Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    torsdag, augusti 31, 2006

    EU-debatten i Sverige

    FolkomröstningÅ ena sidan tycker jag att det är väldigt tråkigt att EU-frågor inte alls diskuteras i valrörelsen, eller för den delen knappt överhuvudtaget i den politiska debatten. Å andra sidan så ser man dagar som dessa affischer som den här intill. Med alla tänkbara teckenstorlekar, obegripliga syftningar, bristfälliga kommatering, vildavästernhantering av fetstil, kursivering och understrykning - och med ens påminns man om att detta illustrerar den intellektuella nivån på EU-diskussionen i Sverige. Och då är det kanske bäst att bara låta den passera i tystnad.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Borgerliga inspiratörer om guds betydelse

    Merkel och ReinfeldtNyligen rapporterade svenska medier om att Fredrik Reinfeldt avlagt en blixtvisit i Tyskland för att visa upp sig som en internationell statsman, genom att skaka hand med den kristdemokratiske förbundskanslern Angela Merkel. Dagens Nyheter rapporterade då att Fredrik Reinfeldt "var imponerad av Angela Merkel redan före besöket, och det höll i sig efteråt". Tidigare hade de två tydligen bara setts i "familjesammanhang", vad det nu betyder.

    En annan inspiratör för den svenska borgerligheten, Johan Norberg, skriver i dag att Angela Merkel nyligen uttryckt att den nya EU-konstitutionen borde ha en en tydlig koppling till kristendomen och gud, eftersom kristendomen spelade en avgörande roll för Europas tillblivelse. Detta tar dock Norberg avstånd ifrån:
    No, it wasn´t. At least not the Europe most Europeans today want. From the moment it got power in Rome, organised Christians persecuted people with other beliefs, burned the books on Greek philosophy, and they continued by throwing the Muslims out, persecuting the Jews, killing Christians of other convictions, burning hundreds of thousands of women alive for being "witches", torturing thousands in the name of the Inquisition and massacring millions in religious wars.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    onsdag, augusti 30, 2006

    Svenskt hiv-vaccin fungerar

    [UPPDATERAD] Ekot rapporterar att ett fungerande vaccin mot hiv och aids kan vara närmare än vad forskarna hittills har trott. De första resultaten av en svensk studie visar att 90 procent av 38 friska försökspersoner har, efter att fått injektioner med ofullständigt dna av ett hiv-virus, utvecklat ett immunförsvar mot hiv.

    Jag är själv en av dessa 38 personer. Det bör dock påpekas att resultatet inte innebär att det är säkert att vi som deltar i studien skulle klara av att bekämpa en riktig hiv-infektion, men det är ett första viktigt steg på vägen dit.

    Läs mer om studien här. En fylligare artikel om ovanstående nyhet finns här.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Sossarna styr föreningssverige!

    Konspirationsteoretikerna bakom Enpartistaten (läs: Timbro) har kommit fram till att arbetarrörelsen - eller snarare det socialdemokratiska partiet - kontrollerar föreningssverige. Jajemensan, så är det. Alltifrån scoutgrupper och knattefotbollslag till Aktiespararnas riksförbund och Frälsningsarmén är i själva verket socialdemokratiska kamporganisationer, kontrollerade från Sveavägen 68.

    Eller kanske inte.

    I en tokstollerapport har författarna kommit fram till att i många av landets största föreningars presidier (ordförande och vice ordföranden) återfinns "anmärkningsvärt många personer [som] är aktiva eller före detta politiker och ofta socialdemokrater". Redan i förordet slår rapporten dock undan benen för sig själv genom brasklappen "Det kan naturligtvis vara så att (gamla) politiker är mer föreningsaktiva och har egenskaper som är eftertraktade i föreningslivet".

    Ja, just det. Och föga överraskande är det också så i det privata näringslivet. Påfallande ofta återfinns tidigare politiskt aktiva i bolagsstyrelser, som informationsdirektörer och i olika rådgivande befattningar. Skälet till detta är naturligtvis att erfarenhet av politiskt beslutsfattande och ett gott kontaktnät inom politiken är värdefulla egenskaper såväl inom närings- som föreningslivet.

    Av det följer inte, mer än med en ytterst konspiratorisk logik, att de personer som rekryterats till ordförande- och styrelseposter skulle vara en del av en politisk maktapparat som agerar för att stärka sitt partis grepp över samhället. Slutsatserna i rapporten är därmed lika befängda som de antisemiter och homofober som påstår att kultur- och mediesverige är styrt av judar och bögar.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Reklam för tryckfriheten

    Reklam för tryckfrihetenWow! Aftonbladet tar till ett djärvt grepp i dag för att slå ett slag för tryckfriheten. Såväl i pappersupplagan som på webben är logotypen i sidhuvudet utbytt mot ordet Tryckfrihet.

    Flera av landets alla dagstidningar demonstrerar i dag på olika sätt sin oro över de inskräkningar i tryckfriheten som skett de senaste åren. Man gör nu gemensam sak i en demonstration i syfte att värna allas rätt till information. Kampanjen kommer att märkas i egna annonser (i stil med den här intill) och på andra sätt i tidningar över hela landet.

    Kloke Martin Jönsson skriver mer om detta i Svenska Dagbladet.

    Aftonbladet.se:s chefredaktör Kalle Jungkvist och Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin skriver i en gemensam krönika att "Tryck- och yttrandefriheten är något som vi ska vara stolta över. Varje tecken till begränsningar måste bekämpas."

    Jag kan bara instämma.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    tisdag, augusti 29, 2006

    Motståndet mot hushållsnära tjänster består

    Så sent som i juni spekulerade jag att det under sommaren skulle kunna komma ett utspel från den socialdemokratiska regeringen om skatteavdrag för hushållsnära tjänster, en moms- eller skattesänkning för tjänstesektorn, eller något annat initiativ för att stimulera efterfrågan på vit arbetskraft. Jag trodde att det i så fall kunde bli den sista droppen som stjälpte vågskålen och avgjorde valet. Med knappt tre veckor kvar till valet känns detta scenario allt mindre sannolikt, i synnerhet efter Göran Perssons synnerligen tydliga uttalanden i partiledarintervjun i SVT i söndags där han slog fast att "Människor ska allt städa efter sig själva".

    Samtidigt visar en ny Temo-undersökning (förvisso utförd på uppdrag av centerpartiet) att en majoritet av LO-förbundens medlemmar tycker det är ett bra förslag med subventionerade hushållstjänster. Och trots att flera av medlemsförbunden kan tänka sig göra det billigare för privatpersoner att köpa hjälp i hemmet, så har man på LO centralt inga planer på att mjuka upp sin inställning i denna fråga.

    Och fortfarande är det framförallt moraliska - för att inte säga moralistiska - argument som framförs från mina socialdemokratiska partivänner och LO-borgen. Föraktfullt talas det om "pigjobb". LO:s näringspolitiske talesman säger att "det är inte de jobb som vi vill att Sverige ska växa med". Och Persson tycker folk kan städa efter sig själva. Men uppenbarligen så tar vi ju hjälp av andra för att städa våra arbetsplatser, kemtvätta och stryka våra kläder, måla och renovera våra hus - och tusen andra exempel. Varför detta hårdnackade motstånd på den här punkten?

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Och nu blir det andra bullar...

    Samma nyhet, två olika tolkningar: EU-direktiv förbjuder hembakta bullar respektive EU förbjuder inte hembakt. I det ena fallet en EU-kritisk blogg som förlitar sig på en tolkning som en statsinspektör på Livsmedelsverkets tillsynsenhet gör av ett nytt EU-direktiv gällande kraven på hygien och spårbarhet, i det andra ett pressmeddelande från EU-kommissionär Margot Wallström som hänvisar till undantag.

    Mats Engström på Aftonbladets Europablogg uttrycker det bäst: "Att skylla dumheter på EU är tyvärr inget nytt. En gång var det surströmmingen som skulle förbjudas. Inte heller den gången fanns det något stöd i EU-reglerna."

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Medierna och etiken

    När jag tidigare bloggat om vikten av tryck- och yttrandefrihet (bland annat här, här och här) har läsare påpekat att medierna i hög grad själva är ansvariga för att det reses krav på ytterligare inskränkningar i mediernas frihet. Jörgen Lindell skrev till exempel att "det är bland annat kvällspressen som genom sina ständiga övertramp" bidragit till att de svenska riksdagsledamöternas syn på yttrande- och tryckfriheten är så beklämmande.

    Och visst har Jörgen och andra en poäng i detta. Mot den bakgrunden är boken Medietik under debatt, med statsvetarprofessor Olof Petersson som redaktör och med 25 av branschens företrädare som medskribenter, ytterst välkommen. Boken släpps i dag, och debatteras även på ett seminarium anordnat av SNS.

    För att uppmärksamma boken och dess viktiga tema skriver Olof Petersson i dag en debattartikel i Dagens Nyheter, där han slår ett slag för ett nytt regelverk för att granska etiken inom medierna. Och insikten om att mediernas självreglerande instanser är tandlösa är naturligtvis inte ny. Länge har det efterlysts en gemensam Medieombudsman - istället för dagens PO, Yrkesetiska nämnden, Granskningsnämnden med flera. "Går det inte att införa kan man åtminstone skapa en gemensam intagsfunktion för alla som har klagomål - och sedan hjälpta till att slussa dem rätt", skriver Petersson. Han är nog något på spåren.

    (Via Martin Jönsson.)

