En mediepolitik värd namnet

Den socialdemokratiska partikongressen har beslutat att, i enlighet med partistyrelsens förslag, bifalla en motion om att ta fram ett mediepolitiskt program. Just detta har i och för sig beslutats tidigare, närmare bestämt på partikongressen 2001, där en mediepolitisk arbetsgrupp under ledning av dåvarande partisekreterare Lars Stjernqvist tillsattes. Än så länge har arbetsgruppen inte gjort så mycket väsen av sig, men kanske blir det ändring på det nu när arbetsgruppen fått förnyat förtroende och mandat. Som ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen, som länge drivit på partiet om en mediepolitik värd namnet, hoppas jag att arbetsgruppen kommer att innehålla också människor med erfarenhet och kunskap om journalistik och medier, och inte bara bli ett forum för partigängare.

Dåligt (s)pinn

Socialdemokratin brukar vara bra på att få medial uppmärksamhet på sina arrangemang och utspel. Det är därför märkligt hur dåligt man lyckats med pr-arbetet hitintills under kongressen. Ombuden har hunnit långt och ligger nu före i programmet. Flera betydelsefulla beslut har hunnit fattas, ändå toppade medierna på måndagmorgonen med att kommunisten Lars Ohly slutat kalla sig kommunist, och att friskolekramarna folkpartiet vill stoppa nya religiösa friskolor. Okej, huvudnyheten var förstås bussolyckan på Teneriffa - men av de inrikespolitiska nyheterna var det två andra partier än socialdemokraterna som knep åt sig uppmärksamhet i dag. Socialdemokratins spinndoktorer får nog snart se till att presentera nyheter från kongressen, annars riskerar den - oavsett hur många bra beslut som fattas - inte bli det avstamp som partiet så väl behöver.

"Jonas Morian är homosexuell"

Så skanderades det i samband med en distriktårskongress i SSU för ungefär femton år sedan. Skälet var att jag varit uppe i talarstolen och argumenterat för att homosexuella borde ha rätt att ingå äkenskap på samma sätt som heterosexuella. Självklart måste den där Morian vara bög, som föreslår något sådant. Otroligt mycket har hänt sedan dess. I dag fick den socialdemokratiska partistyrelsen backa från sitt hänvisande till pågående utredningar, och i stället jämka sig med de fantastiska kongressombud som var uppe och argumenterade för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är också värt att notera att inte ett enda ombud ens yrkade bifall till partistyrelsens ursprungliga besvarande av motionerna - och definitivt ingen argumenterade emot könsneutral äktenskapslagstiftning. Som sagt, otroligt mycket har hänt på femton år.

Godis och skådespel på s-kongressen

Socialdemokraterna har påbörjat sin kongress i Malmö. Första dagen har det framför allt varit högtidliga tal från partiordförande Persson och internationelle gästen Jens Stoltenberg. Utanför kongresshallen är det mängder av utställningsmontrar där folkrörelser, intresseorganisationer, företag och myndigheter informerar om sina verksamheter och hjärtefrågor. Lobbying i ordets traditionella betydelse där opinionsbildare hänger i lobbyn utanför de beslutande församlingarna gör sitt bästa för att påverka beslutsfattarna. Ett spännande skådespel är det. Det bjuds på godis, fakta, ballonger och argument i en salig blandning. Frågan är i vilken utsträckning kongressombuden har möjlighet att ta åt sig av det?

En annan Morian på tv

I kväll är det en annan Morian, min fru Stina, som gästar SVT24:s Pressklubben. Stina deltar i egenskap av ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån och i panelen sitter även Niklas Svensson (politisk reporter på Expressen), Eric Sundström (reporter på det socialdemokratiska partiorganet Aktuellt i Politiken), samt Göran Eriksson (politisk kommentator på Svenska Dagbladet). De kommer att diskutera socialdemokratins utmaningar inför partikongressen i Malmö och valet nästa år, efter de senaste avslöjandena om Bosse Ringholm, rörelseinterna bråk om föräldraförsäkringen och så kallade pigavdrag, spekulationer om Göran Perssons framtid och sviktande opinionssiffror etc. Programet sänds i kväll 18.35 som en del i Studio 24, samt repriseras under egen vinjett 21.35 och 23.35. Programmet ligger dessutom ute på webben i en vecka här.

Smutsig valkampanj 2006?

[UPPDATERAD] Kommer valkampanjen nästa år bli smutsigare än tidigare år? Den frågan diskuterades på tidningen Resumés frukostseminarium i morse, där alla riksdagspartiernas press- och informationschefer (utom vänsterpartiets - "de tuggar teser i stället", sa miljöpartiets Magnus Johansson) frågades ut om valbudgetar och stratgier. Detta skedde till en början i form av att redaktör Viggo Cavling ställde frågor till panelen som de fick besvara genom att räcka upp handen, varefter följdfrågor ställdes. På så sätt framkom bland annat att endast moderaternas kommunikationschef Per Schlingmann trodde att Feministiskt initiativ och Junilistan skulle komma in i riksdagen. Schlingmann var också ensam om att tro, åtminstone uttalat, att bloggarna skulle få betydelse i valet genom att granska och påverka valrörelsen. Alla betonade vikten av det personliga mötet och att kommunicera med väljarna direkt. Många trodde att det skulle bli en smutsig kampanj, men samtliga i panelen bedyrade att just deras parti inte skulle ta till några smutsiga tricks. Socialdemokraternas kommunikationschef Carina Persson påminde om kosackvalet 1928 och att det fanns en lång tradition av smutsiga inslag i valrörelser, inte sällan från partiernas ungdomsförbund. Alla vittnade dock om gott samarbete med sina ungdomsförbund, inte minst miljöpartiets Magnus Johansson vars ungdomsförbund enligt honom "förbundit sig" att driva mp:s politik. I panelen kunde anas ett visst avståndstagande från frågeställningen om vilka "knep" man skulle använda sig av i valkampanjen. Centerpartiets informationschef Lena Holmestig trodde att reklam möjligen kunde förstärka i medvind, men aldrig så innovativ och bra reklam hjälper inte om inte budskapen bär. Socialdemokraternas Carina Persson betonade att "det är politiken som avgör". Hon trodde också att de flesta väljarna ännu var fullt engagerade med vardagsbestyr som att hämta på dagit och välja telebolag, och det mest var ordentligt politiskt engagerade - som dem på plats vid seminariet - som uppfattade att någon egentlig valrörelse pågick redan nu. Enligt Carina Persson drar valrörelsen inte igång på allvar förän i början av augusti 2006. Detta höll de borgerliga inte med om utan påminde att de startat redan för ett år sedan, och menade att detta inte alls var för tidigt. En slutsats man kunde dra av seminariet var att partierna i den så kallade borgerliga alliansen var väldigt samspelta och det var Per Schlingmann som styrde showen. Ett särskilt svagt intryck gjorde kristdemokraternas informationschef Anders Löwenberg, ett problem han symptomatiskt nog delar med sin partiledare. På Resumé tv kan man se utdrag från seminariet samt kommentarer från bland andra eder bloggare.

Surt, sa Bonniers

I GP skriver den gamle Expressenredaktören, numera informationsdirektören på Bonniers, Erik Månsson att presstödet borde avskaffas. Ironiskt nog kommer Månssons utspel dagen efter att hans arbetsgivares starka ställning på den svenska dagstidningsmarknaden fått sig en törn i och med att Centertidningar AB sålts och en ny svensk dagspressjätte sett dagens ljus. En affär där köparna rimligtvis noga räknat med presstöd som potentiella intäkter. Surt sa räven, Bonniers?

Samhällsproblem har en otrevlig vana att jämt liksom tränga sig på

Gårdagens löpsedel i Metros Stockholmsupplaga kändes på något sätt befriande. Vad är väl jordbävningskatastrofer, kamikazeattacker från influensasjuka fåglar och annat hotfullt, mot det tilltagande samhällsproblemet med tvättstugevåld? Stilpoäng, för övrigt, till den som kan identifiera ursprunget till blogginläggets rubrik.

Afrikas barn dör i aids

I går kväll var jag på ett informationsmöte för deltagare i den hivvaccinstudie jag själv ingår i. Det bjöds på intressanta föredragningar från läkare vid Södersjukhuset och Karolinska institutet samt Smittskyddsinstitutet. Det gav åtminstone mig lite perspektiv på hur långt man, trots intensivt arbete runt om i världen, ännu är från att effektivt kunna vaccinera människor mot hiv och få stopp på smittan. Även om ett omfattande vaccinprogram skulle kunna initieras om 10-15 år så kommer miljontals människor ha dött innan dess, och hela samhällen kommer att ha slagits i spillror. Unicef har dragit i gång en kampanj för att uppmärksamma hur barn drabbas av denna fasansfulla epidemi och presenterar skrämmande siffror: Varje minut dör ett barn av aids-relaterade sjukdomar. Varje minut smittas ett barn av hiv/aids Varje minut smittas fyra ungdomar mellan 15-24 år av aids. Mindre än fem procent av världens alla hiv-smittade barn får medicinsk behandling. 15 miljoner barn har förlorat sina föräldrar på grund av aids. År 2010 kommer siffran att ha stigit till 20 miljoner barn – miljoner av dem tvingas klara sig alldeles själva utan hjälp. Ett tiotal miljoner barn saknar lärare, vårdpersonal och andra vuxna som tar hand om och beskyddar dem. SvD skriver i dag om hur aidsepidemin slår sönder familjer, kulturella mönster och samhällsstrukturer. Spåren av farsoten kommer att märkas i generationer framåt. SvD rapporterar från ett av de hårdast drabbade länderna, redan fattiga Malawi, men det gäller även i stora delar av resten av Afrika, den kontinent som drabbats hårdast av epidemin med 25 miljoner smittade. I länder som Botswana, Zimbawe, Swaziland, Lesotho, Namibia, Zambia och Sydafrika är, enligt FN:s statistik, mellan 20 och 40 procent av befolkningen hivsmittade. Trots att situationen ibland känns alldeles hopplös så finner jag ändå en liten tröst i att bara det projekt jag deltar i bidrar till att skapa moderna hivlaboratorier i Tanzania med välutbildad personal, och en ökad kunskap om hiv och aids bland befolkningen. För dig som vill ge ett bidrag till kampen mot hiv/aids kommer här pg-numren till några organisationer som gör stora insatser: Läkare utan gränser: 900603-2 Rädda barnen: 902003-3 Röda korset: 900800-4 Unicef Sverige: 902001-7

