läser politiska bloggar nominerar era favoriter. Nomineringstiden är öppen i två veckor från och med måndag den 10 december. Sista dagen för nomineringar är den 23 december.

    Från och med måndag den 24 december (ja, självaste julafton) kommer ni att kunna rösta på era favoritbloggar. Ni kan ge varje blogg som är med i omröstningen mellan 1 och 5 poäng. Fem är bäst, ett är godkänt. Den blogg som får mest poäng vinner äran av att ha utpekats som Årets Bästa Politiska Blogg 2007. Omröstningen är öppen till den 30 december och den 1 januari 2008 presenteras vem den lyckliga vinnaren är.

    Vilka kan då bli nominerade? Jo, enligt den enhälliga tävlingsledningen alla som faller utanför följande kriterier:

    - är professionella politiker
    - jobbar som högre tjänstemän inom politiska staber
    - har ett redaktionellt jobb på någon större tidning (eller annat medieföretag, får man anta)
    - redan är kända för annat än bloggande

    Som sagt, jag tar inget ansvar för dessa kriterier. Och självklart begränsar de urvalet av kandidater rätt avsevärt. Men det bör trots allt finnas en hel del kvar att nominera och rösta på.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, november 24, 2007

    Reviderat bistånd

    I maj i år gjorde Politikerbloggen en ”nyhet” av att en anställd på Riksrevisionen också var aktiv socialdemokrat. Socialdemokraten i fråga anklagades för att i förhand informerat partivänner om innehållet i en rapport från Riksrevisionen som skarpt kritiserade regeringens hantering av försäljningen av statliga bolag.

    Detta fick högerbloggare att gå i taket och anklaga Riksrevisionen för att bedriva ”parti- och oppositionspolitik”, samt ifrågasätta ”det rimliga i att socialdemokrater sitter och sköter PR:en för riksrevisionen”.

    Lustigt nog hör jag inga sådana röster nu när det framkommit att den revisor som för Riksrevisionen gjort den uppmärksammade granskningen av Sida-finasierade biståndsprojekt, har en bakgrund i moderaterna och bland annat jobbat i det moderata riksdagskansliet.

    Vad som inte framkommer i Eko-inslaget om ex-moderaten, numera folkpartisten och Sida-granskaren, är att hans rapport dessutom lanserades samtidigt som den liberala tankesmedjan Timbro presenterade en egen granskning av just Sida. Tillfällighet?

    Om det var Riksrevisionens eller Timbros rapport som fick ut Fredrik Reinfeldt överraskande snabbt på banan, tätt följd av Gunilla Carlsson, för att meddela att det fanns skäl att se över biståndet förtäljer inte historien. Klart är dock att moderaterna på sin stämma kort efter detta beslöt att överge en-procentsmålet i biståndspolitiken.

    Vågar jag hoppas på spekulationer om partipolitiska motiv bakom Riksrevisionens rapport från Politikerbloggen den här gången?

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, november 23, 2007

    Danskt besked höjer EU-temperaturen

    I vårt södra grannland Danmark har statsminister Anders Fogh Rasmussen väckt frågan om folkomröstning om landets undantag från EU:s regler, däribland att man står utanför eurosamarbetet.

    Jag kan för lite om opinionen i landet för att bedöma hur realistiskt det är att en ny folkomröstning verkligen blir av inom en nära framtid – och än mindre hur en sådan skulle avlöpa.

    Däremot är det ur ett svenskt perspektiv intressant att höra att euronfrågan inte är helt avförd från den politiska dagordningen i de EU-länder som valt att ännu inte införa den gemensamma valutan.

    Finansminister Anders Borg säger att någon ny svensk folkomröstning inte är aktuell under mandatperioden, men att Sverige inte kommer att kunna stå utanför om våra grannländer är med.

    Och det har han förstås helt rätt i. Att det går förhållandevis bra för Sverige ekonomiskt i dag, när vi står utanför EMU:s tredje steg, gör det svårt att lyfta frågan. Samtidigt ska man vara medveten om att vårt gynnsamma läge förklaras av högkonjunkturen mer än något annat.

    Som Henrik Brors konstaterar i DN så kan den danska debatten göra att svenska politiker återigen får frågor om var de står i olika EU-relaterade frågor, och att väljare börjar intressera sig för vad de svarar. Det skulle innebära en stor förändring – och i mina ögon en synnerligen välkommen sådan – i den politiska debatten.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, november 22, 2007

    Opartisk granskning?

    Jag läser vanligen inte tidningen Café. Inte ens efter det att man tonat ned den grabbiga stilen och ersatt utvikningsbilder på storbystade blondiner med modereportage.

    I det senaste numret fanns dock en rätt bra intervju med Fredrik Reinfeldt som väckte mitt intresse. Särskilt en sak fick mig dock att studsa till. I anslutning till intervjun fanns en sektion där andra människor fick bistå med omdömen om den moderate statsministern, och en av de intervjuade är Reinfeldts egen pressekreterare Edvard Unsgaard, som tidigare jobbade på Ekot.

    Magnus Ljungkvist har tidigare på ett förtjänstfullt sätt kartlagt Unsgaards reportage som då fanns att tillgå på Ekots webbplats från 1 juni till 17 september 2006, för att se i vilken utsträckning Eko-reportern skött bevakningen av Reinfeldt på ett balanserat sätt.

    Det Edvard Unsgaard säger i Café aktualiserar frågan:
    ”Redan när jag som journalist träffade Fredrik i början av 2000-talet fick jag stort förtroende för honom. Han vågade ompröva gamla sanningar. Han har både en långsiktig idé och förmågan att snabbt fatta beslut. Som chef är han tydlig med vad han vill och tar sig alltid tid att lyssna på sina medarbetare. Och han har ett väldigt lugnt humör.”

    Den beundran Unsgaard hyser för sin chef går inte att ta miste på. Inget ont i det – det borgar säkert för ett gott samarbete dem emellan. Mer pikant är att Unsgaard nu faktiskt erkänner att han hyste en sådan beundran – uttryckt som ”stort förtroende” – redan när han jobbade som journalist.

    Åtminstone jag känner visst tvivel över om Unsgaard utifrån detta kunde sköta reporterjobbet på ett bra sätt.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Multimediala bloggsatsningar

    Då och då medverkar jag som bekant på tidningens VK:s ledarsida där jag kommenterar politiska händelser i veckan som gått.

    VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo har på tidningens sajt en egen blogg där han nu testar ett nytt medieformat; en radiokrönika.

    Men även på annat håll görs det experiment med ”nya” medieformer på bloggar. En sådan kommer jag inom kort själv att medverka i.

    Socialdemokraterna har en tid haft en egen kanal på videosajten YouTube där man lagt upp olika typer av material. Kvaliteten på detta har varierat kraftigt, och det största problemet med det har varit att det inte lockat till spridning. Själva poängen med att lägga upp den här typen av klipp är ju att människor ska vilja se dem; mejla länkar till vänner eller lägga upp klippen på sina egna bloggar.

    Nu tar socialdemokraterna till ett nytt grepp. Man ber två socialdemokratiska bloggare – undertecknad och Nina Unesi – att agera studioreportrar och utfrågare av ledande socialdemokratiska profiler i korta, professionellt producerade inslag som sedan läggs ut på YouTube och förhoppningsvis får större spridning.

    Och här kommer den stora grejen: ni, kära läsare, har chansen att skicka in frågor som vi kan ställa.

    Det första programmet spelas in den 20 december och läggs samma dag ut på nätet. Än så länge får ni ge er till tåls med vem som blir min och Ninas första gäst, så specifika frågor om hans eller hennes politiska profilområde får ni vänta med ett tag.

    Jag kan bara tala för mig själv när jag säger att det här ska bli jätteintressant. Vi får inte en spänn för det här, och det socialdemokratiska partiet lägger sig inte i hur jag och Nina lägger upp programmet eller vad vi ställer för frågor. Vi har med andra ord full journalistisk frihet. Men jag välkomnar – och räknar med – er hjälp att ställa bra frågor.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, november 18, 2007

    En sjaskig politik- och pr-såpa

    Som en del kanske noterat så har jag inte bloggat på ett tag. Det finns flera förklaringar till det, men det har också gett mig lite tillfälle att tänka efter.

    En sak jag funderat en del över är samspelet mellan politik och pr. Bakgrunden är förstås det uppmärksammade filmklipp som snurrat omkring på nätet, på sistone mestadels på borgerliga bloggar.

    Jag är knappast rätt person att svara på vad som är sant eller inte i radioprogrammet Mediernas inslag om historien. Jag erkänner villigt att jag har vänskapsband till flera personer som jobbar på Prime PR och har även i egenskap av sossebloggare gästat arrangemang som ordnats av byrån.

    I mina ögon är det inget märkligt att pr-byråer odlar kontakter med människor som man betraktar som relevanta opinionsbildare, må det sedan vara journalister på traditionella medier, bloggare, politiker eller andra. Ansvaret för att hålla på integriteten ligger snarare hos dem – oss – som låter sig bjudas in till sådana här arrangemang. Huruvida vår trovärdighet skadas får andra bedöma.

    Men likväl som jag aldrig bloggar om mitt jobb så borde en som framstående pr-konsult inom det område som kallas public affairs nog ha tänkt sig för innan han från sin jobbadress skickade ut något till borgerliga bloggare, journalister och andra vänner, som med all rätt kunde uppfattas som ett politiskt motspinn, i syfte att ta udden av den så kallade Schenströmaffären.

    Återigen, jag vet inte vad som är sant eller inte i den här historien. Kanske var det just ett oskyldigt försök från en borgerligt sinnad person att påminna sina likaledes borgerligt sinnade kompisar om att Mona Sahlin kanske inte var rätt person att sätta sig på moraliskt höga hästar. Eller kanske så finns det en krets av borgerligt sinnade duktiga politiska kommunikatörer som på uppdrag av någon eller utifrån eget engagemang då och då får för sig att agera spinndoktorer för den svenska borgerligheten. Jag har verkligen ingen aning.

    Däremot bidrar sannolikt den här historien till att ytterligare solka bilden av politiken och pr-branschen, som framstår sjaskiga verksamheter. Är vi verkligen betjänta av ett klimat där negativ rapportering om det ena politiska blocket ska mötas med torpedattacker mot det andra?

    Jag tror verkligen politiken och kommunikationsbranschen har mycket att lära av varandra, och det är sannolikt bra för närings- och det övriga samhällslivet att människor kan röra sig mellan dessa världar. Men då krävs det att man alltid är på det klara med – och tydlig utåt – vilken roll man har i olika sammanhang. Vad man gör som politiskt engagerad är en sak. Det man gör från sin arbetsplats e-postkonto är något annat.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, november 13, 2007

    S-öppning för arbetskraftsinvandring

    [UPPDATERAD] Bland de frågor som diskuterades under de socialdemokratiska Framtidsdagarna i helgen och som inte uppmärksammades i de traditionella medierna (förvisso inte av några bloggare heller av vad jag sett), var förra integrationsminister migrationsminister Barbro Holmbergs öppning för arbetskraftsinvandring.

    Faktum är att jag först i dag såg i AiP att Holmberg, som är ledamot i rådslagsgruppen Migration, tycker att regeringens förslag om arbetskraftsinvandring ska diskuteras igenom ordentligt.

    ”Det är helt nödvändigt att vi öppnar upp för arbetskraftsinvandring”, ska hon ha sagt på ett seminarium i helgen, och tillagt att det vore bra om vi kunde skapa ”en nationell samling” omkring detta.

    Barbro Holmberg menade att Sverige behöver arbetskraft. Även om alla som är arbetslösa i dag skulle få jobb, skulle arbetskraften ändå inte räcka till för att fylla det behov som uppstår när alla fyrtiotalister gått i pension om några år, enligt henne.

    Jag har själv inga djupare kunskaper om demografiska prognoser, men detta låter i mina öron som ett bekant scenario. Och stämmer det så står Sverige onekligen inför en arbetsmarknadskris.

    Men som Holmberg också påpekade så är det lika betydelsefullt att människor behöver jobb. Varje år flyttar 190 miljoner människor från sina hemländer därför att de inte kan försörja sig. Det är betydligt fler än antalet flyktingar, i en strikt betydelse av begreppet.

    Man bör dock ha klart för sig att det Barbro Holmberg förespråkar är något annat än det den borgerliga regeringen föreslagit. Hon vill se ”en ansvarsfull politik byggd på ett trepartsförhållande”, där såväl arbetsgivare, samhälle och fackföreningar är aktiva parter i arbetskraftsinvandringen. En sådan ansvarsfull politik bidrar inte till att ge välsignelse åt ett B-lag på den svenska arbetsmarknaden, med sämre löner och villkor än den inhemska arbetskraften.

    Andra skriver intressant om , , , , .

    Veckan i VK

    I går medverkade jag återigen på VK:s ledarsida och kommenterade veckan som gått. Bland annat diskuteras om det är bristande moral eller konstiga system som gör att så många bryter mot regelverken, om Mona Sahlin är populär som partiledare men impopulär som förnyare inom socialdemokratin, samt överåklagare Christer van der Kwasts beslut om husrannsakan på TV4.

    Trevlig läsning!

    måndag, november 12, 2007

    Arena för dagens vänster

    [UPPDATERAD] Så har äntligen Arenagruppens nya satsning Dagens Arena sett dagens ljus. Sajten och dess tillhörande nyhetsbrev sägs ska fungera som ”en ledarsida som kan kommentera samtiden utifrån en vision om en bättre framtid”, enligt chefredaktör Nisha Besara.

    Denna ledarsida är tänkt att ”ge nya perspektiv på områden som behöver åtgärder, för att sedan diskutera vad vi tillsammans kan göra för att bygga något bättre”. Och det låter som en god målsättning. Men om ambitionen är att ”vi” ska diskutera saker ”tillsammans” behövs verktyg för detta. Och sådana tillhandahålls endast i begränsad utsträckning på Dagens Arena.

    Sajten saknar så vitt jag kan se RSS-flöde, vilket innebär att nyhetsbrevet eller regelbundna återbesök är de enda sätten att se när något nytt skrivits. Detta är märkligt, då RSS i allt högre grad har blivit standard på svenska nyhetssajter.

    Redaktör Besara har meddelat att nu finns det ett RSS-flöde. Tack för det!

    Man erbjuder förvisso möjligheten att kommentera de texter som skrivs, men det sägs inget om att via Twingly eller någon motsvarande funktion länka tillbaks till bloggar som kommenterar och länkar till enskilda artiklar. Om ambitionen är att få spridning i bloggosfären så känns detta som något av en hygienfaktor.

    Innehållsmässigt finns det, ur mitt perspektiv, inte mycket att anmärka på i premiärnumret. Utöver Nisha Besara består redaktionen av drivna debattörer på vänsterkanten som Håkan A Bengtsson, Björn Elmbrant, Katrine Kielos, Devrim Mavi och Per Wirtén. Bra namn allihop, även om jag förstått att Elmbrants deltagande väckt viss kontrovers.

    Möjligen kan jag ställa mig frågande till en del som till exempel Håkan A Bengtsson skriver i sitt första bidrag, om hur Mona Sahlins förnyelse av den socialdemokratiska politiken ”i praktiken blir ett accepterande av borgerliga ståndpunkter” och att ”Verklig förnyelse kommer alltid från vänster”.

    Men samtidigt; om nu Dagens Arena 100-procentigt stämt överens med mina egna uppfattningar så hade jag ju lika gärna kunnat lägga ned min egen blogg. Och det har jag i dagsläget inga planer på.

    Andra skriver intressant om , , .

    söndag, november 11, 2007

    S-politik för företagare

    För dem som förlitat sig på annat än de traditionella mediernas bevakning av socialdemokraternas Framtidsdagar, kommer det inte som en överraskning att där avhandlats en del annat än frågan om betyg i skolan.

    Här har även diskuterats en ny socialdemokratisk jobbpolitik, och inom ramen för detta resonerats kring hur de trygghetssystem som finns – till exempel a-kassa, sjukförsäkring och föräldraförsäkring – ska ge bättre utväxling för små och medelstora företagare. Luciano Astudillo, som tillsammans med Thomas Östros ledar jobbrådslagsgruppens arbete, uppger att socialdemokraterna ska väcka liv i en nerlagd utredning om just företagare och trygghetssystemen.

    Detta har fått PJ Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarblogg att varna för att regeringen riskerar att bli omsprungen: praktisk-politiskt och ideologiskt. Linder konstaterar att frågorna ligger hos Maud Olofsson, ”men det händer inte så mycket”.

    Först rycker Mona Sahlin åt sig initiativet i skolfrågorna från den tjurige Jan Björklund, sedan följer man upp med att återupprätta företagarvänligheten inom socialdemokratin när inte Maud Olofsson förmår att leverera. Inte illa pinkat av socialdemokratin på en helg. Det bådar gott för det fortsatta oppositionsarbetet.

    Andra skriver intressant om , , .

    lördag, november 10, 2007

    Mycket floskler i skoldebatten

    På presidiets bord här på socialdemokraternas Framtidsdagar står en svart låda som används för att hålla koll på att talarna håller sig till talartiden (för närvarande 2 minuter). Den borde kompletteras med en floskelmätare som pep högt varje gång någon orerade om ”barnens perspektiv”, ”en spjutspets mot framtiden” eller ”lusten till lärande”.

    Få områden lockar igång just floskelspottandet hos politiskt aktiva som just skolan. Förslaget till uttalande om ”Ny inriktning för skolpolitiken – för kunskap, respekt och lust att lära” är inget undantag.

    Därmed inte sagt att dokumentet, betecknat som ”förtroenderådets inriktningsbeslut”, saknar politisk substans. Här slås det fast att den svenska skolan har problem, att socialdemokraterna är beredda ”att sluta överenskommelser om införande av nationella prov var tredje år i grundskolan”, att det viktigaste inte är ”skolans driftsformer och huvudmannaskap”, att friskolor ”måste kunna starta och verka på samma villkor som kommunala skolor”, och att alla lärare ”ska vara utbildade, kompetenta och behöriga”.

    I betygsfrågan – som fått en hel del uppmärksamhet medialt – sägs att socialdemokraterna är beredda ”att sluta en överenskommelse om betyg tidigare än i dag”, under förutsättning att barnen under de första skolåren ”inte ska behöva utsättas för betyg eller betygsliknande omdömen”.

    Detta har beskrivits som att Mona Sahlin vill ha fria händer i frågan. Det känns inte rättvisande. Av det jag uppfattat av debatten här så förefaller enigheten om att ompröva bland annat synen på betyg i skolan vara tämligen stor. Man verkar också vara beredd att ge partiledningen långtgående handlingsutrymme.

    Andra skriver intressant om , , , .

    Sponsrade Framtidsdagar

    Som på alla stora partisammankomster är det mängder av utställare på plats här på de socialdemokratiska Framtidsdagarna. Socialdemokratin närstående verksamheter som ABF och Arbetarrörelsens Tankesmedja trängs med fackliga representanter som Kommunal och LO, statliga bolaget Posten, Svenskt Näringsliv och Läkemedelsindustriföreningen.

    Nästa alla bjuder de på godis och/eller giveaways. Alla hoppas de kunna påverka ombud och partifunktionärer att anamma just deras perspektiv på tillvaron och vad som bör göras i olika frågor.

    Utställarna betalar dyra pengar för att stå här, utöver vad det kostar i nedlagd arbetstid, montrar och material. Pengar som naturligtvis kommer en socialdemokrati i opposition väl till pass i det utåtriktade arbetet.

    Frågan är hur partifolket känner inför att få sina politiska diskussioner sponsrade av Attendo Care, Svensk Privattandvård och Ung företagsamhet?

    Andra skriver intressant om , , .

    Tankar från baren

    De särskilda arbetsplatser som tillhandahålls för bloggare här på socialdemokraternas Framtidsdagar är placerade längs en bardisk i ett rum strax intill den stora sal där förhandlingarna just nu pågår. På bardisken står också plastglas med godis strategiskt utplacerade.

    Eftersom jag har presskort så har jag även tillträde till pressläktaren, med utsikt över konferenssalen. Även där bjuds det på godis, men intressant nog bara s-märkta karameller och gelegodisar i form av sosserosor (busgoda!). Ska detta tolkas som att de ackrediterade journalisterna anses vara i större behov av politisk indoktrinering i form av partigodis än vi s-bloggare?

    Vi barbloggare blir också flitigt fotograferade. Hittills har jag blivit plåtad fyra gånger och filmad en gång.

    Andra skriver intressant om , , .

    fredag, november 09, 2007

    Den socialdemokratiska framtiden

    Under helgen träffas socialdemokratiska företrädare på såväl lokal som regional och nationell nivå på Münchenbryggeriet i Stockholm för att diskutera politiska framtidsfrågor.

    Arrangemanget kallas Framtidsdagarna och från början var tanken att man här skulle anta ett skolpolitiskt dokument som arbetats fram inom ramen för rådslaget om framtidens skola. Nu blev det dock inte så. Rådslagsgruppens förslag till ändring av skolpolitiken kommer istället att diskuteras fram till nästa kongress.

    Det formella skälet är att rådslagsgrupperna inte har någon stadgereglerad funktion och därför saknar befogenhet att lägga fram förslag till kongressen. Men det finns också en politisk dimension i detta. Rådslagsgruppen kom med en rad förslag som orsakade intensiva diskussioner i den socialdemokratiska partistyrelsen. Flera av förslagen är politiskt mycket känsliga, som tidigare betyg och prov i trean.

    Sannolikt är partistyrelsen helt enkelt rädda att åka på stryk om ett sådant förslag lagts fram redan nu, innan det hunnit förankras ordentligt inom partiorganisationen. Nu har man genom den stadgemässiga formaliteten köpt sig tid fram till nästa ordinarie partikongress 2009.

    Behovet för socialdemokratin att utforma en skolpolitik i samklang med såväl socialdemokratiska värderingar som väljarnas uppenbara engagemang i frågan är stort. Inte minst efter att statsminister Reinfeldt avvisat idéer om någon blocköverskridande överenskommelse om betyg.

    Men det är inte enbart skolfrågor som kommer att diskuteras på Framtidsdagarna i helgen. På dagordningen står också rådslagen jobb, välfärd, vårt klimat och vår värld. Enligt uppgift så kommer rådslagsgrupperna att arbeta på ”nya och spännande sätt” för att på bästa sätt kunna utnyttja tiden till att få in så mycket synpunkter som möjligt på respektive område.

    Själv kommer jag, tillsammans med Alesia Goncharik, Anders Löwdin, Rosemarie Södergren, Nina Unesi, Alexandra Einerstam, Peter Gustavsson och Josefin Deiving att blogga på plats från Münchenbryggeriet, som särskilt ackrediterade bloggare.

    Och ja, i någon mening är vi att betrakta som ”inbäddade” – så vi får väl anstränga oss för att markera vår självständighet och oberoende i våra bloggrapporter.

    Andra skriver intressant om , , , .

    torsdag, november 08, 2007

    Moralistiskt stenkastande

    Som jag uppgav i kommentarerna till ett tidigare inlägg så skrev jag, när medierapporteringen om moderata statssekreterares skattemoral var som mest intensiv, en krönika till Tidningen Broderskap om att vi socialdemokrater kanske inte borde kasta sten i glashus. Eller ens kasta den första stenen överhuvudtaget.

    Nu har tidningen med krönikan kommit ut och finns också att läsa på nätet om man följer länken ovan.

    Fegt av SVT

    Jag ser i Dagens Media att SVT efter skolmasssakern i Finland valt att lyfta bort filmen Elephant ur kvällens tablå.

    Filmen, av Gus Van Sant, blev mycket uppmärksammad när den kom 2003 och skildrar på ett starkt och realistiskt sätt tragedin på Columbine High School i Colorado.

    Hade inte filmen varit planerad att sändas i kväll så borde det ha legat SVT nära till hands att försöka få in den i tablån snarast möjligt, just på grund av gårdagens händelser. Nu om någonsin kan det vara lämpligt att med hjälp av film och andra program hjälpa människor att förstå och bearbeta tragedier som Jonesboro, Columbine, Erfurt, Virginia Tech – och nu Jokela i Tusby, för att bara nämna några uppmärksammade fall av dödliga skottdramer på skolor de senaste åren.

    Andra skriver intressant om , , , .

    onsdag, november 07, 2007

    van der Kwasten går

    Strax efter att jag postat föregående inlägg blev jag uppringd av den engelskspråkiga nättidningen The Local som bad om en kommentar rörande överåklagare Christer van der Kwasts beslut om husransakan på TV4, på jakt efter en kontokortsslip från Anders Philblads och Ulrica Schenströms krognota.

    Jag sa till The Local att van der Kwast inte förefaller ha nämdvärd respekt för pressfriheten och meddelarskyddet, samt att han verkar drivas av någon sorts högre moral snarare än allmänt rättsmedvetande och sunt förnuft.

    Andra skriver intressant om , , .

    Storebror minns dig

    I morse rapporterade Ekot att en statlig utredning föreslår att telefonbolag och internetoperatörer ska tvingas spara uppgifter om vem som ringer eller skickar e-post till andra i ett års tid.

    Man följde sedan upp sin egen nyhet med mer information under dagen.

    Tanken är, som det brukar heta i sådana här sammanhang, att uppgiftslagringen ska göra det lättare att bekämpa brott. I själva verket kommer det att handla om enorma mängder uppgifter av synnerligen privat natur som lagras.

    Även DN har plockat upp detta och refererar till att utredningen och dess egna experter konstaterar att den personliga integriteten inskränks genom förslaget. Experterna pekar främst på risken att uppgifter läcker till obehöriga, och att de inom kort kommer att användas också för andra ändamål. Lagen riskerar också ge en psykologisk effekt, enligt experterna, som gör att ”människor blir rädda och misstänksamma och i högre grad upplever att de lever i ett kontrollsamhälle”.

    No shit?

    Samtidigt kräver säkerhetspolisen i en skrivelse till regeringen bättre möjligheter att avlyssna och bugga politiska extremistgrupper som Afa och Svenska motståndsrörelsen. I samråd med Åklagarmyndigheten vill Säpo vidare att straffbestämmelsen ”olovlig kårverksamhet” moderniseras och att straffen för sådana brott skärps.

    Hur det blir med detta återstår att se, men redan nu har riksdagens justitieutskott yrkat avslag på förslaget om att göra det tillåtet att avlyssna medieredaktioner. Justitieutskottet tycker nämligen att meddelandeskyddet är viktigare än att förhindra att kriminella utnyttjar ett buggningsförbud.

    Gott så.

    Om nu bara denna respekt för grundlagen även kunde utsträcka sig till att värna även privatpersoners personliga integritet, åsikts- och föreningsfrihet så skulle jag känna mig en smula tryggare vad gäller Sveriges utveckling.

    Andra skriver intressant om , , .

    tisdag, november 06, 2007

    Den nya arbetarmoralen

    Ska man skratta eller gråta? Finns det några moderater på hög nivå i politiken som gör rätt för sig, betalar skatt och arbetsgivaravgifter?

    Frågorna hopar sig när en kartläggning som nyhetsbyrån TT har gjort (och som rapporteras av bland annat DN och SvD) visar att 10 av 15 moderata statssekreterare har köpt svart arbetskraft. Det handlar om bland annat svarta pengar för städhjälp, barnflickor och målning.

    Och det stannar inte ibland moderaterna, även om den borgerliga skattekverulansen tycks vara som störst där. Av centerpartiets sju statssekreterare säger sig en ha köpt svart arbetskraft. Hos kristdemokraterna är det två och hos folkpartiet säger sig två ha betalat svart.

    Att anlita svart arbetskraft innebär inte bara att man undanhåller statskassan pengar. Man underlåter också att betala arbetsgivaravgift för dem man anlitar, alltså bland annat ålderspensionsavgift, efterlevandepensionsavgift, sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift.

    Är det detta Fredrik Reinfeldt och hans moderata kollegor menade med ”det nya arbetarpartiet”?

    Andra skriver intressant om , , .

    måndag, november 05, 2007

    En mediegranskning moderaterna förtjänar

    Efter den senaste tidens skandaler som uppdagats om skattefuskande moderater toppnivå, muttras det på flera håll inom partiet att mediegranskningen är orättvis. Ordföranden i arbetsmarknadsutskottet, Catarina Elmsäter-Svärd, säger till DN att hon är trött på att ”medierna bara granskar moderater”.

    Annat lät det i somras. Enligt en undersökning som Dagens Media då lät göra, var de moderata riksdagsledamöterna minst skeptiska av alla när det gällde huruvida medierna var objektiva i sin bevakning av politik och samhällsfrågor. 41 procent av m-ledamöterna ansåg att medierna var objektiva.

    Jag har full förståelse för att det är svettigt för Reinfeldt och andra moderater just nu, såväl gamla som nya. Och självklart har de en poäng i sitt desperata försök till spinn när de framhåller att skattefuskandet är utbrett i Sverige; många jobbar svart och många anlitar svart arbetskraft.

    Men det duger inte som ursäkt. Det enda sättet för politiskt aktiva på de nivåer vi nu talar om att hantera potentiellt komprometterande situationer är att så tidigt som möjligt lägga alla korten på bordet – i det här fallet till sin partiledare och chef Fredrik Reinfeldt. All skit som nu stänker omkring Ulrica Schenström, Nicola Clase och paret Cedershiöld smutsar nämligen också ned Reinfeldt, och det rejält.

    Det krävs ingen större insikt i medial logik för att inse att mediegranskningen av den moderata skattebetalningsviljan och allmänna vandel skulle intensifieras efter Schenström-affären. Så fungerar journalistiken, på gott och ont.

    Just nu är det moderater som befinner sig i sökarljuset. Nästa gång kommer det vara socialdemokrater. Det betyder inte att medierna är objektiva i sin bevakning av politiken. Däremot eftersträvas konsekvensneutralitet.

    Andra skriver intressant om , , , .

    fredag, november 02, 2007

    Makten och härligheten

    [UPPDATERAD] I går var jag på tidningen Fokus presentation av sin kartläggning av landets 100 mäktigaste personer. I samband med det lade man också ut en helt ny wiki-sajt där vem som helst kan gå in och lägga till och redigera uppgifter om personerna på listan – samt lägga till egna namn.

    Det är ett gediget jobb Fokus-redaktionen lagt ned på sin lista, sannolikt det mest ambitiösa projektet i den stilen någonsin i Sverige. Man har utgått från såväl objektiva som subjektiva kriterier när man avgjort vilka som bör finnas med och på vilken plats. De huvudsakliga utgångspunkterna har varit formell makt – alltså hur stor makt en person har genom sina nuvarande anställningar och uppdrag, mediegenomslag – hur stark röst kvantitativt en person har i samhället, samt informell makt – alltså en kvalitativ uppskattning av en makthavares personliga inflytande utanför uppdrag och formell position.

    En hel del lär reagera över att plats 17 på listan, Ulrica Schenström, fortfarande finns med. Men det förklaras av att detta är listan för år 2007 och Schenström har otvivelaktigt haft mycket makt under året. Det ska bli intressant att se var hon hamnar när Fokus uppdaterar listan tills nästa år, om hon då finns med överhuvudtaget.

    Topp-10 finns det annars inte så mycket att säga om. Statsministern intar förstås plats 1, tätt följd av oppositionsledaren. Jag noterar alltså att Fokus inte valt att sätta regeringspartiernas ledare på de fyra första platserna. Faktum är att Göran Hägglund hamnar först på plats 11, efter Jacob Wallenberg.

    Ett fåtal personer som kan betraktas som bloggare finns också med, men själv skulle jag hävda att bara en är där just i kraft av att han som bloggare byggt upp en stark position som inflytelserik opinionsbildare: Fredrick Federley på plats 67. Förvisso bloggar även till exempel Luciano Astudillo, men han finns nog snarare med på grund av att han tillsammans med Thomas Östros leder arbetet med socialdemokraternas rådslag om ny jobbpolitik.

    Sammanfattningsvis så är det en spännande kartläggning Fokus har gjort, och det ska bli mycket intressant att se hur listan utvecklas när nu människor börjar utnyttja wiki-funktionen.

    * * *

    Läs gärna också Fredrik Wass artikel om Fokus-wikin i Internetworld. Även DN uppmärksammar listan.

    Andra skriver intressant om , , .

    torsdag, november 01, 2007

    Politik hetast i bloggosfären

    I dag har Primelabs presenterat sin Twinglyrapport om utvecklingen i den svenska bloggosfären. Och gissningsvis lär vi vara rätt många bloggare som skriver om detta.

    Twinglyrapporten slår bland annat fast att 13 av de 20 mest länkade bloggarna handlar om politik. På listan över de ”mest inflytelserika politikbloggarna” hamnar min på 8:e plats, efter bland andra Fredrick Federley, ”Blogge Bloggelito” och Carl Bildt. På första plats hamnar Politikerbloggen.

    Det som förvånar mig lite är att min blogg på listan, efter 8-placeringen, får ett streck inom parantes för att markera min plats på listan i förra mätningen. Men min listades i somras som den näst mest länkade politikbloggen, efter Carl Bildts. Har jag missförstått något?

    Andra intressanta saker som framkommer i rapporten är att ”politik” förefaller vara den vanligaste kategoriseringen på inlägg som Primelabs granskat. På andra plats kommer ”socialdemokraterna”, sedan ”samhälle”, ”regeringen” och ”media”. Först efter sjätteplatsen ”humor” kommer ”moderaterna”...

    Twinglyrapport

    Andra skriver intressant om , , .

    Another one bites the dust

    I går kväll, efter att TV4 avslöjat för hur mycket pengar Ulrica Schenström och Anders Philblad drack vin, valde hon att ta en timeout. Ytterligare några timmar senare avgick hon.

    Ännu en ledande moderat har därmed tvingats gå efter moraliska tveksamheter – och bristfällig krishantering.

    Det sägs ibland att anfall är bästa försvar, men Fredrik Reinfeldt bör nu ha lärt sig den hårda vägen att den metoden inte är helt tillämpbar i kontakten med envisa journalister. Hans snäsiga ”Vem har sagt att hon är onykter? Har ni några bevis för det? Ni måste lite grann komma ihåg att ni ibland bygger stories som inte finns. I det här fallet finns den inte.” från i måndags har redan blivit en klassiker i kategorin moderat krishantering.

    Och den slog som bekant bakut.

    En läsare påpekade i en kommentar till mitt förra inlägg att om man tvingar bort alla som lärt sig saker genom erfarenheter så leder det knappast till att landet styrs bättre, och det stämmer naturligtvis. Jag vill understryka att jag inte önskade eller krävde Ulrica Schenströms avgång, men jag bedömde det som närmast omöjligt för Fredrik Renfeldt att ha henne kvar efter att historien utvecklat sig som den gjorde.

    Däremot är det rimligt att förvänta sig en bättre plan för krishantering av en regering, och då i synnerhet en som kommit till makten bland annat efter att i en valrörelse innan anklagat sin företrädare just för brister på det området.

    Andra skriver intressant om , , .