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    måndag, augusti 28, 2006

    Beklämmande syn på tryckfriheten

    I en krönika i Aftonbladet skriver Helle Klein att de svenska riksdagsledamöternas syn på yttrande- och tryckfriheten är beklämmande. Detta mot bakfgrund av den Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av Tidningsutgivarna (och som jag bloggat om här). Helle Klein hänvisar även till en nyhetsartikel som Aftonbladet ska ha publicerat på samma tema, men den kan jag inte hitta på nätet.

    Klein konstaterar att försvaret av den stolta svenska tryckfrihetstraditionen sitter löst i Riksdagen. ”Förmodligen har ledamöterna inte tänkt igenom vad deras svar skulle få för konsekvenser”, skriver hon. Hon citerar även en debattartikel i Sydsvenskan av Åke Wredén, tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda, som skriver att ”I den pågående Skandiarättegången skulle sådana begränsningar som de tillfrågade sade sig vara för ha inneburit mörkläggning och tystnad”.

    Det finns inte mycket att tillägga. Klein och Wredén argumenterar utmärkt, och jag har själv upprepade gånger skrivit vad jag tycker om de här frågorna.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Intervjuad i Östermalmsnytt

    Jag blev för en tid sedan uppringd av en journalist på Östermalmsnytt som hade uppmärksammat att min valplattform var lite annorlunda än många av mina partikamraters. Det resulterade i en intervju som nu finns att läsa i PDF-format (sidan 10).

    I ingressen sägs att jag är östermalmare, vilket dock inte stämmer - men Norrmalm (där jag bor) och Östermalm är samma valkrets. Jag tror också att journalisten fått mitt sista citat om bakfoten; det är inte "högre ort" som satt stopp för skyskrapebyggen i Stockholm, utan ett hårdnackat motstånd från konservativa krafter i bland annat Skönhetsrådet.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Persson vann på rutin

    I går gick det andra avsnittet av SVT:s direktsända intervjuprogram Utfrågningen, där denna gång Göran Persson frågades ut av Mats Knutson och Marianne Rundström. Målet med programserien sägs vara att "tydliggöra skillnaderna mellan de politiska alternativen", och det får man nog säga att Persson levererade.

    I mångt och mycket gick Göran Persson på rutin - det märktes. Passionen för det han talade om märktes mest när han fick göra små utvikningar om svampplockning och middagsbjudningar. Men samtidigt är det i hög grad rutin och regeringsduglighet Göran Persson och socialdemokratin går till val på. Just det som de borgerliga partierna och deras stödtrupper använder som argument för regeringsskifte - att socialdemokratin styrt Sverige länge - kan lika gärna ses som ett argument för att det svenska folket i val efter val visat att man föredrar s-styre framför alternativen, och tycker att socialdemokratisk politik i stort sett levererat det väljarna efterfrågat. "Jag tycker inte att jag har något att bevisa" sa Persson i telefonväkteriet som följde efter utfrågningen, och det ligger nog mycket i det.

    Utöver frågorna om svamp och middagar så hettade det endast till ett par gånger under intervjun i går, och då handlade det om påståendet att en stor del av svenska folket är beroende av bidrag för sin försörjning. Persson satte då tydligt ned foten och betonade att såväl sjukförsäkringen som arbetslöshetsföräkringen är just försäkringar - inte bidrag, och är något man har rätt till om man skulle drabbas av sjukdom eller arbetslöshet.

    Ett stort stilpoäng fick också Persson för sitt väldigt snygga hanterande av en publikfråga från en ung blind tjej som ifrågasatte det rimliga i att hon bara gavs tillgång till ledsagning sex timmar i veckan. Persson medgav utan omsvep att det lät på tok för lite och lovade i princip på stående fot att se över hur detta skulle kunna utökas. Han tog också tillfället i akt att fråga tjejen själv hur många timmars rätt till ledsagning hon tyckte var rimligt.

    En del frågor som togs upp i programmet var dock av det lite knepigare slaget, och där tyckte jag att Göran Persson skötte sig sisådär. En fråga handlade om det nyligen framlagda s-förslaget att nyanlända asylsökande som har fått permanent uppehållstillstånd ska skriva under ett personligt etableringskontrakt där rättigheter och skyldigheter slås fast - och deltar man inte svenskundervisning eller tar en praktikplats blir man av med etableringsstödet. Personligen tycker jag att förslaget verkar rimligt, men jag är lite förvånad över tajmingen. Intrycket blir att socialdemokraterna i valrörelsens elfte timme visar att man minsan kan ställa tuffa krav på invandrare. Persson fick också den något överraskande frågan om vad han tyckte om sin partikamrat Jan Emanuel Johanssons förslag om obligatorisk hiv-test av alla asylsökande. Här dröjde Persson länge med svaret, men sa till slut att "jag förstår honom" och att han inte sa nej till förslaget. Själv tycker jag att det skickar väldigt märkliga signaler att peka ut just asylsökande som potentiella smittspridare. Självklart bör alla nyanlända till Sverige erbjudas ordentliga hälsoundersökningar - men om vi verkligen är oroade över hiv-spridning så bör naturligtvis hiv-test vara obligatoriskt för alla.

    Mitt sammanlagda intryck av utfrågningen är trots allt att Persson skötte sig väl, inte minst genom sin stora rutin och erfarenhet. Och hade någon innan programmet intrycket av att han var trött och oengagerad, så bör de ha kommit på andra tankar. Persson visade tydligt att han går till val för förnyanat mandat för socialdemokratisk politik, i åtminstone fyra år till.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    söndag, augusti 27, 2006

    Kryssa Morian!

    Jag heter Jonas Morian och jag kandiderar för socialdemokraterna till Stockholms kommunfullmäktige. Jag står dock långt ned på listan för valkrets Norrmalm-Östermalm, och behöver ditt kryss för att kunna driva på för ett bättre Stockholm för alla.

    Jag vill göra Stockholm till en världsstad; en huvudstad som växer och är öppen för alla. Därför vill jag se satsningar på jobb, bostadsbyggande, tillgänglighet och turistvänlighet. I min vision av Stockholm finns goda åtgärdsprogram för människor som riskerar att hamna i bostadslöshet och social utslagning. Men viktigast är att det ska finnas bostäder för alla plånböcker, behov och smakriktningar. Det saknas knappast ytor att bygga på – många befintliga bostadsområden kan förtätas. Men vi kan också bygga betydligt mer på höjden än vi gjort hittills.

    Här följer några av de frågor jag går till val på i höst. För mer information, läs en PDF-version av mitt valmanifest.

    1. Bygg skyskrapor i Stockholm! I Norrmalm och Östermalm finns gott om ställen som skulle kunna bebyggas med höghus för såväl kontor som boende.

    2. Bättre förutsättningar för jobb i Stockholm! Genom att satsa på infrastruktur för moderna och smidiga transporter, IT och telefoni gör vi staden mer attraktiv för boende, besökare och investerare. Jag vill ha ett fritt, trådlöst bredbandsnät till alla i city och i stadens miljonprogramsområden. Men vi behöver också fler händer inom skola, vård och omsorg.

    3. Gör Stockholm till en bättre turiststad! I många andra europeiska huvudstäder finns gatu- och informationsskyltar skrivna på flera olika språk. Jag vill satsa på strategisk skyltning runt om i stan på förslagsvis engelska.

    4. Lys upp Stockholm! I många europeiska städer får bofasta och turister njuta av ett fantastiskt skådespel när mörkret faller och välgenomtänkt belysning skapar en helt ny bild av husen. Så borde vi ha det i vår stad också.

    5. En stad för stockholmarna! Utveckla fler promenadstråk och uteserveringar i stan. Och förverkliga den då unge okände arkitekten Raoul Wallenbergs förslag från 1935 om att bygga en badplats vid Riddarholmen.

    Detta var några av de punkter jag vill verka för inom Stockholmspolitiken. Läs mer här, och läs gärna också min blogg för att ta del av fler idéer för Stockholm. Tidigare inlägg om mina visioner för Stockholm finns bland annat här, här, här och här.

    Du är alltid välkommen att kontakta mig för att ställa frågor och ge synpunkter på de frågor jag driver. Det sker lättast genom att mejla mig på promemorian@gmail.com.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    lördag, augusti 26, 2006

    Jag har en banner

    Fram till valdagen så kommer jag ha en banner här på bloggen, uppe till höger. Den är skapad av en kompis till Marta Axners (min vikarie här på bloggen) syster. Vill du ha en egen banner så klicka bara på min så kommer det en sida med instruktioner. Det finns några andra varianter utan svordomar, om man nu föredrar det.

    Guidad busstur med obekväma sanningar

    I går eftermiddag åkte jag med på en surrealistisk guidad busstur genom Stockholm. Det var tidningen Arena som tagit initiativ till Royal Arena Tours – en rundtur där man på engelska berättade om Stockholms och Sveriges något mörkare historia, med tvångssteriliseringar av handikappade, romer och andra icke-önskvärda människotyper, stulna mumier och skelett som vi ställt ut på museum och påståenden om vansinniga våldsdåd utförda av Karl XII mot slumpvis utvalda svenska byar.

