Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, september 30, 2005

    Intressant nyansering

    Jag har tidigare tipsat om Andreas Bengtssons härligt okritiska bloggande från USA ("ett land som är byggt på mina ideal och värderingar"). I dag skriver en annan Andreas, Bergh, en väldigt nyanserad kommentar om fattigdom i USA och Sverige. Doktor Andreas är välfärdsforskare och får nog anses som hyfsat insatt i vad han snackar om...

    Kan A-media fylla tomrummet efter A-pressen?

    I Göteborgs-Posten i dag skriver Curt Carlsson (journalist som jobbat drygt 28 år på numera nedlagda Arbetet i Göteborg) om att bilda en mediekoncern med arbetsnamnet A-media: "Den kan innehålla såväl en papperstidning som internet, radio och tv". Och även om jag inte delar Carlssons politiska analyser av samhällsutvecklingen (t ex att "det socialdemokratiska partiet [är] inbegripet i en tävling med de borgerliga partierna om vem som bäst kan sköta det alltmer privatiserade, avreglerade och konkurrensutsatta svenska samhället") så håller jag helt med om behovet av åtminstone en rikstäckande socialdemokratisk dagstidning, som också gärna får ha en offensiv nätupplaga och eventuellt även andra mediesatsningar.

    Starkt jobbat i Vita huset

    I går var det premiär för säsong sex av "West Wing"/"Vita huset" på SVT24 (jag har tidigare kommenterat kanalflytten här). Er analogtittare som måste vänta till i vår med att se de nya avsnitten, rekommenderar jag att sluta läsa nu.

    Någon kvar? Jaha, då bor du antagligen på Gotland...

    Hur som helst så var det en stark start på säsongen, även om nog de flesta av oss trogna tittare redan gissat att Donna skulle överleva bombattentatet. Annars handlade det mesta i går om president Bartlets diplomatiska skicklighet. Själv har jag lite svårt att köpa att en amerikansk president i ett sådant läge skulle klara av att hålla huvudet kallt och stå emot krav från kongressen, militärledningen, opinionen och "hökar" i den egna politiska staben om vedergällningsbombningar. Och att i förbigående invadera länder som - väldigt eventuellt - skulle kunna ha haft något med terrordåd mot amerikaner att göra, det tror jag också vore svårt att motstå.

    Jag blev lite fundersam över de starka spänningar som uppenbarligen uppstod mellan president Bartlet och stabschefen Leo McGarry. Den symboliskt stängda dörren i ansiktet på den sistnämda föreföll olycksbådande. Kan Leo komma att få sparken? En del nya karaktärer lär vi hur som helst få stifta bekantskap med i höst. Bartlet sitter ju sin sista mandatperiod. Rimligen bör potentiella nya presidentkandidater från såväl det demokratiska som det republikanska lägret segla upp och synas i handlingen.

    Brats är borgare!

    Brats är borgare!Ett nytt exempel på politisk (?) gatukonst. Denna hittad vid Norra Bantorget i Stockholm. Undrar om det är "brats" eller "borgare" som avses vara det värsta invektivet?

    torsdag, september 29, 2005

    Många fel om vänster-/högervridning

    Jag har tidigare reagerat på vad Kristian Karlsson, redaktionssekreterare på smedjan.com, skrivit. Nu är han på gång igen, och nu finns det verkligen skäl att reagera.

    Artikeln i fråga handlar om svenska journalisters och mediers eventuella politiska linje. Karlsson gör "en samlad bedöming" och skulle "gissa att den ligger till vänster om mitten". Detta baserar han på en några år gammal undersökning från JMG i Göteborg. Det är dock minst sagt att slå in öppna dörrar att hänvisa till undersökningen som någon nyhet. Resultatet av den är känt sedan länge, och inte minst undersökningsledaren Kent Asp har betonat att den enskilde journalistens partipolitiska åsikter endast påverkar nyhetsrapporteringen i begränsad omfattning. Skälen till detta är i huvudsak tre:
    1. I modern nyhetsjournalistik är professionella nyhetsvärderingsprinciper viktigare än partipolitiska värderingar. Den speciella arbetslogik journalisterna och medierna använder sig av väger tyngre än journalisternas personliga åsikter. En journalist med moderata partisympatier och en journalist med vänsterpartisympatier gör därför oftast samma nyhetsbedömning.
    2. Nyhetsarbete är i stor utsträckning en kollektiv, redaktionell arbetsprocess med många inblandade journalister och ofta med långt driven arbetsfördelning. Utrymmet för påverkan av enskilda individers åsikter är därigenom begränsat.
    3. Journalister identifierar sig känslomässigt i mycket mindre grad än allmänheten med de politiska partierna. Det är mycket få journalister som uppfattar sig som övertygade anhängare av ett visst politiskt parti. De kan därmed antas vara ännu mer trolösa gentemot partierna än allmänheten.
    (källa: Kent Asp, professor JMG)

    Den logiska kullebytta Kristian Karlsson sedan gör är att utan brygga övergå från att slå fast svenska journalisters vänstervridning som ett faktum, till att ge exempel på hur detta skulle ha påverkat nyhetsrapporteringen. Det vill säga just det som Kent Asp påpekat knappt förekom. Karlssons exempel är också intressant: att i Sveriges Radios bloggkrönikas tre första veckor "har samtliga politiska bloggar som nämnts i programmet stått stadigt på vänsterkanten". Detta har det nu i och för sig skrivits förtjänstfullt om redan av andra (till exempel Magnus Ljungkvist, läs också fortsättningen). Däremot känns Kristian Karlssons påstående att diskussionen om bloggar och bloggare hittills "mest handlat om hur det kommer sig att liberaler dominerar marknaden så totalt" synnerligen daterat. De bloggar som citerats i bloggkrönikan refererar Karlsson till som "perifiera vänsterbloggar". Efter en snabb koll i arkivet över Sveriges Radios hitills samlade bloggkrönikor så hittar jag bland annnat "Det progressiva USA", Bisonblogg, Jinge och Annica Tiger. Ingen av dem direkt "perifier". I synnerhet inte jämfört med, tja, Kristian Karlsson.

    Även resten av artikeln är fylld av märkligheter och omitiverade utfall. Bland annat återberättas ett gammalt skämt om att ett Vietnamdemonstrationståg gick förbi på gatan, SVT öppnade grindarna och släppte in dem och det blev TV2. I Karlssons version handlade det i stället om ett första maj-tåg. Han skriver också hånfullt om "medelålders kvinnor ur Las-adeln", som antagligen betyder att de har något så provocerande som anställningstrygghet. Om Karlssons avsikt med artikeln var att "bevisa" en vänsterkonspiration från landets journalister mot de fina borgerliga idéerna så var ett synnerligen misslyckat försök.

    Who watches the Watchmen?

    Thomas Lennartsson, som har bloggen "1 är inte ett stort tal", har gjort en väldigt läsvärd genomgång/analys av serien "Watchmen". Jag rekommenderar varmt såväl serien (som numera dock kan vara svår att få tag på, men kolla gärna t ex här) som Thomas utmärkta text om den.

    Tidning(s)döden

    I går skrev tidningen Journalisten att Örebro-Kurirens upplaga halkat under gränsen för vad som krävs för att tidningen ska få presstöd, och läggs nu därför ned av ägaren - den liberala tidningskoncernen Nerikes Allehanda.

    Nerikes Allehanda köpte Örebro-Kuriren och Karlskoga-Kuriren (också socialdemokratisk) 2002. Den nya ägaren gav de två tidningarna först en gemensam chefredaktör och slog sedan ihop dem, så att Örebro-Kuriren i praktiken blev en edition av Karlskoga-Kuriren. Trots detta har man ändå haft en ledarsida som gett läsarna en alternativ världsbild än den alltmer utbredda borgerliga hegemoni som dominerar svenska dagstidningars ledarsidor.

    Med Örebro-Kurirens nedläggning tystnar ännu en socialdemokratisk tidningsröst i Sverige. Ändå hör jag inga röster från vare sig LO-borgen eller den socialdemokratiska partistyrelsen som tyder på att man vill motarbeta denna utveckling.

    onsdag, september 28, 2005

    Efter Wibe, Sandlin-Hedman?

    Centerbloggaren Johan Hammarqvist var mig veterligen först i bloggosfären med nyheten om att en av socialdemokratins mest kända EU-motståndare, Sören Wibe, inte ställer upp till omval till riksdagen nästa år. I Västerbottens Folkblad säger Wibe att anledningen är "bristen på EU-kritiker bland socialdemokraterna i riksdagen", vilket i mina öron snarare låter som ett argument för att ställa upp. Men visst, gärna för mig, jag kommer inte att sakna honom.

    Johan Hammarqvist tror dock att det finns ett annat skäl. Han tror att Wibe vill bereda vägen för en annan EU-kritiker; Lena Sandlin-Hedman, som då skulle göra comeback i riksdagen. Sandlin-Hedman hoppade av riksdagsuppdraget med buller och bång för några år sedan, och har sedan dess talat ut i tidningarna om mobbing från partikamrater. Detta gör åtminstone mig skeptisk till om hon verkligen vill ställa upp igen - och om hennes partidistrikt är beredda att nominera henne till uppdraget. Hammarqvist menar att även hon skulle hamna långt ned på riksdagslistan så skulle hon med Wibe ute ur leken kunna få tillräckligt stöd via personröster från EU-motståndare bland de socialdemokratiska väljarna. Han kan ha rätt. Tiden får utvisa.

    Grattis Svenska Dagbladet!

    ...som vann två klasser i Pressens Tidnings tävling Årets dagstidning. SvD tog hem förstapriset i huvudklassen Årets dagstidning och i Årets marknadsinsats. Och visst har tidningen blivit riktigt bra, den politiska vinklingen på ledarsidan till trots. Att expressen.se vann i kategorin Digitala medier över bland andra aftonbladet.se är dock för mig en gåta.