Grabben med kniv häcklar KDU

En av mina favoritbloggare är "Grabben med kniv" (GMK). I dag skriver grabben väldigt kul om kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU) och dess ordförande Ella Bohlin: "Hon gillar Friskis och Svettis, en god bok, människor och annat blaj. Dessutom har hon fattat tycke för skapelseberättelsen. Hon tycker om den så sjukt mycket att hon föredrar den framför evolutionsteorin. Att åtminstone 150 års entydig forskning och en gnutta rationellt tänkande motbevisar henne rör henne inte i ryggen. Det här berättar hon för tidningen Humanisten. För att främja en fri debatt presenterar vi andra ämnen som borde intressera Ella: Är indianer människor? Vilken av de fyra kroppsvätskorna ligger bakom Digerdöden? Var ligger avgrundskanten vid jordens slut? Hur ska Sverige inta Danmark? Hur ska vi komma åt alla kättare i Afrika/Lappland/Telefonplan? Hur avslöjar man häxor? Var finns bästa förutsättningarna för en lyckad enhörningsjakt?"

Centertidningar, nu med liberal ägare

[UPPDATERAD] Flera tidningar har redan rapporterat att det blev det liberala ägarkonsortiet bestående av Göteborgs- Postens moderbolag Tidnings AB Stampen, Nya Lidköpings Tidningen, VLT och Mittmedia som köper Centertidningar AB. Det beslöt centerpartiets styrelse i går. Nu på morgonen informeras medarbetarna på de tidningar som ingår i tidningskoncernen. Inom delar av centerrörelsen och på flera av tidningarna har det funnits ett starkt motstånd mot att sälja koncernen (läs till exempel partiets tidigare informationschefer Kjell Anderssons och Anders Ljunggrens debattartikel i SvD i går), och då i synnerhet till ett konsortium som redan har en dominerande ställning i Västsverige. Det var tidigare ett krav från centerpartiet att koncernen inte fick styckas upp av dess nya ägare, samt att ledarsidorna skulle fortsätta ha en centerpartistisk profil. Hur det nu blir med den saken är ännu oklart, liksom framtiden för de tryckerier och andra sorters mediebolag som i dag ingår i Centerpress AB. Enligt Dagens Media får centerpartiet fortsatt inflytande i tidningarna genom att partiet får utse de politiska redaktörerna och ledaridorna ska enligt uppgift inte påverkas av ägarförändringarna. Klart är i vilket fall som helst att med affären klipps ett av de sista starka banden till den en gång så starka partipressen, och liberala krafter stärker sin ställning på den svenska tidningsmarknaden. Jag ser nu att det faktum att det ökade liberala tidningsägandet inte verkar vara ett bekymmer för centerpartiet. I ett pressmeddelande som bland andra Resumé citerar säger partiordförande Maud Olofsson: "- Genom försäljningen får vi resurser att vidareutveckla Centerpartiets opinionsbildning och utveckla en modern folkrörelse, samtidigt som vi garanteras en kontinuitet när det gäller tidningarnas ledarsidor. Detta stärker oss alla i den liberala familjen."

Nyanserad diskussion om "pigjobb"

Göran Greider har knappast gjort sig känd för att vara någon nyansernas mästare. I sina ledarartiklar, krönikor och andra texter tar han oftast hellre till storsläggan än nålsticken. Hans senaste utfall mot de fackföreningsledare som i en debattartikel i Dagens Nyheter ansåg att det var dags för socialdemokraterna "att ompröva sin negativa inställning" till hushållsnära tjänster, då en "reformering av beskattningen" för städföretag, vissa reparationsföretag och för reparationer och ombyggnader av bostäder "skulle kunna leda till både fler jobb och större intäkter till staten". Detta kommenterar Göran Greider på detta sakliga sätt: "Till den redan rätt långa listan på arbetarrörelsens dödgrävare har nu fyra nya fräscha namn tillkommit: Målarförbundets Lars-Åke Lundin, Elektrikernas Stig Larsson, Byggnads Hans Tilly samt Fastighetsanställdas Hans Öhlund. Dessa fackliga ledare, samtliga män, föreslår nu att socialdemokratin bör införa statligt subventionerade pigjobb och utspelet görs naturligtvis på Dagens Nyheters debattsida så att glädjebeskedet direkt och utan omvägar når den svenska eliten." Inte oväntat anför Greider att "ett mycket enklare och bättre sätt att skapa jobb för samma pengar är att direkt satsa dem i en utbyggd offentlig sektor", utan att bekymra sig över varifrån pengarna till nyanställningarna där ska tas. Om man i stället för att reagera med ryggmärken, eller vilken del av kroppen som nu styr Greiders formuleringskonst, anstänger sig för att verkligen läsa Lundins, Larssons, Tillys och Öhlunds artikel så finner man där en hel del intressanta resonemang. De betonar bland annat att de tillhör dem "som anser att välfärdssamhället ska bevaras och utvecklas", att trygghet "på ålderdom, vid arbetslöshet och under sjukdom är omistliga värden, liksom omsorgen om våra unga och gamla", samt slår fast att skatter "behövs för att finansiera verksamhet och transfereringar". Hur skatterna tas ut är däremot inte på förhand givet. Artikelförfattarna tillstår att hushållsnära tjänster i dag "främst utnyttjas av välbeställda hushåll", men att det till största delen sker svart och utan redovisning av några skatter. "Ett skatteavdrag", skriver de, "för sådana tjänster skulle alltså inte gynna välbeställda eftersom de till mycket stor del redan får sådana tjänster utan att betala några skatter". De påpekar också att om motsvarande argument som nu anförs mot skatteavdrag för hushållsnära tjänster hade använts för förskolan skulle det inte ha blivit några subventioner och utbyggnad: "För 20 år sedan fanns omkring vart tredje LO-barn, men tre av fyra Saco-barn inom barnomsorgen. Det fanns alltså starka klassmässiga skäl för att inte subventionera densamma och inte införa låga taxor, eftersom det främst skulle gynna de redan välbeställda." "I dag vet vi, skriver de fyra fackförbundsordförandena, "att barnomsorgen omfattar en stor majoritet av barn från alla samhällsklasser och till starkt subventionerade och likartade taxor", något som skapat både arbetstillfällen och i hög grad bidragit till ett mer jämställt samhälle. Skulle liknande effekter kunna uppnås genom att dagens svartjobb inom hushållsnära tjänster görs vita genom ett skatteavdrag? I alla händelser förtjänar frågan en mer nyanserad debatt än Greiders storsläggor.

När blir man svensk, Aftonbladet?

Läser i pappersversionen av Aftonbladet en notis med rurbriken "'Svensk' terrorist gripen". Notisen handlar om en man med svenskt medborgarskap (det sägs tydligt) som gripits i Sarajevo misstänkt för terroristbrott. Så långt inget märkligt med medierapporteringen. Eller? Var kom citationstecknen runt "svensk" ifrån? Är det så att den svenske medborgaren i fråga bor i Sarajevo? Okej, men han är väl ändå fortfarande svensk medborgare? Eller är man bara "svensk", och inte riktigt svensk, i Aftonbladets ögon om man är svartskalle?

Ett brev, och nya spaningar

I morse när jag var på väg till jobbet stack en ung kvinna ett rosa kuvert i handen på mig. I brevet låg ett anonymt, mystiskt rosa brev som berättade att kvinnan som skrivit det haft ihop det med mig för nästan 20 år sedan och utan min vetskap fött vår son, som nu gett sig av hemifrån för att leta efter mig. Det lät något märkligt, om inte annat för att jag rimligen borde ha varit ungefär 13 år vid tiden för avlandet av pojken. Och mycket riktigt visade det sig vara reklam för Jim Jarmusch nya film "Broken flowers", i vilken huvudpersonen får just ett sådant här mystiskt brev. Intressant marknadsföringstrick. Jag har inte sett några nya livstecken från Folke på sistone, men väl hittat några andra klistermärken på stan som verkar utformade i hans anda:

Svar från "Mats Hård"

Jag fick svar på mitt mejl från "Mats Hård". Han ber om ursäkt och skriver: "Igår skickade jag ut min egen variant av pressrelease till bloggvärlden eftersom jag tycker att den bör informeras samtidigt som övrig media. Den gick till ca 25 bloggare som nämnt mig och innehöll exklusiv information som ingen övrig press fick del av. Ett par stycken fick mejlet bara för att de har spännande bloggar och jag bedömde att de kunde vara intresserade av informationen samt kapabla att hantera den." Snyggt att vädja till min fåfänga genom att inkludera min i gruppen "spännande bloggar"... Men ett ordentligt stilpoäng får "Mats Hård" för löftet om att "hålla dig oinformerad i fortsättningen om allt jag gör" :-)

Morian rockar fett

Då och då egogooglar jag, det vill säga testar att söka på mitt namn i Google. Märker då att jag satt lite spår här och var. Ibland testar jag att bara söka på mitt efternamn, och hittar då allt som oftast en släkting jag inte kände till. Nyligen upptäckte jag på det sättet det finska hårdrocksbandet Morian. Det råder dock en viss förvirring om huruvida bandet verkligen heter så fortfarande, eller om de bytt namn till Zeel (vilket ju är ett betydligt tristare namn...). Jag är nu hur som helst själv inte direkt något hårdrocksfan längre, men visst kan grabbarna spela. Så vitt jag kan avgöra så är det ganska klassisk hårdrock bandet spelar, i samma stil som Metallica gjorde förrsvenska Hammerfall. Coolt. Tyvärr framgår det inte av bandets webbplats(-er) var de tagit namnet Morian ifrån, men jag gissar att det har med dvärgstaden Moria i "Sagan om ringen" att göra. Jag får väl mejla och fråga.