    Vi var inte många på premiärturen; två-tre turister och några inbjudna medierepresentanter och andra gäster – däribland en kvinna som sade sig vara auktoriserad guide och som var mycket upprörd över att Royal Arena Tours sagt sig erbjuda ”ett alternativ till den ofta slätstrukna sverigeinformation som förmedlas av dagens aktörer”. De stackars deltagande turisterna kan, trots att informationsfoldern utlovade en rundtur av Stockholm ”in a way no other tour operator does”, knappast ha anat vad som väntade dem. Under den c:a 50 minuter långa bussfärden berättade vår guide Mikael om Karl XII:s ”byrensningar”, den CIA-arrangerade avvisningen av två terrormisstänkta egypter till fängsling och tortyr, kungafamiljens nazianstrukna historia och många andra bisarra historier som vanligen inte presenteras för utländska gäster. Just detta var dock Arenas hela idé med bussturen; att dra fram obekväma sanningar vi inte gärna pratar om. ”Arena har aldrig tvekat att ifrågasätta etablerade sanningar. Vi tänker köra bussen trots arga protester och motreaktioner”, säger tidningens chefredaktör Per Wirtén i ett pressmeddelande.

    Utifrån ett turistperspektiv hade dock rundturen en del brister, som guidens stundtals svårbegripliga engelska uttal och okunskap om en del relevant fakta. Vid ett tillfälle hoppade exempelvis den arga damen in och upplyste om att Nobelfesterna arrangerats på Stockholms stadshus sedan 1923.

    Sedan var givetvis många av de generande historier som berättades under resan tydligt politiskt färgade – för att inte säga vinklade. Men det var onekligen en minnesvärd och fascinerande upplevelse, i synnerhet om man kopplade på ironin och hoppades att inte alltför många turister skulle få sitt positiva intryck av Stockholm och Sverige helt förstört.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    fredag, augusti 25, 2006

    Ledare, analyser och rent skitsnack

    Kloke Jesper Bengtsson uppmärksammar en krönika av Hans Månsson i Pressens Tidning (förefaller inte ligga på nätet) om den allt otydligare rågången mellan ledare, rent opinionsmaterial, och så kallade "analyser" och "kommentarer". Detta är något jag bloggat om tidigare och som Bengtsson skrivit om i sin bok Mäktiga medier – mager demokrati för några år sedan.

    I krönikan skriver Månsson att gränsen mellan de ovan nämnda formerna av opinionsmaterial i dag är nästan omöjlig att dra. Journalister som vill vara opartiska skriver regelbundet åsiktstexter samtidigt som ledarsidorna blir mer öppna och mindre förutsägbara. Detta är onekligen något som påverkar människors intryck av journalistiken. Sannolikt stärker det inte dess trovärdighet.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Globaliseringen i valrörelsen

    När de borgerliga presenterade sitt gemensamma valmanifest häromdagen så var det ganska tydligt att de fyra olika partiledarna talade om de områden som låg dem själva varmt om hjärtat och som de antagligen slagits hårt för i förhandlingar. Mot den bakgrunden var det knappast förvånande att Lars Leijonborg tog till orda för att säga att globaliseringsråd borde tillsättas för att ta i tu med de stora framtidsutmaningar som Sverige sades stå inför. Leijonborg nämnde att globaliseringens tuffare konkurrens innebär att risken för jobbflykt ökar, att den den demografiska utvecklingen innebär allt fler som behöver vård och omsorg, och en allt mindre andel av befolkningen i arbetsför ålder.

    Detta är saker som folkpartiledaren skrivit om tidigare i sin bok Global utmaing. Hans tes är att Sverige, för att hantera globaliseringens och demografins utmaningar, måste förbättra integrationen och öka möjligheterna till rörlighet över gränserna. Av arbetskraft, vill säga. Det är i egenskap av arbetskraft och skattebetalare utlänningar kan ha att bidra något till att göra Sverige till ett bättre land, förefaller Leijonborg mena.

    Och tyvärr är han i gott sällskap. Vi minns alla de pinsamma försöken från bland annat folkpartiet och socialdemokraterna att införa ”övergångsregler” för att förhindra de nya EU-medborgarna att röra sig fritt och ta arbete i hela EU – på samma villkor som vi. Då betraktades nya européer som ett hot – sociala turister – som hotade att ta jobben från svenska arbetare, samtidigt som de förmodligen kom hit för att snylta på det generösa svenska bidragssystemet.

    När Göran Persson gästade den kommunekonomiska mässan Kommek i Malmö häromdagen lät det annorlunda. Han öppnade då för en ökad arbetskraftsinvandring under nästa mandatperiod. ”Vill vi behålla den goda konjunkturen måste vi ta arbetskraft från andra länder”, sa Persson då, och tillade att vi närmar oss en punkt då arbetskraftsinvandring kommer att vara mycket aktuellt.

    Just nu arbetar en statlig utredning med frågan om arbetskraftsinvandring. Utredningen som leds av tidigare vice statsministern Lena Hjelm Wallén ska presentera sina resultat senare i höst - efter valet.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    torsdag, augusti 24, 2006

    Utan en tråd i Stockholm

    Nu vill även moderaterna göra hela Stockholm till ett trådlöst nätverk där människor kan surfa gratis. Det framgår av dagens moderata valmanifest, och omskrivs i Svenska Dagbladet. Välkommen in i matchen, hälsar jag. Kom bara ihåg var ni läste det först!

    Detta inlågg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Villaägare mot afrikaner

    Via Kalle Larssons blogg så ser jag att inte bara den utomparlamentariska vänstern gjorde bort sig i samband med demonstrationen mot fastighetsskatten häromdagen. En styrelseledamot i Villaägarnas riksförbunds Stockholmsdistrikt lyckades tydligen kläcka ur sig några riktiga grodor - vilka dessutom fastnade på en bandinspelning! Det är nog inte så kul att vara pr-nisse på Villaägarna just nu...

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Snaran dras åt ytterligare

    [UPPDATERAD] Ska man stå upp för yttrandefriheten så måste man vara beredd att försvara även det man inte gillar. Detta gäller i högsta grad våra folkvalda, som borde vara dem ställer sig på barrikaderna för att försvara vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. I stället visar en ny Sifo-undersökning som Tidningsutgivarna låtit göra att många av riksdagens ledamöter kan tänka sig att göra ytterligare inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten.

    Undersökningen har gjorts under sommaren och 175 av riksdagens ledamöter har svarat. Undersökningen visar bland annat:

    * 89 % av de tillfrågade ledamöterna tycker att enskilda polisers meddelarfrihet ska begränsas
    * 74 % tycker att det bör införas en lag som begränsar medias möjlighet att bevaka kända personer
    * 68 % tycker att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål ska höjas kraftigt
    * 72 % vill införa regler om ekonomiskt förtal så att företag och organisationer skall kunna kräva medierna på skadestånd
    * 84 % tycker att det är bra att media inte kommer åt pass- och körkortsbilder

    Det är lätt att instämma med Tidningsutgivarna när det konstaterar att det är skrämmande att så många av riksdagens ledamöter inte verkar förstå hur viktig tryck- och yttrandefriheten är för det öppna demokratiska samhället. Problemet tycks vara att de inte ser helheten, utan accepterar små ingrepp och begränsningar här och där som sammantaget innebär ett undergrävande av tryck- och yttrandefriheten - och därmed demokratin.

    Ta del av undersökningen här och här. (Via Dagens Media.)

    Researcher påpekar, apropå en gerillareklamkampanj som förefaller vara s-märkt, att det är intressant "att samma politiker som vanligen vill begränsa reklamens intrång i privatlivet gärna använder samma metoder för att få ut sitt budskap", och tillägger att de politiker "som anser att reklamen i kommersiella sammanhang påverkar människors valmöjligheter, och styr människor till att göra saker de inte vill anser nu att samma metoder är de som bäst verkar för demokratin".

    * * *

    Missa inte Martin Jönssons tänkvärda artikel i SvD om detta.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Ära dem som äras bör

    Pang! sa det i besöksstatistiken i går. Jag kikade varifrån trafiken kom och fann den smått osannolika källan Säkerhet & Sekretess. Det visade sig att man på nätet publicerat en artikel om att jag på Flickr laddat upp bilder som "raljera[r] mot folkpartistiska idéer som ligger nära det socialdemokraterna själva redan gjort". Då vill jag för ordningens skull bara förtydliga att de bilder som avses dels är sådana jag bloggat om här - där det torde framgå att jag definitivt inte är upphovsmannen bakom dem, och dels den jag använde för att illustrera detta inlägg. Inte heller i det fallet är det jag som skapat bilden, utan några anonyma konstnärer (?) i nätverket (?) reklamsabotage - vars värderingar och arbetsmetoder jag för tydlighetens skull inte sympatiserar med. Däremot kan jag tycka att en hel del av deras "verk" är fyndiga.

    Andra bloggar om: , , .

    onsdag, augusti 23, 2006

    No beers for queers?

    Jag har tidigare skrivit om att gayklubben på Patricia i Stockholm tvingats förbjuda personal och gäster att ta av sig på överkroppen, efter påtryckningar från Stockholms stads socialförvaltnings tillståndsmyndighet. Detta då naken överkropp anses vara störande av ordningen.

    I ett brev till Patricia säger tillståndsmyndigheten att "ordningsbegreppet finns sparsamt definierat i alkohollagen". Man citerar Alkoholinspektionens tolkning från 2001 där det talas om "normbildande effekter" och förebyggande av "olägenheter". Stockholms tillståndsmyndighet tolkar detta som att normbildningen inte bara gäller förtäring av alkohol och bara ska omfattas av de som befinner sig i samma festlokal, utan att tillsyn måste "bedrivas utifrån allmänhetens acceptans". Någon "individuell hänsyn till särskild målgrupp" ska inte ges.

    Detta var i sig så bisarrt att man baxnar.