    Boklansering, medieträning och pr-mingel

    BoklanseringI går var jag på lanseringsmingel för boken "Medietränad" av Håkan Lind, Jenny Lindahl Persson och Martin Borgs. Alla tre jobbar eller har jobbat som pr-konsulter på Hill & Knowlton. Det var ganska gott om folk på plats; så vitt jag kunde bedöma såväl Hill & Knowlton-kunder som pr-branschkollegor, vänner till författarna och journalister. Jag har själv inte hunnit mer än bläddra i boken, men den förefaller ge en god - om än grundläggande - insikt om hur medieträning går till, vad man bör tänka på i en intervjusitution och vilka trick såväl journalister som erfarna intervjuobjekt använder sig av för att ta kontroll över intervjusituationen. I samband med minglet frågades de tre författarna ut av Dagens Medias redaktör Rolf van den Brink som började med att fråga dem om hur de förberett sig inför dagens utfrågning. Jenny Lindahl Persson svarade att hon inte var så bra på att följa sina egna råd... Martin Borgs var bättre på att tillämpa sina egna knep: han började med 5 sekunders tystnad (för att åtminstone ge intryck av att han samlade tankarna och funderade över frågan), samt tillämpade blockning och humor för att trassla sig ur frågan. Det blev dock ett lite märkligt skådespel när Rolf van den Brink frågade dem om de djur (apa, mussla, struts etc.) de i boken jämför olika "intervjutyper" med och undrade vilka djur de själva var. Jenny Lindahl Persson ville inte svara, varpå Martin Borgs tog komandot (och mikrofonen) och slog fast att "du är dominant"...

    tisdag, september 27, 2005

    Partiernas bloggstrategier: vänsterpartiet

    Vänsterpartiet verkar ha en aktiv bloggare - Ali Esbati. Han är å andra sidan väldigt aktiv. Esbati ligger högt på Bloggtoppens lista över mest populära politiska bloggar, skriver ofta - och långt - på sin egen blogg, samt hinner med att posta en del även på Motallians. Men sedan är det ont om uttalat vänsterpartiska röster i bloggosfären. Kanske har partiet samma problem som hos borgerligheten, att sympatisörerna identifierar sig med en ideinriktning snarare än med ett parti. Utöver Esbatis så är Henning Süssners blogg den enda riktiga (v)-blogg jag hittar. Finns det verkligen inga fler? En sökning efter ordet "blogg" på vänsterpartiets webbplats ger följande resultat:
    Inga träffar hittades!
    Du sökte på: blogg och fick 0 träffar.
    Nu visas träffarna 0 - 0
    Visar sida: 0 av 0

    måndag, september 26, 2005

    Är Åsa Linderborg på riktigt?

    Flitiga läsare av min blogg har nog anat att jag inte är så himla imponerad över Åsa Linderborgs bidrag till samhällsdebatten (läs t ex här och här). Att Aftonbladet envisas med att ge henne spaltutrymme är för mig en gåta. I helgen klippte hon till igen, denna gång med ett stolpskott om folkbildningen i allmänhet och studieförbunden i synnerhet.

    I en tvådelad artikel skriver Åsa Linderborg bland annat inslag av hälsokurser om till exempel yoga i studieförbundens kataloger "visar vårt behov av att stressa av och sluta oroa oss, men förmodligen behöver de flesta något mer; bra arbetsmiljö, en hygglig inkomst, ett jämställt äktenskap och arbetstidsförkortning – sånt som lättare kan uppnås med politisk kamp än med Qi gong eller Själv-Breema". Därefter slår Linderborg fast att de flesta studiecirklar "verkar gå ut på att man ensam ska ta kontroll över sitt eget liv, inte gå samman med andra och gemensamt förändra världen", något som sker samtidigt som "den nyliberala samhällsutvecklingen dels skapar en självmedveten medelklass som vill stärka sin identitet, dels avideologiserar det offentliga samtalet".

    Ja jösses, var ska man börja? Själv har jag svårt att se problemet med att ABF och andra studieförbund vid sidan av studiecirklar, föreläsningar och annan utbildningsverksamhet om politik och samhällsfrågor, språk, hantverk, musik och litteratur också erbjuder stressade människor möjlighet att varva ned och lära sig en del om sig själva. Jag har också väldigt svårt att se hur detta står i motsatsställning till att verka för bra arbetsmiljö, en hygglig inkomst, ett jämställt äktenskap och arbetstidsförkortning (om det nu är det man vill ha). Och sedan är jag hjärtligt trött på detta okunniga tjatande om "den nyliberala samhällsutvecklingen"! Är det för mycket begärt av en forskare och lektor som disputerat med en avhandling socialdemokraternas historieskrivning "som ideologisk maktresurs" att förhålla sig till nyliberalism/libertarianism utifrån ett lite mer intellektuellt förhållningssätt än slagord?

    Ännu mer absurd blir Åsa Linderborg i den andra delen av sin artikel, där hon plötsligt helt tycks bytt åsikt. Nu säger hon att "i till exempel Stockholm har ABF ett rikt utbud av humaniora och samhälle" och kan där delta i en diskussionscirkel som "Makt i fokus", om arbetsvillkoren, pensionspengarna, globaliseringen: "Hur ser maktfördelningen ut där du befinner dig och vad kan göras för att nå en förändring?". Och, skriver Linderborg, den som vill veta mer om feminism, IT-bubblan, Irak eller EU kan enkelt ta sig till Sveavägen 41. Där är ABF-huset fyllt av besökare alla dagar i veckan som engagerar sig i politik och samhällsfrågor. Idel lovord hälls över studieförbundets verksamhet. Så var kritiken i den första artikeln inte på allvar, eller?

    Socialdemokratisk mediepolitik

    Jag har tidigare skrivit om centerpartiets planerade försäljning av sina tidningar och om folkpartiets ägande av Liberala nyhetsbyrån (här och här). Av kommentarerna att döma borde jag utveckla min syn på socialdemokraterna den socialdemokratiska mediepolitiken. Visserligen har jag skrivit en del om det förr, men det kan vara värt att ta upp igen.

    Efter tidningskoncernen A-pressens spektakulara konkurs har den socialdemokratiska doktrinen varit att man inte ska äga tidningar. De fåtal, till antalet krympande, socialdemokratiska tidningar som finns kvar har andra ägare. Inte sällan ägs de av liberala konkurrenter på orten. För inte så länge sedan deklarerade dock partisekreterare Marita Ulvskog att den gamla policyn kunde komma att omprövas, och att det inte var uteslutet att socialdemokratin åter skulle börja äga tidningar. Själv är jag väldigt skeptisk till detta. Tidningar bör ägas och drivas av kvalificerade tidningsmänniskor.

    Däremot är jag inte främmande för att arbetarrörelsen och närstående organisationer avsätter pengar till en fristående och självständig fond som skulle kunna anställa proffs för att starta - och driva - en rikstäckande dagstidning med en socialdemokratiskt - men inte partitrogen - ledarsida. Poängen med en sådan konstruktion är att en stiftelse inte har några profithungriga aktieägare eller politisk kommissiarie som dikterar villkoren för den publicistiska policyn eller vad som skrivs på ledarsidorna. Däremot bör förstås en sådan här tidning drivas enligt journalistiska och marknadsmässiga principer, med en seriös nyhetsvärdering, annonser och allt annat.

    Jag är övertygad om att det finns en marknad för en sådan tidning. Tyvärr är jag inte lika övertygad om att det socialdemokratiska partiet skulle vilja satsa pengar på den.

    Germanskt initiativ

    "Germanskt initiativ har en vision om en värld där alla människor har samma möjligheter att leva ett tyskt liv. Så ser verkligheten inte ut idag. Tyskar är systematiskt underordnade svenskar i Sverige. Det vill vi ändra på. Germanskt Initiativ fortsätter den kamp och det arbete som tyskar under väldigt lång tid utfört för att förbättra sina liv. Ett envist arbete som fortfarande pågår i hem, på arbetsplatser, på gator och torg, i skolor, i litteraturen, i musiken, på teatern och i media. Germanskt Initiativ sätter de germanska frågorna högst upp på den politiska dagordningen."

    Så inleds ett pressmeddelande från det nystartade politiska initiativet Germanskt initiativ. Enligt pressmeddelandet fattade medlemmarna nyligen ett enhälligt beslut att ställa upp med en lista till riksdagen i valet 2006.
    - Detta är en världshistorisk händelse, säger en av styrelsemedlemmarna. För första gången kan nu personer väljas in i riksdagen med mandat att driva germanska frågor.

    Som halvtysk är jag förstås fullt beredd att - åtminstone till hälften - omvärdera mina tidigare socialdemokratiska partisympatier och halvhjärtat stödja detta lovvärda initiativ.

    Har Folke lagt av?

    Tänkte ta och dela med mig av några nya Folke-spaningar, men det blir svårare och svårare att hitta några nya. Har han månne lagt av? Ett av de sista budskapen jag hittat tyder på det.
    Folke gillar domherrar faktisktFolke undrar vad det är frågan omFolke vill ta ett litet bräjk, Okej?

    söndag, september 25, 2005

    Apropå folkpartiet och medierna...

    ...så har jag noterat inflationen av chefstitlar i redaktionen på folkpartiets egen tidning* Nu. I en redaktion på sju personer finns det en chefredaktör, en verkställande direktör, en redaktionschef och en annonschef. Dessa chefar över en redaktionssekreterare, en kulturreporter och en ekonomi och teknik-konsult. Det är fascinerande att man klarar av att producera en tidning med så mycket chefer och och så få reportrar...