It's mine! My Precious...

Johan Norberg har på sin blogg vänligt påmint inte minst mig om en artikel jag skrivit, i vilken jag jämför socialdemokratin och dess väljare med Depeche Mode och dess fans. Läs gärna själva så kanske ni förstår. Liksom Johan har jag nu äntligen köpt DM:s nya platta "Playing the angel". Och jag kan, efter några lyssningar, bara instämma: den är riktigt, riktigt bra. Jag känner mig inte mogen att lista de bästa låtarna än, men "A pain that I'm used to", "John the revelator" och "The sinner in me" är alla väldigt bra. I SvD ges skivan betyget 5 (av 6) och påstås vara bandets skarpaste sedan "Violator". Jag gillar i och för sig skivorna efter, "Songs of faith and devotion" och "Ultra", men Depeche Modes senaste innan "Playing the angel", "Exciter", var inget vidare. Att bandets ordinarie låtskrivare Martin Gore lät sångaren Dave Gahan få bidra med tre låtar den här gången var nog ett klokt val. Musikaliskt låter det mörkare än på "Exciter", med såväl gammaldags analoga syntljud som mer moderna electronicaispirerade slingor. Resultatet blir väldigt bra.

TV4.se satsar på nyheter

Jag ser att TV4.se byggts om och fräschats upp. Det är ytterst välkommet. Den gamla sajten var plottrig, svårnavigerad och illa kodad. Allt som oftast "trillade man ur" ramarna när man klickade runt. Nu ser det mycket bättre ut. TV4 lägger också ut mycket mer av sina sändningar på webben nu, och nyheter får ett större utrymme. Bra jobbat!

Centerklöver satsas på reklam

Centerpartiet ska göra en storsatsning på reklam inför valet nästa år, uppger SVT:s Aktuellt. I förra valet satsade centern 20 miljoner kronor, men den här gången blir det betydligt mer. Partiet håller ju, som tidigare rapporterats (här), på att sälja koncernen Centertidningar AB som kan ge dem en miljard kronor i valbudget.

"Mats Hård" spammar

Jag fick ett mejl från någon som kallade sig Mats Hård. Han tyckte att jag skulle köpa hans bok. Efter lite research upptäckte jag att "Mats Hård" verkar vara en pseudonym för en eller flera sportjournalister som bloggar om fotboll. I brevet jag fick sägs att "jag såg att du nämnt min blogg och jag tänkte du kanske var intresserad av att veta att det finns en bok nu", något som är en uppenbar lögn. Jag har aldrig tidigare nämt bloggen och har inte skrivit en rad om fotboll - en sport jag för övrigt tycker är riktigt trist. Boken intresserar mig därför inte det minsta, även om den marknadsförs som "en bloggroman". En bloggbok som däremot intresserar mig är Erik Stattin med fleras "Bloggtider".

En gratistidning från (s)

[UPPDATERAD] I morse fick jag en tidning utdelad till mig vid tunnelbanan. Dock inte Metro eller Stockholm City som vanligt, utan en ny tidning som mest liknade Expressen. Det visade sig vara en kampanjprodukt från socialdemokraterna i Stockholm, som de säkert har haft väldigt roligt med under produktionen. Slutresultatet är jag däremot lite tveksam till. Tidningen saknar förstås annonser, om inte ett uppslag från LO om "Sveriges största demokratiprojekt"; val2006.lo.se ska räknas dit. Men redan på sidan tre möts man av en helsidesbild på en storleende kille med guldtand som vill ha "ett rakare Stockholm". Liknande helsidor finns på flera stälen i tidningen, och där uttrycks önskemål om "ett varmare", "snällare" och "stoltare" Stockholm. På motsvarigheten till ledarsidan ("Ledigt!") berättar Tomas Rudin, kommunsekreterare i Stockholms arbetarekommun och ansvarig utgivare, bland annat att tanken med tidningen är att "använda den fantastiska form som är nyhetstidningens, till att berätta om möjligheter och inte bara om sensationer och svartmålning". Tidningen sägs vara lekfullt gjord, men också medvetet kritisk, då inför valet nästa år "kommer 99 procent av de nyheter du får läsa komma från redaktioner som stödjer den borgerliga oppositionen i Stockholm". Mot detta skulle jag vilja invända att ingen av nyhetsredaktionerna på stockholmstidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Metro eller Stockholm City vare sig stödjer eller motarbetar borgarna. Det Rudin antagligen syftar på är ledarsidorna på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, sidor som ytterst få läser. Att mycket av nyhetsrapporteringen om Stockholms stadshus och socialdemokraterna i Stockholm handlat om "maktspel och 'affärer'" kan man nog tyvärr inte heller enbart skylla på medierna. Tidningen är i övrigt utformad som den kvällstidning jag först misstog den för, med kultursidor ("Kulturstaden Stockholm - här finns allt!"), vårdskandaler ("Kommunal drift räddade skandalsjukhemmet"), unga kvinnliga krönikörer ("Linda Sosse"), sport ("Stockholm är bäst"), och till och med en nakenchock (en montagebild på "Naken-Fredrik" Reinfeldt). Och lite kul är det faktiskt här och var, mellan den totalt onyanserade propagandan. Ingenstans framgår det vem eller vilka som stått för produktionen av tidningen, men med tanke på att så många av bilderna i den uppges vara tagna av ETC Bild så ligger det förstås nära till hands att misstänka att Johan Ehrenbergs medieföretag - som tidigare gjort en hel del jobb för arbetarrörelsen - har haft ett finger eller två med i verket. Det är också lite märkligt att det på Stockholms arbetarekommuns webbplats, vars adress ändå skrivs ut i tidningens "redaktionsruta", inte sägs ett ord om tidningen. Det senaste pressmeddelandet där är från i maj och den höstkampanj det skrivs om verkar vara partiets centrala. Jag ser nu att Dagens Media också uppmärksammat tidningen, och bekräftar att det är ETC Produktion som ligger bakom formgivningen.

Kampsportsförbud på gång

Regeringen vill förbjuda kampsporter som innebär våld mot huvudet, uppger TT. Ett lagförslag som i dag lades fram av justitiedepartementet innebär att kampsporter som tillåter slag eller sparkar mot huvud inte får anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen. Och tillstånd ges endast om tävlingsregler och säkerhetsbestämmelser "är godtagbara för deltagarnas säkerhet". "Förslaget innebär att den väl organiserade kampsporten som har hög säkerhet för deltagarna kan fortsätta", säger idrottsminister Bosse Ringholm i ett pressmeddelande. "Det är viktigt att värna om den allsidiga motion och de sociala värden som kännetecknar träning och tävling inom den breda kampsporten", fortsätter han, och tycker det är "beklagligt att den ofta förknippas med den negativa bild som den mest våldsfixerade och extrema kampsporten ger". Men förihelvete, Bosse: det är ju du som målar upp en negativ bild av kampsport som våldfixerad och extrem! Läs mer om detta här och här.

Bilden av Sverige: Tina Nordström

Jag har tidigare skrivit om Sverigebilden och svenska insatser för att marknadsföra Sverige utomlands. Nu i oktober har flera avsnitt av tv-serien "New Scandinavian Cooking with Tina Nordstrom" sänts på 80 amerikanska regionala kanaler i 34 stater, och tittarundersökningar visar på ett bra genomslag. I de totalt tretton avsnitten besöker Tina Nordström olika platser i Sverige för att laga mat med lokal anknytning och hon provar också aktiviteter som är knutna till platsen. Till exempel att dyka efter ostron och fira midsommar. Det är Sveriges Rese- och Turistråd som är projektets "huvudpartner" och har påverkat seriens innehåll. Antagligen kan programserien få stor betydelse för bilden av Sverige i USA. Serien ingår i en nya pr-strategi för att marknadsföra Sverige i utlandet, där Sverige fortfarande är en okänd destination för de flesta. I det här fallet fungerar svensk matkonst och Tina Nordström som budskapsbärare av det som är positivt med Sverige. Marknadsföringen av serien och Sverige har kompletterats med aktiviteter där amerikansk press, researrangörer samt mötes- och incentivearrangörer bjudits in för att träffa Tina Nordström, som introducerade programmen och serverade mat gjord på egna recept. Sveriges Rese- och Turistråd har också byggt en särskild webbplats där besökarna bland annat erbjuds gourmetpaket till Sverige. TV-serien har även uppmärksammats i andra länder och har redan sålts till tv-kanaler i Kina, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Australien. Även i Sverige har satsningen blivit omskriven i bland annat Dagens Industri, Aftonbladet och Resumé.

Happy go lucky = lallande idiot?

Min egen lokaltidning, Östermalmsnytt, har en ny krönikör i form av Carl Johan Schulman. Han refereras i tidningen som "stureplanskillen med 'happy go lucky' som devis", och efter att ha läst vad Schulman skrivit så antar jag att "happy go lucky" betyder "lallande idiot". Patrick Strangs blogg Suburbia tar också upp Schulmans krönika, som även publicerats i "Vårt Kungsholmen". Strang lyfter fram detta exempel på att det torde vara dags för krönikören att ta ett kliv ut i verkligheten: "Han känner beundran för kretsen kring prinsessan Madeleine. För många finns det något oerhört provocerande i deras livsstil, i att njuta och vara glad. - De har en så skön happy go lucky-attityd. Om champagnen tar slut, tar de bara in en flaska till. Och så säger de 'Bravo!' när den kommer." Patrick Strang undrar om inte alla med glädje skulle skrika bravo på krogen om man hade råd att beställa in flaskvis med skumpa, och konstaterar att "När man tänker på hur förutsättningarna för Madeleine att göra detta möjliggörs så kan det te sig en aning provocerande". Själv fick jag ungefär samma vibbar av Carl Johan Schulmans krönika som när jag i våras läste en i och för sig intressant artikel i DN och genomled c:a fem minuter av Kanal 5:s "Dolce Vita". Läs mer om mina reaktioner då här.