    Men tillståndsenheten vidhåller på allvar att alkohollagen är svårtolkad när det gäller klubbar med fetisch-, lack- eller lädertema. Därför ska nu Stockholms stad utreda om ideella föreningar som ordnar den här typen av fester ska få servera alkohol. Enligt Radio Stockholm så är det den politiska röd-gröna majoriteten i stadshuset som kommit med initiativet. Även moderaterna och folkpartiet vill utreda frågan, dock inte - fascinerande nog - kristdemokraterna.

    Tillståndsenheten tycker alltså att det är tveksamt om killar och tjejer i lack- och läderutstyrslar omfattas av "allmänhetens acceptans" och därför är betrodda att servera alkohol på sina fester. Sjukt!

    Och ja, rubriken på detta inlägg anspelar förstås på Johan Hiltons bok.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Lågt förtroende för journalistiken

    Tidningen Journalisten har gjort en enkätundersökning bland riksdagsledamöterna där de bland annat uppmanats ranka vilka de anser vara Sveriges tre främsta politiska reportrar. 44 procent uppgav Rapports K-G Bergström, 35 procent hans kollega Mats Knutson och 16 procent Aftonbladets Lena Mellin.

    Politikerna i undersökningen uppger sig ha störst förtroende för TT (75 procent av alla som deltog svarade ja på frågan om deras förtroende för denna redaktions politiska rapportering/bevakning var stort) av de stora nyhetsförmedlarna i landet. Ekot hamnar på andra plats (57 procent) och Riksdag & Departement på tredje (55 procent) när riksdagsledamöterna. Längst ner på listan hamnar inte oväntat kvällstidningarna (3 procent för Aftonbladet och 1 procent för Expressen).

    En majoritet (65 procent) av de riksdagsledamöter som svarade på Journalistens enkät anser att medierna har stor betydelse för utgången av årets val. 33 procent trode att så delvis var fallet. Hela 41 procent ansåg att det bedrivs opinion på nyhetsplats i medierna (57 procent höll delvis med om det). Däremot var det "bara" 32 procent (respektive 59 procent som delvis instämde) att det går att se en politisk tendens i rapporteringen. Här var det stor skillnad mellan de politiska blocken: av de borgerliga politikerna tyckte 31 procent (och 67 delvis) att det bedrivs opinion på nyhetsplats i medierna - jämfört med 55 respektive 44 procent av riksdagsledamöter på vänsterkanten. Ännu större var skillnaden mellan dem som svarade på frågan om märkbar politisk tendens: detta instämde bara 17 procent av de borgerliga i (och hela 73 procent höll delvis med), medan 54 respektive 40 procent av ledamöterna till vänster menade att man kunde se sådana tendenser.

    Journalistens undersökning stämmer definitivt till eftertanke. Nu handlar det så klart bara om ledamöternas subjektiva uppfattningar, men att så många medier inte åtnjuter riksdagsledaöternas förtroende när det gäller politisk rapportering är ganska allvarligt. Det får rimligen konsekvenser för hur våra folkvalda väljer att kommunicera med journalister. Och det finns nog även anledning att misstänka att misstroendet är ömsesidigt (inte minst efter att denna undersökning publicerats). Det vore onekligen intressant att se en motsvarande undersökning bland mediekonsumenter och väljare.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    tisdag, augusti 22, 2006

    Ohederligt, Johan Staël von Holstein!

    I sin kolumn i Metro den 22 augusti skriver Johan Staël von Holstein (JSvH) en av sina vanliga drapor om hur hemsk socialdemokratin är. Den här gången går han dock ett steg till och drar fram "citat" från olika socialdemokrater i syfte att stärka hans sak. Ett av dessa citat tillskrivs mig:
    "Socialdemokratisk företagarpolitik kan sammanfattas som att vi inte ser något egenvärde i att det startas fler företag." (Citat från Jonas Morian, ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen den 17 maj 2006.)

    Jag är mycket riktigt ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen, som för övrigt är fristående från det socialdemokratiska partiet. Någon källa till citatet framgår inte av JSvH:s kolumn, men det ligger nära till hands att tro att det är hämtat från min blogg. Något inlägg med ett sådant citat återfinns dock inte det datum JSvH uppgett. Några dagar tidigare däremot, den 10 maj, skrev jag ett inlägg om en annan av JSvH:s kolumner. I en efterföljande diskussion om vad jag skrivit, formulerade jag mig den 17 maj så här:
    "/.../ jag tror att socialdemokratisk företagarpolitik kan sammanfattas som att vi inte ser något egenvärde i att det startas fler företag. Däremot bör det vara rimligt lätt att göra det, för dem som önskar, och det ska finnas goda förutsättningar för dessa företag att växa."

    JSvH:s "citat" är sålunda ryckt ur sitt sammanhang och ofullständigt. Men framförallt är det ohederligt. Genom den bristfälliga återgivningen av vad jag egentligen skrev ges intrycket att jag (och indirekt socialdemokratin) skulle vara motståndare till att det startas företag i Sverige, vilket självklart inte är fallet - och som också framgår när man läser hela citatet.

    Jag har kontaktat Metro om detta och förhoppningsvis kommer någon form av klargörande publiceras. Jag inser dock självklart att en rättelse eller ett tillrättaläggande i tidningen knappast kommer att förändra någonting. Det är väldigt många som läser Metro och dess kolumnister; betydligt färre läser rättelser. Det som en gång är publicerat lever kvar och publicitetsskadan är därmed redan skedd. Ändå hoppas jag att Johan Staël von Holsteins ord inte ska få stå oemotsagda. Det är förstås hans fulla rätt ösa sitt förakt över de människor som i god demokratisk ordning röstat fram den socialdemokratiska regeringen och påstå att vi inte vet vårt eget bästa och är hjärntvättade. Men en hederligare och mer sansad diskussion om tillståndet i Sverige och den svenska företagarpolitiken vore onekligen välkommen.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    måndag, augusti 21, 2006

    Bisarra möten på McDonald's

    Missa inte min kompis Lauras berättelse om ett synnerligen bisarrt möte med en snubbe på McDonald's. Folk är inte så dumma som man kan tro - de är fan dummare!

    S gör ett bra jobb på webben

    Apropå det jag skrev i går om partiernas webbsatsningar så är jag intervjuad i tidningen Aktuellt i Politiken på ungefär samma tema.

    I intervjun konstaterar jag bland annat att ett misstag som många organisationer och företag gör är att bygga webbplatser som motsvarar den egna orgaisationsstrukturen. Detta blir obegripligt och hopplöst att hitta i för en utomstående. Jag betonar också vikten av att en politisk webbsajt uppmanar till aktivitet, och inte bara säger ”här får du information”. Det vill säga inte bara ”push” utan även ”pull”. Att man ger människor möjlighet att bli delaktiga.

    Dessutom ger jag socialdemokraterna cred för att man så tydligt länkar till sina gräsrotsbloggare. Jag liknar dessa vid barfota opinionsbildare som för ut socialdemokratin till folk som aldrig skulle gå in på partiets officiella hemsida. Det kan jämföras med att prata med sina arbetskamrater på jobbet eller föräldrarna i fotbollsföreningen. Där har vi fördel av att vara så många som vi är i socialdemokraterna.

    Läs mer på AiP.nu.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Svårt att påverka politiken

    TV4 presenterar i dag en undersökning som visar att åtta av tio svenskar inte tycker att de kan påverka politikerna i riksdagen. De flesta tycker inte heller att de kan påverka politikerna i sin kommun. Och detta trots att 79 procent av de tillfrågade uppger att de är intresserade av samhällsfrågor.

    Och tyvärr har de nog rätt; det är väldigt svårt för en vanlig medborgare att påverka riksdags- och fullmäktigeledamöter. Skälet till det är att våra folkvalda saknar ett personligt ansvar gentemot sina väljare. Som riksdags- och fullmäktigeledamot så är man i första hand en del av sin partigrupp. Tillhör man dessutom det styrande partiet (eller ett parti som styr i koalition med andra) så viner partipiskan synnerligen hårt. Därmed blir utrymmet för den enskilde ledamoten att låta sig ta intryck och påverkas av väljarna i den egna valkretsen eller andra ytterst begränsat.

    Det personvalssystem vi efter mycket vånda infört i Sverige har inte förändrat detta. Som bäst har det gett vissa ledamöter ett ökat medialt genomslag och i någon mening stärkt deras opinionsbildande roll, men det har knappast påverkat deras möjligheter att driva de hjärtefrågor de gått till val på i sina respektive församlingar. Jo, självklart kan de lägga motioner om vad de vill - men dessa blir som regel alltid avslagna och fyller därför ingen större betydelse.

    Jag har ingen färdig lösning på detta - som jag menar är - demokratiproblem. Det verkar rimligt att ge de enskilda folkvalda ett större eget ansvar och makt. Det verkar också rimligt att riksdagen som instution och folkets valda ombud ges ökad makt. Man kan också tänka sig att de folkvalda slutar slösa tid på meningslöst motionerande och i stället fokuserar på sin huvuduppgift: lagstifta, kontrollera regeringen och besluta om budgeten.

    Fler idéer om detta välkomnas!

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    söndag, augusti 20, 2006

    Bristfällig research av Poirier Martinsson

    [UPPDATERAD] På ledarplats i Svenska Dagbladet i dag skriver Roland Poirier Martinsson (som även bloggar) att de svenska partierna inte utnyttjar nätet i valrörelsen; "en välskött hemsida skulle kunna göra intryck långt in i valmanskåren och dess effekter sprida sig som ringar på vattnet till press och eter".