    *jaja, ska man vara petnoga så ges Nu ut av Liberal information AB - där folkpartiet är majoritetsägare. Och på tidningens egen webbplats sägs att tidningen är "knuten till folkpartiet".

    lördag, september 24, 2005

    En teknikdriven demokratirevolution

    I veckans nummer av Dagens Media (nr 16/21 september) fanns det med en debattartikel av mig, som tyvärr inte verkar ligga uppe på dagensmedia.se. Artikeln (som var beställd av redaktören) ställde den retoriska frågan om årets hajp i medievärlden – bloggarna – bör tas på allvar. Inte oväntat besvarade jag mi egen fråga med ja, åtminstone om man ska döma av erfarenheterna från USA där bloggare avslöjat oegentligheter i de traditionella mediernas rapportering och fällt välrenommerade nyhetsankare som farit med osanning. Jag konstaterade att i den senaste presidentvalskampanjen granskade mängder av bloggare outtröttligt varje utspel, tv-kampanj och påstående som kom från de bägge kandidaterna. Men huruvida detta hade någon mätbar betydelse för utgången av valet är förstås svårt att svara på Däremot påverkade bloggarna definitivt rapporteringen av valrörelsen.

    I artikeln skriver jag att bloggar ännu är, trots den stora ökning som skett, ett ganska perifert fenomen. Men vissa bloggare har ett så pass stort inflytande över sin läskrets, som ofta själva kommenterar det dessa har skrivit på sina egna bloggar och därmed sprider budskapet vidare, att de kan påverka den mediala dagordningen. Något som pr-konsulter och spinndoktorer vet kan vara nog så viktigt som den makt som utövas av folkvalda politiker. Redan i dag finns flera bloggprojekt med syfte att påverka politiken och nästa års riksdagsval (motallians.se, där jag själv är inblandad, är bara ett av dem). Rimligen finns det också bloggar som drivs med kommersiella intressen i syfte att bygga varumärken och sälja varor och tjänster.

    Min slutsats i artikeln är att bloggandet kan innebära en fantastisk möjlighet för tidigare maktlösa människor att få delta i politiska diskussioner med andra och själva kunna påverka såväl politik som näringsliv. En teknikdriven demokratirevolution utan vare sig våld, demonstrationer eller flaggviftande.

    fredag, september 23, 2005

    Tröttsam kvällstidningsvinkel

    [UPPDATERAD] Återigen försöker man från kvällstidningshåll skandalisera det faktum att politiken är en ganska liten värld där de flesta känner varandra på ett eller annat sätt. Inte helt olikt till exempel Stockholms medievärld. Nu är det Expressen som blåser upp det faktum att folkhälsominister Morgan Johansson anställer Annika Nilsson som ny statssekreterare, med vinklingen att hon är hans gamla flickvän. Vilket förvisso är helt sant. För tolv år sedan. Och i dag har de båda egna familjer. Att Annika Nilsson är riksdagsledamot sedan 1994, vice ordförande och gruppledare för socialdemokraterna i kulturutskottet, samt lett flera statliga utredningar, det tycker tydligen inte Expressen är intressant i sammanhanget. Att hon även är vice ordförande i riksorganisationen Folkets hus och parker, sitter i styrelsen för Teracom AB och i styrelsen för Förvaltningsstiftelsen för public service, samt är ordförande i expertgruppen för miljöstudier, är inte heller relevant. Hennes tidigare förhållande är det som räknas. Man kan också med fog ställa sig frågan om det faktum att man haft ihop det med en person för ganska många år sedan ska diskvalificera en från jobb i dennes närhet för evig framtid? Moget, Expressen.

    Det faktum att det är Niklas Svensson som skrivit artikeln i Expressen tillför historien ytterligare en pikant dimension. Svenssons fru är nämligen nyhetschef på tidningen. Vän av ordning frågar sig då om han, i linje med Expressens konspirationsteorier, knullade sig till jobbet?

    Bra om porrpanik

    I en signerad ledare i DN i dag skriver Malin Siwe om hur stora delar av det offentliga Sverige har porrpanik. Siwe exemplifierar med att över hundra kommuner har följt Roks maning och kräver "porrfria hotell" (något jag tidigare skrivit om här). Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog är inte oväntat med i drevet och hoppas att partikongressen ska besluta att alla offentliga tjänste-övernattningar ska ske på hotell där det inte går att få in pornografi i teveapparaten.

    Men Siwe påpekar också den korkade dubbelmoralen i resonemanget om "porrfria hotell": "Det är enklare att gå hem till hotellrummet, koppla upp den bärbara datorn mot det trådlösa nätverket eller sätta kabeln i väggen och surfa till sajten med bäst utbud".

    Malin Siwe skriver också om ett av de argument för så kallade porrfria hotell som brukar användas är att hotellpersonalen trakasseras av gäster "som hämtat inspiration" från filmerna. Men detta beror, skriver Siwe, snarare på att "de tittat för djupt glaset än i teven". Ändå ingen kräver alkoholfria hotell. Eller förbud mot bredband på rummet.

    Också Magnus Ljungkvist skriver om det här. Han anser dock att det faktum att över 100 kommuner beslutat sig för att inte boka hotellrum på etablissemang som visar porr "sänder en viktig signal" då porr inte är "en accepterad företeelse i den skattefinansierade sektorn".

    torsdag, september 22, 2005

    Folkpartiet och det fria ordet II

    Efter att jag publicerat mitt inlägg om folkpartiets ägarintresse i Liberala nyhetsbyrån på Motallians (tidigare publicerad här) tog det hus i helvete bland läsarkommentarerna. Många av dem handlade om socialdemokratiskt mediepolitik och public service, något som mitt ursprungsinlägg vare sig berörde eller bör behandlas på Motallians. Därför har jag hänvisat den vidare debatten hit. Men mest komisk av alla kommentarerna var nog ändå den som av allt att döma är skriven av folkpartiets partisekreterare och mediepolitiske talesman Johan Jakobsson, som uppenbarligen tar sig tid att replikera på blogginlägg och föra ut det folkpartistiska budskapet även i - utifrån Jakobssons synpunkt rimligen - ganska obskyra forum. Låt mig därför utveckla mitt svar till Jakobsson något:

    Såvitt jag förstår så verkar den liberale partisekreteraren inte se några som helst principiella problem med att politiska partier äger medier/medieföretag. Snarare verkar han närmast stolt över att hans parti har lyckats så mycket bättre än socialdemokraterna med att "till sig knyta medier". Jag kan bara spekulera i hur det uttalandet uppfattas av landets alla stiftelse- och familjeägda liberala dagstidningar. Johan Jakobsson tycker att folkpartiet har lyckats "knyta dem till sig". Fascinerande. Att han dessutom inte ser någon motsättning mellan å ena sidan partiprogrammets skrivningar om att yttrandefriheten "kräver fria, oberoende, medier" samt att mediernas frihet "är en förutsättning för att de skall kunna fullgöra sin demokratiska granskningsfunktion", och å andra sidan att folkpartiet äger en nyhetsbyrån som i praktiken utgör en del av ledarredaktionerna på närmare 40 liberala dagstidningar - det gör mig ännu mer förbryllad. Men det är inte mitt parti och inte min ensak.

    När jag hör ordet kultur...

    ...så osäkrar jag min revolver. Det tycks vara mottot för den nyliberale debattören Mattias Svensson som i dag skriver på Timbros nättidning Smedjan om den nya moderata kulturpolitiken. "Den säger egentligen inte så mycket om de sköna konsterna, men desto mer om den nya kulturen i partiet", skriver Svensson och konstaterar att en röst på moderaterna "lovar alltså mer socialdemokrati med färre socialdemokrater". Jag tror inte att du behöver oroa dig, Mattias Svensson. Ingen mer än möjligen du tar nog den plötsliga moderata generositeten mot kulturen på allvar.

    Partiernas bloggstrategi: centerpartiet

    Inom centerpartiets ungdomsförbund, cuf, har man aktivt uppmuntrat sina medlemmar att blogga. Förbundsordförande Fredrick Federley har själv föregått med gott exempel. Hans blogg har legat bland de fem mest välbesökta politiska bloggarna på bloggtoppen.se i flera veckor. Även andra halvkända partiföreträdare bloggar, som t ex centerkvinnornas ordförande Annika Qarlsson, Europaparlamentariker Lena Ek, samt riksdagsledamoten Håkan Larsson. Och i förhållande till partiets storlek har man imponerande många aktiva bloggande ungdomsförbundare och gräsrotsmedlemmar. Några exempel är Lisa Falk, Marie Wickberg och "Global juggler". Centerpartiet har även - i likhet med socialdemokraterna - en generös länksida på sin sajt till centerpartistiska bloggar. Med de enorma ekonomiska resurser som centerpartiet kan tillgodoräkna sig när försäljningen av tidningskoncernen Centertidningar blir klar, kan man tänka sig att partiet lär komma att satsa en del på att nå ut mer i det digitala medielandskapet.

    Oklar framtid för hiv-vården i Stockholm

    I går var jag på återbesök på Södersjukhuset och Venhälsan för att följa upp den studie om hiv-vaccin jag medverkat i. Jag lämnade en hel del blod och fick samtidigt höra att avdelningen eventuellt hotas av nedläggning som resultat av en pågående översyn av organisationen av hiv-vården och infektionsklinikerna i Stockholms läns landsting. Personalen på Venhälsan, liksom många hiv-positiva och andra - framför allt i hbt-kretsar - var märkbart oroade. I tidningen QX:s nätupplaga läser jag att verksamhetschefen för infektionskliniken på Södersjukhuset försäkrar att Venhälsan inte ska läggas ned i brådrasket, men tillägger att översynen av infektionsvården kommer innebära att Venhälsan "i dess nuvarande form inte kommer att finnas kvar". Och ordföranden i innerstadens sjukvårdsberedning Håkan Jörnehed (v) säger något kryptiskt att Venhälsan inte ska läggas ned. Nu. Det finns skäl att ta personalen och patieternas oro på allvar. Visserligen finns hiv-mottagningar även på Karolinska universitetssjukhuset i såväl Huddinge som Solna, men där saknar man den expertis på hbt-patienter som Södersjukhuset har. QX publicerar ett utdrag ur ett protestbrev som "Anders, 40 år" skrivit till stöd för Venhälsan:
    "Själv har jag varit patient på Venhälsan sedan 1985 och lika länge har jag varit hivpositiv. Jag har gått där troget under halva mitt liv. Jag har alltid blivit bemött med värme och förståelse. Jag behöver inte dölja min homosexualitet eller tiga om mina problem. De är lyhörda, kunniga och fantastiskt trevliga. Att tvingas byta sjukhus, läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykolog innebär ett stort trauma. Visst har jag fått byta läkare också på Venhälsan genom åren men det är lika jobbigt varje gång. Att nu tvingas bryta helt med de jag har förtroende för känns för mig oöverkomligt. Vi hivpositiva och homosexuella är fortfarande utsatta för hat, missaktning och diskriminering på alla områden i samhället, även om det har blivit bättre med åren åtminstone i Stockholm."

    onsdag, september 21, 2005

    The world in my eyes

    Jag nämnde Zaida Catalán tidigare. Ser nu att hon förutom en snygg blogg också har god musiksmak: hon gillar Depeche Mode. Hon skriver om hur DM:s musik påverkar henne i utformande av politiska manifest. Då kan jag varmt rekommendera en gammal klassisk Depeche-låt ("New dress") med en hyllning till det enträget reformistiska politiska arbetet:
    "You can't change the world
    But you can change the facts
    And when you change the facts
    You change points of view
    If you change points of view
    You may change a vote
    And when you change a vote
    You may change the world"

    Folkpartiet och det fria ordet

    Jag har tidigare skrivit om centerpartiets planerade försäljning av sin tidningskoncern Centertidningar som väntas ge partiet ett tillskott i kassan med närmare en miljard kronor. Men det finns också andra medieägande partier i Sverige. Folkpartiet är ett av dem. Man äger nämligen Liberala Nyhetsbyrån (LNB), som i praktiken utgör en del av ledarredaktionerna på närmare 40 liberala dagstidningar, med en sammanlagd upplaga som är mer än dubbelt så stor som Dagens Nyheters.

    På folkpartiets landsmöte 2003 beslöts att "positivt pröva" att sälja partiets 20-procentiga aktiepost i Liberala Nyhetsbyrån, men inför landsmötesdebatten intog partistyrelsen en något överraskande negativ syn på försäljning. I handlingarna inför 2003 års landsmöte avfärdade partistyrelsen förslaget om att lämna ägandet av LNB med bland annat argumentet att "partiet kan med sitt ägande /.../ fungera som en kontakt mellan nyhetsbyrån och den liberala tidningssfären". Annars verkar argumenten för fortsatt ägande främst vara ekonomiska; att partiet ekonomiskt skulle garantera att LNB:s existens inte hotas. Och det låter ju bussigt. Men vad hände med de ideologiska invändningarna?

    I folkpartiets partiprogram sägs att yttrandefriheten "kräver fria, oberoende, medier" samt att mediernas frihet "är en förutsättning för att de skall kunna fullgöra sin demokratiska granskningsfunktion". Partiet har i linje med detta kraftfullt kritiserat politisk styrning av de svenska etermedierna. Men att samtidigt ha ett ägarintresse i ett företag som har stor betydelse för opinionsbildningen i tidningar med dominerande ställning på sin ort förefaller enligt folkpartistisk logik inte kollidera med uppfattningen att yttrandefrihet kräver fria och oberoende medier. Partimedlemmarna på landsmötet verkade dock tycka att partistyrelsens resonemang rimmade illa med liberal mediepolitik och underkände partistyrelsens linje.

    Johan Jakobsson, partisekreterare och folkpartiets mediepolitiske talesman, har hitintills misslyckats med att hitta någon som vill köpa LNB för fyra gånger så mycket företaget rimligen är värt, vilket är det pris man begärt. Men han har nu lovat landsmötet 2005 att fortsätta söka. Och medan sökandet pågår fortsätter förstås folkpartiet att vara aktiva delägare av LNB.

    Folkpartiets långdragna – och av partistyrelsen uppenbart motarbetade – försäljningsprocess står i bjärt kontrast till centerpartiets planerade försäljning av sina tidningar. Det är intressant att det är en centerpartistisk partisekreterare som säger att "partier ska inte delta i omstruktureringen av mediemarknaden", inte en folkpartistisk.

    Partiernas bloggstrategier: miljöpartiet

    Under de segdragna budgetförhandlingarna med regeringen och vänsterpartiet, rapporterade mp-riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida från förhandlingarna via sin blogg. Kul grepp, även om vi läsare inte fick veta så mycket mer den vägen än att man hade tröttande nattmanglingar och då och då hängde på Gustav Fridolins arbetsrum. En annan miljöpartistisk bloggare som fått en del uppmärksamhet är Zaida Catalan. Hennes blogg är tvåspråkig (minst), så det underlättar att kunna spanska för att hänga med i svängarna. Att döma av sökresultaten på intressant.se och knuff.se så verkar det mer bloggas om miljöpartiet än dess företrädare skriver något själva. Några unga gröna gräsrötter (pun intended) hittar jag: Tomas Melin, Mikaela Valtersson och Åke Askensten. Kanske dags att komplettera partiets bägge språkrör med en kommunikationsstrateg?

    tisdag, september 20, 2005

    Nytt namn i s-toppen

    I Göteborgsposten rapporteras att det, inte helt oväntat, blir kommunalrådet Anneli Hulthén som föreslås ta plats i socialdemokraternas verkställande utskott efter Göran Johansson - som med dunder och brak för en tid sedan meddelade att han lämnar VU:t. Det ryktas om falangbildningar av socialdemokratiska kommunpolitiker som vill ha en mer "proletär" ledning av socialdemokratin. Själv ger jag inte mycket för ryktet. Partikongressen i Malmö 29 oktober - 3 november kommer med största sannolikhet bli en lugn tillställning.

    Vilka kommentarer bör tillåtas?

    Marta Axner, som jag länkar till ganska ofta, skrev i går ett klokt inlägg om vilken policy man bör tillämpa för vilka kommentarer man tillåter på sin blogg. Marta påpekar att hon är "juridiskt och moraliskt ansvarig" för vad som publiceras där. Själv har jag plockat bort rena spamkommentarer, några enstaka förekomster av rent reklam för egna bloggar samt några främlingsfientliga och på andra sätt stötande inlägg. Men någon form av mer genomtänkt policy bör nog formuleras. Något i stil med detta:
    "På bloggen PromeMorian tillåts inte kommentarer som är rasistiska, sexistiska, homofoba eller på annat sätt stötande. Inte heller tillåts länkar till bloggar eller andra webbplatser med sådant innehåll. Vidare tillåts inte ren reklam för andra bloggar. Däremot får man självklart tipsa om blogginlägg eller webbplatser som är relevanta för det inlägg kommentaren är kopplad till. Enväldigt tolkningsföreträde om dessa regler står bloggansvarige Jonas Morian för."
    Typ. Kloka synpunkter välkomnas.

    måndag, september 19, 2005

    Läsvärt tips från Magnus

    Efter att ha (åtministone tillfälligt) lyckats i min föresats att hamna på Bloggtoppens Fem-i-topp-lista - på bland andra Magnus Ljungkvists beskostnad - tänkte jag boosta hans besöksstatisk genom att tipsa om det han skriver om en artikel i SvD om arbetslinjens utveckling. Intressant artikel - och en kul diskussion om inlägget på Magnus blogg.

    Ohlys verkliga problem

    Via Håkan Jacobson läser jag om vänsterpartiets ledare Lars Ohly som upptäckt att det blir problem när han kallar sig kommunist och därför, enligt vissa medieuppgifter, överväger att sluta. Håkans kommentar är klockren:
    "Men problemet är ju inte att han kallar sig kommunist. Problemet är att han är det."

    Partiernas bloggstrategier: moderaterna

    För att vara ett parti som åtminstone under sin förrförre ledare Carl Bildt var synnerligen teknikvänligt och proggressivt inom IT-frågor, så håller moderaterna i dag en överraskande låg profil i bloggosfären. Förvisso har man en bloggande partisekreterare (i form av Sven Otto Littorin) och ungdomsförbundsordförande (Johan Forssell), men sedan är det ont om moderata partiföreträdare bland de svenska bloggarna. Efter att ha sökt på pingcentralen intressant.se och samlingsplatsen bloggportalen.se så hittar jag bloggarna Tobias Billström, Joachim Holmqwist och Christian Swedberg som rent ut betecknar sig som moderater. En del av vad de skriver är intressant, men några kändisar är de inte direkt. Visst eldunderstöd får de moderata idéerna förvisso från SvD:s ledarskribent PJ Anders Linder och i någon mån från liberala debattörer som Johan Norberg och Mats Johansson. Några direkta uppmaningar att rösta moderat har jag dock inte sett någon av dem skriva. Det finns ganska gott om liberala och nyliberala bloggare, ganska långt ut på högerkanten. Men överraskande få av dem har några uttryckra partipolitiska sympatier. Möjligen kan det ge ett genomslag för borgerliga värderingar i bloggosfären, men om det gynnar "det nya arbetarpartiet" moderaterna är mer tveksamt.

    söndag, september 18, 2005

    Den representativa demokratins problem

    I går var jag på födelsedagsfest hemma hos Kim. Hamnade under kvällen i diskussion med Daniel om folkvaldas - och då närmast socialdemokratiska riksdagsledamöters (även om situationen är densamma även i de andra partierna) - frihet att motionera om vilka frågor de vill. Min uppfattning är att riksdagsledamöter i högre grad än i dag borde utnyttja det faktum att de faktiskt har getts förtroendet av väljarna att driva de politiska frågor de gick till val på, även i de fall det går emot partilinjen. Förvisso har ännu inte personvalsinslagen i vårt valsystem gett så stort genomslag i riksdagen än, men varje ledamot är ju nominerad av sin lokala partiförening utifrån de värderingar och de uppfattningar i sakfrågor han eller hon har. Samtidigt som de också representerar sitt parti. Det betyder att en ledamot - som jag ser det, när det dyker upp frågor som berör hans eller hennes valkrets och väljare, i första hand bör agera i dessas intressen snarare än partiets. Det är ett sätt att se på den representativa demokratin. Ett annat är att riksdagsledamöterna i första hand sitter där de gör därför att deras respektive partier gjort ett bra val på riksplanet och de därför har en skyldighet att driva den politik man enas om i riksdagsgruppen. Jag tror att det är möjligt att göra båda delarna, utan att vare sig svika sina väljare eller undergräva partisystemet. Jag tycker nämligen vi kan utgå ifrån att folkvalda riksdagsledamöter både är lojala mot sina respektive partier och har omdöme nog att avgöra när riks- och partiintresse bör gå före lokal- och särintresse, och vice versa. Vad tycker ni, kloka läsare?

    Rosenberg kan vara Hägglunds bästa chans

    Göran Eriksson skriver i SvD i dag i en analys att för kristdemokraterna så kan Feministiskt initiativs Tiina Rosenberg vara ett bevis på att Gud hör bön: "Äntligen någon som på allvar utmanar de traditionella värderingar, som kd så gärna vill vara främsta garant för". Göran Hägglund har ju sannerligen inte haft det lätt sedan han tillträdde som partiledare efter den populäre Alf Svensson. Opinionssiffrorna har ständigt dalat, det har varit uppslitande ordförandestrider i ungdomsförbundet och de moralfrågor som kd tidigare profilerat sig inom (motstånd mot fri abort, en negativ syn på homosexuella, konservativa värderingar om kvinnor och familjepolitik etc.) har blivit allt mer otidsenliga. Och så kommer då Fi in på arenan med radikalfeministiska värderingar och ett queerperspektiv som skakar om den svenska politiska debatten. Här är plötsligt ett parti som vill avskaffa äktenskapsbalken, avköna namnlagen och totalt utmana den traditionella synen på könsroller. Äntligen en värdig motståndare för kristdemokraterna, som nu kan locka röster från konservativa väljargrupper både till höger och vänster som tycker att Fi går för långt och känner sig hotade. Det återstår dock att se om väljarintresset för såväl Feministiskt initiativ och en moralkonservativ motreaktion från kd räcker hela vägen för ge att båda - om ens något - av partierna plats i riksdagen efter valet.

    lördag, september 17, 2005

    Partiernas bloggstrategier: socialdemokraterna

    Häromdagen fick jag hem SSU:s medlemstidning Frihet i brevlådan. Och ja, jag är genom min gamla s-studentförening fortfarande betalande medlem, dock inte bidragsgrundande (läs mer om det här). En artikel i tidningen, skriven av Nina Unesi, handlar om den nu starka socialdemokratiska närvaron i den svenska bloggosfären. Annat var det för bara ett halvår sedan. I artikeln intervjuar Nina Unesi bland andra en av de socialdemokratiska bloggpionjärerna, Urban Lindstedt, som säger att de socialdemokratiska bloggarna lär komma att ha en marginell inverkan vid nästa val. ”Den största vinsten blir att de bidrar till att bättre mobilisera och motivera partiaktivister”, säger Urban Lindstedt i Frihet.

    Att socialdemokratin och arbetarrörelsen satsar på att bloggar råder det ingen tvekan om. Från partiexpeditionen uppmanas ministrarna att blogga – en uppmaning som hitintills bara Berit Andnor följt. Socialdemokratiska partistyrelsen länkar också föredömligt till ett stort antal socialdemokratiska företrädare med egna bloggar. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har en person anställd som hjälper s-ledamöter att starta egna bloggar (11 stycken har jag räknat till). Och på LO:s webbplats finns både en valblogg och flera ungdomsbloggar. För en tid sedan skrev Magnus Ljungkvist att hela fyra stycken socialdemokratiska borgarråd i Stockholms stadshus bloggar, och nyligen anslöt sig också Socialdemokratiska studentförbundets ordförande Magdalena Streiffert till den växande skaran (tack Marta Axner för att du uppmanade henne till det).

    Ännu är det ont om riktigt tunga socialdemokratiska partiföreträdare som bloggar, med lysande undantag som Berit Andnor och finansborgarrådet Annika Billström, men förmodligen har den stora mängden gräsrotssossar totalt sett en större genomslagskraft än om flera ministrar, partisekreteraren och någon till skulle skriva ett inlägg var och varannan vecka. Jag delar i och för sig Urban Lindstedt uppfattning att bloggarna lär få marginell betydelse för utgången av valet nästa år, men med en fortsatt stark närvaro i bloggosfären kan bloggande socialdemokrater påverka dagordningen och inte minst bidra till att forma den mediala rapporteringen om valrörelsens viktigaste frågor.

    Fler röster mot Bosses förbudsiver

    Häromdagen skrev jag (här) om Bosse Ringholms planer på att utöka förbudet mot proffsboxning till att också omfatta andra kampsporter. I dag skriver kampsportaren Jonas Pettersson i Aftonbladet att skador även förekommer inom hockeyn, inom fotbollen och inom golfen, och undrar om vi ska förbjuda alla dessa sporter därför att olyckor kan ske? Petterssons kloka avslutningsord återger jag gärna i sin helhet:
    "Att träna boxning eller kampsport seriöst är lika hårt och lika krävande som vilken annan sport som helst. Så Bosse Ringholm borde se till att ge kampsporten samma villkor som annan idrott . Att föra debatten vidare på gamla myter och bortse från vad idrotten gör för samhället är något en idrottsminister borde hålla sig för god för."

    fredag, september 16, 2005

    Är Stockholmsföretagare bättre än lantisar?

    [UPPDATERAD] Dagens Media skriver att den moderata Stockholmspolitikern Anna Kinberg Batra blir ny informationschef för Stockholms Handelskammare. Handelskammarens huvuduppgift är, enligt den egna webbplatsen, "att göra Stockholm till en ännu bättre plats för företagen". Och då är säkert Anna Kinberg Batra, med egen erfarenhet av företagande inom kommunikation, rätt person att sköta deras informationsarbete. Jag känner henne lite grann genom framförallt gemensamma bekanta, och i somras kommenterade vi partiledartal under Almedalsveckan på SVT24 tillsammans.

    I Resumé bekräftas nu uppgiften, och Anna säger samtidigt att hon bedriver en personvalskampanj för att komma in i riksdagen för moderaterna vid riksdagsvalet nästa år. "Blir det borgerlig valseger kommer många att byta jobb", säger Anna Kinberg Batra.

    Vad har SVT emot Vita huset?

    Enligt aftonbladet.se så kommer den sjätte säsongen av den suveräna tv-serien ”Vita huset” ("West wing") att börja sändas den 29 september - i SVT:s digitala kanal SVT24. Den som inte har SVT24 kommer enligt aftonbladet.se ändå att kunna se avsnitten - men det dröjer. SVT1 visar nämligen den sjätte säsongen först vid årsskiftet 2005/2006.

    Omdöme om ett omdöme om ett omdöme

    På "näringslivets tankesmedja" Timbros nättidskrift Smedjan recenserar redaktionssekreterare Kristian Karlsson (tillika redaktör för FMSF:s tidning Svensk Linje och tidigare ledarskribent på SvD) Olle Svennings bok "Göran Persson och hans värld". I recensionen hänvisas det till antologin "Makten framför allt" från i våras, där en rad opinionsbildare konstaterade - som boktiteln antyder - att Perssons drivkraft är makt. Enligt Kristian Karlsson belyser Olle Svennings bok Perssons gärning på ett "förvånansvärt kritiskt sätt" och ger enligt Karlsson "bifall till mycket av kritiken i 'Makten framför allt'". Själv är jag lite förbryllad över att så mycket energi på olikla håll läggs på att - rätt eller fel - utmåla Göran Persson som en bufflig och lynnig maktmänniska. I synnerhet är det märkligt när denna kritik kommer från socialdemokrater som Olle Svenning. Självklart ska partiledare kritiseras när de bär sig illa åt mot medarbetare och partikamrater. Men varför i bokform? Och varför just i en begynnande valrörelse? Om det är ett partiledarskifte man är ute efter (vilket känns allt mer osannolikt, åtminstone innan valet) så borde man väl snarare ägna tid åt att lyfta fram lämpliga efterträdare och samla stöd för dessa?

    (Via Pär Henriksson.)