Expressen spinner vidare

Expressen hakar nu på och spinner vidare kring det jag rapporterade att Affärsvärlden skrev, om en förestående regeringsombildning. "Enligt uppgifter" till Expressen kan Laila Freivalds och Lena Hallengren få sparken redan innan den socialdemokratiska partikongressen om knappt två veckor. Opinionsläget uppges vara en orsak till att "en mindre regeringsombildning" nu rycker allt närmare. Jag är skeptisk.

Morgan och anti-fångelvisan

[UPPDATERAD] Helle Klein skriver på sin blogg att hälsominister Morgan Johansson i dag presenterar regeringens plan för beredskapen inför en eventuell pandemi av fågelinfluensa. Och trots att det handlar om ett allvarligt ämne så är det lite komiskt att det är just den gamle LSSK:aren Morgan Johansson har fått frågan om fågelinfluensan på sitt bord. Jag drar mig till minnes refrängen i Socialdemokratiska studentförbundets klassiska "Anti-fågelvisa": "Fåglar är äckliga, vidriga påfund utrota alla och börja i Lund! Piska sen upp alla ornitologer, glor man på fåglar är man inte riktigt sund." Jag mejlade Helle om detta och nu länkar hon vänligt nog till mig.

Lobbying på s-kongressen

I Resumé kunde man i veckan läsa (ej på nätet) att pr-byråer kommer att kunna gräva guld på den socialdemokratiska partikongressen i Malmö. Detta då pr-fimor tar rikligt betalt från sina kunder för att kartlägga och bearbeta kongressombud att driva frågor i enlighet med uppdragsgivarnas önskemål. Det kan, enligt Resumé, handla om att "se till att ledamöterna (sic!) anammar ett ett visst språkbruk, att man synliggör missförhållanden eller att påverka motionsfloran". Ett annat, fullt legitimt och av det socialdemokratiska partiet sanktionerat, sätt att uppmärksamma sina frågor under partikongressen är att betala för att få med information i den så kallade kongressväska som ska delas ut till samtliga 350 kongressombud. Om detta rapporterar Aftonbladet i dag. Det talas om en "Attack mot s" och att socialdemokraterna "tystar flera företag och organisationer". Vad det handlar om är att partiet tackat nej till en del som velat få ut sitt budskap genom just kongressväskan. Enligt Aftonbladet rör det sig om Sveriges privattandläkarförening som velat få med ett brev där det bland annat argumenteras emot ytterligare tandvårdssubventioner för 20-30-åringar samt att tandvården ska inordnas i sjukvårdens högkostnadsskydd. Att socialdemokraterna inte vill låta privattandläkarföreningen ge kongressombuden sina invändningar emot detta är ju inte så konstigt eftersom, vilket en annonym källa säger i Aftonbladet, det är budskap "som direkt var emot partiets egna värderingar".

Varning för konspirationen

I det senaste numret av den radikala tidningen Arena finns en lite appart, men väldigt underhållande, artikel om konspirationsteorier och konspirationsteoretiker. Artikeln är skriven av Rasmus Fleischer och baseras på en magisteruppsats framlagd vid Södertörns högskola, "Populism och apokalyps. Det politiska innehållet i samtida konspirationsteorier." Den är appart såtillvida att den innehållsmässigt skiljer sig en del från vad Arena normalt sett publicerar. Samtidigt är innehållet synnerligen politiskt och berör bland annat EU, globalisering, Israel, Irakkriget, aids och läkemedelsindustrin - det vill säga brännheta samhällsfrågor som samtidigt omges av en hel del konspirationsteorier. Fleischer skriver, i ett avsnitt om det numera nedlagda new age-magasinet Nexus: "Frimurarna, som kontrollerar läkemedelsindustrin, förgiftar medvetet människor för att göra dem mer lättstyrda. Vanliga rädslor som uttrycks gäller mobiltelefonstrålning, vacciner, flour, amalgam, p-piller och sötningsmedel. Ibland vidgas paranoian till föreställningar om hur Illuminati och andra använder flygplan för att sprida gifter, häller droger i kranvattnet och kontrollerar människors tankar genom dolda budskap i musiken." Och visst kan det vara underhållande att ta del av uppenbart förvirrade människors världsbild. Mer oroväckande blir det när de värsta tokerierna får fäste i människors medvetande och återberättas som sanningar. Ett exempel på det är det rykte som kort efter 11 september 2001 började spridas och som i dag lär ha miljoner anhängare, främst i delar av arabvärlden, om att "4000 judar" som arbetade i World Trade Center skulle ha evakuerats i förväg, förvarnade av den israeliska säkerhetstjänsten Mossad. Läs Arena - garanterat intressant läsning.

Svar om Venhälsan

Sjukvårdslandstingsrådet Inger Ros (s) har nu svarat på mina mejl (läs mer om dem här och här): "Först och främst - Venhälsan ska inte läggas ner! Det är dock viktigt att poängtera att alla verksamheter stundtals diskuterar effektiviseringar och förändrade arbetssätt. Sådana diskussioner har en tendens att ibland leda till felaktiga slutsatser. Jag tycker att det är bra att förutsättningslösa diskussioner förs om förändrade arbetssätt men om Venhälsan ska försvinna krävs ett politiskt beslut. Det politiska beslutet är att Venhälsan under 2006 ska vara kvar." Detta låter förstås betryggande, även om det öppnar för en del nya frågor: om inte under 2006, finns det på längre sikt planer på att flytta Venhälsans hiv-patienter till Huddinge och Solna, samt - vilket det ryktas om - separera Venhälsans nuvarande vård av hiv-patienter och den preventiva verksamheten från varandra? Också Michael Silkesjöö har drivit på i den här frågan och skriver i dag om det svar han fått från Inger Ros.

Bloggen är död - i Resumé

I dagens Resumé skriver Janne Sundling (ej på nätet) att bloggen är död, och exemplifierar med att ett antal kollegor i journalistskrået lagt ned bloggandet - bland annat med hänvisning till att professionella skribenter inte vill/behöver skriva på fritiden. Och som så ofta när papperstidningsjournalister kommenterar bloggande så skriver Sundling att bloggare ändå mest skrev om "vad de ätit till frukost eller att de avskydde ett visst tv-program". Det är så himla ignorant! Att generalisera på det sättet är som att döma ut all papperstidningsjournalistik med att "det bara handlar om dokusåpadeltagare och sex". Ironiskt nog så intervjuas i samma tidning Journalistens nya chafredaktör Maja Aase (inte heller på nätet), som bland annat ställer den retoriska frågan: "På vilket sätt är egentligen en vanlig bloggande person alltid en sämre journalist än en utbildad reporter, där på plats, när det brinner?" samt slår fast att "Ju större utbud, desto större behov av dem som ser, förstår och berättar på ett begripligt sätt". Så olika kan man se på samma fenomen.

Tiina Rosenberg, Timbro och paranoia

I dag skriver Tiina Rosenberg i DN att hon hoppar av arbetet i Feministiskt initiativ. Och visst kan jag förstå att det har varit en tuff tid för det nya partiets företrädare. Granskningen av dem har varit hård, och för dem som saknar Gudrun Schymans erfarenhet och mediala snille har det säkert känts jobbigt att bli offentliga personer vars uttalanden och göranden skärskådas på tidningslöpsedlar. Men åtminstone en absurditet i Tiina Rosenbergs DN-artikel får mig att allvarligt undra över hur det står till med hennes världsbild. Hon har nämligen, skriver hon, polisanmält tankesmedjan Timbro för att de skickat henne ett exemplar av Ayn Rands bok "Och världen skälvde" tillsammans med ett personligt brev. Rosenberg var ingalunda ensam att få en bok och ett brev från Timbro. Men hon var nog garanterat ensam om att uppfatta den ironiska dedikationen som ett hot. Så här stod det i brevet: "Hej Tiina! Det här är en bok som handlar om en frustrerande tillvaro där den ena efter den andra hoppar av och försvinner. En situation som förmodligen inte är helt obekant. Trevlig läsning!" Men när Rosenberg skriver om brevet i DN har hon utelämnat orden "hoppar av", vilket gör att formuleringen – med lite fantasi – kan få en annan och möjligen hotfullare innebörd. Rosenberg skriver: "Detta hot har jag nu polisanmält. Utan att vara någon större anhängare av maffiafilmer känner jag igen Gudfadern när han talar." Och visst; bara för att man är paranoid så betyder ju inte det att man inte är förföljd... Brevet som Tiina Rosenberg fick, liksom andra brev som skickades ut till generaldirektörer, artister, kulturskribenter, företagsledare och fackliga företrädare, finns för övrigt att läsa på Timbros Ayn Rand-sajt. Flera andra bloggare har skrivit om Rosenbergs avhopp och drar lite olika slutsatser. Läs till exempel gärna vad Peter Gustavsson, Frykman och Stig-Björn Ljunggren skriver.

"Sista striden det är..."

Frilansjournalisten Andreas Henriksson har i veckans nummer av Affärsvärlden intressanta analyser (här och här) av läget inom det socialdemokratiska partiet och regeringen för närvarande. Bland annat skriver Henriksson att Persson mött oväntat hårt internt motstånd från ombudsmän på det centrala partikansliet: "De har varit ytterst kritiska mot Persson och hans i deras tycke bristande ledarskap under en längre tid. Det gick tidigare i år så pass långt så att det spred sig en djup misstämning bland ombudsmännen, som inte bara gav upp och tog ut valförlusten i förskott, utan dessutom direkt skyllde den på Perssons trötta ledarskap. Det fick i sin tur Persson att gå i taket. Han har varit djupt missnöjd inte bara med ombudsmännen och deras inställning, utan också med deras högsta chef, partisekreteraren Marita Ulvskogs insatser. Ett missnöje som för övrigt delas av stora delar av den socialdemokratiska ombudsmannakåren, som aldrig har accepterat Ulvskog som partisekreterare, och heller aldrig kommer göra det." I artikeln spekuleras också om regeringsombildning och vilka personer som eventuellt är aktuella som nya statsråd. Och även om sånt är kul att ta del av så känns, med Göran Perssons tradition av hemlighetsmakeri och förkärlek för överraskningar, sådana gissningslekar föga meningsfulla. Snarare verkar det vara ett säkert sätt att motverka en persons möjlighet att bli s-statsråd att uppmärksamma det medialt. Det gäller tyvärr även artikeln om "plan M", vilket påstås vara det interna namnet på övertalningskampanjer att få Margot Wallström att ställa upp som partiledare efter Persson. Men "M" kan också stå för Mona Sahlin, som sägs stå på plats två efter Margot Wallström på kandidatlistan, när de graderas i sannolikhetsordning. Därefter följer Pär Nuder samt Thomas Östros på fjärde och sista plats. Utan att lägga mig i spekulationerna så rekommenderar jag läsning av bägge artiklarna, som jag tror fångar stämningsläget inom socialdemokratin just nu ganska väl.

Aftonbladet eller Expressen på tv i kväll?

Dagens Nyheter rapporterar om utvecklingen där allt fler traditionella tidningsföretag börjar sända tv såväl på nätet, som i mobilen och i digitala tv-kanaler. I förra veckan lämnade både Aftonbladet och Expressen in ansökningar om att få sända tv i det marksända digitala nätet. Sedan i mars i år visar Sport-Expressen varje dag sportsändningar från de svenska hemmaarenorna i en digital kanal och i augusti började Expressen göra nöjesnyheter för musikkanalen The Voice. För två veckor sedan började tidningen sända regionala nyhetsprogram i Kanal Lokal, en ny kanal med spridning i Stockholm och Mälardalen. Under hösten kommer motsvarande nyhetsprogram att distribueras även över Skåne, Västsverige och Östergötland. SvD och den nya ekonomisatsningen N24 uppmärksammar också Kanal Lokal. Anders Lundmark, vd för Lokal-TV Nätverket som sänt sin lokala tv-kanal Nollettan i Östergötland sedan 1995, bedömer att annonsmarknaden för lokal-tv potentiellt sett är värd cirka 300 miljoner kronor - bara i Stockholm. Av dessa tar TV4 i dag cirka 100 miljoner kronor, enligt Lundmark. - Vår ambition är att ta in 30 miljoner kronor i Stockholm 2007. Totalt sett ska vi ha intäkter på 70-80 miljoner kronor från reklam och sponsring, säger Anders Lundmark. Och naturligtvis är det den hårdnande konkurrensen om annonsörer på dagstidningsmarknaden som tvingar tidningshusen att söka nya intäkter. Samtidigt som den tekniska utvecklingen har gjort både tv-produktion och -distribution väsentligt billigare. Också Dagens Industri är med i tv-matchen om annonspengarna. I DN-artikeln framgår att affärstidningen nu satsar 17 miljoner kronor på en bred tv-kanal. "Fokus kommer att ligga på egenproducerade ekonominyheter", skriver DN, "men därutöver ska Di-tv sända inköpta dramaserier och komedier som rör relationer på arbetsplatsen". Också livsstilsprogram som kretsar kring mode, design och trädgård ska finnas i tv-tablån. Genom sin nättidning och papperstidning når DI sammanlagt en halv miljon läsare varje dag. Det hoppas man ska locka både affärsannonsörerna och dem som riktar sig till de mera välbeställda konsumenterna.

Presstöd till "monopolliknande tidning"?

[UPPDATERAD] Via Pressens Tidning ser jag att den socialdemokratiska riksdagsledamoten Jan-Olof Larsson inte vill att tidningar med "monopolliknande ställning" inom sitt täckningsområde ska få presstöd. Presstödet bör "i högre grad bidrar till mångfalden", skriver han i en riksdagmotion. Syftet med presstödet är att öka mångfalden inom dagspressen. "Trots det", skriver Larsson, "sker en ökad koncentration inom dagspressen som hotar mångfalden". På många orter där det tidigare funnits två konkurrerande tidningar har andratidningen lagts ner, köpts upp eller slagits ihop med den konkurrerande större tidningen. Konkurrensen om annonsintäkter gör det allt svårare för de mindre tidningarna att klara sig. Jan-Olof Larsson har helt rätt i att en minskad mångfald på dagspressområdet innebär färre forum för lokal debatt och opinionsbildning, det vill just den utveckling presstödet skapades för att motverka. "Risken för en ensidig nybevakning och för att bara vissa åsikter i samhällsdebatten kommer till uttryck ökar, vilket innebär en försvagning av demokratin", skriver Jan-Olof Larsson, och jag kan bara instämma. Dagens presstödssytem måste reformeras så att det i högre grad än i dag bidrar till mångfald. Och i Resumés nätupplaga ser jag att Gustav Fridolin (mp) oroas över Tidsams kontroll över tidskriftsdistributionen. Han betecknar Tidsams monopolliknande ställning på marknaden för "ett hot mot pressfriheten". I en riksdagsmotion som Gustav Fridolin och en rad andra miljöpartister lämnat in förespråkas "en fri distributionskanal" där staten tar ett större ansvar. Frågan om Tidsams ställning på marknaden och bristen på konkurrens inom tidskriftsdistributionen har drivits av miljöpartiet under flera år. Det är behjärtansvärt, men frågan är om en ökad statlig inblandning i tidskriftsdistributionen - ens för att motverka Tidsams monopolliknande ställning - är rätt väg att gå?

Depeche Mode: Free

Jag kan bara instämma med deep|ed; Depeche Modes nya "Free", som jag köpte i går på Apples iTunes Music Store, är ruskigt bra. Ljuden låter härligt retro-analoga och låten svänger. Fast jag tycker nog ändå att "Precious" fortfarande är snäppet vassare. Vilket å andra sidan kan bero på att jag lyssnat på den betydligt fler gånger.

Per Wendel är död

I går kväll nåddes jag av beskedet att Expressenjournalisten Per Wendel avlidit i cancer. Jag ska verkligen inte försöka recensera hans journalistiska gärning, men Wendel var ofrånkomligen en av Sveriges främsta politiska journalister. Själv kommer jag nog främst minnas hans otroligt roliga och bra politikerutfrågningar tillsammans med Lars Adaktusson under "After speach" i Almedalen. Och med Wendel borta och Adaktusson som mellanösternkorrespondent frågar jag mig oroligt vilka som nu ska axla utfrågarrollen i Almedalen nästa år.

Inget svar från Inger Ros (s)

[UPPDATERAD] För en vecka sedan mejlade jag sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm Inger Ros (s), landstingsrådet Birgitta Sevefjord (v) samt den verksamhetsansvarige för infektionskliniken vid Karolinska universitetssjukhuset Åke Åkesson. Min fråga till dem var, med anledning av de olika uppgifter som cirkulerar, hur framtiden för Venhälsan - Stockholms enda hivmottagning med ordentlig hbt-kunskap - ser ut. Hittills har jag fått två svar. Åke Åkesson skriver: "Det finns inga planer på att rasera vare sig kunskap eller kompetens. Det är mitt ansvar som verksamhetschef för Infektionskliniken att se till att inte bara bevara utan även vidareutveckla våra verksamheter så att befintlig kompetens kommer så många som möjlöigt till del." Håkan Jörnehed, landstingspolitiker (v) och ordförande för innerstadens sjukvårdsberedning svarar: "Du har mailat Birgitta Sevefjord, men då jag arbetar mycket med denna fråga svara jag dig. Politiken har väldigt tydligt visat att venhälsan ska vara kvar. Att någon förändring inte accepteras. Ibland har professionen svårt att inse att de arbetar i en politiskt styrd organisation. De drar i väg åt olika håll, men som tur är att i sista hand är det politiken som bestämmer. Politikens tydliga besked är venhälsan ska vara kvar." I morgon skickar jag en påminnelse till Inger Ros, som ju är ytterst politiskt ansvarig. Förhoppningsvis kommer det snart någon form av klargörande också från henne. * * * Sjukvårdslandstingsrådet Inger Ros (s) har nu svarat: "Först och främst - Venhälsan ska inte läggas ner! Det är dock viktigt att poängtera att alla verksamheter stundtals diskuterar effektiviseringar och förändrade arbetssätt. Sådana diskussioner har en tendens att ibland leda till felaktiga slutsatser. Jag tycker att det är bra att förutsättningslösa diskussioner förs om förändrade arbetssätt men om Venhälsan ska försvinna krävs ett politiskt beslut. Det politiska beslutet är att Venhälsan under 2006 ska vara kvar."

Sanningen om ja-kampanjen

I lördags publicerade Dagens Nyheter en intressant artikel om socialdemokraternas och moderaternas olika kampanjmetoder inför valrörelsen. Närmast i förbigående skrivs också flera märkligheter om folkomröstningskampanjen om EMU. Det gör mig lite betänksam om sanningshalten i resten av artikeln. Bland annat refereras det till organisationen "Ja till Europa", vilket ju var namnet på den stora ja-kampanjen inför folkomröstningen om EU, inte om EMU. Antagligen avses "Sverige i Europa", som drev kampanjen "Ja till euron". Det påstås också att organisationen avlönade "människor på heltid för att skriva insändare och få det att framstå som ett starkt folkligt engagemang". Det vet jag med bestämdhet inte stämmer. Jag arbetade nämligen själv med att bland annat ta fram underlag till debattartiklar till ett antal olika företrädare för ja-sidan i den senaste folkomröstningskampanjen, och jobbade då nära kollegor som 1) kartlade och förde statistik över insändare och debattartiklar som berörde EMU och euron, samt 2) uppmuntrade människor att själva skriva insändare till tidningarna. Några heltidsanställda, avlönade insändarskribenter var det dock inte tal om. Det gjordes många missgrepp under EMU-kampanjen. Ett sådant var att vi lade på tok för mycket energi på statistik. Ett annat var att vi inte litade tillräckligt på människors ideella engagemang utan hellre anställde kampanjarbetare. Men - och det vill jag understryka - några heltidsanställda insändarskribenter hade vi inte. I DN-artikeln påstås vidare att vi i ja-kampanjen valde att uttrycka det som att vi jobbade för ett ja till euron snarare än ett ja till EMU, "även om det egentligen är samma sak". Det första är sant, det andra är det inte. Och det ägnade vi också ganska mycket tid på att försöka förklara, även om det inte tycks nått fram till Dagens Nyheter. Euron och EMU är inte samma sak. Sverige deltar nämligen redan i EMU-samarbetet, och kan därför sägas "vara med" i EMU. Däremot har vi - efter en rådgivande folkomröstning - valt att stå utanför det så kallade tredje steget i EMU, det vill säga införa euron som valuta. Det kan kanske uppfattas som en teknikalitet, men om DN vill beskriva verkligheten korrekt så bör man inte slarva med detaljer. Det finns mycket mer att säga om folkomröstningskampanjen och ibland ångrar jag att jag inte slutförde det bokprojekt jag påbörjade. Men flera omständigheter, däribland mordet på Anna Lindh, fick mig att bara vilja lägga hela kampanjen och folkomröstningen bakom mig.

JKL, bloggare och företag

Fredrik Wass på Bisonblogg uppmärksammar att pr-företaget JKL skriver om en undersökning gjord av en annan pr-byrå, Edelman, tillsammans med Technorati om bloggares attityd till "communicating with corporations". Något som Wass betecknar som "ett allt mer aktuellt ämne ju större vikt bloggar får på företagens marknadsarena". Som av en händelse arrangerar JKL ett frukostseminarium om bloggar där "inbjudna bloggexperter" (bland andra Erik Stattin och Nicklas Lundblad) delar med sig av insikter kring "bloggens kommunikativa logik, dess möjligheter och de hot som bloggen kan innebära". Det kan säkert bli intressant.

Klockrene Karlsson

I torsdags var Socialdemokratiska pressföreningen på näringsdepartementet och träffade arbetslivsminister Hans Karlsson. Det blev ett intressant möte där han visade upp lite andra sidor än man normalt ser i medierna. Han var ideologisk och tydlig, men inte utan självkritik. Han sa bland annat att jobbpaketet regeringen nu lägger fram är bra, men borde kommit för ett år sedan. Karlsson pekade också ut olika politiska färdriktningar i tider av globalisering och allt öppnare gränser, där han markerade ett tydligt avståndstagande från protektionism och isolering som han menade ledde till löneanpassning, svagare tillväxt och lägre sysselsättning. Dragningen Hans Karlsson gjorde för oss var en något förkortad version av en presentation han håller på fackklubbar runt om i landet under en turné av arbetsplatsbesök. Något som torde vara en klockren strategi för att förankra regeringspolitiken bland socialdemokratins kärnväljare. Förr var arbetsplatsbesök standardinslag under socialdemokratiska valkampanjer, men även under mellanvalsperioder. Men den typen av aktiviteter har blivit allt mer sällsynta. När opinionsundersökningar visar att många väljare som "alltid" röstat socialdemokratiskt nu säger sig överväga att rösta på moderaterna, borde det vara mer rätt än någonsin att återuppta traditionen. Och Hans Karlsson - med sin genuina fackliga bakgrund - torde funka klockrent i sådana sammanhang.

Kommentarspam från "Medieskolan"

Under natten till lördag spammades min bloggs kommentarfunktion av reklam för Mediotekets Medieskolan. Medioteket är, så vitt jag kunnat lista ut, "en pedagogisk resurs för lärare och personal inom Stockholms skolor" som bland annat "bedriver fortbildningar, seminarier, föreläsningar, lånar ut böcker samt hyr ut AV-material och utrustning för undervisningsändamål". Som en del av verksamheten erbjuds webbaserade utbildningar, och "Medieskolan" är tydligen en sådan. På Stockholms stads utbildningsförvaltnings webbplats sägs att Medieskolan "sköts helt och hållet av Gunnar Jutelius", som uppges ha "arbetat som adjunkt på KTH och har mångårig erfarenhet inom medieteknik". Uppenbarligen lärdes inte nät-etikett ut på KTH. Jag fick sex identiska kommentarer till sex olika inlägg: "Du kanske har en mobiltelefon med kamera? Om så, kan du videofilma någonting - skapa din egen 'TV-station' - lägga in videon i din blogg - två ögon en röst - för vem vill titta på stillbilder? Läsa text? Inte kunna höra?m Låter det svårt att skapa en egen 'TV-station'? Här kan du lära dig hur man gör: [länken borttagen]" Jag mejlade Gunnar Jutelius och bad honom ge fan i att skicka reklamspam, men då jag sedan såg att "eventuella synpunkter" på Mediotekets verksamhet skulle skickas till webb- och informationssamordnare Anna Rozmaryn och handledare Stefan Didon så har jag nu också gjort det. Jag vill uppmana alla andra som får spam från "Medieskolan" att informera Medioteket, så kanske han lägger av. Jutelius verksamhet är dessutom ett rätt grovt fall av renomésnyltning, då den ytterst seriösa och bra verksamheten Medieskolan funnits sedan mitten av 80-talet och hetat som den gör sedan 1993.

Vem blir årets lobbyist?

Den 9 november koras "Årets lobbyist" på det arrangemang som numera heter "Påtryckardagen", bakom vilket står reklam-, pr- och mediebranschtidningen Resumé. En nyhet för i år är att de nominerade till titeln "Årets lobbyist" får chansen att för juryn och publik visa varför just de gjort sig förtjänta av priset. Juryns och publikens röster avgör på plats vem som är vinnare - live and direct. Dessutom delas i år även ut utnämningar i kategorierna "Årets pr-kupp" och "Årets pr-flopp". De nominerade är hittills: Byggnadsarbetareförbundet, Bringwell och Apoteksmonopolet, Antinedladdningslobbyn, Ryanair, Almega och hushållstjänster, Djurens rätt, Ingemar Eliasson vid hovet, Fastighetsägarna, Flickakampanjen, Malmö stad, Riksteatern i Almedalen, Gudrun Schyman, Sveriges Tidskrifter, miljöpartiet, Sixten Svensson vs elbolagen, Johan Norberg, Timbro, Pitemännen, IOGT-NTO, Thomas Svaton (vd för Svensk Dagligvaruhandel), Johan Forsberg (Prime PR, före detta Lunarstorm), Majblommans riksförbund, Ung Företagsamhet och deras vd Lo Söderlund. Fram till 31 oktober går det bra att mejla din egen nominering till aretspatryckare@resume.se.

Om Junlistan på SVT24 i går

Tja, det gick väl ganska bra i går? Jag blev i varje fall hyfsat nöjd med min insats efter att ha sett Pressklubben i går. Det var en god stämning i panelen där var och en av oss tog ordet rimligt jämt fördelat. Några punkter jag försökte få fram var dessa: - Junilistan har i praktiken bara en företrädare, Nils Lundgren. Vad andra i partiet tycker, och ens vilka de är, vet vi egentligen inget om. Partiet säger sig vilja "komma bort från partmaskiner", det vill säga den demokratiska struktur som de flesta andra partier har, där politiken utformas av medlemmarna på kongresser, stämmor och årsmöten. Ändå ber Junilistan om ett öppet mandat där "förståndiga ledamöter" förväntas delta i det högsta beslutande organet i Sverige. Jag känner rätt stor tveksamhet till Junilistans demokratisyn. - Det säger nog något att Junilistan valde att gå ut med sin riksdagskandidatur samma dag som de borgerliga partierna presenterade sin gemensamma ekonomiska politik. Och de gjorde det med klart borgerligt program, med skattesänkningar och minskad makt för folkvalda i EU. Alldeles oavsett om Nils Lundgren ännu tekniskt är partimedlem i socialdemokraterna så uppfattas nog partiet av de flesta som borgerligt. Därför är det de borgerliga partierna som har störst anledning att känna oro just nu. - Junilistans EU-kritik är alldeles för subtil för att locka de starka EU-motståndare som finns hos vänsterpartiets och miljöpartiets väljare, och till viss där även hos socialdemokraternas. Partiets stöd för den inre marknaden och motstånd mot överstatliga beslut ligger närmare den nyliberala kritiken mot EU man hittar hos framförallt vissa moderata väljare. Samtidigt tar man med traditionella vänsteruppfattningar i programmet, som försvaret av public service, systembolaget etc. Det vore nog taktiskt klokare att tydligare markera sig som ett borgerligt alternativ och sluta försöka flörta med vänsterväljare. - Jag tror att det kommer bli svårt för framför allt kristdemokraterna att stå emot trycket att göra EU-kritiska utspel för att locka till sig väljare som annars riskerar att lägga sin röst på Junilistan. Visst, Göran Hägglund är efter sin tid som EMU-general kanske inte så trovärdig i rollen som EU-skeptiker, men det finns ju andra partiföreträdare man kan skicka fram som "torpeder". - I slutändan tror jag inte att Junilistan kommer att ta några riksdagsplatser. Väljarna är nämligen betydligt mer försiktiga med hur de lägger sina riksdagsröster, jämfört med hur man gör i Europaparlaments- och kyrkovalet, som har lågt valdeltagande och inte riktigt tas på allvar. En vecka framåt finns sändningen att se på webben.

Partiernas bloggstrategier: kristdemokraterna

Sist ut i raden av riksdagspartier vars bloggstrategi, eller brist därpå, jag beskriver, hamnar kristdemokraterna. Det var till en början lite svårt att hitta några uttryckligen kristdemokiska bloggare, men när jag väl hittat några så fann jag där länklistor vidare. Några exempel är Erik Sjöstedt, Ella Bohlin och "högerspöket" Jessica Nyberg. Och så min favorit: "Blogg á la Lindström", kd-riksdagsledamoten Torsten Lindströms blogg. Kristdemokratiska bloggare förefaller vara mer benägna att skylta med sina partipolitiska sympatier än till exempel moderata och folkpartistiska dito. Här finns nog en del att göra för dessa partiets kommunikationsstrateger; åtminstone några tusenlappar av valbudgeten kunde kanske satsas på att ge moderata och folkpartistiska riksdagsledamöter, kommunalråd, ungdomsförbunds- och partiföreträdare vettiga verktyg för att skapa bloggar och etablera en tydligare närvaro i bloggosfären.

Välkommen Europasatsning från SVT

I tidningen Journalisten läser jag att det blir en av mina favoritreportrar, Erika Bjerström, som tar över som programledare för Agenda Europa när Lars Adaktusson lämnar Agenda och istället blir mellanösternkorrespondent för SVT. Agenda läggs ner i sin nuvarande form och i dess plats uppstår reportage- och debattmagasinet Agenda Europa, med SVT:s Brysselkorrespondent Erika Bjerström som programledare.

PromeMorian @ SVT24:s Pressklubben

Tänkte bara påminna om att eder bloggare medverkar i SVT24:s Pressklubben i kväll kl. 18.35 (repris 21.35 och 23.35) för att tillsammans med Maria Rankka (biträdande chef på Timbro, med förflutet inom moderaterna och på Prime PR), Erik Lakomaa (vd för konsultbyrån K-Street Advisors, tidigare engagerad i nyliberala Frihetsfronten) och Lars Jederlund (pr-konsult på Rådhuset och med en bakgrund inom bland annat Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen) resonera om Junilistan, dess politik och chanser att ta plats i riksdagen. Ytterligare en person ska vara med i panelen, men på grund av ett avhopp är det ännu inte klart vem det blir. Programmet går sedan att se på webben.

Bloggutmaningar på gång

På Passagen pågår nu en bloggduell, där två bloggare i taget bjuds in för att duellera. De får svara på en fråga i veckan i fyra veckor, och läsare kan rösta och kommentera. Först ut är Urban Lindstedt och Fredrick Federley som svarar på frågan "Vad jag skulle göra om jag fick vara statsminister för en dag?". Urban Lindstedts svar finns här och Fredrick Federleys här. Samtidigt har SVT på sin webbplats dragit igång en kedjeblogg med ett liknande upplägg. Där skriver nu Dick Erixon om nationell identitet, som på fredag får svar på tal av Maryam Yazdanfar.

Folkpartistiskt upplopp

Folkpartiet klafsar vidare i grumliga vatten. I sin integrationsmotion skriver man bland annat: "Sverige befinner sig farligt nära den punkt då de etniska och sociala konflikterna kan urarta i öppna kravaller och andra ytterst tragiska händelser. Ett bevis på detta är det upplopp som skedde i Ronna, Södertälje, tidigare i september i år då polisstationen besköts med tunga vapen." Notera ordet "upplopp". Vilka assosiationer ger ett sådant uttryck? Är det verkligen ett "upplopp" när två idioter beskjuter en polisstation? Betecknar folkpartiet numera alla enskilda våldsdåd som "upplopp", eller är det bara när de sker i Ronna eller andra områden där det bor många invandrade? Att döma av den bild av vad som skedde i Ronna nyligen som förmedlats via medierna så var väl den enda situation som rimligen kunde beskrivas som ett "upplopp", sammanstötningen mellan poliser och Ronnabor timmarna innan skottlossningen. Man bör vara försiktig med orden, i synnerhet i så viktiga dokument som riksdagsmotioner. Och tyvärr har jag en gnagande misstanke att ordvalet i det här sammanhanget var både genomtänkt och avsiktligt.

Dagens citat II

Okej, det blir ett bonuscitat i dag. Denna gång från Aftonbladets krönikör Belinda Olsson, som skriver om kronprinsessan Victoria och bland annat hennes besök i Kina nyligen: "Bevakningen av besöket var stundtals väldigt långt ifrån en av journalistikens grundidéer: att granska makten, inte slicka röven på den. Monarki-journalistiken har helt hamnat i underhållningsfacket, kungafamiljen är vår tids mesta reality-såpa."

Öråd på Aftonbladet

Aftonbladet tar i dag till ett originellt grepp à la "Expedition: Robinson" och låter sina nätläsare rösta om vilket eller vilka partier man helst vill slippa se i riksdagen. I skrivande stund ligger Feministiskt initiativ illa till (71,4 procent av de röstande har valt att rösta ut dem), följt av Miljöpartiet (37,9 procent) och Sjukvårdspartiet (30,5 procent).

Dagens citat

Michael Silkesjöö sätter huvudet på spiken när han i Junilistans politik hittar "exempel på extrem högerpolitik" i synen på kvinnor som ingen längre rimligen tror på: "Junilistan säger sig nämligen att vilja införa ett sk. rot-avdrag för kvinnor för rengöring, omsorg och tvätt. Men skärpning - det här är ju rena stenåldern. Och om man nu ska införa ett sådant avdrag varför skulle inte män kunna städa och ta hand om barnen?"

Skvaller om skvaller, plus lite annat

Det börjar bli läge att dela med mig av lite nya bloggtips. 1. Först ut är Niklas Svenssons politikerblogg. Svensson hade på expressen.se tillsammans med kollegan Cecilia Garme en väldigt populär blogg med framför allt roligt skvaller om politiker. När tidningen i somras bestämde att bara ledarskribenter och krönikörer skulle få blogga på expressen.se startade Svensson en egen blogg. Ett bra beslut. Även om det är en övervikt av "vanligt" kändisskvaller och "celeberty spotting" på bloggen. 2. Via Svensson hittar jag en annan, om än anonym, politisk skvallertant: Tysta Mari. Det är ett namn med anor, då det var DN:s legendariska skvallerspalt som hette så. På bloggen skrivs initierat om politiker och politiska opinionsbildare, samt en del "celeberty spotting". 3. Fullt så skvallrig är så vitt jag vet inte Jimmy Larsson Hagberg - eller Bimpa som vännerna säger. Men en bra blogg har han. Väl värd ett bokmärke. Fast uppdateringstakten varierar betänkligt. 4. En arbetskamrat till min fru, Magnus Krantz, bloggar på Just Magnus. Vid tillfälle ska jag fråga honom om "just" är tänkt att uttalas på svenska eller engelska. Hur som helst skriver han om politik ur ett liberalt perspektiv. 5. Ytterligare en bekant har nyligen börjat blogga: den till Stockholm relokaliserade skåningen doktor Andreas Bergh ("direktör Bergh", för de invigda). Andreas är en skön snubbe som skriver kul och läsvärt.

Back in black...

Veckans skrivbordsbild kändes ofrånkomlig:

Junilistan - blocklöst borgerligt

Junilistans besked om att partiet ställer upp i riksdagsvalet kom inte direkt som en överraskning. Deras tid i Europaparlamentet borde nu ha lärt dem att de avgörande besluten om Sveriges förhållande till EU avgörs i Stockholm, inte i Bryssel. Däremot var valet av tidpunkt för tillkännagivande något överraskande - samma dag som de borgerliga partierna presenterade sin ekonomiska politik. Redan där stod det klart att junilistan i första hand kommer att bli ett problem för borgerligheten. Ganska många bloggare, journalister, statsvetare och andra förstå-sig-på:are har redan kommenterat junilistan. Jag tänkte därför bara göra några små reflexioner. Till att börja med så konstaterar jag att den borgerliga debattören Mattias Svensson berömmer junilistans program som partiet har tänkt ska ge dem riksdagsmandat: "Sänkt skatt, framför allt för dem som arbetar, minskad offentlig sektor, färre myndigheter och ett slut för politiseringen av utbildning och samhällsliv. Redan där har vi ett antal punkter som tävlar med, för att inte säga övertrumfar, vad den borgerliga alliansen har att erbjuda." (Mattias Svensson, smedjan.com) Den moderate bloggaren Mikael Zillén ("Micke Zäta") gör nog en ganska god analys när han skriver; "För att på något sätt bekräfta sin roll som den lille mannens företrädare gentemot makten för man fram decentralisering som en hjärtefråga". Marta Axner skriver att även om [junilistan] påstår sig stå utanför blockpolitiken "kommer de flesta förslagen snarast från höger - exempelvis sänkta inkomstskatter, minskad politisk styrning på olika sätt (exempelvis genom minskad riksdag) och avdrag för hushållstjänster". "Och med politik som drar åt höger", skriver Marta, "samtidigt som man kan kanalisera en EU-skepsis som inte längre har något utrymme i högeralliansen finns alla möjligheter för junilistan att ta borgerliga väljare, kanske framför allt från kd och c". Jag tror att Marta sätter huvudet på spiken. Junilistan är för den inre marknaden men motsätter sig att EU:s medborgare och folkvalda politiker ska få ökat inflytande inom EU, exempelvis i form av förslaget till EU-konstitution. Ändå påstår partiets förstanamn Nils Lundgren att man "vill erbjuda ett tvärpolitiskt program för väljarna". Ja tjenare. Det är kanske dags för svenska EU-motståndare till vänster i politiken att se sig omkring vilka vänner de har? På torsdag medverkar jag i SVT24:s Pressklubben för att tillsammans med Maria Rankka (biträdande chef på Timbro, med förflutet inom moderaterna och på Prime PR), Erik Lakomaa (vd för konsultbyrån K-Street Advisors, tidigare engagerad i nyliberala Frihetsfronten) och Lena Josefsson (pr-konsult på Rådhuset, tidigare kommunalråd (s) samt pressekreterare på Civildepartementet) resonera om junilistan, dess politik och chanser att ta plats i riksdagen. PS: Chadie har för övrigt en bra sammanställning av blogginlägg om junilistan.

Turkiet och EU

Magnus Krantz skriver bra om Turkiet och EU. Dels uppmärksammar han kristdemokraternas ungdomsförbunds (KDU) syn på Turkiet. Så här skriver KDU i ett pressmeddelande: "Europa är historiskt sett en kontinent med en gemensam grund i kristendomen och den västerländska humanismen, och vi menar att detta faktum spelar in för den folkliga identifikationen med 'Europa'. Turkiet tillhör inte den historiska europeiska gemenskapen, och det finns skäl att anta den stora del av Turkiet (96 procent) som ligger i Asien även fortsättningsvis kommer att hämta fler kulturella influenser från närområdet än från Bryssel eller Stockholm." Dels påpekar Magnus det debatten om Turkiet och EU borde handla om, att Turkiet inte uppfyller Köpenhamnskriterierna ännu.

Rädda hivvården på Venhälsan

[UPPDATERAD II] Inom Stockholms läns landsting finns det tre specialistmottagningar för hiv-positiva. Dessa är Karolinska univeritetssjukhusets verksamheter på Karolinska i Solna, Huddinge sjukhus och Södersjukhuset (Venhälsan). Av dem tre är det endast en, Venhälsan, som har speciella kunskaper om hbt-samhället och de sexuella beteenden som gäller bland män som har sex med män. Den som tror att sådana kunskaper inte har någon betydelse för vilken kvalificerad vård man får bör ställa sig frågan hur mycket han eller hon själv känner till om fistfucking och rimming. Min avsikt är inte att chocka eller äckla. Jag bara konstaterar att man på Venhälsan vet betydligt mer om vissa patientgrupper än vad man gör på andra håll inom sjukvården. Och när hiv-fallen återigen ökar i Sverige har vi knappast råd att riskera att människor avstår från att söka sig till vården, av - befogad - rädsla för att mötas av oförstående eller i värsta fall fördömande. Därför behövs mottagningar med de speciella kunskaper som personalen på Venhälsan besitter. Jag är själv heterosexuell och är lyckligt fri från allvarliga sjukdomar. Men jag deltar just nu som frivillig i en studie där man bland annat på Venhälan försöker testa en ny sorts hiv-vaccin. Det har för mig inneburit ett antal injektioner och läkarundersökningar, samt en fördjupad insikt i hiv-problematiken - inte minst i Sverige. Och jag har blivit djupt imponerad över personalen på mottagningen. Budskapen om vad som ska ske med Venhälsan på Södersjukhuset går isär. Från personal och patienter får jag höra att verksamhetsledningen är inställda på nedläggning, och verkar positiva till att infektionsklinikens verksamhet överförs till Huddinge och Solna. Men från landstingspolitiskt håll kommer försäkringar om att någon nedläggning av Venhälsan absolut inte är aktuell. Att stora nedskärningar kommer drabba Karolinska universitetssjukhuset förefaller dock vara ett faktum. SvD:s artikel om det häromdagen talar sitt tydliga språk. Samtidigt får jag höra att detta inte kommer innebära någon nedläggning av hiv-mottagningen på Södersjukhuset. Vem ska man tro på? Jag vill uppmana alla som liksom jag känner sig osäkra, och som delar min övertygelse om Venhälsans betydelse, att skriva till det ansvariga sjukvårdslandstingsrådet Inger Ros (s), landstingsrådet Birgitta Sevefjord (v) samt den verksamhetsansvarige på Södersjukhuset, Åke Åkesson, och fråga vad som egentligen gäller. Adresserna hittar ni här: inger.ros@politik.sll.se birgitta.sevefjord@politik.sll.se ake.akesson@karolinska.se * * * Jag har nu fått svar från Åke Åkesson, verksamhetschef för infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset. Så här skriver han: "Det finns inga planer på att rasera vare sig kunskap eller kompetens. Det är mitt ansvar som verksamhetschef för Infektionskliniken att se till att inte bara bevara utan även vidareutveckla våra verksamheter så att befintlig kompetens kommer så många som möjlöigt till del." * * * Håkan Jörnehed, landstingspolitiker (v) och ordförande för innerstadens sjukvårdsberedning svarar: "Du har mailat Birgitta Sevefjord, men då jag arbetar mycket med denna fråga svara jag dig. Politiken har väldigt tydligt visat att venhälsan ska vara kvar. Att någon förändring inte accepteras. Ibland har professionen svårt att inse att de arbetar i en politiskt styrd organisation. De drar i väg åt olika håll, men som tur är att i sista hand är det politiken som bestämmer. Politikens tydliga besked är venhälsan ska vara kvar." * * * Sjukvårdslandstingsrådet Inger Ros (s) har nu svarat: "Först och främst - Venhälsan ska inte läggas ner! Det är dock viktigt att poängtera att alla verksamheter stundtals diskuterar effektiviseringar och förändrade arbetssätt. Sådana diskussioner har en tendens att ibland leda till felaktiga slutsatser. Jag tycker att det är bra att förutsättningslösa diskussioner förs om förändrade arbetssätt men om Venhälsan ska försvinna krävs ett politiskt beslut. Det politiska beslutet är att Venhälsan under 2006 ska vara kvar."

Folkes sista budskap till mänskligheten?

Jag har tidigare spekulerat i om upphovsmanen bakom Folke-klisterlapparna på stan är på väg att lägga av. Helgens fynd tyder på att så kan vara fallet. I så fall kan det här vara Folkes sista budskap till mänskligheten: Samtidigt verkar andra ha gett sig in i leken:

Livlig EU-diskussion

Annica Tiger skrev ett inlägg på sin blogg om att Sverige är det land som betalar näst mest i EU-medlemsavgift i förhållande till bruttonationalinkomsten. Och det är säkert sant. Men det är också en sak man kan se lite olika på. Jag skrev en kommentar på hennes blogg, möjligen med lite hårda ord, varpå en ordväxling tog vid mellan mig, Annica och andra. Ja, jag vet att jag engagerar mig starkt - och visst, kanske lite väl starkt emellanåt. Men jag brinner verkligen för Europatanken och EU-samarbetet. Och jag tänder till snabbt när jag uppfattar att folk tar till populistiska och nationalistiska grepp när de diskuterar EU och det svenska EU-medlemskapet i termer av vad Sverige "vunnit" eller "förlorat". Enough said, egentligen. Jag hänvisar till Annica Tigers blogg och diskussionen i kommentarerna under. Synpunkter välkomnas, såväl där som här.

Snällare hivvirus?

Anders Löwdin gör mig uppmärksam på att Vetenskapsradion rapporterat att hivviruset börjar bli "snällare". Tyvärr visar det sig inte riktigt stämma. "Det är nämligen så", skriver Anders, "att man har kommit på att det inte är särskilt smart av ett virus om det är aggressivt farligt och dödande" eftersom ett svagare virus har lättare att sprida sig vidare om det inte dödar sin värd. Den "snällare" varianten av hivviruset har därför lättare att sprida sig vidare. Svenska Dagbladet skriver dock i dag att flertalet experter ställer sig frågande till uppgifterna om ett "snällare" hivvirus. - Det hot som dominerat vad gäller hivvirusens utveckling har hela tiden handlat om att viruset skulle bli mer aggressivt. Det har varit skräckscenariot, säger Jan-Olof Morfeldt, aidsläkare och chef för frivilligorganisationen Noaks Ark-Röda Korset. Den största svagheten med de nya uppgifterna är att det undersökta materialet inte är särskilt stort. Jämförelsen gäller enbart tolv virusexemplar från respektive tidsperiod. Det finns dessutom flera undersökningar som visar att förekomsten av virus som är resistenta mot befintliga läkemedel ökar hela tiden.

DN om DM

Fredrik Strage är en riktigt duktig musikjournalist. Han gillar också Depeche Mode, vilket tyder på god smak. I Dagens Nyheter i dag publiceras en intervju Strage gjort med DM:s låtskrivare Martin Gore. Den är jäkligt bra. Här kommer några godbitar: - På baksidan av skivomslaget [till den kommande plattan "Playing the angel"] kommer det förmodligen att stå "pain and suffering in various tempos". Det sägs ibland att alla våra låtar har samma tema. Det håller jag inte med om. Smärta och lidande är faktiskt två olika ämnen. (Martin Gore) I intervjun kommer det bland annat fram att Depeche Modes sångare Dave Gahan har skrivit tre av låtarna på den nya skivan, vilket fick mig att minnas ett uttalande från Gahan i en Okej-artikel någon gång i mitten av åttiotalet där han "hoppades få bidra med egna låtar i framtiden". "Playing the angel" är bandets elfte skiva (plus ett antal samlingar och liveskivor) och det här blir första gången Martin Gore tillåter Gahan att bidra med låtar till skivan. - Jag har ett vagt minne av att Dave gav mig en väldigt enkel demo när vi höll på med "Ultra". /.../ Den här gången kändes det uppenbart redan från början att Dave ville få med egna låtar. /.../ Han är en mycket lyckligare person nu när han fått bidra till låtskrivandet. (Martin Gore) Fredrik Strage skriver i artikeln att de tre låtar Gahan bidrar med - och då i synnerhet dansanta "Suffer well" och gothbluesiga "Nothing's impossible" - är chockerande bra, med tanke på Gahans sömniga soloalbum "Paper monsters". Själv gillar jag i och för sig låten "Dirty sticky floor" från den skivan; den har samma skitiga, rockiga stil som några av låtarna på "Ultra" och "Songs of faith and devotion". Jag har ännu bara hört låten "Precious" från den kommande skivan, men den är å andra sidan riktigt bra. Enligt Strage så är soundet på "Playing the angel" överraskande "svart, hårt och dramatiskt", och för första gången sedan åttiotalet använder Martin Gore gammeldags analogsyntar som förstärker retrokänslan. Coolt. Jag väntar med spänning...