    "Bortsett från att vara en plattform för gräsrötter kan internet tjäna som ett viktigt verktyg för de politiska partierna", skriver Poirier Martinsson, som tycker att det är obegripligt att inte någon utnyttjat den möjligheten.

    Själv undrar jag hur noga han hängt med utvecklingen.

    Sedan flera månader tillbaks har socialdemokraterna en ny webbplats, specialbyggd för just valrörelsen. Här är det budskap som står i centrum, inte partiledaren eller partiorganisationen. Tydligt på sidan finns specialavdelningar för skolelever och journalister, information om hur man röstar, en funktion för att snabbt räkna ut hur den borgerliga alliansens föreslagna förändringar av sjuklönen, arbetslöshetsförsäkringen och höjda egenavgifter till a-kassan slår mot en, möjlighet att chatta med Ylva Johansson om partiets valmanifest, ett fiffigt system som presenterar lokalt anpassad information om man knappar in sitt postnummer, och mängder med andra smarta funktioner. Självklart finns också länkar till bloggande sossar, möjlighet att anmäla sig som valarbetare, prenumerera på information via mejl eller sms, arrangera möten och många andra sätt att aktivera sig.

    Även på moderaternas ganska nya sajt puffar man för att få sina besökare att engagera sig i valrörelsen. Här är fokuset på partiledaren något större än hos socialdemokraterna: Fredrik Reinfeldt är på bild fyra gånger på sidan. Men i likhet med s-sajten så finns här mängder med webbaserade kampanjaktiviteter. Moderaterna har också jobbat smart med viral marknadsföring av sina reklamfilmer - inte minst Mahogny-Mats.

    Ytterligare ett exempel på ett parti som satsar på nätet är centerpartiet. Uppenbarligen har en del av de pengar man drog in på försäljningen av sina dagstidningar gått till webbkonsulter och hemsidesnickrare. Resultatet är ambitiöst och snyggt. Också här står partiledaren i centrum; fyra bilder på Maud Olofsson - varav en som tecknad god fé (vilket i sig är en länk till ett absurt webbspel där man i en sagovärld ska rida runt och göra det lättare att starta och driva företag). Här finns också en mängd information, möjligheten att prenumerera på nyhetsbrev, lyssna på partiets vallåt och en en hel annat. De interaktiva inslagen är dock inte lika framträdande här som hos socialdemokraterna och moderaterna.

    Detta var nu bara tre exempel, och hos de andra partierna finns - i olika grad - liknande funktioner. Mitt slutintryck blir alltså att Roland Poirier Martinsson gjort en synnerligen bristfällig research.

    * * *

    På sin egen blogg kommenterar Poirier Martinsson mitt inlägg ovan. Han skriver:
    Mitt svar ar att om jag, aktiv opinionsbildare och flitigt ute pa natet just for att soka politisk information, inte snubblat pa de hemsidor Morian namner, direkt eller via andra hemsidor, da ar det mojligen inte mig det ar fel pa. Research ar inte vad som ska kravas av mottagare om opinionsbildning ar effektiv.

    Och visst har han en poäng i det sista; det ska inte behöva krävas research av en mottagare av opinionsbildning för att denna ska vara effektiv. Men är man en "aktiv opinionsbildare" som är flitigt ute på nätet just för att söka politisk information så verkar det besynnerligt att man inte "snubblat" på vare sig socialdemokraternas, moderaternas eller centerpartiets webbplatser...

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    fredag, augusti 18, 2006

    Ny moderat flip-flop

    flip-flop

    nya moderaternaAtt moderaterna flipfloppat på en rad frågor är inget nytt. Nyligen handlade det om ränteavdragen, och i Stockholm verkar det nu gälla kulturfestivalen. Häromdagen rapporterades det att Stockholms nya kulturfestival hänger på en skör tråd om det blir borgerlig majoritet i stadshuset efter valet. Moderaternas talesperson för kulturfrågor på Stockholmsnivå (tillika ledamot av stadens kulturnämnd) sa att kommunen inte "ska lägga resurser på den här typen av arrangemang". I dag säger dock det moderata oppositionsborgarrådet Mikael Söderlund i SvD (ännu ej på nätet) att hans parti visst vill se en fortsättning på festivalen.

    Det måste onekligen kännas betryggande för väljarna med så raka och tydliga besked.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Korrupta test

    På flera liberala tidningars ledarsidor kan man i dag läsa om valsajten Riksdagsval.se, som nås via Aftonbladet. Det finns ett flertal liknande satsningar, inte sällan på mediesajter, där man som väljare genom att besvara ett antal frågor kan få hjälp med att identifiera vilket parti som ligger närmast ens egna värderingar.

    Riksdagsval.se går ett steg längre och låter användarna jämföra sina åsikter med riksdagskandidater från hela landet. När man svarat på 25 frågor får man en lista på de kandidater som svarat mest likt en själv i sitt eller i alla län i Sverige.

    Vad som inte sägs är att riksdagskandidaterna måste betala 3 195 kr för att få finnas med i preferenstestet.

    I ledarartiklarna ifrågasätts det rimliga i detta. Man ställer frågan hur det skulle uppfattas om motsvarande upplägg hade erbjudits partierna; om en sajt eller tidning skulle ta betalt för att ett parti överhuvudtaget ska få finnas med i testet. Visserligen framgår det, efter att man klickat sig runt ett tag på sidan, att man som osäker väljare bara kan söka "på de kandidater som är medlemmar på Riksdagsval.se". Att dessa medlemmar måste betala för att kunna bli listade framgår dock inte alls särskilt tydligt.

    Journalistförbundets regler mot textreklam säger bland annat att för att värna mediernas trovärdighet och integritet, krävs det att medierna står fria och är självständiga i sin rapportering. Medieföretag ska därför inte ge allmänheten "anledning att misstänka att utomstående otillbörligt kan påverka innehållet i, eller utöva inflytande över, det som publiceras". Man ska också se till att "ingen sammanblandning kan ske av redaktionellt material och reklambudskap". Detta torde också vara tillämpbart i detta fall.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    torsdag, augusti 17, 2006

    No bull...

    Läser i Dagens Media att läskedrycksföretaget Red Bull anser att den konkurrerande energidrycken X.Ray genom en snarlik förpackning snyltar på Red Bulls renommé. Red Bull har därför lämnat in en stämningsansökan mot Piwa Food, som marknadsför X.Ray i Sverige.

    Liksom Red Bulls burk går X.Rays förpackning i blått och silver. Från Red Bulls sida hävdar man att färgkombinationen är starkt förknippad med varumärket Red Bull och att X.Rays burkar därför lätt kan förväxlas med Red Bulls.

    Döm själva:
    Originalet: Red BullKopian: X.Ray

    Andra bloggar om: , , .

    Mer film i Stockholm

    [UPPDATERAD] Svenska Dagbladet rapporterar att politiska representanter för kommunerna i Stockholms län i morgon samlas för att ta del av ett förslag på ett regionalt filmcentrum i Stockholm och Mälardalen, som har formulerats av bland andra Film Stockholm, Svenska filminstitutet, politiker och representanter för filmbranschen. Förhoppningen är att det nya filmcentrumet både ska locka hit filmprojekt och underlätta för unga förmågor.
    - I dag är Stockholm en vit fläck på filmkartan och på det här sättet vill vi ta hit filmen. Det är många som säger att det är svårt att filma här och i stället tvingas de till andra platser i landet, som Trollhättan. Vill man göra sin film i Stockholm ska man kunna det, säger kulturborgarrådet Roger Mogert (s) som är en av de delaktiga i projektet.

    I andra delar av landet har filmsatsningar gett ringar på vattnet, inte minst i fråga om turisttillströmning och skatteintäkter. I Skaraborg reser människor i Jan Guillous fiktiva romankaraktär Arns "fotspår" och till Ystad vallfärdar inte minst tyskar som vill se hur det ser ut i kommisarie Wallanders hembygd. Och då är inte ens filmerna om Wallander inspelade i Ystad...

    [Edit: En uppmärksam och indignerad skånsk läsare har hört av sig och påpekat att Wallanderfilmerna visst är inspelade i Ystad. Sorry, my bad...]

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Madonna i tyskt fängelse

    Vi slår oss ofta för bröstet i västvärlden över vår religiösa tolerans och yttrandefrihet. Samtidigt finns det gott om exempel på att vi inte är så mycket bättre här än på andra håll i världen. I Tyskland hotas till exempel artisten Madonna fängelse, då kristna organisationer reagerat kraftigt på ett inslag i scenshowen under hennes konsert i veckan i Düsseldorf där Madonna hänger "uppspikad" på ett kors med en törnekrona. Den katolska kyrkan i Tyskland har kallat showen ett "vanhelgande av korset", och nu ska åklagare granska om hon kan komma att ställas inför rätta för detta.

    Källa: Aftonbladet/The Independent.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Vem hånar vem?

    Stackars Victoria...Att "nyheter" kan rapporteras på olika sätt är ju bekant. När kronprinsessan Victoria hoppar av som invigare av en bomässa, och arrangörerna då i stället anlitar en humorgrupp - mest kända för att parodiera kungafamiljen - så väljer Expressen i dag att beskriva detta som att "Victoria hånas av s-pamp". Logik? Jo, läser man hela artikeln så framgår det att Stockholms finansborgarråd Annika Billström ska medverka vid invigningen. Expressen hänvisar till att de fått "uppgift" om att humorgruppen i fråga först stå på scen som kungafamiljen, och när de sedan ska klippa bandet och inviga utställningen lyckas de inte. De ska då vända sig mot publiken, och Annika Billström komma som räddare.