    Dagens citat

    Den alltid underhållande bloggaren "Grabben med kniv" har haft en serie elaka och roliga spaningar om riksdagspartierna kallad "Garnskning -06" (ja, garnskning - förklaring finns). I går skrev grabben att han från början "bara skulle garnska partier med en rimlig chans att få ett inflytande över svenska politik eller i alla fall ta sig in i riksdagen" men nu skiter i det och riktar en känga mot Feministiskt initiativ:
    "Bara för att man använder begrepp från akademikervärlden, betyder det inte att de är mindre av mellanstadiedissar för det. 'Heteronormativ borgarkärring' har ersatt 'glasögonorm'. Imponerande."

    torsdag, september 15, 2005

    PR-mingel

    I morse var jag på pr-byrån Hill & Knowlton och hörde bland andra pr-konsulten och författaren Martin Borgs prata om vilka frågor som kommer att avgöra valet 2006. Andra som pratade där var opinionsmätningsnestorn Arne Modig (Temo), samt Hill & Knowltons Håkan Lind. Den senare inledde med att presentera en medieanalys av valkampanjrapporteringen under valrörelsen 2002. Där konstaterades att den mediala speglingen av valet intensifierades ordentligt först i augusti, med Perssons Björkvikstal och Bo Lundgrens dito. Arne Modig pratade bland annat om hur förtroendet för partiledarna utvecklat sig och resonerade en del om förtroendets och populäritetens betydelse för ett partis framgångar och motgångar i opinionsmätningar. Till sist pratade Martin Borgs om svårigheterna att få upp politiska frågor på dagordningen. Han drog bland annat exempel som börjar bli lite gamla, men ändå kändes någorlunda relevanta; reklamradio och fastighetsskatten. Hans råd till dem som ville få upp sina frågor på dagordningen var att lyssna i stället för att skrika, ge uppmärksamhet i stället för att kräva den själv. Intressanta föredrag och en hel del gamla bekantingar i publiken. Och i kväll är det 20-årsfest på JKL. Mycket pr-mingel blir det.

    onsdag, september 14, 2005

    Bosses dråpslag mot kampsporten

    [UPPDATERAD] Uttalandet från idrottsminister Bosse Ringholm nyligen om att det drygt 30 år gamla förbudet mot proffsboxning i Sverige inte bara blir kvar utan också kan komma utökas till att omfatta även andra kampsporter, är bedrövligt men inte direkt överraskande. Att Ringholm ogillar boxning är välkänt. Möjligen hade man kunnat hoppas att han skulle ha tagit intryck av den utredning som dåvarande idrottsministern Ulrica Messing lät tillsätta för fyra år sedan och som resulterade i ett förslag om att proffsboxning bör tillåtas om vissa säkerhetskrav är uppfyllda och arrangemangen fått tillstånd av en särskild myndighet. Man hade också kunnat hoppas på att han lyssnat på sin regeringskollega Mona Sahlin som när hon var idrottsminister lät antyda att proffsboxningsförbudet var på väg bort. Men Ringholm verkar hålla fast vid sin förbudslinje.

    Han säger bland annat att regeringen inom kort kommer med ett lagförslag ”som förbjuder också andra former av kampsporter där man tillåter slag eller till och med sparkar mot huvudet som exempelvis K1”. Det skulle innebära att Sverige knappast lär kunna ställa upp i den numera olympiska sporten Tae Kwon Do om förbudet blir verklighet. Någon medicinsk bedömning av dessa kampsporters skaderisker verkar inte det kommande lagförslaget baseras på, då det är allmänt känt att exempelvis ishockey, fotboll och för den delen ridsport har en betydligt mer oroväckande skadestatistik än kampsport. Gissa till exempel vem som fått flest hjärnskakningar av Peter Forsberg och Armand Kranjc (ledtråd: det är han som bär hjälm och kevlarrustning när han utövar sin sport).

    Läs gärna också vad Gustav Dahlin och Stephanie Krus skriver om det här.

    Chadie, som kommenterat detta inlägg, har också skrivit ett eget inlägg där vi diskuterar vidare om det här.

    tisdag, september 13, 2005

    Fucking spammers!

    Okej, nu har spamkommentarerna blivit olidliga. Tack Marta Axner för tipset om "ordverifikation". Beklagar att det nu blir lite struligare för er trevliga läsare att skriva kloka, relevanta kommentarer.

    Utan egen medieröst – men med en massa klöver

    [UPPDATERAD] Centerpartiet kan bli ett av Europas rikaste politiska partier. Genom sitt holdingbolag Randello Invest äger man nämligen koncernen Centertidningar där tio lokala nyhetstidningar* (samt Idrottsbladet Motorsport) med en sammanlagd upplaga på 165 000 ex ingår. Centertidningar har 700 anställda, omsatte i fjol 741 miljoner kronor och gjorde en vinst på 80 miljoner kronor. Nu är koncernen till salu. Priset väntas bli över en miljard kronor.

    Enligt uppgift har ett tiotal intressenter lämnat in anbud på Centertidningar. I princip alla mediekoncerner i Sverige, inklusive Bonniers, och jättar i Norge och Finland som Schibsted och Orkla förväntas ha lagt bud. Centerpartiets uttalade ambition är att koncernen ska säljas i sin helhet. Man kommer också enligt uppgift att väga in "vilka som ger indikationer på att de vill utveckla företaget".

    Rimligen blir också frågan om vilken politisk färg ledarsidorna på tidningarna kommer att ha när ägarbanden till centerpartiet klipps, en svår nöt att knäcka. För de liberala tidningarna är det ju inget problem att kalla sig just liberala, då det är en beteckning som i Sverige används av såväl folkpartister, moderater, vissa centerpartister och en del icke-partibundna debattörer som av andra snarare skulle kallas nyliberala. Det är också möjligt att tänka sig – även om det kräver viss ansträngning – beteckningen "socialdemokratisk" på en person, eller ledarsida, som inte är medlem i det socialdemokratiska arbetarepartiet. Men hur många kallar sig centerpartistiska, som inte är medlemmar i och/eller röstar på partiet?

    Klöver, i det här fallet syftandes på pengar snarare än den centerpartistiska partisymbolen, väger dock tungt i sammanhanget. Enligt partisekreterare Jöran Hägglund ska centerpartiet använda pengarna till utbildning och andra typer av opinionsbildning, exempelvis via tankesmedjor. Hur mycket av pengarna som centern kommer att lägga på valkampanjen nästa år är inte känt, men förra valet spenderade de 20 miljoner kronor och Hägglund tror att det blir ungefär lika mycket. Om affären blir klar inom kort så finns det dock skäl att tro att partiets valbudget kan komma att bli betydligt större än så.

    * Centertidningar består av Hallands Nyheter, Hudiksvalls Tidning, Hälsinge Kuriren, Ljusdals-Posten, Länstidningen Södertälje, Östersunds-Posten, Södermanlands Nyheter, Norrtelje Tidning, Nynäshamns-Posten och Lidingö Tidning.

    Läs gärna Göran Rosenbergs kommentar till affären och hans spekulationen om varför centerpartiet säljer sina tidningar:
    "För de miljarder som partiet räknar med att tjäna på tidningsförsäljningen kan det nu istället köpa sig oändligt många och förmodligen långt effektivare PR-konsulter och reklammakare och ideologiproducenter, och på så sätt försöka omsätta ekonomiskt kapital i politisk valuta."

    Avgår Persson?

    [UPPDATERAD] I dag öppnar riksdagen efter sommaruppehållet och statsminister Göran Persson läser upp sin regeringsförklaring. I skrivande stund verkar det ännu inte finnas någon budgetuppgörelse med mp och v, men det är förstås möjligt att avge en regeringsförklaring ändå - om än med något mer svepande formuleringar om vad regeringen tänkt göra framöver. Spekulationerna om vad Göran Persson kommer att säga går heta, och många tycks tro att han tar tillfället i akt att avisera sin avgång. Så sent som i går fick jag höra av en kompis att Persson skulle kunna komma att "göra en Blair" och säga att om man röstar på honom nu - i valet nästa år - så blir det sista gången man behöver göra det (underförstått: han kommer inte att ställa upp nästa gång). Själv tror jag inte att det scenariot är troligt. Snarare verkar det mesta tala för att han sitter kvar som partiledare till och med valet, och avgår först sedan - oavsett valresultat. Då kan han vid en valseger dra sig tillbaks obesegrad och vid en valförlust ge sin efterträdare en bättre start. Ett mer trovärdigt rykte är däremot det om en regeringsombildning (läs bland annat vad Håkan Jacobson skriver). Freivalds kan nog mycket väl hänga löst, men av partiinterna skäl snarare än något annat. Däremot tänker jag inte nämna några namn på tänkbara efterträdare. Om det är något jag lärt mig genom åren så är det att namn som förekommer i skepulationerna väldigt sällan blir dem som sedan presenteras...

    Enligt DN ställer sig vänsterpartiet i huvudsak bakom regeringens budgetförslag. Partiet håller en presskonferens klockan 12 där de förklarar villkoren för överenskommelsen. Nu återstår för Nuder och Persson att komma överens med miljöpartiet.

    Fler Folke-spaningar

    Jag har noterat att det finns fler där ute som spanar efter Folke. På Jon Åslunds blogg refereras det till en kommentar som en av mina läsare skrivit (här) och på flickr har Mikael Svärdh lagt upp drösvis med bilder. Själv har jag på sistone hittat den här egenuppmaningen att tagga ner:
    Folke måste ta och tagga ner
    och det här, som kanske är ett svar på uppmaningen:
    Jag kan inte sluta
    Jag har också hittat nedanstående, som är av annat format och skrivet i ett annat typsnitt än Folkes vanliga funderingar. Har han möjligen en copy-cat?
    att sitta på stan uppklistrad på en stolpe vilket fin-fint liv

    måndag, september 12, 2005

    Tack för hjälpen, Jonas!

    PromeMorian ger Prao-Morian godkänt
    Under min semester har som bekant Jonas Svensson på Output.nu vikarierat för mig. Och han har gjort ett utomordentligt jobb! Bloggen har uppdaterats regelbundet och av läsarkommentarerna att döma har det han skrivit här varit intressant. Bilden ovan togs av Stina på ett internetcafé på Kreta. Som synes ger jag min vikarie klart godkänt.

    Jag har tidigare nämnt Bloggtoppens rankning av Sveriges bästa politiska bloggar, där Magnus Ljungkvist ett tag toppade listan. Nu, i skrivande stund, ligger han strax före mig på plats 6. Leder gör Fredrick Federley, följd av Motallians, Politikerbloggen, Libertarian in Room 101 samt Bloggarna.se. Jag vill därför uppmana mina läsare att klicka in sig länken till Bloggtoppen här till höger och rösta på min blogg. Om inte annat så för att få in fler sossar på topp-5.

