Mörka dagar väntar

Den amerikanska delstaten Alaska rapporteras det vanligen inte så värst mycket om i svenska medier. Antagligen lär detta förändras när John McCain utsett Alaskaguvenören Sarah Palin till sin vicepresidentkandidat. Faktum är dock att Alaska skildrats i ett mindre smickrande sammanhang alldeles nyligen, i vampyrfilmen ”30 days of night”. Och kanske säger detta något om guvenör Palin; som hårdnackad abortmotståndare, uttalad klimatförändringsförnekare och i flera andra frågor tydligt konservativ – för att inte säga reaktionär, så är det kanske just mörker hon tillför McCains kampanj. Andra skriver intressant om politik, USA, Sarah Palin.

Inga trådlösa bloggare i Denver

Här i New York är det sämre ställt med trådlös uppkoppling än jag hade hoppats. Saknar nät på hotellrummet och har inte lust att släpa runt på datorn hela tiden. I hotellobbyn funkar det dock hyfsat och jag skriver dessa rader därifrån. Stina har anslutit från Denver och är en smula extatisk efter häftiga konventupplevelser. Och intressant nog gav Demokraterna riktig schyssta arbetsvillkor år ackrediterade bloggare – på vilka det inte ställdes några krav om politiska sympatier. En av dessa var Aktuellt i Politikens Eric Sundström, som rapporterat flitigt från tal, seminarier och möten. Hela 120 bloggare var ackrediterade och ytterligare 500 på plats på egen hand, rapporterar DN. Och inne på själva konventet fick de röra sig relativt fritt och fick ungefär samma support och service som ackrediterade journalister. Något trådlöst nätverk fanns dock inte till någon – det var sladdar som gällde. Alliance for Sustainable Colorado, ett lokalt nätverk av oberoende medborgargrupper, hade med stöd från Google organiserat ett center för bloggarna i en jättelik tvåvånings tältbyggnad i centrala Denver. Representanter från "gammelmedier" som ville titta in i tältet blev tvungna att ackreditera sig under skylten ”Traditional Media” och ledsagas av volontärer. Det ska bli intressant att se om svenska riksdagspartier vågar visa lika stor öppenhet och även utan partibok, på kommande partikongresser, stämmer och riksmöten. Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, USA.

New York, New York...

Nu bär det strax av. Det betyder att jag inte lär blogga på ett tag. Men när jag väl är på plats och fått nätverket att fungera så kommer förstås rapporter. Ha're bra så länge.

Signalspaning FRAmför allt

Följetongen FRA fortsätter. Vid ett seminarium arrangerat av vänsterpartiet formulerades kritiken mot den nya lagen i huvudsak av organisationer som Advokatsamfundet, Journalistförbundet, Tidningsutgivarna samt Centrum för rättvisa. Mycket av kritiken kretsade kring centerpartiets förslag att undanta svenska medborgare från FRA:s spaning. Det har också framkommit att FRA kan ha spanat på svenskar via avlyssning i baltstaterna. Stora trafikmängder eller rådata från signalspaning i kabel – alltså obearbetad digital trafik – sägs skickas från ”flera stater i Baltikum” till FRA. Nu ska Datainspektionen granska FRA:s metoder. På fredag anordnar även centerpartiet, i samarbete med CenterUppropet, Stockholmscentern, Stureplanscentern och CUF, en hearing om FRA-lagen. Flera paneler, indelade i kategorierna utrikes- och säkerhetspolitik, integritet och juridik samt teknik, ska då utfrågas. Svenska Dagbladets Sanna Rayman kommer att närvara som utfrågande panelist. Andra skriver intressant om politik, integritet, FRA.

Några kortisar

När Polarpriset i går delades ut på Berwallhallen i Stockholm, tog statsminister Fredrik Reinfeldt chansen att ”hylla” pristagarna Pink Floyd med att sjunga en strof ur en av bandets största hittlåtar. ”We don’t need no education…” sjöng Reinfeldt. Månne en kommentar till tveksamheterna i de uttalanden om den svenska skolans tillstånd som folkpartiet och Jan Björklund gjorde inför valet 2006? * * * ”Stockholmsalliansens politik fungerar”, skriver Svenska Dagbladets ledarskribent Claes Arvidsson triumferande. Han pekar på att sedan årsskiftet har 2000 personer fått jobb inom ramen för Jobbtorg Stockholm. Samtidigt visar Dagens Nyheters granskning av inkomstutvecklingen i Stockholms län under 2000-talet att skillnaden mellan fattiga och rika kommuner i länet har växt. De stora inkomstskillnaderna i länet visar att segregationen gradvis ökar, menar både LO och Svenskt Näringsliv. * * * I Denver har min fru Stina haft en ”nära Clinton-upplevelse”. Bill Clinton, that is, som hon satt femton meter ifrån under International Leaders Forum – alltså där alla internationella gäster hänger under Demokraternas konvent. Hon sörjer att han inte ”kunde gå till historien som den riktigt bra president han var utan som mannen som inte kunde låta bli att ljuga om cigarrlekar i Ovala rummet”. * * * För ett tag sedan skrev jag att jag blivit omnämnd i en artikel om den ökade professionalisering av politiken som skett, och om politiker som lämnar sina förtroendeuppdrag för jobb inom pr-branschen. Nu blir det en debatt om detta ämne mellan undertecknad och artikelförfattaren tillika sociologen Klas Gustavsson. Det sker i arrangemang av tidningen Tvärdrag och ABF Stockholm på ABF-huset, onsdag den 22 oktober kl. 18. * * * Tidigt i morgon bitti åker jag till New York på en veckas semester. Kommer under tiden där försöka hänga med och bevaka kampanjaktiviteter för Barack Obama. Återkommer självklart med rapporter. * * * Låt mig avsluta med en hälsning till FRA och dess politiska fans: Andra skriver intressant om Fredrik Reinfeldt, segregation, Bill Clinton, pr, politik, FRA.

Integritetens baksida

Till min oförställda glädje ser jag att Magnus Ljungkvist så smått börjat smyga igång med att blogga igen, efter tids frånvaro. Och han inleder starkt med en observation om FRA-debatten – och en varning för vad som kan följa i dess spår. För trots att integritetsargumenten som framförs i debatten (inte minst av mig själv) må vara befogade så har de en baksida. Värnandet av integriteten kan komma att ställas mot offentlighetsprincipen. Magnus Ljungkvist påpekar att det i hans närmaste omgivning har luftats åsikter om att ”man inte bara bör begränsa Storebrors access till information utan också Lillebrors rätt att ta del av den information Storebror samlat in”. Många upplever det som obehagligt att vem som helst kan begära ut uppgifter om inkomster och skattebetalning, för att ta ett exempel. Skulle man, men hänvisning till respekten för den personliga integriteten, sätta stopp för detta så får det flera negativa konsekvenser. För det första ger vi då Storebror/staten ett informationsövertag gentemot Lillebror/medborgarna. För det andra försvårar vi insynen i hur våra makthavare sköter sin, och i förekommande fall vår, ekonomi. Ljungkvists avslöjande om Maria Borelius uppfattning om normala inkomster i Sverige är bara ett exempel på journalistik som skulle försvåras eller rent av omintetgöras med ytterliga inskränkningar av offentlighetsprincipen. En sådan väg bör inte Sverige slå in på. * * * För övrigt verkar det mobiliseras till en ny bloggbävning igen, inför riksmötets öppnande den 16 september. Mot den bakgrunden vill jag passa på att vidarebefordra ett tips från Thomas Hartman om tilläggsprogrammet Fradar till webbläsaren Mozilla Firefox, som kontinuerligt analyserar trafikmönstret. Fradar sägs rapportera om anslutningen är nationell hela vägen, och därmed säker, eller om den passerar utländska servrar eller routrar längs vägen, och därmed är avlyssningsbar för FRA. Fler aktuella blogginlägg om FRA (via knuff.se): Andra skriver intressant om samhälle, integritet, FRA.

Politiskt och tekniskt nörderi

Stina fortsätter att rapportera från demokraternas konvent i Denver, dels på LNB:s blogg och dels i form av krönikor och ledarartiklar som publiceras av LNB:s abonnenttidningar – som exempelvis Västerbottens-Kuriren. Hon konstaterar bland annat att Barack Obama är den första presidentkandidaten som fullt ut använder sig av internets möjligheter. På hans sajt kan vem som helst registrera sig, knappa in sitt postnummer och omedelbart få reda på var och när det ska kampanjas för demokraterna i närheten. Denna möjlighet har Stina och jag tänkt utnyttja för att i nästa vecka följa med på gräsrotskampanjande i New York – dock inte som aktivister utan som rapportörer. Det ska för övrigt bli intressant att se om hon får rätt i sin spådom om att YouTube om två år, lagom till riksdagsvalet i Sverige, inte finns kvar: ”utan något snabbare, elegantare och än mer lättanvänt”. Jag delar också hennes förhoppning att detta då ska ha letat sig fram till den svenska politiken lika självklart som de amerikanska demokraterna i dag använder videoklipp som kanal till väljarna. Andra skriver intressant om politik, internet, YouTube.

Ge dem en 16 september att minnas!

[UPPDATERAD] Om Fredrik Reinfeldt hade trot att hans ord om att ”Alla tjänar på att debatten lägger sig” skulle lugna ned engagemanget mot FRA-lagen så tog han gruvligt miste. Snarare tyder det mesta på att debatten kommer att ta ny fart i samband med riksmötets öppnande den 16 september. Nätverket Svart Måndag kommer då att ge riksdagsledamöterna ett varmt välkomnande tillbaka. ”En sommar har gått, men folket har inte glömt vad denna riksdag gjorde dagarna innan de sprang iväg på semester”, sägs det på nätverkets webbplats. Efter samlingar på Norrmalmstorg och Sergels Torg i Stockholm blir det en marsch till riksdagshuset för att påminna våra folkvalda om vad som kommer ske i höst, och vad folket tycker att de ska göra. Jag hoppas få se många socialdemokrater och borgare sluta upp, tillsammans med vänster-, miljö- och piratpartister samt partipolitiskt obundna. Fram till dess jobbar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann vidare med att ”utveckla interna forum och kanaler för den här typen av diskussioner som rör väldigt komplexa ämnen” som FRA. Och det kan nog behövas. Det låter onekligen mer ödmjukt än den ton som man från den moderata partiledningen hittills har haft mot interna kritiker. Kritiken mot den nya lagen har ju som bekant varit hård inom kretsar som normalt sympatiserar med moderaterna. I dag påminner exempelvis juristerna Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer (vid Stiftelsen Fritt Näringslivsfinansierade Centrum för rättvisa) i Svenska Dagbladet om att så sent som den 1 juli i år – alltså efter Lagrådets yttrande och riksdagens beslut om FRA-lagen – fällde Europadomstolen Storbritannien för en signalspaningslag som är mycket lik FRA-lagen. Centrum för rättvisa har anmält FRA-lagen till Europadomstolen med hänvisning till Europakonventionens skydd för den personliga integriteten (artikel 8) och rätten för enskilda att få statliga övertramp rättsligt prövade (artikel 13). Crafoord och Strömmer skriver att ”Den enda rimliga hållningen borde vara att Sverige inte bör balansera på gränsen till vad som kan tänkas strida mot grundläggande mänskliga rättigheter”, och det är självklart bara att instämma i det. I SvD i dag (ännu ej på nätet) skriver också blogglegendaren Nicklas Lundblad tänkvärt om FRA-lagen, och konstaterar att integriteten saknar samma försvarare som upphovsrätten; ”en egen överbyggnad av företag, ekonomiska intressen, organisationer och politiska traditioner”. Och just därför är det bloggare av väldigt olika politisk bakgrund – om ens någon alls – som drivit motståndet mot FRA-lagen hårdast. Lundblads inlägg är en del i en serie på svd.se/kulturdebatt där tidigare Lena Halldenius (filosof och jurist, samt lektor vid institutionen för globala politiska studier på Malmö högskola) har skrivit intressant om hur det civila samhället delvis förändrat inriktning. Till sist ett länktips: förre försvarsminister Mikael Odenberg gick ju häromdagen ut och försökte göra gällande att FRA-kritiker i själva verket fått fakta om bakfoten. Han fick i sin tur sin argumentation pulveriserad av Mark Klamberg, som på sin blogg skriver långt – men otroligt pedagogiskt och klokt – om FRA-lagen ur ett juridiskt perspektiv (Klamberg är doktorand i folkrätt Stockholms universitet). Andra skriver intressant om politik, riksdagen, FRA.

Om medierna får styra

[UPPDATERAD] Än en gång ger sig medierna in och ger statsministern goda råd om hur han bäst ska sätta samman sin regering. I juli var det DN som på ledarplats gav tips om en regeringsombildning som "skulle kunna hjälpa alliansen att lyfta", "återta initiativet i politiken och vända opinionen". I dag tar Expressen hjälp av sin ledarskribent Eric Erfors, ledarskribent på Expressen, Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider, Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson, omvärldsanalytikern och Expressenkrönikören Marie Söderqvist samt det liberala samhällsmagasinet Neos chefredaktör Sofia Nerbrand, att göra samma sak. Råden de ger är delvis snarlika DN:s. Om Expressen och dess rådgivare får bestämma så petar Fredrik Reinfeldt bland andra Åsa Torstensson, Lena Adelsohn Liljeroth, Lars Leijonborg och Sven Otto Littorin. In kommer i stället kända namn som Annie Johansson (c), Cecilia Stegö Chilò (m), Mauricio Rojas (fp) och Bengt Westerberg (fp). Till skillnad från DN så verkar Expressens panelister inte vilja byta plats på folk inom regeringen. De som får lämna sina poster får också söka nya jobb, tycks vara budskapet. Per Gudmundson lämnar dock en brasklapp om att han varken vill peta eller nyrekrytera någon: ”Tvärtom skulle jag betona att nu har vi verkligen lärt oss att regera. Det viktigaste för en borgerlig regering är att visa regeringsduglighet”, säger han uppges han säga till Expressen. * * * På sin egen blogg modifierar Gudmundson sitt uttalande något. Och ja, jag tyckte också att det var lite anmärkningsvärt att SvD:s ledarskribent blev ”vi” med regeringen... Andra skriver intressant om politik, media, regeringen.

Intressant opinionsläge för hösten

I helgen har det presenterats en ny undersökning som visar på små förändringar i den politiska opinionen. Oppositionen fortsätter att leda över den borgerliga alliansen med 53,4 procent av väljarstödet jämfört med 40,7. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Ekot har fler detaljer. DN:s Henrik Brors pekar på att viktiga marginalväljare bytt åsikt om partierna. Andelen väljare som tycker att socialdemokraterna ”lyssnar på vanligt folk” har ökat med 14 procentenheter till 49 procent. Kraftigt positiva ökningar märks också för begepp som ”står på de svagas sida” och ”hederlighet” (det senare inte minst intressant i ljuset av diskussionen om ”lögn” efter ett tidigare blogginlägg). Totalt sett är inte opinionsläget förvånande. Stödet för borgerligheten har stadigt sjunkit sedan valnatten, och de svårlösta frågor regeringen har framför sig i höst ger inte Fredrik Reinfeldt något bättre utgångsläge. FRA och könsneutrala äktenskap är kanske inget som i sig engagerar stora väljargrupper – men vi som engagerar oss i dessa frågor är desto ihärdigare. Även väg- och järnvägsbyggen samt försvares inriktning framöver står på dagordningen framöver. Sedan är det förstås också så att också oppositionspartierna har en del utmaningar framför sig. Och ett av problemen heter Lars Ohly. I Sifos mätning är västerpartiet, vid sidan av moderaterna, det enda parti som får minskat stöd och ligger nu på 5,1 procent. Till DN säger Ohly att v, s och mp ”ibland inte ens har gemensamma bilder av hur problemen ser ut” och tycker att de båda andra accepterar för mycket av alliansens skattesänkningar. Han menar att det är ”alldeles för defensivt” att säga att man inte kan gå till val på att höja skatter. (Läs för övrigt gärna Monica Greens uppmaning apropå det.) Ändå säger sig Lars Ohly ha siktet inställt på att bilda regering tillsammans med s och mp, men avvisar fortfarande en gemensam valplattform. Enligt Sifo toppar för övrigt socialdemokraterna listan i fråga om regeringsduglighet. 45 procent av väljarna ger partiet det epitetet, medan endast 7 procent kryssar för ”regeringsduglighet” som ett passande begrepp för v och mp. Värt att notera i undersökningen är annars också att Sverigedemokraterna åter hamnar över spärren till riksdagen. Man verkar ha gått från att vara ett parti för unga killar till att de breddat sig i åldersgrupperna och har nu även sympatisörer utanför Skåne. Samtidigt ska man komma ihåg att denna mätning föregåtts av en där Sverigedemokraterna betalat ett norskt opinionsinstitut för en mätning där de fick rekordhöga 5,5 procent. Det gör att man nog bör ta partiets synbara framgångar med en nypa salt. Andra skriver intressant om politik, opinion, Sifo.

Stina först på plats

Min fru och jag har båda en egenhet: vi är tidspessimister. Det yttrar sig i att vi planerar och förbereder oss i väldigt god tid innan vi ska någonstans. Det innebär också att vi väldigt ofta är där långt innan vi egentligen ska vara det. Detta betyder även att när vi ska träffa varandra ute på stan så är vi ofta där båda två en bra bit innan utsatt tid. Det har hänt att vi oroligt ringt och undrat var den andre är, en sådär tio minuter innan vi egentligen skulle ses. Nåväl, denna åkomma har också en del positiva effekter, som Stina vittnar om här.

Håller tummarna för Watchmen

Då och då återkommer jag här på bloggen till ämnet superhjältar, och då i synnerhet sådana på film. Detta är nämligen ett populärkulturellt fenomen som jag är barnsligt fascinerad av. En av de filmer jag ser fram emot allra mest just nu är utan tvekan Zack Snyders Watchmen som förhoppningsvis har premiär våren 2009. Jag skriver förhoppningsvis, för alldeles säkert är det inte. Hollywoodbolagen Twentieth Century Fox och Warner Bros. slåss nämligen om rättigheterna till filmatiseringen av Watchmen – trots att filmen redan är inspelad. Fox hävdar att de köpte rättigheterna till serieromanen Watchmen redan på 80-talet och har nu gått till domstol i Los Angeles för att få saken utredd. Et mest troliga verkar dock vara att Fox får nöja sig med några procent av vinsten. Vilket i och för sig nog inte lär bli småpotatis. Superhjältefilmer har varit en kassako för filmbolagen i flera år nu, och av vad som hittills visats av Watchmen så finns det anledning att tro att den kan bli en succé. Som DN påpekar har många av de senaste årens superhjältefilmer det gemensamt att de tagit fasta på karaktärernas mörkare sidor. En film som inte gjorde det var Superman Returns, och den blev heller inte den stora framgång som Warner hoppats på. Enligt Bloggywood planerar filmbolaget nu att göra en reboot på Superman-franchiset, ungefär som tidigare gjorts med Batman Begins och The Incredible Hulk. Och då göra filmen lite mörkare. Själv är jag, i likhet med Bloggywood, skeptisk. Karaktären Superman har ju liksom inga mörka sidor. Men visst; man skulle kunna spinna mer på det faktum att han är en utomjording som, när han uppträder som Clark Kent, utger sig för att vara en vanlig människa. En duktig filmmakare skulle nog kunna göra något intressant av det. Men för dem av oss som önskar lite mer djup i filmatiseringar av seriefigurer så är det nog Watchmen vi ska hålla tummarna för. Den historien utspelar sig i ett ”alternativt” USA år 1985, där hotet om kärnvapenkrig med Sovjetunionen är ständigt närvarande och maskerade äventyrare bekämpar brott på stadens gator. En av de bästa svenska artiklar jag läst om Watchmen har jag tipsat om tidigare, men jag gör det gärna igen: Thomas Lennartsson skrev det här redan år 2005, långt innan det var klart att det skulle bli någon film. En väldigt lovande teaser finns att se här. Andra skriver intressant om superhjältar, film, Watchmen.

Svettig halvtid för Reinfeldt

Nästan två år efter det borgerliga maktövertagandet samlas regeringen för överläggningar om den ekonomiska politiken för resten av mandatperioden. Det är en regering som fått ta mycket stryk sedan de stolta orden på valnatten 2006. Att situationen sprungit statsminister Reinfeldt och finansminister Borg ur händerna framstår som allt mer uppenbart. Redan tidigare i veckan meddelade Statistiska centralbyrån att antalet lediga jobb minskat med över tio procent under årets andra kvartal jämfört med samma period förra året. Dessutom har antalet öppet arbetslösa och antalet i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat i juni och juli, jämfört med samma månader i fjol. Det betyder att det så kallade utanförskapet ökar i de här grupperna. Mot den bakgrunden är det inte en minut för tidigt för regeringen att satsa drygt 30 miljarder kronor för att bland annat stimulera sysselsättningen. Däremot lär moderaterna få det tufft om de dessutom ska sänka skatterna med 15 miljarder. Vare sig centern eller kristdemokraterna har ännu inte slutit upp bakom Reinfeldt på den punkten. Folkpartiet vill dessutom bland annat ha en generell skattesänkning för alla pensionärer, och centerpartiet kräver sänkta arbetsgivaravgifter. Svenska Dagbladets Göran Eriksson konstaterar att regeringen långt i från befinner sig i någon avundsvärd situation: ”I de nya prognoserna stiger arbetslösheten ända fram till valåret 2010, och oppositionen behöver inte något pr-geni för att framställa lutningen på kurvan som ett misslyckande”. Samtidigt skriver nu Anders Borg ned regeringens prognos för Sveriges bruttonationalprodukt, BNP, och talar om en inbromsning i svensk ekonomi. Och efter hård kritik från näringslivet backar han från förslaget att begränsa företagens rätt att göra ränteavdrag. Så sent som häromdagen rapporterade DN om att statens finanser går med kraftigt plus och att diskussionerna mest har handlat om hur stort utrymmet för skattesänkningar och reformer egentligen är; 20-30 miljarder enligt Anders Borg – 60-70 enligt Svenskt Näringsliv. Socialdemokraterna förefaller betydligt mer säkra än regeringen om vilken väg Sverige bör gå, och aviserar redan nu delar av innehållet i sin kommande budgetmotion. Här talas det tydligt om ”satsningar hela vägen från förskola till forskning”; ”satsningar på gemensamma forskningsprogram tillsammans med näringslivet”; sänkta arbetsgivaravgiften för de minsta företagen; ”riktade miljardinvesteringar för att stärka välfärden i kommunsektorn”; ”reparera” arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen, samt ”insatser som förbättrar ekonomin för barnfamiljer, studenter och pensionärer”. Det är att lägga ribban högt. Fredrik Reinfeldt måste nu börja leverera om han ska kunna matcha detta inför valet 2010. Andra skriver intressant om politik, regeringen, Fredrik Reinfeldt.

Rasism är värre än köer

Jag är gräsänkling efter att min fru åkt till USA för att följa Demokraternas konvent i Denver. Hon rapporterar via LNB:s blogg om sina förehavanden. I sitt första brev till Sverige noterar hon en skrämmande skillnad mellan olika köer på flygplatser numera. Andra skriver intressant om samhälle, USA, rasism.

Gör som DN, lyssna på s

[UPPDATERAD] Dagens Nyheters ledarsida skriver i dag om FRA-debatten och konstaterar i dag att ”Det som i juni såg ut att bli regeringens största kris har blivit en ännu större kris”. Även Aftonbladet är inne på samma linje. Och det är sannerligen bara att instämma. Så många som var tredje väljare har fått minskat förtroende för regeringen efter FRA-krisen, enligt en ny mätning från GP/Sifo. Förtroende för regeringen ökar knappast av att centerpartiet nu slingrar sig från att deras riksdagsledamöter i somras enhälligt röstade för FRA-lagen. Nu hävdar de, efter en senkommen intern debatt, att det går att gallra bort den trafik som går mellan svenska telefonnummer och datorer. FRA skulle, enligt centerpartiet, bara få tillgång till transittrafik genom Sverige och kommunikation som verkligen handlar om internationella företeelser. Folkpartiets FRA-grupp träffades i går för att diskutera förbättringar när det gäller integritetsskyddet i FRA-lagen. Partisekreterare Erik Ullenhag uppger att man under mötet bland annat diskuterade centerförslaget och att fp ”funderar i grunden i samma riktning”. Försvarsminister Sten Tolgfors (m) uppges välkomna centerpartiets ”konstruktiva inspel”, men vill i övrigt inte kommentera innehållet. Frågan är var filtreringen ska ske och vem som ska sköta den återstår dock fortfarande att lösa. Thomas Bodström tycker att det hela verkar vara ett steg i rätt riktning, men framförallt visar hur viktigt det är att ta ett brett grepp om FRA-frågan. Bodström tror att debatten kommer att fortsätta i ”all oändlighet” om man ska ta en fråga i taget – vilket han naturligtvis har rätt i. Därför är det bättre att riva upp lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning, i linje med vad Bodström argumenterat för på DN debatt. Faktum är att självaste Dagens Nyheter ger Thomas Bodström och socialdemokraterna rätt: Paradoxalt nog är det socialdemokraterna som erbjuder bästa reträttvägen. Frågan om signalspaning i kabel och FRA:s framtid är alldeles för stor för att avhandlas av tillfälliga riksdagsmajoriteter. Här behövs en blocköverskridande överenskommelse. Men först efter en rejäl genomgång i form av en parlamentariskt sammansatt utredning. Detta alternativ är inte bara det politiskt smartaste. Det är också, ur ett medborgarperspektiv, det bästa. * * * PS: Relaterat till ovanstående så kan jag passa på att tipsa om att socialdemokraterna i riksdagen har gett Twingly i uppdrag att under ett seminarium på torsdag den 18 september belysa bloggosfärens genombrott som opinionsbildare, med utgångspunkt i FRA-debatten. Seminariet är öppet, men antalet platser är begränsat. Anmälan till kristian.krassman@riksdagen.se. Andra skriver intressant om politik, FRA, socialdemokraterna.

Gör fler svarta jobb vita

I går rapporterades att betydligt färre än beräknat nappat på möjligheten att göra skatteavdrag för köp av vita, hushållsnära tjänster. Ändå var de tjänster som utfördes under juli till och med december 2007 värda 263 miljoner kronor, vilket innebär ett skatteavdrag på 131,5 miljoner kronor. Totalt registrerades nästan 54 000 ansökningar hos myndigheterna för tiden sedan avdraget infördes i juli. Detta är nu inte kattskit. Tvärtom kan man mycket väl se positivt på att så många valt att köpa sådana här tjänster vitt snarare än svart, vilket varit fallet tidigare. Detta innebär i sig en ökning av skatteintäkter och att fler människor nu kan försörja sig på trygga, lagliga jobb. Ett stort problem med den konstruktion av avdrag som regeringen valt – vilket jag kritiserat upprepade gånger – är att människor som köper vita, hushållsnära tjänster tvingas ligga ute med pengar länge innan de betalas tillbaks. De som har otur kan få vänta fram till december för att få skatteavdrag på pengar de lade ut i juli i fjol, uppger Skatteverket. Regeringen smider nu planer på att öka efterfrågan på hushållsnära tjänster genom att bygga ut systemet så att även privatpersoner, inte bara firmor med F-skattsedel, ska kunna anlitas för att göra jobben. Då ska de som köper tjänsten slippa att betala arbetsgivaravgift, enligt en utredning som blivit klar under sommaren. Tanken bakom förslaget är inte bara att gynna den här typen av tjänster, utan framför allt att motarbeta svartjobb – vilket rimligtvis är något som även socialdemokratin borde välkomna. Andra skriver intressant om politik, jobb, hushållsnära tjänster.

Bloggarna och Medievärlden

Nyligen svarade jag på en enkätundersökning som Medievärlden gjorde om den svenska bloggosfären. Jag har nu fått tag på tidningen där enkätsvaren och redaktionella artiklar är publicerade. Bisarrt nog verkar inget av detta lagts ut på nätet. Inledningsvis i Medievärldens huvudartikel slås det fast att det pågår en kamp mellan nya och gamla strukturer. Bloggarna sägs skaka om regimer och tunga medieaktörer över hela världen. Invanda mönster sätts ur spel; bloggvärldens reaktions- och bekräftelsesystem följer helt andra mönster än de traditionella mediernas. Sägs det. Jag instämmer delvis. Skribenten Karin Rebas skrev i somras en krönika som nu publicerats i Internetworld, och som fått stort genomslag i bloggosfären. Det är välförtjänt. Rebas konstaterar mycket klokt att både bloggare och ”gammelmedier” tjänar på att närma sig varandra. Och, skriver hon, bloggarna borde ”skippa det oklädsamma lillebrorskomplexet”. Om detta kan jag bara instämma. Medievärlden har även tagit hjälp av Twingly att identifiera de bloggar som är de viktigaste knutpunkterna inom tre områden (”IT-reklam-media-sären”, ”Politiska sfären” och ”Mode-sfären”), baserat på antal länkar och överensstämmelse med kategori. Kartan de presenterar påminner en del om den graf vi på Almedalsbloggen gjorde i somras tillsammans med Fokus. Min blogg förefaller (med reservation för att det inte är helt lät att se) hyfsat centrerad i mitten av Twinglys politiska kluster, tillsammans med bland andra Johan Norberg, Jinge, Politikerbloggen och Enn Kokk. På frågan som Medievärlden ställde om bloggandet ger makt svarade jag att de bloggare som har läsare som sprider deras budskap vidare kan utgöra en maktfaktor framförallt när det gäller möjligheten att påverka debatten. * * * Delvis relaterat till ovanstående ser jag att Dagens Media uppmärksammar att två bloggare som dessutom jobbar på reklambyrån Garbergs, har tröttnat på att bli uppvaktade av dåligt pålästa pr-byråer. De tycker att byråerna ska göra bättre research och inte bara titta på de bloggar som har flest besökare, utan själva gå in och se vad bloggarna handlar om. I en uppföljande artikel medger Fredrik Pallin, vd på Mahir PR att ”Det finns en risk att pr-byråerna tänker i traditionella medietermer och skjuter för brett”. Andra skriver intressant om bloggosfären, makt, Medievärlden.

Facket och de papperslösa

I dag visar LO den brittiske regissören Ken Loachs film It´s a Free World om så kallade papperslösa. Visningen sker i LO-borgen i Stockholm. Efter filmen följer en diskussion om fackets roll och de papperslösa, efter ett anförande av LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Redan i våras startade LO och TCO, på initiativ av organisationen Papperslösa Stockholm, ett samarbete för att hjälpa papperslösa. Snart invigs ett center där papperslösa ska kunna få hjälp av facket, något som både DN och Dagens Arbete har uppmärksammat. Centret kommer att vara öppet varje måndag och ligga på Kammakargatan i centrala Stockholm, i en av Byggettans lokaler. Det ska fungera som en samlingspunkt där papperslösa kan få råd och information om den svenska arbetsmarknaden. Själv välkomnar jag satsningen. Det ligger i mina ögon definitivt i den fackliga grundtanken att stödja arbetstagare oavsett status och fackligt medlemskap. Papperslösa är i dag extremt utsatta för såväl arbetsgivares som myndigheters godtycke, och behöver allt stöd de kan få – inte minst från fackligt håll. Ändå sa LO-kongressen så sent som i juni nej till att organisera papperslösa samt avslog en motion om att arbeta för amnesti för flyktingar och papperslösa. Här är för övrigt trailern till It´s a Free World: Andra skriver intressant om samhälle, papperslösa, fackligt.

Tankearbete utan kommunikation

Jag har tidigare flera gånger skrivit om att Arbetarrörelsens Tankesmedja verkar ha haft svårt att få uppmärksamhet för vad man gör. I maj 2007 kom så det glädjande beskedet att Jan Sparrman rekryterats från LO:s informationsenhet för att ansvara för tankesmedjans kommunikation och omvärldsanalys. I dag får jag höra att Sparrman blir ny kommunikationsstrateg på Hotell- och restaurangfacket. Grattis till dem, men tråkigt för tankesmedjan. De problem som jag skrev att Arbetarrörelsens Tankesmedja hade i december 2006 kvarstår fortfarande: webbplatsen är ful och trist samt saknar RSS-flöde och – så vitt jag kan förstå – en bakomliggande kommunikativ tanke. Däremot verkar man nu ha fått nyhetsbrevsfunktionen att fungera. Alltid något, men långt ifrån tillräckligt. I det senaste numret av idétidskriften Tiden, som har starka band till tankesmedjan, skriver bland annat LO-ekonomen Dan Andersson om vilken arbetslinje socialdemokratin ska välja. Då detta är en fråga som diskuterats flitigt på ett flertal socialdemokratiska bloggar så hade det kanske varit en poäng att 1) tipsa dessa bloggare om artikeln och 2) på webbplatsen referera och länka till de eventuella bloggposter som länkar till artikeln. Basal webbstrategi, men dessvärre något som tycks Tiden och Arbetarrörelsens Tankesmedja övermäktigt. Och ja, jag är medveten om att tankesmedjan är en dåligt finansierad verksamhet. Men ska nu socialdemokratin hålla sig med en sådan så borde man åtminstone se till att det finns resurser till marknadsföring. Jag kan bara hålla tummarna för att den person som – förhoppningsvis – rekryteras att efterträda Jan Sparrman har webbkompetens, visioner och en rimlig budget. Andra skriver intressant om politik, Arbetarrörelsens Tankesmedja, kommunikation.

Regeringen förvärrar problemen

Thomas Bayard på bloggen Bejkonpire tycker att jag ägnar mig åt ”låg sosseretorik” när jag citerar Svenskt Näringslivs vd samt rapporterar om siffror från SCB, Konjunkturinstitutet, Arbetsförmedlingen och Riksrevisionen. Ett fall av att skjuta på budbäraren när budskapet inte passar, tycks det mig. I motsats till vad Bayard påstår så har jag aldrig hävdat att ”den begynnande lågkonjunkturen beror på den sittande borgerliga regeringen och inget annat”. Jag är dock knappast ensam om att se oroande tecken. I Fokus säger till exempel Konjunkturinstitutets generaldirektör Mats Dillén att ”man kan tala om stagflationstendenser i ekonomin”. I samma tidning instämmer Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, och jämför situationen med de turbulenta 1970- och 1980-talen. Och i Svenska Dagbladet får finansminister Borg råd av Handelsbankens chefekonom Jan Häggström, Swedbanks chefekonom Cecilia Hermansson, samt Ann-Sofie Kolm som är docent i nationalekonomi och ledamot i Finanspolitiska rådet. De menar alla att konjunkturen nu viker och att vi har ett svagare läge framför oss, vilket öppnar för en mer expansiv finanspolitik än den regeringen för i dag. Med andra ord: det är inte Fredrik Reinfeldts fel att vi har en nedgång i världsekonomin, men han är ansvarig för att regeringens agerande för att möta detta är otillräckligt eller direkt felaktigt. I Fokus påminns det om att produktiviteten – Sveriges förmåga att effektivt producera varor och tjänster – i princip har stått still ända sedan hösten 2006. Och inte bara det: vid flera tillfällen under de gångna två åren har produktivitetstillväxten i Sverige – som enda land i Västeuropa och USA – till och med varit negativ. Dessa två år är de då alliansregeringen styrt Sverige. Om det är en slump så förefaller borgerliga regeringar ha en ruggig förmåga att tajma in lågkonjunkturer. Andra skriver intressant om politik, ekonomi, regeringen.

Alla vill ha välfärd men vi slipper helst att skatta

Det var ett tag sedan vi hörde den retoriken från Svenskt Näringsliv, men i dag skriver organisationens vd Urban Bäckström (tidigare chef för Riksbanken) på DN debatt och hotar med att den av finansministern föreslagna ränteavdragsbegränsningen riskerar innebära att ”fler storföretags huvudkontor och finansfunktioner [flyttar] från Sverige”. Det som är lite ironiskt den här gången är att den regering som Svenskt Näringsliv viftar med ett varnande finger mot, är borgerlig. Det är under en borgerlig alliansregering som den senaste tidens oroande ekonomiska statistik har kommit. Bäckström nämner SCB:s rapport om att BNP-tillväxten står helt stilla, att Konjunkturinstitutet meddelat att näringslivets syn på framtiden är svagare än normalt, och att de svenska hushållen är om möjligt ännu dystrare. Till detta kan läggas att den svenska arbetsmarknadens avmattning fortsätter med färre nya lediga jobb jämfört med förra sommaren och fler varsel om uppsägningar. Samtidigt sjunker arbetslösheten långsammare. Det visar nya siffror från Arbetsförmedlingen. Det är talande att Urban Bäckström jämför dagens negativa framtidssyn med den som rådde under krisen vid 1990-talets inledning. Även då var det som bekant en borgerlig regering vid styret. Samtidigt får regeringen kritik från Riksrevisionen för att det saknas redovisning för vad som ska göras med statens överskott. De finanspolitiska målen följs inte upp och ekonomiska effekter av olika regeringsförslag är otydligt redovisade. Det här är givetvis allvarligt eftersom det är medborgarnas skattemedel som hanteras så här illa. I Dagens Nyheter skriver för övrigt i dag också kolumnisten Pernilla Ström tänkvärt om människors skattemoral och det hycklande i att beklaga sig över att vårdbehövande gamlingar skickas hem från akuten på grund av resursbrist, vägar förfaller och polisstationer slås igen för sommaren – samtidigt som man koketterar med sitt skattesmitande. Ett lämpligt soundtrack till denna bloggpost är Lustans Lakejers ”Cynisk”, ur vilken rubriken ovan är hämtad. Mer musik av Lustans Lakejer. Andra skriver intressant om politik, regeringen, Svenskt Näringsliv, skatter.

FRA-mannen och paranoian

Flera medier har uppmärksammat att svensken Robin Lööf, forskare vid Europeiska universitetet i Florens, har anmält FRA-lagen till EU-kommissionen i Bryssel. Detta då han menar att lagen bryter mot EU:s regler om fri rörlighet, genom att den ställer till besvär för advokater med klienter i andra länder inom EU. Och givetvis gav denna nyhet återverkningar i bloggosfären. Bloggtidningen talade rent av det som en ny bloggbävning. En av Sveriges ledande auktoriteter inom EG-rätt, professor Ulf Bernitz vid Stockholms universitet, håller med Robin Lööf och säger till Ekot att klientsekretessen troligen var ”en omständighet som man helt enkelt inte hade med i beräkningen när man gjorde lagen”. Också Håkan Jevrell, statssekreterare på Försvarsdepartementet, medger att det finns risk för att kommunikation mellan en advokat och en klient fastnar i FRA:s signalspaning. Expressen har skrivit om den så kallade FRA-mannen, en av allt att döma rubbad människa som förföljt en granne och bedrivit ett privat krig mot felparkerare. Just han känns som ett extremfall men det är inte svårt att tänka sig att en FRA-anställd kvinnomisshandlare – sådana finns ju tyvärr på alltför många arbetsplatser – belagd med besöksförbud, med hjälp av FRA:s listiga logaritmer spårar upp en tidigare flickvän via hennes e-posttrafik. Några insmugna sökord bara, och så kan han kartlägga hennes liv och bekantskapskrets. Låter det som paranoia? Tänk på det när priserna på ditt internetabonnemang stiger till följd av FRA-lagen. Andra skriver intressant om samhälle, FRA, integritet.

Studentskrapa i Solna

[UPPDATERAD] Häromdagen skrev jag om de rekordlånga köerna för studenter som vill en bostad i Stockholm. Även Svenska Dagbladet uppmärksammar situationen och citerar SSCO:s ordförande som säger att många som inte hittar bostad väljer att helt enkelt inte plugga i Stockholm. Det kan leda till ”brain drain”, trots att stadens politiker vill stärka regionen. Johanna Graf, socialdemokratiskt oppositionsråd i Solna och en av partiets bästa bloggare, har en radikal lösning på bostadsbristen. Hon föreslår att Solnas stadshus byggs om till studentskrapa med 500 lägenheter. Johanna Graf konstaterar att studentskrapan på Söder har lyft folklivet där, och med så många unga människor som flyttar in skulle även Solna centrum få en välbehövlig ansiktslyftning. Ett utmärkt förslag, tycker jag. Solna ligger dessutom väldigt nära Frescatiområdet med Stockholms universitet. Dra en snabbspårväg också så har vi en lysande lösning. * * * PS: Nu är länken till Johanna ändrad till att leda till ett blogginlägg på temat. Andra skriver intressant om boende, Stockholm, Solna.

Rent och snyggt i diktaturens Singapore

Jag borde egentligen inte låta mig provoceras av Johan Staël von Holstein, men när han i sin senaste krönika i Metro försvarar diktaturerna i Singapore och Kina – ja, då undrar jag verkligen hur det är ställt med den mannens förståndsgåvor. Han berättar om en ”entreprenörs mässa” (hans särskrivning, inte min – det är fler av den varan i texten) som hölls av en statlig organisation i Singapore för främjande av nyföretagande, där ”Deras Premiär minister höll ett fantastiskt inledningstal som visade på en enorm insikt och vision om hur och varför Singapore skall erbjuda det bästa entreprenörsklimatet i världen”. Staël von Holstein fortsätter med att prisa Singapore som ett land utan arbetslöshet, ”bästa skolsystemet i världen, bästa sjukvården, ingen brottslighet, låg skatt och enorm tillväxt”. Så här skriver UD om landet: Singapore har alltsedan självständigheten 1965 styrts av ett och samma parti - People's Action Party (PAP). Partiet är marknadsorienterat med starka inslag av statlig styrning och kontroll. Oppositionens arbete försvåras av ett omfattande regelverk och landet saknar därför ett reellt politiskt alternativ till PAP. Singapore är ett land med inskränkningar och brister när det gäller de demokratiska spelreglerna men där medborgarnas ekonomiska sociala och kulturella rättigheter är relativt väl tillgodosedda. Johan Staël von Holstein menar dock att det där med yttrandefrihet ”avskräcker ingen” och att singaporianer minsann ”får resa hur mycket de vill”. I Amnestys årsrapport konstateras att kritiken mot Singapores regering har växt, trots begränsningar av yttrande- och mötesfrihet: “Critics pointed to a persistent misuse of laws by the ruling People’s Action Party (PAP) and a perceived bias within the judicial system, reiterating the continuing influence of Minister Mentor Lee Kuan Yew in maintaining the country’s restrictive human rights climate”. Men inget av detta bekommer Staël von Holstein som slår fast att “Där är rent, snyggt, tryggt, roligt, geografiskt väl plasserat, bra miljö, service orienterat och fantastiskt helt enkelt”. Att ingen på Metro verkar korrekturläsa hans texter är en sak. Men den stora frågan är om tidningens redaktör och MTG:s ledning delar sin skribents nonchalanta syn på yttrandefrihet och demokrati. Andra skriver intressant om samhälle, Singapore, Johan Staël von Holstein.

Kubadialog i bloggosfären

DN:s Latinamerikakorrespondent Erik de la Reguera skriver att den 82-årige tidigare kubanske presidenten Fidel Castro har blivit Kubas mest inflytelserika bloggare. Det torde ju i och för sig inte vara särskilt svårt eftersom A) Fidel Castro är landets mest kända medborgare, och B) inte särskilt många kubanska medborgare har tillgång till datorer och internetuppkoppling. ”Inte oväntat”, skriver de la Reguera, ”saknas dock en kommentarfunktion” på Castros blogg Cuba Debate. Den ”debatt” som antyds av namnet på bloggen blir därför snarast till en monolog. Helt i linje med Castros politik, med andra ord. När president Bushs legendariske politiske rådgivare Karl Rove besökte Sverige och Almedalen i somras var hans råd till den svenska regeringen att skaffa sig en bloggstrategi. Rove uppgav att under hans tid i Vita huset arbetade man aktivt med att följa och kommentera det som skrevs i bloggosfären i politiska sakfrågor som man prioriterade. Det handlade enligt Rove om att politiska tjänstemän ”gick in och kommenterade frågor i sak och i ett korrekt och lågmält tonläge på olika bloggar”. Kanske är detta som Castros bror och efterträdare på presidentposten nu öppnar för och låter honom agera pionjär på den kommunistpartiet trogna kubanska bloggosfären. * * * Helt orelaterat till ovanstående noterar jag att vänsterpartiet söker en ny medarbetare som ska jobba med att utveckla och stärka partiets kommunikation med väljarna på webben, till exempel genom bloggar, sociala medier och filmer. Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, kommunikation.

Studentbostad sökes

Min ena sommarvikarie här på bloggen, Catti Ullström, har bostadsproblem. Och hon är inte ensam. Det är nu rekordlånga köer för studenter som vill en bostad i Stockholm. Som snabbast går det att få ett studentrum efter tio månader, tre gånger längre kötid än förra året. Dagens Nyheter rapporterar att detta enligt Stockholms studenters centralorganisation (SSCO) delvis beror på att det generellt är svårt att få en lägenhet i Stockholm och att studentbostäderna är för få, trots att det tillkommit en del de senaste åren. En annan anledning till det ökade trycket på bostäder är att studenter inte har råd att söka sig till andrahandsmarknaden. Det är inte ovanligt att en etta i Stockholm kostar 5 000 kronor i månaden. De dryga 2 000 kronor som återstår av studiemedlet ska räcka till kurslitteratur, mat och SL-kort. Just nu finns inga planerade byggen av nya studentbostäder i Stockholm. Om någon har en bostad att hyra ut till Catti så hittar ni hennes kontaktuppgifter här. Andra skriver intressant om bostad, Stockholm, Catti Ullström.

Vad Ask och Billström inte berättar

Som varm EU-vän blir jag ofta frustrerad över hur idéer från enskilda ledamöter i Europaparlamentet, lobbyorganisationer eller mer eller mindre informella samrådsgrupper, i medierna presenteras som ”EU-förslag”. Ibland förvånas jag dock över att synnerligen betydelsefulla möten och rapporter överhuvudtaget inte får någon uppmärksamhet. I förra veckan rapporterade den brittiska tidningen The Guardian om en rapport betitlad Freedom, Security, Privacy - European Home Affairs in an Open World som förespråkar en framtida inriktning för EU inom områden som polis, migration, underrättelsetjänst etc. Detta dokument är framtaget av The Informal High Level Advisory Gruop on the Future of European Home Affairs Policy, även kallad ”The Future Group”. I denna sitter justitieministrar och andra regeringsrepresentanter från EU-länderna Tyskland, Portugal, Slovenien, Frankrike, Tjeckien och Sverige. Den svenska regeringen representeras av Beatrice Ask och Tobias Billström. Gruppens arbete är tänkt att vara ”an important contribution and a source of inspiration” för EU. Och vad de föreslår är synnerligen anmärkningsvärda saker. Bland annat anser gruppen att EU och USA bör bygga upp en gemensam underrättelsepool och utöka informationsutbyte för att bekämpa terrorism och brott. Detta informationsutbyte kan enligt Magnus Graner, statssekreterare vid justitiedepartementet, röra ”Allt från känslig information, som innehållet i straffregistret, men också helt ofarlig information som innehållet i bilregistret”. På en direkt fråga medger Graner att även blodgrupper och DNA kan komma att utväxlas. Ytterst få svenska bloggare har uppmärksammat rapporten. Jag har hittills i princip bara sett Mary X. Jensen, Rhodin och Claes Krantz skriva om den. Och i traditionella medier har jag endast hittat ett inslag på TV4Nyheterna. Inte heller i statsråden Ask och Billströms kalendrar på nätet, eller i något pressmeddelande de skickat ut, nämns något om ”The Future Group”. Kan det möjligen vara så att i regeringen i ljuset av den pågående FRA-debatten helst vill ligga lågt med hur man vill handskas med svenska medborgares personuppgifter? Detta kan möjligen förklara varför den moderata partisekreteraren helst vill att FRA-lagen ska kallas “antiterrorlag”. Ett sådant ordval rimmar ju onekligen väl med den retorik som används av flera länder i “kriget mot terrorismen”. Andra skriver intressant om politik, regeringen, EU.

Rasismförbud inte rätt väg

Ytterligare en organisation som rimligen borde veta bättre gör i dag Centrum mot rasism sällskap i klubben för löjeväckande och kontraproduktiva utspel. Det är Svenska FN-förbundet som kräver att regeringen inför ett förbud mot ”rasistiska organisationer och deras propaganda”. Med andra ord vill man göra allvarliga inskränkningar av den grundlagsskyddade förenings- och yttrandefriheten. Och därmed ta till precis sådana metoder som tillämpas i totalitära samhällen. Det är inte rätt väg att gå. Svenska FN-förbundet (SFN) stöder sin argumentation på en rapport som i dag presenteras i FN:s kommitté mot etnisk diskriminering i Genève. I rapporten hänvisas till FN:s konvention mot etnisk diskriminering, som enligt SFN bland annat ”definierar begreppet diskriminering och olagligförklarar rasistiska organisationer”. Det är värt att notera att SFN inte är Sveriges röst i FN. SFN är en ideell förening som primärt sprider kunskap om FN och dess arbete i Sverige. Däremot så har man konsultativ status i FN:s ekonomiska och sociala råd, vilket bland annat innebär att SFN kan lägga fram förslag till rådet och även delta som observatörer i officiella FN-möten och konferenser – som exempelvis FN:s kommitté mot etnisk diskriminering. Flera av de saker SFN:s ordförande Aleksander Gabelic tar upp i sin debattartikel i Aftonbladet, och som även TT och SvD uppmärksammat, är bra. Han föreslår bland annat en nationell strategi mot den organiserade rasismen och informationsinsatser i skolan i samarbete med polisen, satsningar på att utbilda personal inom rättväsendet i mångfalds- och diskrimineringsfrågor, samt efterlyser konkreta nya strategier för att stoppa diskrimineringen av Sveriges romer på arbetsmarknaden, i skolan och affärer och i restauranger. Det är rimliga, om än sannolikt inte tillräckliga, åtgärder för att komma tillrätta med rasism och diskriminering. Att däremot förvägra människor rätten att uttrycka sina åsikter eller att organisera sig, det spelar bara destruktiva krafter i händerna. Andra skriver intressant om politik, rasism, Svenska FN-förbundet.

Ohederliga docenter

Nu har jag tagit mig igenom skriften ”Fallet Nogger Black – Antirasismens gränser” (Agora 2008) av Oscar Pripp och Magnus Öhlander. Och de märkligheter som jag fått mig rapporterade redan tidigare framstår nu som än mer underliga. Även Mattias Svensson, som i likhet med mig citeras väldigt tveksamt i boken – utan att nämnas vid namn eller föräras med en vettig hänvisning, har läst Pripps och Öhlanders genomgång, och dissekerar den grundligt. Det kan konstateras att trots försäkringar från de båda akademiker (docenter i etnologi) som skrivit boken om att inte ta ställning i sakfrågan, så beskrivs vi som kritiserade Centrum mot rasisms utspel om att glassen Nogger Black var ett uttryck för rasism, genomgående som upprörda personer med ett ”uppskruvat tonläge”. CMR får däremot epitet som ”gränsöverskridande” när de ”expanderade den dominerande definitionen av rasism” och deras försvarare sägs vilja ”nyansera” debatten. Detta är nu kanske i sig inte så anmärkningsvärt; Agora är trots allt en tankesmedja med en uttalad agenda och boken är ju en debattskrift. Det är rimligt att en sådan faktiskt tar tydlig ställning. Däremot är det obegripligt att författarna i en skrift på 109 sidor – och som håller sig med hela 151 noter – så uppenbart medvetet undviker att nämna Mattias Svensson och mig vid namn när de citerar/återger vad vi skrivit i debatten. I stället omnämns Svensson som någon med ”anknytning till tankesmedjan Timbro” och som ”den nyliberale skribenten”. Själv presenteras jag enbart som ”en bloggare tillika ordförande för en organisation kopplad till socialdemokratin” vars enda inlägg i debatten – en bloggpost där jag citerar Svensson och uttrycker uppskattning för hans humoristiska formuleringar – anses så betydelsefullt att docenterna Pripp och Öhlander även återger min kommentar ”haha Klockrent” apropå att min bror postat en länk till en skämtbild. Mattias Svensson menar att det är svårt att inte landa i slutsatsen att Pripp och Öhlander valt att anonymisera blogginlägg från vissa personer – dock inte alla – i syfte att misstänkliggöra sina meningsmotståndare. Om så är fallet är det en mycket ohederlig debatteknik. Det är inte värdigt Agoras uttalade ambition om att ”stimulera en framtidsinriktad samhällsdebatt och verka för ett debattklimat präglat av ömsesidig respekt och dialog”. Andra skriver intressant om samhälle, debatt, Agora, Mattias Svensson, Nogger Black.

Reinfeldt pratar väder

Såväl statsminister Fredrik Reinfeldt som oppositionsledare Mona Sahlin tog i sina respektive sommartal i går upp Sveriges ekonomiska läge och vad man vill göra för att få fler människor i arbete. Häromdagen varnade finansminister Anders Borg för att den svenska tillväxten blir betydligt lägre i år och nästa år. Han beskrev det som att ”Ett regnoväder har dragit in över svensk ekonomi”. Borg fick i går stöd för sina meteorologiska iakttagelser av sin chef som sade sig ha tänkt inleda sitt tal med att säga ”Mörka moln drar in över drar in över svensk ekonomi”, och göra en parallell med det förväntat dåliga vädret. Och att ekonomin är på väg åt fel håll kommer det alltfler indikationer på. Siffror från SCB visar att inflationen nu är upp i 4,4 procent på årsbasis. Det innebär att reallönerna sjunker eftersom inflationen är högre än de senaste löneavtalen. Regeringen påstår sig ändå vara väl rustad när förhandlingarna om nästa års budget nu inleds. Reinfeldt pratade sig i Vaxholm varm för moderaternas tre prioriterade paket: ett välfärdspaket, ett framtidspaket med pengar till forskning och infrastruktur, samt det aviserade jobbpaketet med ett tredje steg i jobbskatteavdraget. ”Det mest verkningsfulla sättet att få Sverige i arbete är att fortsätta att sänka inkomstskatterna”, förklarade statsministern, och upprepade sin ambition att 2009 genomföra en skattesänkning på totalt 15 miljarder kronor. Enligt Fredrik Reinfeldt så kommer den politiska kampen nu att handla om vilket av de politiska alternativen i Sverige som är mest trovärdigt att klara ekonomin och jobben när världskonjunkturen går neråt. Efter budgeten i september ska en moderat arbetsgrupp ledd av Anders Borg lägga fram nya idéer om jobbpolitiken. Och alliansen ska börja plocka fram nya gemensamma förslag till valrörelsen 2010. Mona Sahlin påminde å sin sida om att Borg nyligen sagt sig inte vara nämnvärt orolig över den ekonomiska utvecklingen. ”När han säger att han inte är orolig, då blir jag orolig”, kommenterade Sahlin och tillade att ”Det behöver inte gå så här dåligt för Sverige, för Sverige kan bättre”. Det senare var en blinkning till en tidigare socialdemokratisk slogan som senast användes 1994 under Ingvar Carlsson. Då hade vi också en borgerlig regering och den offentliga ekonomin var ett moras. Kanske får vi uppleva denna retorik återupplivad i den stundande valrörelsen? Det Sahlin framhöll i sitt tal var satsningar på forskning och utveckling, och aviserade en ny politik i höst för dem som i dag står längst från arbetsmarknaden. Hon kopplade också samman behovet av investeringar i FoU med klimatfrågan och konstaterade att med ny teknik kommer ny tillväxt och nya jobb. Politiken ska ge stöd åt människors vilja till en grön omställning (mer om detta i ett tidigare inlägg). Dagens Nyheters Henrik Brors kommentar är att både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin strök sina åhörare medhårs i sina sommartal. ”Reinfeldt vill åter mobilisera de borgerliga kärnväljarna, medan Sahlins ambition är att vinna tillbaka de medelklassväljare partiet förlorade i förra valet” menar Brors. Aftonbladets Lena Mellin ansåg att Reinfeldts tal var väldigt inriktat på nästa val och att ”Den statsbudget som levereras nästa år kommer att vara väldigt inriktad på valvinnande frågor”. I höst kommer Reinfeldt och Sahlin att mötas i ett antal debatter som tar sin utgångspunkt i deras olika politik för ekonomi och jobb. Och som Brors konstaterar så talar det för att den politiska temperaturen nu skruvas upp. Andra skriver intressant om politik, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin.

Klara besked från Sahlin i Vitabergsparken

[UPPDATERAD] Det var många bekanta ansikten i den månghövdade publiken som i dag lyssnade på Mona Sahlins sommartal i Vitabergsparken i Stockholm. Jag hälsade bland annat på Nina, Erik, Peter och Rosemari. På scenen under Sahlins tal satt ett tjugotal SSU:are iklädda röda t-shirts med en bild på partiledaren och texten ”Mona for president”. Tilltalande tanke, även om det konstitutionellt kan bli knepigt. Mona Sahlin talade inledningsvis om internationell solidaritet och om vikten av att stå upp för mänskliga rättigheter, inte minst när världens ögon riktas mot Kina och konflikten mellan Ryssland och Georgien. Hon påminde också om situationen i Palestina, Irak och Zimbawe. Sahlin övergick sedan att kommentera den stadsdel – Södermalm – hon valt att tala i och påminde om det löfte hon gav förra året under sitt sommartal i Botkyrka. Då utlovade hon en miljardsatsning på upprustning av boendet och andra insatser i de så kallade miljonprogramsområdena. Det löftet, försäkrade Sahlin, tar socialdemokratin med sig i valrörelsen. Bland de många frågor Mona Sahlin tog upp i sitt tal fick FRA stort utrymme och resulterade i kraftiga applåder från publiken. Hon konstaterade att FRA-debatten varit mycket uppfriskande, men samtidigt olycklig. Med det senare avsåg Sahlin regeringens hantering av debatten, något som hon menade visat på en ”oförmåga hos regeringen att ta sitt demokratiska ansvar”. Det räcker inte med att lyssna på medborgarna, menade Sahlin. Man också höra vad de säger. Därefter upprepade hon tydligt löftet om att en socialdemokratisk regering kommer att riva upp FRA-lagen. Mona Sahlin gjorde också klart att socialdemokraterna och miljöpartiet kommer att lägga en gemensam motion i FRA-frågan i höst, och hon uppmanade alla liberaler som hukade i riksdagsbänkarna att ta chansen att rösta för den. Sahlin konstaterade att Fredrik Reinfeldt, efter att ha fått underkänt av sina egna partivänner i fråga om hur FRA-lagen hanterats, räckt ut handen till samarbete med socialdemokraterna för att köra över tvehågsna borgerliga riksdagsledamöter. Sahlins besked var glasklart: Det enda sättet för Fredrik Reinfeldt att få socialdemokraternas stöd i FRA-frågan är att riva upp lagen, börja om och tillsätta en ny parlamentarisk utredning som arbetar i full öppenhet om en acceptabel lagstiftning. Andra besked som Sahlin levererade var att den socialdemokratiska partistyrelsen nu antagit en klimatplattform, baserad på det rådslagsarbete som pågått sedan valet. Bland de mål och visioner som Sahlin målade upp märktes att Sverige ska ha brutit sitt oljeberoende till 2020 och ha 40 procent lägre utsläpp av växthusgaser jämfört med 1990. Dessutom ska 75 procent av de hus som byggs 2020 och alla offentliga nybyggnationer ska vara energieffektiva. Vidare vill s att investeringar i järnvägen prioriteras framför väginvesteringar. Till exempel ska Sverige satsa på höghastighetståg mellan storstäderna, förbättra underhållet av järnvägen och satsa på biltåg. När det gäller arbetsmarknadspolitiken så återkommer jag till det i ett särskilt inlägg. Sammanfattningsvis så tycker jag att det var ett bra och klargörande tal Mona Sahlin levererade. Det var inget retoriskt mästerstycke och på flera punkter hade jag önskat fler konkreta förslag. Men helheten var bra och publiken föreföll nöjd. * * * Efter Peter Karlbergs kloka påpekande har jag ändrat länkarna till de s-bloggare jag träffade i Vitabergsparken till, i förekommande fall, inlägg de själva skrivit om Mona Sahlins tal. Skälet till att jag inte gjorde det från början var att de då inte hunnit posta sina inlägg. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Mona Sahlin.

Dagens citat

Vårt parti har rådslagit, vi har studiecirklat och vi har gräsrotat sedan du blev vald till partiordförande. Våra opinionssiffror slår genom taket och man kan luras att tro att valet 2010 är klart. Men nu tror jag det är hög tid att rulla ur garagen och varva motorerna, valrörelsen 2009-2010 måste sparkas igång nu. Det är dags att visa ledarskap. S-bloggaren Erik Laakso håller tummarna för konstruktiva besked från Mona Sahlin i dag. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Mona Sahlin.

Lyssna på folket, Reinfeldt!

En Sifoundersökning som Aftonbladet beställt visar att 51 procent av svenskarna är emot FRA-lagen. Det är en ökning med fyra procentenheter sedan slutet av juni. Ökningen är statistiskt säkerställd. I går kommenterade statsminister Fredrik Reinfeldt för första gången på länge det uppenbarligen fortsatta starka motståndet mot lagen. Reinfeldt försäkrade att regeringen ska lyssna på kritiken men han ville inte riva upp den lag riksdagen stiftade i juni. Däremot sade han sig hålla öppet för nya förslag att öka skyddet för den personliga integriteten vid signalspaning, utöver vad riksdagen redan beställt. Detta besked kom efter att folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman sagt sig kunna tänka sig att addera särskilda regler kring brottsmisstanke till FRA-lagen, vilket fått stöd från partisekreteraren Erik Ullenhag. Även centerpartiet kan nu tänka sig fler tillägg till lagen, enligt partisekreteraren Anders Flanking. I morgon talar Fredrik Reinfeldt i Vaxholm. Då har han chansen att ta tillbaks initiativet i FRA-frågan. Men som ”Kärringen mot strömmen” Eva Rundkvist skriver: - Vad är det för skillnad mellan FRA och en arrogant riksdagspolitiker? - Politikern lyssnar inte på dig och läser inte dina mejl. Andra skriver intressant om politik, FRA, Fredrik Reinfeldt.

Stolt 08

I dag firas den stora 08-festen i Stockholm, där alla vi med just 08 som riktnummer passar på att fira vår stad. Det sker bland annat genom karaoke i Globen, OS-invigning i Kungsträdgården, vattenkrig i Gamla stan och kajakpaddling i Strömmen. Läs mer om festen här. Dagen till ära låter jag Orup ta ton: Andra skriver intressant om 080808, Stockholm, Stockholmsfesten.

Budgetdebatt utan regeringen

Återigen verkar det som att regeringen kör över riksdagen och struntar i att förankra sin politik i Sveriges högsta beslutande församling. Hur ska man annars tolka nedanstående diskrepans i fråga om vad riksdag och regering har planerat för aktiviteter den 22 september (tack till Stina för tipset): Ändå varnar nu finansminister Anders Borg för att den svenska tillväxten blir betydligt lägre i år och nästa år. "Ett regnoväder har dragit in över svensk ekonomi", sade han vid en pressträff på förmiddagen. I ett sådant läge vore det kanske en poäng att faktiskt delta i budgetdebatten i riksdagen. * * * PS: Jaja, jag förstår att det bara är ett bristfälligt underhållet kalendarium på regeringens webbplats som spökar. Men det är inte mindre kul för det. Andra skriver intressant om politik, riksdagen, regeringen.

Sahlin för Sverige 2010

På sin blogg konstaterar Expressens tidigare politiske chefredaktör PM Nilsson att Mona Sahlin ”är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia”. ”Ändå”, skriver Nilsson, ”hör jag hela tiden påståendet att Sahlin är okunnig och oerfaren”. Är det möjligen det faktum att hon är kvinna som är problemet? PM Nilsson tror det, och jag är rädd att han har rätt. Den formella svenska jämställdheten har inte förmått krossa föreställningarna om vem som egentligen kan bära den yttersta makten och ansvaret för Sverige. I mångas föreställningsvärd är denna post vikt för en man. På lördag håller Mona Sahlin ett sommartal i Vitabergsparken i Stockholm. Jag håller tummarna för att vi då får höra henne på allvar ta bladet från munnen och presentera en ny politisk linje för socialdemokratin och Sverige. En linje som både förmår engagera partiets gräsrotsväljare och locka de viktiga väljargrupper som i förra valet betraktade s som regeringströtta. Sverige är moget för en kvinnlig statsminister och Mona Sahlin är det bästa hoppet om en sådan. Andra skriver intressant om politik, valet 2010, Mona Sahlin.

Våldets orsaker

[UPPDATERAD] Flera medier tar upp att thailändska myndigheter förbjudit all försäljning av spelet Grand Theft Auto (GTA) efter att en förvirrad 18-åring mördat en taxichaufför, enligt egen utsago inspirerad av spelet. Tidigare uppgifter talade om att 18-åringen i själva verket aldrig ens spelat Grand Theft Auto, utan bett sin fattiga familj att köpa det. När de förklarat att de inte hade råd ska killen i stället ha beväpnat sig med kniv och begått vansinnesdådet. Nu riskerar butiksägare som saluför GTA i Thailand dryga böter och upp till tre års fängelse, medan personer som säljer spelet via internetbutiker kan dömas till upp till fem års fängelse. Jag har naturligtvis ingen aning om vad som fick den thailändske 18-åringen att råna och mörda en taxichaufför. Men det känns som att de thailändska myndigheterna gör det allt för lätt för sig genom att skylla på ett spel. Kanske borde de i stället fundera över killens mentala hälsa och vad som eventuellt gått snett i hans uppväxt. Min avsikt är inte att förminska det brott han begått, men om man nöjer sig med att peka ut ett populärkulturellt fenomen som uppskattas ha sålts i över 70 miljoner exemplar världen över så missar man nog målet. * * * Inte nog med att GTA ges skulden för mord. I Luleå misstänks spelet vara orsak till att stadens blomsterplanteringar utsätts för meningslös skadegörelse... Andra skriver intressant om samhälle, våld, Grand Theft Auto.

Faran med fördomar

[UPPDATERAD] Såväl på ledarredaktionens blogg som på ledarsidan uppmärksammar SvD:s Sanna Rayman en nyutkommen bok om Centrum mot rasisms (CMR) utspel våren 2005 om huruvida Nogger Black-reklamen var rasistisk eller inte. I boken, betitlad ”Fallet Nogger Black” (Agora 2008), beskriver Oscar Pripp och Magnus Öhlander, båda docenter i etnologi, bakgrunden till den bojkottuppmaning som CMR riktade mot glassen och de diskussioner som följde. Sanna Rayman skriver: För att illustrera vidden av majoritetssamhällets hånfullhet beskriver författarna hur en ”nyliberal” bloggare ”med anknytning till tankesmedjan Timbro” skämtar om saken och sedan citeras av en s-anknuten dito, som finner skämtet roligt. Av någon anledning förväntas läsaren finna det avslöjande att en socialdemokrat kan dela humor med en Timbrodebattör. Jag har själv inte läst boken, men den ”nyliberala” bloggaren som åsyftas är med största sannolikhet Mattias Svensson och s-diton undertecknad. Läs mer om detta här. Jag tror att Sanna Rayman sätter fingret på något väsentligt när hon efter ovanstående citat lakoniskt kommenterar ”Apropå fördomar”. För det är ju precis fördomar som Oscar Pripp och Magnus Öhlander gör sig skyldiga till om de utifrån Mattias Svenssons och mina inlägg drar slutsatsen att det vi ägnar oss åt är hånfullhet mot antirasism. I själva verket är det, åtminstone i mitt fall; jag vill inte göra mig till talesman för Mattias Svensson, precis tvärtom. Rasism och fördomar är destruktiva krafter som jag vill motverka. Däremot menar jag att CMR drog ett löjets skimmer över sig själva med sitt Nogger Black-utspel. Arbetet mot rasism är för viktigt för att skötas på ett så enfaldigt sätt. * * * Nu har jag fått lite mer information om vad som står i boken. Trots att skriften tydligen innehåller mängder av noter så saknar detta avsnitt tydliga sådana. Det ska finnas en not till smedjan.com precis innan, till en del av Mattias Svenssons text, men ett längre utdrag saknar not. Till min blogg finns enligt uppgift ingen hänvisning alls och jag är inte uttryckligen nämnd vid namn. I stället omnämns jag som ”bloggaren tillika ordförande för en organisation kopplad till socialdemokratin”, varav det senare syftar på Socialdemokratiska pressföreningen. Citat från kommentarsfältet till det blogginlägg jag skrev då utesluter möjligheten att det skulle handla om någon annan än mig. Agerandet är obegripligt. Varför vågar inte författarna namnge mig rent ut och ange en vettig källa till sina citat? Jag har nu skrivit till Agora och bett om ett recensions-ex av skriften. Och Mattias Svensson har uppmärksammat Sanna Raymans artikel och min kommentar på sin blogg. Andra skriver intressant om rasism, fördomar, Nogger Black.

Moderaterna, ett (av)lyssnande parti

Det dröjde inte länge efter gårdagens debattartikel där fjorton tunga moderata kommunpolitiker krävde att regeringen omprövar den hårt kritiserade FRA-lagen, innan partiledningen reagerade. I ett internt mejl som skickades ut på måndagseftermiddagen till ett stort antal tjänstemän och förtroendevalda upprepades mantrat om att all kritik bygger på missförstånd. Detta rapporterar i dag Expressen, Politikerbloggen och Dagens Nyheter. Det är inte första gången moderaterna använder sina interna kanaler för att slå fast partilinjen i FRA-frågan. Strax innan riksdagsomröstningen i juni skickade kommunikationschefen Pär Henriksson ut ett mejl till partiets tjänstemän om att ”inte delta i upprop, signa upp på Facebook-grupper eller på andra sätt aktivt opinionsbilda i en fråga där det finns ett tydligt beslut i riksdagsgruppen om en enhetlig partilinje”. Alldeles bortsett från att Sten Tolgfors och hans partikamrater antingen ljuger eller själva missförstått vad FRA-lagen egentligen innebär, så är det rätt intressant att se hur man i den moderata ledningen nu allt mer desperat försöker få kontroll över frågan. Och Fredrik Reinfeldt själv tiger. På lördag den 9 augusti håller Reinfeldt sommartal ute på Vaxholm. Representanter från det FRA-kritiska nätverket Svart Måndag kommer finnas på plats för att lyssna på vad statsministern har att säga. Läs mer här. Andra skriver intressant om moderaterna, FRA, politik.