    Hur i helvete får Expressen det till att en "s-pamp" (jag antar att det är Billström som avses*) hånar Victoria?

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    * Hur kommer det sig föresten att ordet "pamp" enbart används när det refereras till politiker, fackliga företrädare och chefer inom socialdemokratin och arbetarrörelsen? När läste någon senast begreppet användas för att beskriva en vd inom näringslivet, ett borgerligt kommunalråd eller rikspolitiker?

    onsdag, augusti 16, 2006

    Sexistisk exploatering

    TidningsomslagBilden härintill är tagen på 7-Eleven, och visar tre magasinomslag. Det är dels hälsonmagsinet Men's Health och dels livsstilstidingen Gay Times samt modemagasinet Attitude (de två senare främst riktade mot manliga homosexuella).

    Det som förenar dem, och vilket fick mig att ta bilden, är förstås deras snarlika omslag. Var det någon som sa att bara tjejer utsätts för sexistisk exploatering i medierna och pådyvlas svåruppnåeliga skönhetsideal?

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    En karavan kommer lastad...

    Kulturbloggen har tagit initiativ till en bloggkaravan om valets viktigaste frågor. Och eftersom jag själv kandiderar till kommunfullmäktige i Stockholm för socialdemokraterna så drar jag gärna mitt strå till stacken.

    Det finns förstås många viktiga frågor som står på spel i valet; jobb, kvalitet i välfärden, och trygghet, för att bara nämna några. Jag tänkte utgå från ett lite annat perspektiv och skriva om mina visioner för Stockholm. Jag tror nämligen att dessa rymmer viktiga aspekter som ökad sysselsättning, resurser till välfärden, ökad trygghet etc.

    Visioner för Stockholm

    Stockholm ser i dag väldigt annorlunda ut än för 100 år sedan. Här bor betydligt mycket mer folk, från hela Sverige och från jordens alla hörn. Här finns bostäder, företag, offentliga verksamhet och trafikslag som ingen hade kunnat drömma om då. Men självklart får vi inte låta oss nöja med det som är, utan vi måste blicka framåt mot det vi vill. Våga ha visioner, kort sagt.

    I min vision av Stockholm är Sveriges huvudstad en världsmetropol och det självklara resmålet för turister i norra Europa. Men vi är också en evenemangsstad med arenor för idrott, musik och kultur, som förmår rymma de allra största stjärnorna och en mångtusenhövdad publik.

    För att nå dit så måste vi våga satsa. Annika Billströms idéer om riktigt höga hus – skyskrapor – på utvalda platser i stan känns mot den bakgrunden väldigt spännande. I Stockholm finns det gott om ställen som skulle kunna bebyggas med höghus för såväl kontor som boende. Värtahamnen, på ett överdäckat stationsområde intill dagens World Trade Center och omkring Wenner-Gren center, för att bara nämna några exempel. Skyskrapor skulle ge Stockholm en mer modern profil, utan att skymma de många vackra äldre husen.

    Jag vill att vår huvudstad ska växa och vara öppen för alla. Stockholm behöver satsningar på jobb, bostadsbyggande och tillgänglighet. Det måste finnas bostäder för alla plånböcker, behov och smakriktningar. Det saknas knappast ytor att bygga på – många befintliga bostadsområden kan förtätas. Själv ser jag gärna att förbudet mot att bygga på ”oexploaterad mark” rivs upp. Grönområden i all ära, men det räcker med att titta på ett flygfoto för att inse att vi knappast har någon brist av den varan. Bostäder, däremot, råder det en uppenbar brist på.

    Genom att göra Stockholm till en mer attraktiv plats för dess invånare, tillfälliga besökare och investerare, så skapas bättre förutsättningar för jobb, skatteintäkter och välfärd. Det vinner vi alla på!

    Läs mer om mina visioner för Stockholm i mitt valmanifest.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Rätt att visa även det osmakliga

    I Teheran arrangeras på "museet för palestinsk nutidskonst" [min taffliga översättning från dess engelska namn] en utställning med karikatyrer på temat Förintelsen. I februari i år anordnade den iranska tidningen Hamshahri en tävling där läsarna uppmanades att skicka in just sådana teckningar. Det är bland dessa som de på utställningen valts ut.

    Tävligen arrangerades som en protest mot de beryktade Muhammedkarikatyrer som den danska tidningen Jyllands-Posten publicerat, och som väckte en enorm upprördhet och debatt inte minst bland många muslimer världen över. Utställningen i Teheran sägs vara ett svar på att man i västvärlden får skriva "vad som helst" om profeten Muhammed, medan ifrågasättande av Förintelsen kan medföra böter eller fängelse.

    Tecknare från hela världen medverkar i utställningen, däribland tre svenskar: A. Rami (som gissningsvis är identisk med den för hets mot folkgrupp dömde Ahmed Rami), Laurentz Dahl och Jan Bernhoff.

    Utställningen är naturligtvis synnerligen osmaklig, och jag avstår medvetet från att vare sig publicera några bilder därifrån eller att länka till museet eller någon av arrangörerna. Däremot anser jag man bör kunna få skämta om och visa "humoristiska" bilder på även de mest smaklösa företeelser. Yttrandefriheten måste nämligen även få gälla dem som helst vill förvägra andra den.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    tisdag, augusti 15, 2006

    Tankar om makt

    Jag var och lyssnade på ett Timbroseminarium om makt och ”Sveriges demokratiska underskott”. Seminariet utgick ifrån en nyutkommen bok där ett antal skribenter, utifrån lite olika utgångspunkter, skriver om just den svenska demokratin och dess brister. På DN Debatt skrev häromdagen statsvetaren Tommy Möller en artikel baserad på hans bidrag i boken.

    På seminariet inledde Per T Ohlsson (Sydsvenskan) med att ifrågasätta om man överhuvudtaget kan rangordna demokratier. Ohlsson refererade bland annat till Bruno Kreisky, som uttryckt väldigt varma känslor över det svenska politiska systemet – men samtidigt framhållit dess konstitutionella motsats: det brittiska, som det överlägset bästa.

    Ohlsson ansåg bland annat att vi i Sverige i det närmaste har institutionaliserat ett starkt fokus på högt valdeltagande, trots att detta enligt honom inte alls var något vidare bra mått på politiskt engagemang bland medborgarna. Han menade tvärtom att ett högt valdeltagande inte alls nödvändigtvis var så viktigt. Denna ståndpunkt framhålls inte sällan från just borgerligt håll, och det är svårt att då inte slås av det välkända faktum att ett högt valdeltagande anses gynna vänsterkanten...

    Tommy Möller talade om politiseringen av statsförvaltningen och exemplifierade bland annat med utnämningspolitiken. Möller påpekade att regeringen aviserat att en översyn och förändring av systemet kommer att ske, något han menade vore välkommet. Jag kan bara instämma. Vårt demokratiska system har mycket att vinna på att inte minst chefstillsättningen i myndigheter och statliga verk och företag sker mer öppet och via mer reguljära ansökningsförfaranden än i dag.

    Sedan ska man inte överdriva omfattningen av politiska tillsättningar. Magnus Ljungkvist har i en serie inlägg på ett föredömligt sätt gjort en bra och tydlig genomgång av detta (här, här och här). Jag tror inte heller att ett förändrat tillsättningssystem skulle ge så värst annorlunda utfall än i dag; de människor som i dag är generaldirektörer, verkschefer etc. har alla sådan kompetens att de med största sannolikhet skulle kunna få sina jobb även med en annan tillsättningsform.

    Möller drog också en lans för att Riksdagen borde få ökat inflytande över tillsättningen och granskningen av enskilda statsråd. Också det tycker jag låter rimligt och vore väl värt att fundera vidare kring.

    Slutligen ifrågasatte Tommy Möller den opinionsbildande roll många myndigheter har, men konstaterade också ironiskt att demokratin knappast hotas av att ”Claes Borgström skriver konstiga debattartiklar” (syftandes på det famösa utspelet inför fotbolls-VM). Statligt finansierad opinionsbildning är något jag kommenterat tidigare.

    Den före detta översten av 1:a graden Bo Pellnäs var något av seminariets outsider, och kunde inte stoltsera med samma akademiska meriter som många andra i panelen. Hans erfarenheter från fredsbevarande arbete i allehanda krigszoner i världen – och inte minst bakgrunden från 2005 års Katastrofkommission – gav honom dock auktoritet så det räckte. Pellnäs formulerade sig väl om ansvarsbegreppet inom statsförvaltningen och drog paralleller till det militära: ”Befogenheter kan delegeras men ansvaret kvarstår”. Bo Pellnäs efterlyste också en svensk författningsdomstol, något som hans medförfattare i boken Olof Petersson i sitt kapitel också är inne på.

    Christina Wainikka (doktor i juridik och tidigare jurist på Svenskt Näringsliv) varnade för en urvattning av offentlighetsprincipen. Hon exemplifierade med undanhållande av dokumentation och bristande kompetens om offentlighetsprincipen hos tjänstemän. Dessutom uppfattar många offentliganställda sig som tystade på sina arbetsplatser, trots sin grundlagsskyddade meddelarfrihet. Wainikka hänvisade även till Journalistförbundets sekretessutredning från 2002 som visar att av nära 200 ändringar i sekretesslagen tiden 1992-2002 innebar två förändringar ökad öppenhet men närmare 80 ökad sekretess. Samma nedslående resultat visar förbundets utredning om sekretessförordningen.