    Koll på Kommissionen

    På semestern, efter att vi kommit hem från Kreta, har vi tittat på dvd:n med de första fyra avsnitten av "Kommissionen". För er som ännu inte sett de senaste avsnitten - sluta läsa nu om ni inte vill veta något om handlingen i förväg. Mitt intryck hitintills är att serien är välproducerad och rimligt realistisk. Sedan är det tyvärr så att svenska skådisar med få undantag framförallt är teaterskådespelare som inte riktigt levererar repliker på ett trovärdigt sätt i filmer och tv-serier. Det är liksom en annan överenskommelse med publiken där än på scenen. Bortsett från det så tycker jag att de flesta gör bra jobb. Fast man har brustit en del i detaljerna och faktakollen. För mig som varit i Folkets Hus i Stockholm massor av gånger kändes det lite märkligt när man är på konferens där i första avsnittet och ser ut genom ett fönster som inte finns - ända till Drottninggatan och Finansdepartementet! Det refereras till statsministern som "statschef" (den äran tillfaller i verkligheten kungen, statsministern är regeringschef) och en väsentlig del av handlingen i det fjärde avsnittet utspelar sig på "EU-utskottet" i Bryssel där karaktären Grete Ancker (Chatarina Larsson) - som tidigare sägs ha arbetat bland annat som "sakkunning vid EU-kommissionen" - håller ett "öppningsanförande" för detta mystiska utskott. Utan att trötta ut någon så kan jag nöja mig med att konstatera att det inte existerar något "EU-utskott" i Bryssel och att beslutsfattandet inom EU inte går till som i tv-serien. Men kul att se är den.

    Bra förslag om samlevnadsavtal

    Feministiskt initiativs idé om att ersätta dagens äktenskapsbalk och lagstiftning om registrerat partnerskap med ett samlevnadsavtal har kritiserats och förlöjligats. Själv tycker jag att det är ett utmärkt förslag, om än kanske ingen valvinnare. Jag har själv drivit liknande resonemang inom SSU och Socialdemokratiska studentförbundet - innan dagens lagstiftning om partnerskap för homosexuella kom till. Jag välkomnar en ordning där de religiösa samfundens vigselrätt ersätts med en frivillig välsignelseceremoni, där det är upp till varje samfund att avgöra vilka "äktenskap" man väljer att välsigna. Självklart kan också icke-religiösa cermonier, motsvarande dagens borgerliga bröllop förekomma. Den lagliga delen sker då i stället genom just ett avtal mellan två eller fler vuxna, samtyckande individer. Avtalets exakta utformning är förstås upp till dem som undertecknar det, men kan förslagsvis reglera vårdnasfrågor för eventuella barn, ömsesidigt försörjningsansvar etc.

    Tyvärr tror jag inte riktigt allmänheten är riktigt mogen för ett så här radikalt förslag, men jag tycker det är kul att Fi ändå vågar ta upp det till debatt. Några större väljarskaror lär de dock knappast locka till sig med förslaget.

    lördag, september 10, 2005

    Promenad i Stockholm för amnseti

    Så tog jag farväl av sommaren genom att promenera genom Stockholmsstad tillsammans med flyktingamnesti2005. Vi var väl ungefär 3000 personer och stämningen var hög och Stockholm vackert. Ovanligt många med invandrarbakgrund hade mobiliserats också vilket naturligtvis var kul.

    Det är verkligen på tiden att de många utsatta flyktingar som gömmer sig för att slippa utvisas får en chans till ett vettigt liv. Ingen väljer att leva illegalt om det finns realistiska alternativ.

    Förövrigt har jag ännu inte förstått varför vissa argumenterar för att kriminella invandrare inte ska ha rätt att stanna. På vilket sätt är det bättre dumpa brottslingar i andra länder, i länder som ofta saknar en ordentligt fungerande rättsapparat? På vilket sätt är det bättre att icke-svenskar utsätts för brottslighet?

    Det här var nog mitt sista inlägg på PromeMorian. Det har varit kul men nu är det dags att återvända hem till min egen blogg. Tack till er som tog sig tid att läsa och tack till Morianen för förtroendet.

    På återseende – Jonas, output.nu

    fredag, september 09, 2005

    Flyktingamnesti nu!

    I nästa vecka börjar jag blogga på allvar igen. Men redan nu vill jag dra mitt strå till stacken i den pågående kampanjen Flyktingamnesti 2005. Jag ställer mig bakom kravet att alla asylsökande, som väntar på att få sin asylansökan behandlad eller som efter avvisningsbeslut uppehåller sig i Sverige utan rättigheter, ska få uppehållstillstånd och upprättelse. Målet är att ingen ska behöva fly och att alla ska få leva där de önskar. Jag inser att det är en bit kvar innan vi är där, så flyktingamnesti är bara ett första steg.

    Den 14 september kommer riksdagen att avgöra framtiden för tusentals människor i Sverige. Ännu finns chansen att påverka socialdemokratiska och andra riksdagsledamöter att ge amnesti åt gömda flyktingar. Skriv till dina riksdagsledamöter, och skriv på uppropet!

    Valresutatet 2006

    Så här ett år före valet är det dags att försöka spå hur utfallet kommer att bli. Den läsare som orkar kan ju gärna få lägga in sin egen gissning bland kommentarerna så blir det en liten informell tävling.
    Förbehåller mig rätten att göra ändringar över dagen eftersom följande siffror är ihop kokade på 5 min innan jag ska till skolan. (Och ja, naturligtvis är jag inte ett dyft opartisk eller något sådant...)

    Moderaterna: 25%
    (kom. dom får sina vanliga ca 20% röstare och sen vinner Reinfeldts bruna ögon och näringslivets pengar ytterligare några procentenheter).
    Centern: 12%
    (kom. Maud går hem hos en del och miljonerna från utförsäljningen av tidningsimperiet ger onekligen konkurrensfördelar).
    Folkpartiet: 8%
    (kom. Populistiska utspel räddar Sveriges tråkigaste partiledare).
    Kristdemokraterna: 4%
    (kom. Vem orkar med konservatism? KD snubblar på spärren och med lite tur faller de bakåt ut ur riksdagen. Fast vem vet, kanske räddas de av taktikröstare från övriga högern?)

    Socialdemokraterna: 38%
    (kom. När valet närmar sig minskar anta tveksamma. Kanske klarar vi till och med 40%?)
    Vänsterpartiet: 4%
    (kom. Lever farligt när Schymaneffekten försvunnit. Som sagt, vem orkar med konservatism?).
    Miljöpartiet: 5%
    (kom. Får det svårt när valdebatten börjar handla om arbetstillfällen och tillväxt).

    Feministiskt initiativ: 4%
    (kom. En ny form av missnöjesparti som vi kanske förtjänar efter många år av segt jämställdhetsarbete. Är ett vänsterparti hur mycket de än förnekar det, jämlikhet är helt enkelt det som avgör blockgränsen).

    torsdag, september 08, 2005

    Brottsoffer i rättsprocessen

    I dagens SvD skrivs det igen om lagrådets förslag om att låta brottsoffer och deras anhöriga få en roll i rättsprocessen när livstidsdömda söker nåd för att få sina domar omvandlade till tidsbestämda straff. Exakt vilken roll de ska få är oklart men i mina öron låter det lite konstigt. Har själv haft personer i min omgivning som utsatts för grova brott och har då upplevt hur min annars humanitära inställning tillfälligt har rubbats. Inget konstigt i det, när man är känslomässigt engagerad så är det klart att det är lätt att kräva vedergällning. Men rättsystemet är inte till för att tillgodose ett hämnd behov och ska inte vara känslomässigt styrt.
    Ända sättet att rättfärdiga straff är om det kan minska framtida brottslighet, dvs om det fungerar avskräckande och rehabiliterande.

    tisdag, september 06, 2005

    Svensk levnadsstandard

    Om man såg på A-ekonomi idag så fick man reda på att svensk levnadsstandard visst ökar i takt med jämförbara länder (så som USA) trotts att debatten ofta antyder annat. Är det fler än jag som faktiskt har anat det hela tiden?

    Då borde väl frågan om välfärdsystemet kan vara ekonomiskt effektivt och jämlikhet tillväxtfrämjande avslutad en gång för alla... fast det är väl att hoppas på för mycket...?

    måndag, september 05, 2005

    Partiledardebatten

    Så har partiledardebatten varit och som alla andra politiskt intresserade satt jag naturligtvis klistrad framför TV:n. Men eftersom jag är politiskt engagerad var jag som vanligt inte så intresserad av vad som sades utan mer av hur det sades. Jag vet var mina sympatier ligger och det spelar inte så stor roll vad de olika partiledarna säger, jag kommer ändå inte att ändra åsikt.
    Ok, visst är ämnesval och åsikter lite intressanta så det är klart att jag lyssnar och lägger på minnet vad som sägs men det är framförallt det retoriska hantverket som jag intresserar mig för i dessa sammanhang. Och detta är mina reflektioner om de olika deltagandena.

    Lejonborg – Gick på som ett tröskvärk som hackar. Det gick helt enkelt inte att följa med i hans tankegångar. Var han oförberedd eller är han bara lite seg?

    Persson – Rutinerad. När de övriga körde på och pratade i full fart för att hinna säga så mycket som möjligt så litade han på sin pondus och höll ett lugnare (och retoriskt bättre?) tempo. Dessutom uppfattade jag honom som självsäker och med lite glimt i ögat vilket är bra. Hade önskat att han tog lite mer utrymme dock, han är ju trotts allt en av de bästa retorikerna.

    Ohly – Har varit en retorisk besvikelse sen han tillträdde då han ju genast drunknade i kommunistdebatten och försvann. Visade upp en bättre sida i debatten men lyckades inte riktigt slå igenom och ta plats. Något monoton.

    Wetterstrand – Urskilde sig mest i debatten, på ett positivt sätt. Verkade rak och ärlig och inte så ”politik” som en vän uttryckte det. Jag tyckte hon framstod som ”normal” i kontrast till ”yrkespolitikerna”, frågan är om det går hem eller inte. Hon var dock fullständigt kass när hon skulle framföra ett förberett anförande.

    Reinfeldt – De bruna ögonen försvann i ett ansikte som mest såg frågande ut. Trodde att han skulle försöka framstå som borglighetens ledare men det gjorde han inte utan förblev en i mängden. Bra eller dåligt vet jag inte. En besvikelse. Fast när han fick göra sitt anförande lyste han dock upp och var mycket skicklig.

    Olofsson – Jag är verkligen allergisk mot hennes gälla monotona röst fast jag kan tänka mig att det finns folk som tycker att det låter ”folkligt”. Dessutom var hennes ihärdiga tjat om ”vänsterkartellen” väldigt enerverande.

    Hägglund – I försvarsposition från början men gjorde ändå ganska bra ifrån sig. Lyckades dock inte urskilja sig ur den blå högen trotts att han blev pressad. Tråkig.

    Apropå SIFO-undersökningen: Av 1000 uppringda svarade 300 och 54% av dem var blå och 31% röda, snacka om skevt urval! Genomsnittligt betyg säger inte så mycket då.

    söndag, september 04, 2005

    Tillbaks, men ändå inte

    Åter i Sverige efter två härliga semesterveckor på Kreta. Jag är dock inte riktigt helt tillbaks än, utan ska vara ledig även nästa vecka. Min utmärkte semestervikarie Jonas Svensson kommer därför fortsätta blogga här ett tag. Men det har hänt så mycket i min frånvaro att jag inte kan låta bli tangentbordet. Några saker måste jag bara kommentera:

    1) Min gamle kollega och kompis Andreas Bengtsson har flyttat med sin fru Sophie till Miami och bloggar nu från "ett land som är byggt på mina ideal och värderingar". Spännande läsning!

    2) En annan svenskemigrant som bloggar är Joel Malmqvist, student i Michigan. Som tidigare ordförande för Republikanska Föreningen kan han kanske ge oss svenska republikaner lite tips från Den Stora Republiken i Väst...

    3) Fler bekantingar, däribland Nina Unesi som deltog på Socialdemokratiska pressföreningens ledarskribentutbildning i våras (nämnd här), kommer börja jobba som ledarskribenter på Länstidningen Östersund. Stort grattis till Nina, Max, Robbin och Elisabeth, som nu gör Per Åhlström sällskap på ledarredaktionen! Efter den skandalösa uppsägningen av Peter Swedenmark (läs mer om det här) behöver tidningen verkligen visa att man tar ledarsidan på allvar. Det här gänget känns som en god garant för att så nu sker.

    4) Gruppbloggen Motallians håller fortsatt högt tempo med många nya skribenter och mängder av inlägg. Besöksantalet är högt och det är stort tryck på kommentarerna från bloggens läsare. Det är extra roande att så många högermänniskor lägger tid på att skriva att bloggen är fånig, onödig och dum. Keep 'em coming säger jag bara...

    5) Grattis till Magnus Ljungkvist vars blogg förnärvarande toppar Bloggtoppens rankning av Sveriges bästa politiska bloggar. Vid tillfälle (efter semestern) ska jag ta en titt på det där och skopa ut Magnus från toppen.

    Så. Nu tillbaks till semestern.

    Eva Fernvall i SvD

    En lång intervju med Eva Fernvall, fd tidigare ordförande för Vårdförbundet, publicerades idag i SvD. Trotts att hon nu har lämnat sin post inom facket och gått vidare (eller kanske just därför) är intervjun full med goda idéer om vad som behövs göras för att ”blåsa liv i fackrörelsen”, som hon uttrycker det.


    Den fackligt aktiva perioden är över för min del. Men jag funderar mycket över hur det går att blåsa liv i facket.

    ...

    Det svala engagemanget är definitivt inte medlemmarnas fel, anser hon. Det är organisationernas. Medan arbetslivet genomgått stora förändringar de senaste 20-30 åren, har grundstrukturen i den fackliga världen varit densamma.

    ...

    I arbetslivet är individens roll mer betonad, liksom samarbete i mer eller mindre lösliga grupper... Men i den fackliga världen sker mycket fortfarande i stängda rum.

    ...

    Ytterligare ett skäl till att medlemmarna kan ha svårt att se en bredare nytta av facket är att facket inte lyckats dokumentera sin kunskap... den sammansatta bredden över kunskap kommer sällan fram. Den dokumenteras inte och medlemmarna har därför svårt att inse vilka otroliga experter de har till sitt förfogande.

    ...

    Den djupa tillfredsställelse som fackligt arbete ger är också något som hon gärna skulle vilja uppmärksamma mer. Fackligt arbete framställs ofta som tungt och kanske till och med tråkigt. Men det är så vansinnigt kul!

    ...

    Drömmen är att hitta ett sätt att tydligare dokumentera fackets kunskapsbredd och kompetens och samtidigt inbjuda medlemmarna till att ställa tydigare krav. Det i kombination med ett öppnare ledarskap och modigare ledare skulle kunna vara en till förändring.

    lördag, september 03, 2005

    Katastrofens resultat

    På TV och i tidningarna ser vi nu hur orkanen Katarina fullständigt har slagit sönder New Orleans. Bilderna påminner om katastrofbilder från delar av Afrika som då och då smyger sig fram i etern. Och jag åsyftar inte bara på lidande människor i kaosartade miljöer utan också på att en stor andel av dessa människor är svarta. I samband med katastrofen framträder segregationen som härskar i landet tydligare än någonsin. De rika kan fly medan de fattiga får stanna och en oproportionerlig stor del av den svarta befolkningen har blivit kvar.

    Läs också de insiktsfulla blogginläggen på Dag och Wigforsska tankar.

    fredag, september 02, 2005

    Yttrandefrihet, en mänsklig rättighet

    Veronica Palm skriver i sin blogg om H&M:s höstkatalog, eller rättare sagt om de föråldrade och schabloniserande bilderna i den. Det handlar naturligtvis om de stereotypa könsrollerna som återges och som därmed reproduceras till ytterligare en generation.


    Bilden av förtryckande könsroller förstärks och barnens valmöjligheter minskar.


    Veronica har också anmält katalogen till ERK, Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam. Det är bra, det betyder att hon gjort det man kan göra som privatperson när man regerar på liknande dumheter. Problemet är att det inte spelar någon större roll om tex H&M i det här fallet struntar i ERK:s bedömning. ERK har helt enkelt inte några repressiva medel till sitt förfogande eftersom det är en branschorganisation.

    Det finns idag en hel drös av sådana branschorganisationer dit vi som konsumenter kan vända oss. De har växt fram eftersom vi lever i ett samhälle som värderar yttrande- och tryckfrihet väldigt högt, staten är helt enkelt väldigt tveksam till att gå in och lagstifta inom detta område. Och eftersom aktörerna i branschen naturligtvis vill ha så fria tyglar som möjligt har dom som en strategi bildat olika former av branschorganisationer som ska ”kontrollera” att det inte blir så illa så att det krävs politiska ingripanden. En sorts självpåtagen självcensur således. Problemet är dock som sagt att företag fullständigt kan strunta i dessa branschorganisationer utan att det får värre konsekvenser än att dom får en anmärkning i någon rapport som ändå aldrig får något verkligt genomslag. Det finns till och med en del företag som aktivt försöker provocera fram sådana anmälningar i ett försök att få ökad publicitet.

    Samtidigt som detta i allt större utsträckning börjar bli ett problem i framförallt jämställdhetsarbetet, men också inom en rad andra områden, så är yttrande- och tryckfrihet hörnpelare i demokratin. Själv är jag av den åsikten att man i princip aldrig bör inskränka dessa mänskiga rättigheter.

    Sålunda känns det som om vi står inför ett olösligt problem. Hur man än gör blir det fel på något sätt... eller? Att det alltid finns personer som kommer att använda yttrandefriheten till att uttrycka tankar som vi inte håller med om (och som vi kanske till och med avskyr) är något som vi måste acceptera, eller ännu hellre, bejaka. Men behöver vi acceptera att företag och reklambyråer gör det? Kanske ska vi betona att yttrande- och tryckfrihet är mänskliga rättigheter. Att varje enskilda själv eller tillsammans med andra i organiserad form har rätt att uttrycka sin åsikt betyder inte att varje juridisk person också måste ha det. Att ställa andra krav på företag än vi ställer på människor och ideella organisationer kanske kommer att bli nödvändigt i takt med att samhället i allt högre grad informationaliseras.

    torsdag, september 01, 2005

    Grattis Magnus

    Glädjande nog har nu Annika Billström nu återkommit till sin blogg efter en, säkert välbehövd, bloggsemester.

    Vidare har Magnus tankar lyckats toppa bloggtoppens lista över politiska bloggar. Grattis, även om det nu kanske bara är tillfälligt...?

    Visioner i Kalmar län


    Kalmar län går nu i spetsen för utbyggandet av en modern infrastruktur. Inom region kalmar görs nu en helhjärtad satsning på trådlöst bredband över hela länet. Progressivt och visionärt, läs bara följande motivering:


    De flesta kommuner och regioner i Europa står inför stora utmaningar när det gäller att skapa konkurrenskraftiga samhällsstrukturer för att behålla eller öka sin levnadsstandard och möta andra snabbt växande ekonomier i sin omvärld. För att på ett effektivt sätt hantera de ökande kraven och behoven inom både näringslivet och offentlig sektor behöver vi utveckla både nya arbetssätt och skapa kreativa miljöer för produkt- och tjänsteutveckling. Det blir nu allt viktigare att dra nytta av framväxande digitala infrastrukturer för att möjliggöra och effektivisera dessa processer.


    En längre sammanfattning av strategin gåt att läsa i projektbeskrivningen.

    Nu ska således alla i Kalmar län få tillgång till trådlöst bredband. I och för sig krävs abonnemang så det är inte någon fullskalig satsning på en digital offentlighet, men kanske är det ett första rejält steg i den riktningen. Nu hoppas jag bara att Sveriges huvudstad snart följer efter.