    Sammanfattningsvis så var det en ganska intressant övning med många tänkvärda synpunkter. Mycket var naturligtvis präglat av Timbrosfärens omvittnat kritiska syn på socialdemokratin och socialdemokratiskt styre, men många av de idéer som seminarietalarna framförde var väl värda att ta på allvar och överväga.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Guide för förstagångsväljare

    Många av er har säkert redan sett den, men KnappNytts guide för förstagångsväljare är bland det roligaste jag sett på nätet. Och missa inte heller KnappNytts andra filmer, om bland annat Darin och fjortisar. Hysteriskt kul!

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    måndag, augusti 14, 2006

    Vikten av stamcellsforsning

    Jag har tidigare skrivit om vikten av stamcellsforskning för att kunna behandla en rad olika i dag obotliga sjukdomar, däribland diabetes, Parkinsons och Alzheimers sjukdom. I dag skriver de båda professorerna Johan Ericson och Thomas Perlmann vid Karolinska institutet i Svenska Dagbladet om faran med att låta religiösa grupper och andra sätta stopp för forskningen.

    Ericson och Perlmann slår bland annat fast att de påståenden som ibland framförs i debatten om att de embryonala och adulta stamcellerna skulle vara utbytbara, är direkt felaktigt: "I själva verket utgör de embryonala stamcellerna den enda celltyp som bevisligen kan ge upphov till kroppens alla olika typer av specialiserade celler".

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Vad var det för siffror?

    Socialdemokratiska studentförbundet lanserar nu webbplatsen Sannasiffror.nu, som en motvikt till Ekonomifakta.se - där Svenskt Näringsliv presenterar "fakta och statistik om ekonomi och företagande i Sverige". På Ekonomifakta påstås bland annat att 1,3 miljoner människor står utanför den svenska arbetsmarknaden, utan att det riktigt framgår vilka som räknas och att inga andra länder räknar arbetslöshet på det sättet. Temat på sidan är genomgående att det gått dåligt för Sverige under det socialdemokratiska regeringsinnehavet.

    Sannasiffror.nu presenteras i stället rapporter och granskningar av borgerlig propaganda samt analyser av konsekvenserna av borgerlig politik. Sidan har en rådgivargrup bestående av bland andra Lena Hjelm-Wallén (tidigare statsråd), P-O Edin (tidigare chefsekonom LO) och Roland Spånt (tidigare chefsekonom TCO).

    Via Marta.

    På samma tema som Sannasiffror.nu (bemötande av borgerlig missinformation) bloggar också Bo Malmberg.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Yttrandefrihet och fundamentalism

    Som jag skrivit om tidigare så var jag i helgen ute på Barnens Ö och talade om yttrandefrihet för nyliberala (eller kanske libertarianska) Frihetsfronten. Mitt anförande föreföll uppskattat. Det är onekligen speciellt att tala inför en församling med helt andra värderingar än en själv. Vi utgick uppenbarligen från väldigt skilda verklighetsbilder. Visserligen var vi ganska överens om just yttrandefrihetens betydelse och att den inskränks på oacceptabla sätt. Men några av deltagarna satte mig på pottkanten med frågor som jag ärligt talat aldrig reflekterat över tidigare.

    Vissa av frågeställningarna lovade jag att fundera över och återkomma om. Det tänkte jag göra nu.

    Jag fick bland annat frågan om, givet min i det närmaste yttrandefrihetsfundamentalistiska hållning, hur jag såg på ärekränkning, uppvigling och utpressning. I det första fallet så skulle jag hävda att det beror lite på formen av ärekränkning. Jag tycker inte att det bör vara förbjudet att yttra eller publicera subjektiva uppfattningar om eller till någon. Vill någon kalla mig idiot, eller berätta för andra att jag är en idiot, så har jag inga principiella invändningar emot det (mer än att jag kanske tar en smula illa upp).

    Skulle någon däremot sprida ut falska rykten om att jag till exempel var dömd för något brott, stal, misskötte mitt jobb och hade missbruksproblem, så skulle det riskera att ge allvarliga negativa konsekvenser för mig. Jag skulle kunna bli av med jobbet, tvingas gå från hus och hem - och därmed kränks min äganderätt. Denna typ av förtal bör därför inte vara tillåtet.

    Faktum är att en vanlig konsekvensanalys torde visa varför inte förtal, uppvigling och utpressning borde vara lagligt ens i ett samhälle med mycket mer långtgående yttrandefrihet än det svenska. Det skulle helt enkelt ge väldigt negativa konsekvenser för såväl enskilda individer som för samhället om det vore fritt fram att förtala, uppvigla och utpressa.

    Nedan följer några utdrag från den presentation jag höll i helgen. Flitiga läsare av min blogg kommer säkert att känna igen en del exempel och resonemang som jag skrivit om tidigare. Detta inlägg får också indirekt fungera som ett svar på något som Blogge Bloggelito skrev i somras, när jag var på semester.

    * * *

    Jag befinner mig nu en smula i fiendeland. Jag är socialdemokrat och står därför för mycket av det ni antagligen betraktar som antitesen av era värderingar. Men jag är också något av yttrandefrihetsfundamentalist, och det kan kanske räknas som ett försonande drag.

    /.../

    Mitt engagemang för yttrande- och tryckfrihetsfrågor utvecklade sig ordentligt när jag jobbade som informationsansvarig på Journalistförbundet. Man hade då just utkämpat en hopplös, men beundransvärd, strid mot den grundlagsändring som kom att göra inte bara produktion och distribution – utan även innehav – av barnpornografi förbjudet. Striden var hopplös, därför att den mediala logiken och ”reglerna” för offentlig debatt inte riktigt medger intellektuella resonemang om yttrandefrihet och vådan av att göra inskränkningar i grundlagen till följd av aldrig så välmenande tillfälliga opinionsströmmar. Yttrandefrihetens principfasta försvarare hade det tufft i det läget. Men striden var också beundransvärd, inte minst därför att journalistisk verksamhet nästan alltid undantas från de olika inskränkningar av yttrandefriheten som skett de senaste åren. Trots det menade Journalistförbundet att det var viktigt att på principiella grunder hävda yttrandefriheten i den här frågan, och naturligtvis kom man därmed att misstänkliggöras som blöthjärtade liberaler och potentiella pedofiler.

    /.../

    Det finns ett uttryck som säger att ”intresset ljuger aldrig”. Detta har blivit ett tillhygge för dem som vill inskränka vår yttrandefrihet; man misstänkliggör oss som vill försvara den. Och tyvärr har de en poäng. Allt för ofta är det just de med, ska vi säga ”speciella intressen”, som ställer sig på barrikaderna i diverse yttrandefrihetsfrågor.

    Det märktes tydligt i debatten om de så kallade Muhammedkarikatyrerna. Jag tror att vi kan konstatera att det inte enbart handlade om ett värnande av yttrandefriheten när den omvittnat slaskiga och populistiska tidningen Jyllands-Posten valde att publicera ett antal plumpa och tarvliga karikatyrteckningar av den muslimske profeten Muhammed. De var naturligtvis väl medvetna om det avbildningsförbud av Muhammed som råder inom islam.

    /.../

    I ”Muhammeddebatten” som följde kom begreppet kränkning att förekomma flitigt; är det verkligen rimligt att i yttrandefrihetens namn kränka människor? Mitt svar på den frågan är ja, men det är långt ifrån okomplicerat.

    Jag valde själv att inte publicera Muhammedkarikatyrerna på min blogg, även om jag skrev en hel del om både dem och debatten omkring publiceringen av dem. Min hållning var nämligen – och är fortfarande – att Jyllands-Posten självklart hade rätt att publicera bilderna, men att det var onödigt, dumt och plumpt. Det var en medveten populistisk provokation som säkerligen sålde lösnummer och gav tidningen uppmärksamhet – om än med tiden alltmer negativ sådan. Att hängivet försvara yttrandefrihetens principer behöver inte betyda att man för den skull publicerar vad skit som helst.

    Från en del håll i ”Muhammeddebatten” hördes röster om att yttrandefriheten är en frihet under ansvar, och att man som publicist måste avhålla sig från att publicera bilder och annat material som kan verka anstötligt. Det menar jag är en fullständigt befängd uppfattning. Det finns nämligen alltid någon eller några som kommer ha synpunkter och invändningar mot precis allt. Självklart ska till exempel tidningarna och tv visa sårade och dödade barn i södra Libanon som fallit offer för israelisk granatbeskjutning – även om det är otäcka bilder. Och självklart ska Isobel Hadley-Kamptz kunna få skriva i Expressen att förbudet mot marijuana och vissa andra droger inte är mer vetenskapligt motiverat än att alkohol är lagligt. Och så vidare och så vidare.

    Den engelske komikern Rowan Atkinson har vältaligt uttryck att ”Rätten att driva med något är mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck”. Och mycket klokare kan det inte sägas. Även hån, förlöjligande och kränkningar bör omfattas av yttrandefriheten – alternativet blir ett förtryck baserat på godtycke.

    Men frågan är som sagt komplicerad. Som yttrandefrihetsfundamentalist så måste man vara beredd att försvara även det man inte gillar. Det är ingen match att för oss i vår västliga demokrati försvara politiska dissidenter i diktaturer, när de kräver yttrandefrihet. Under ”Muhammeddebatten” skrev Jan Guillou i en krönika att ”Tryckfriheten är inte till för det smakfulla, det omdömesgilla, det mittenpolitiska lagom, det välformulerade, det intelligenta eller det sympatiska. I så fall behövdes ingen grundlagsfäst tryckfrihet.”. Problemet är att vissa tryck- och yttrandefrihetsivrare dessvärre tenderar att glida från positionen där de försvarar även idioternas rätt att säga och skriva idiotier, till att försvara själva idiotierna. Historierevisionisten och Förintelseförnekaren David Irving är ett känt exempel på detta. Irving ansågs under en period vara den ledande brittiske historikern inom området andra världskriget, men han förlorade sitt anseende efter att ha lierat sig med högerextrema grupper och efter att ha beslagits med allvarliga – och uppenbart medvetna – faktafel i sina verk.

    /.../

    Ett annat exempel på hur man som yttrandefrihetsfundamentalist måste vara beredd att försvara även det man inte gillar, är reklam i allmänhet och ”könsdiskriminerande” reklam i synnerhet. Våra folkvalda gillar inte reklam, det visar en undersökning som tidningen Dagens Media har gjort. Enligt denna så vill 50 procent av riksdagsledamöterna minska mängden reklam och 60 procent vill begränsa reklamens uttrycksformer – det vill säga vad som sägs i reklamtexten och vad som visas på reklambilder. Med andra ord visar Dagens Medias undersökning att det finns stöd i riksdagen för ytterligare regleringar av reklamen – och därmed inskränkningar av yttrandefriheten.

    Jag tror att detta vore en farlig väg att slå in på. Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma grundlagsskyddade yttrandefrihet som annat material (hur svagt detta skydd nu än är). Denna uppfattning delas dock inte av alla. I Dagens Eko sa exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att ”Det är ju en balansgång, men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten”. Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse.

    Och än värre blir tongångarna när det handlar om så kallad könsdiskriminerande reklam. Sedan kristdemokraterna gått i allians med vänsterpartiet, miljöpartiet och mina socialdemokratiska partivänner om att stoppa denna form av reklam, så tycks man skapat en blocköverskridande majoritet i riksdagen.

    /.../

    Min egen partiordförande Göran Persson har vid flera tillfällen riktat kritik mot utmanande journalistik och reklam. Redan vid S-kvinnors kongress i maj 2005 lär han enligt Dagens Eko ha sagt att ”mediernas möjlighet och rätt att publicera material, text och bilder, som uttrycker en nedvärderande kvinnosyn, kan komma att lagregleras”.

    Och i en riksdagsdebatt i våras sa kristdemokraten Ingemar Vänerlöv att det går ”för långt” när kvinnor ”systematiskt kränks och förnedras” i reklamen.

    Attityden till yttrandefriheten bland många av våra lagstiftare är så aningslös att jag knappt finner ord.

    /.../

    Det har förstås funnits vällovliga syften bakom alla inskränkningar av yttrandefriheten som skett de senaste åren; förbudet mot innehav av barnpornografi och hetslagstiftningen är bara två exempel. Det nu aktuella förbudet mot könsdiskriminerande reklam skulle innebära ytterligare en välmenande inskränkning. Och vägen till helvetet är som bekant kantad av goda intentioner.

    Resumés Viggo Cavling, som annars inte är känd som någon nyansernas mästare, formulerade detta väl i en ledare: ”Det publicistiska modet hos dem som ska försvara vår nuvarande mycket generösa (och fantastiska) yttrandefrihet är obefintligt. Det kan få katastrofala följder.”

    Jag kan bara instämma.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Intervjuad i VK

    I dag publicerar Västerbottens-Kuriren en intervju med mig på ledarsidan om bloggande i politiken. Jag svarar bland annat på frågor om den här valrörelsen kommer att bli det stora genombrottet för det politiska bloggandet även i Sverige, eller om den politiska bloggvärlden egentligen mest består av ett tyckande etablissemang som skriver för varandra - utan att vara särskilt mycket lästa av vanligt folk.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    söndag, augusti 13, 2006

    Olika bilder av Kuba

    Det finns uppenbarligen flera sätt att rapportera om att den kubanske diktatorn Fidel Castro fyller 80 år i dag. Bara genom att jämföra Aftonbladet och Dagens Eko ser man två helt olika tonfall.

    Ur Aftonbladets artikel:

    ”– Han är seg som ett gammalt kubanskt träd, säger en talesman.
    Tidigt i morse meddelade Venezuelas president Hugo Chávez, nära vän till Castro, att han besöker Havanna i dag.
    – Jag ska ge honom en stor tårta.”

    ”På landsbygden är alla bekymrade för Castros hälsa. Den dämpade oron inför framtiden som finns inne i Havanna märker man inte av – revolutionen är mer förankrad här.”

    ”Castromotståndarna har ingen som helst förståelse för det kommunistiska Kubas framtid, revolutionen har för dem blivit likt ett rött skynke som väcker oresonlig ilska.”

    ”Det är onekligen ett faktum att de sociala rättigheterna är bättre här än i många stora demokratier.
    Det finns inga gatubarn i Kuba som i andra fattiga länder.
    Sjukvården är fri och alla kan läsa.”

    Sammanfattningsvis: myspys saxat ur det kubanska kommunistpartiets tidning ”Granma”, alla på landsbygden är oroliga för Castros hälsa, de som vill ha demokrati i Kuba är oresonligt ilskna på diktaturen, det finns inga gatubarn i Kuba och alla kan läsa. Det låter ju verkligen som ett toppenland – det är inte utan att man undrar över varför de där ”Castromotståndarna” är så oresonligt ilskna.

    Dagens Eko väljer i stället att berätta om Raúl Rivero, en av de många exilkubaner över hela världen som hoppas nu på en övergång till demokrati. Rivero är författare och journalist och lever i dag i Madrid:

    ”70 procent av den kubanska befolkningen har aldrig upplevt något annat än en totalitär regim och tror att en förändring är omöjlig. Men jag och många med mig tror på en fredlig utveckling utan ett stort blodbad”, säger Raúl Rivero.

    Rivero är en av de tusentals människor som satts i kubanskt fängelse på grund av sin kritik mot Fidel Castro och hans regim. Många dissidenter världen över har nu krävt hjälp från såväl USA som det internationella samfundet för att påverka det kubanska samhället i en demokratisk riktning.

    ”Kuba behöver ingen karismatisk ledare, Kuba behöver frihet. Omvärldens bild av Castro som revolutionen förkroppsligad har skadat den kubanska befolkningen och dess frihetskamp”, säger Raul Rivero avslutningsvis i Dagens Ekos inslag.

    Självklart är inte verkligheten enbart svart eller vit, och i valet mellan att svälta till döds eller att berövas grundläggande demokratiska rättigheter så skulle nog många välja det senare. Lyckligtvis behöver valet inte stå mellan sådana extremer. Faktum är att människor mår bättre och har en längre livslängd i demokratier än i diktaturer. Aftonbladet torde därför kunna kosta på en sig en något mer kritisk ton till Kuba och Fidel Castro än i exemplen ovan.

    För insiktsfulla rapporter från Kuba rekommenderas Anna Ardins blogg.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    lördag, augusti 12, 2006

    Statistik och förbannad lögn

    Joel Malmqvist skriver på sin blogg om de borgerliga attackerna – inte sällan från centerpartiets Maud Olofsson – mot AMS och påståendena om att AMS:s statistik över arbetslösenheten skulle vara friserade för att gynna den socialdemokratiska regeringen. Joel upplyser bland annat om att under den borgerliga regeringen 1991-94 var Maud Olofsson politiskt sakkunnig och hade då bland annat arbetsmarknaden på sitt bord. AMS och SCB använde då precis samma principer för att beräkna och presentera statistisk över sysselsättning och arbetslöshet som i dag. Följaktligen var AMS:s statistik felaktig redan då, utan att Olofsson och den borgerliga regeringen hade några synpunkter på det, eller så var den lika korrekt då som nu.

    Joel avslutar med att konstatera att sedan Maud Olofsson fick lämna Arbetsmarknadsdepartementet för tolv år sedan, då väljarna gav socialdemokraterna nytt förtroende att styra landet, så har 300 000 nya jobb skapats i Sverige.

    Bloggaren N|. på deep|edition hakar på och skriver att han blir ”nästan road av att höra Reinfeldt i TV påpeka hur illa det är ställt i Sverige och sedan höra ekonomiska analytiker samstämmigt påpeka att den svenska ekonomin inte varit så stark som nu på många år”.

    I ett utvecklande inlägg tillägger han: ”Det jag är känslig emot är dum eller korkad argumentation – något som jag tycker att Alliansens skytte mot AMS-statistiken är. För visst – det är lätt att ljuga med statistik: men det är oerhört enkelt att falsifiera sådana lögner. Men när man rör sig runt i bloggosfären i det här ämnet så är det ett antal Allianstillskyndare som väljer att konspirera inte bara om AMS utan också om SCB vilket gör mig en smula road.”

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    fredag, augusti 11, 2006

    Aina i förorten

    Foto: Mark Earthy/ScanpixMetro uppmärksammar Stockholmspolisens specialmålade bil man använder i en särskild kampanj för att avdramatisera slanguttrycket för polis, "aina", som används inte minst i många invandrartäta områden i Stockholmstrakten. Målet sägs bland annat vara att locka unga med olika etnisk bakgrund till poliskåren.

    Kul och fyndigt initiativ tycker jag.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .