Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, september 29, 2006

    Dagens citat

    Martin Lindvall, på bloggen Slumpnavigator, kommenterar att Expressens politiske krönikör Anders Jonsson oroas över att partiernas kommunikation med medborgarna tillmäts för stort värde:
    Vilka referenser man än försöker skrämmas med känns det mer oroande när partinostalgiker ger uttryck för sin längtan tillbaka till tider då de partiinterna processerna var viktigare än samspelet mellan de folkvalda och deras väljare – manifesterat också i det förtroendeskapande arbete som bygger just på att partierna kommunicerar med medborgarna.


    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , .

    Allt går igen

    Två av de allra första inläggen jag skrev på min blogg i mars 2005 känns i dag märkligt aktuella. Ett av dem, betitlat Mygelkultur och bidragsskandaler, kommenterade en artikel i Dagens Nyheter där Annika Billström öppet berättade om de interna striderna i den socialdemokratiska partiorganisationen i Stockholm (Stockholms arbetarekommun). Hon sa då bland annat att hon hade motståndare inom partiet som använde sig av ”förfärliga metoder” för att få bort henne ”och ta makten i Stadshuset och inom arbetarekommunen”. Billström pekade särskilt ut Dag Larsson (i dag avgående landstingsråd i Stockholm) och Roger Mogert (avgående borgarråd i Stockholms stadshus) som ansvariga för motarbetandet av henne.

    I dag rapporterar Svenska Dagbladet och Ekot om ett representantskapsmöte där de lokala s-föreningarna i Stockholms arbetarekommun i går analyserade valet. Inte oväntat fick Billström kritik från bland andra Dag Larsson, och ett namn som framförts som kandidat för att efterträda henne är Roger Mogert.

    Ett annat av mina tidiga blogginlägg hette Socialdemokratin och medierna, i vilket jag skrev om att socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog i en intervju berättat att hon gärna ville ha ett samarbete mellan partiet och något professionellt medieföretag. Och i dag rapporterar SvD (ej på nätet) att det på det socialdemokratiska representantskapsmötet i går förts fram idéer om en s-märkt huvudstadstidning. Bland annat föreslogs att man skulle kontakta norska Schibsted, som äger Svenska Dagbladet och Aftonbladet, om en socialdemokratisk edition av just SvD.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    torsdag, september 28, 2006

    Varför socialdemokraterna inte vann

    Betydligt klokare människor än jag, inte minst socialdemokrater, har den senaste dryga veckan levererat analyser om valresultatet och hur borgerligheten kunde vinna. Några mönster börjar utkristalisera sig, och jag tror att vi nu är något på spåren.

    Jag väljer därför att nu inte göra så mycket egen analys utöver vad jag skrivit tidigare, utan sammanställer här en rad kloka tankar från andra – men självklart är mitt urval baserat på att jag i stort delar dessa tankar.

    Den första kommentar jag väljer att redovisa kom från statsvetaren och den socialdemokratiske idédebattören Stig-Björn Ljunggren som den 20 september skrev i Göteborgs-Posten att socialdemokraterna förlorade makten ”därför att de övergav mitten i politiken”. ”När moderaterna förkunnade att de är det nya arbetarpartiet svarade socialdemokraterna med att bli det nya bidragstagarpartiet”, skrev Ljunggren, och konstaterade att s därmed vände ryggen till det arbetande folket ”och alla de värderingar som är förknippade med arbetslinjen i svensk politik”.

    Han fick kort därefter oväntat stöd i sin kritik från socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog, som i en intervju i Ekot den 23 september medgav att partiet ”hade kunnat vara bättre när det gäller jobben, när det gäller arbetslöshetsfrågan”.

    Ännu mer oväntat medhåll, om än indirekt, kom från Åsa Linderborg som i Aftonbladet den 19 september skrev att den socialdemokratiska politiken måste ”vila på en verklighetsbeskrivning som LO-kollektivet och den lägre medelklassen känner igen”. Nu bör det i och för sig tilläggas att Linderborgs formulering om medelklassen var den egentligen enda relevanta analysen i hela artikeln. Resten är ett rabiat angrepp från vänster som kan sammanfattas med att allt nytt är dåligt och allt var bättre förr. Ju förr desto bättre.

    Men redan innan Stig-Björn Ljunggrens artikel skrev Lennart Frantzell den 18 september från sin amerikanska horisont på bloggen Det progressiva USA att socialdemokratin ”måste sluta med att enbart försöka representera de svaga som inte platsar i kunskapssamhället”. Frantzell påminner om att industriarbetarna tidigare utgjorde den stora majoriteten i samhället och att s representerade dessa med stor skicklighet, ”Men idag är det kunskapsarbetarna som är dagens industriarbetare och det är till dom ni måste vända er om ni vill bli något annat än ett litet bittert nischparti”.

    Så sent som i dag publicerade Folkbladet en krönika av s-bloggaren Joel Malmqvist som, i likhet med Lennart Frantzell, gör en historisk påminnelse om att socialdemokraterna i begynnelsen var ett rent arbetarparti, men att det snart blev uppenbart att arbetarna inte längre var en tillräckligt stor grupp för att garantera regeringsmakten. ”I valet mellan att bli ett intresseparti för arbetarklassen och ett statsbärande folkparti valde socialdemokratin det senare”, skriver Malmqvist. Och han konstaterar att det förra söndagen var främst medelklassen som svek socialdemokratin. Åtminstone delvis handlar det om att medelklassen inte tycker att socialdemokratin levererar den välfärd man vill se.

    I Dagens Nyheter i dag skriver statsvetarprofessorn Vernon Bogdanor vid Oxforduniversitet att i det brittiska majoritetsvalsystemet vinns val i osäkra valkretsar via marginalväljare i ”den uppåtsträvade och mer välmående arbetarklassen, C2-gruppen som den kallas av sociologer”. Det var de väljarna som stödde Margaret Thatcher på 1980-talet, och Tony Blair vann valet åt New Labour genom att rikta sig till samma valkrets. ”Han hade en instinktiv känsla för C2-gruppens behov och önskningar och uppskattade att de försökte uppnå framgångar för sig själva och sina familjer som individer i stället för som klass”, skriver Bogdanor.

    Artikeln kommenteras bland annat av Helena Markstedt (som flyttat till London och har en ny blogg med det fyndiga namnet Helena, Left in London) och som jämför C2-gruppen med svenska ”mexitegelväljare”. Hon skriver att socialdemokratiska idéer om “the common responsibility to improve the situation for the poorest, fight unemployment, offer good public services and create a peaceful society can win both the C2 and the mexitegel vote”. Och tillägger att man inom högern är medvetna om det också, vilket är anledningen till att de såväl i Storbritannien som i Sverige förflyttat sina politiska positioner till att närma sig dessa idéer.

    Det där var som sagt en rad kloka tankar om orsakerna till det svenska valresultatet. Jag är själv böjd att instämma i det mesta av vad som ovan citerats, men välkomnar förstås andra tankar.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Rimlig tid för budgetarbete

    Flera medier rapporterar att den nya borgerliga regeringen lär få problem med finansieringen av de utlovade skattesänkningarna och jobbsatsningarna. För närvarande pågår ett intensivt förhandlings- och räknearbete i de borgerliga partierna för att få ihop en budgetproposition i tid till den 16 oktober.

    Själv bryr jag mig mindre om hur de borgerliga ska få ihop siffrorna – det är deras problem att de ställt ut löften som de knappast kommer klara av att infria. Däremot är det demokratiskt tveksamt att en nyvald regering på mindre än en månad efter valdagen ska tvingas förhandla fram en regeringsorganisation, första budget och regeringsförklaring.

    Samtidigt måste förstås budgeten presenteras och behandlas av riksdagen så snart som möjligt efter riksdagens öppnande. Därefter vidtar en intensiv period av motionsskrivande under den så kallande allmänna motionstiden, och sedan rullar riksdagsarbetet på. En lösning skulle kunna vara att flytta valdagen från den traditionella tredje söndagen i september, till att sammanfalla med skolstarten i augusti. Det skulle ge framtida nytillträdda regeringar längre tid att förbereda budgeten.

    En invändning mot ett tidigareläggande av valdagen kan vara att det skulle ge mindre tid för valrörelsearbete, och att detta då främst skulle kunna bedrivas mitt under semestertider. Men det är ju snarare ett organisatoriskt problem för partierna och knappast något som borde väga tyngre än det viktiga budgetarbetet.

    Finns det några andra relevanta invändningar mot ett tidigareläggande av valdagen som jag missat, eller rationella skäl – utöver tradition – för varför valdagen ligger där den gör, så upplys mig gärna.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    onsdag, september 27, 2006

    Vad sägs om Anna Sjödin?

    Rättegången mot SSU:s ordförande Anna Sjödin pågår för fullt. Notera ett nyckelord i föregående mening: ordförande. För det är det hon är. Men i medierapporteringen benämns hon nästan hela tiden "SSU-basen". Det är fascinerande. Det finns ett par begrepp som enbart används när det refereras till politiker, fackliga företrädare och chefer inom socialdemokratin och arbetarrörelsen. "Bas" är ett sådant. "Pamp" ett annat. När läste någon senast dessa begrepp användas för att beskriva en vd inom näringslivet, ett borgerligt kommunalråd eller rikspolitiker?

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Fler länder in från kylan

    Apropå EU-perspektivet så skriver Dagens Nyheter i dag mycket bra på ledarplats om vilken betydelse EU haft - och har - för "utvecklingen mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi i länder som under decennier varit ofria diktaturer". DN konstaterar att EU:s östutvidgning har "skapat en växande gemensam marknad utan att de farhågor om social dumpning och massflykt av arbetskraft har blivit verklighet".

    När nu Bulgarien och Rumänien kan komma att tas in som nya EU-länder så blir det som de sista eftersläntrarna i den stora utvidgning som skedde 2004 och som införlivade de flesta av de forna kommunistländerna. "Kvar ute i kylan", skriver DN, "blir Serbien, Montenegro, Bosnien, Makedonien, Albanien - samt Turkiet, som står i en särkategori, dels därför att landet sökt medlemskap länge, dels därför att det tilldelats en lång och kravfylld tidtabell".

    Problemet med såväl Bulgariens och Rumäniens medlemskap som med att hantera övriga ansökarländer, är att dagens samarbetsformer inom EU inte är anpassade för så många medlemmar. Frankrikes och Hollands bestämda nej i sina respektive folkomröstningar om förslaget till samlande EU-konstitution stoppade nödvändiga reformer för att hantera EU-utvidgningen. Detta bloggade jag om redan i juni 2005.

    Ansvaret för hur EU:s fortsatta utvidgning och det framtida EU-samarbetet ska fungera borde nu ligga på de EU-motståndare som först påstod att EU var en rikemansklubb som aldrig skulle släppa in de nya demokratierna i öst som medlemmar, och sedan lade krokben för de regelförändringar som skulle möjliggöra just en sådan utvidgning. Men jag misstänker att de inte är särskilt intresserade av att ta det ansvaret.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Hopp för Europaperspektivet

    Hur mycket jag än beklagar den borgerliga valsegern så finns det åtminstone ett politikområde där jag hyser ett visst hopp om förbättring jämfört med hur det skötts under den socialdemokratiska regeringen. Jag tänker då på EU-frågorna. Inte för att jag sympatiserar mer med den borgerliga politiken på detta område, men inom borgerligheten finns trots allt en större samsyn om att EU-samarbetet i grunden är positivt och att Sverige såväl kan tillföra något till övriga EU som själv utvecklas av samarbetet med andra länder i Europa.

    Och flera frågor av betydelse står på dagordningen inom EU den närmaste tiden. Rumäniens och Bulgariens stundande EU-medlemskap, frågan om Turkiets eventuella medlemskap, EU-konstitutionen, det nya svenska ordförandeskapet i EU 2009 samt Europavalet samma år, för att bara nämna några.

    Under en period, i samband med det förra svenska ordförandeskapet i EU 2001, uppmärksammades EU-perspektivet på ett mycket bra sätt i den politiska debatten liksom i medierna. Sedan dess har det tyvärr gått utför. Visst har Sverige även efter det deltagit aktivt i EU-samarbetet, men det har främst skett på tjänstemannanivå – genom den i dessa sammanhang ytterst kompetente Lars Danielsson. Men den för EU-frågor ansvarige ministern, Bosse Ringholm, föreföll inte nämnvärt engagerad. Åtminstone inte utåt, vilket är nog så viktigt.

    Jag hoppas att den nya regeringen ska ta tillfället i akt att utse en Europaminister som är en duktig pedagog och kommunikatör. En sådan person skulle nämligen kunna göra stora insatser genom att i mediala och andra sammanhang förklara hur den svenska ekonomin och politiken intimt hänger ihop med den europeiska, och varför det svenska EU-medlemskapet därför är så viktigt. Det vore förstås förmätet av mig att peka ut lämpliga kandidater till posten, men en viss folkpartikvinna bördig från Göteborg och med lång erfarenhet från Europaparlamentet förefaller onekligen ligga nära tillhands...

    Men en Europaminister ska självklart inte vara den som hela tiden åker till Bryssel för att representera Sverige på ministerrådsmöten – det är ett jobb för fackministrarna inom miljö, finans, infrastruktur och vad det nu må gälla. Förhoppningsvis slopas under mandatperioden av samma skäl den hopplöst föråldrade EU-nämnden i riksdagen. Det är en idiotisk tanke att ha en särskild nämnd i riksdagen där regeringsrepresentanter rapporterar vilken politik de tänkt föra i EU-sammanhang. EU-relaterade ärenden ska naturligtvis beredas i respektive berört utskott, precis som alla andra politiska frågor.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Wallström och Sahlin i Fokus

    Redan i tisdags förra veckan, två dagar efter valet, lanserade jag idén om ett delat ledarskap inom socialdemokratin efter Persson, med Mona Sahlin och Margot Wallström som radarpar. Fler är tydligen inne på liknande tankegångar läser jag nu i Fokus (ännu ej på nätet). Fast i Fokus förefaller tanken vara att Wallström väljs till partiledare redan på extrakongressen i mars 2007, och att Sahlin skulle fungera som parlamentarisk ledare för s i riksdagen. En liknande konstruktion hade folkpartiet 1995-97 då Maria Leissner var partiledare och Lars Leijonborg som gruppledare förde partiets talan i riksdagen.

    Det är ingen lösning jag förespråkar. Förvisso är Wallström och Sahlin goda vänner och skulle säkert klara av att hantera en sådan makt- och ansvarsfördelning, men det skulle ge ett splittrat intryck. Jag ser mycket hellre att Margot Wallström så snart som möjligt ges ansvar för en genomgripande analys av valrörelsen och valresultatet, kombinerat med ett strategiskt förnyelsearbete av socialdemokratisk organisation, kommunikationsarbete och politik. Och att Mona Sahlin väljs till partiordförande för den kommande mandatperioden. Jag tror att Sahlin skulle bli ett utmärkt opositionsledare, men ser hellre att Wallström är den som står redo att axla manteln om fyra år när socialdemokraterna återtar regeringsansvaret.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    tisdag, september 26, 2006

    Nytt mediemissnöje med s

    Jag har flera gånger tidigare bloggat om socialdemokratins ofta tvehågsna inställning till journalister och medier. Häromdagen kom ett nytt exempel på detta. Den ansedda organisationen Publicistklubben arrangerade i måndags en traditionell valanalys dit samtliga partiledare inbjudits. Alla partier hörsammade inbjudan och skickade representanter - utom socialdemokraterna. Göran Perssons tilltänkta stol gapade tom, vilket retade upp många i publiken - och inte minst Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson, som öppnade debatten med att såga statsministern och socialdemokraterna:
    Som Publicistklubbens ordförande måste jag tycka att det är uttryck för en väldig nonchalans och brist på respekt för Publicistklubben. Ett uttryck för stor nonchalans mot Sveriges äldsta pressorganisation grundad 1874 och nonchalans mot alla de 5000 medlemmar som Publicistklubben har.

    Dagens Media rapporterar mer om tillställningen och citerar bland annat Göran Perssons pressekreterare Sebastian Navab, som säger att Persson “aldrig varit med tidigare, så det fanns ingen anledning att vara med nu heller”. Det är så dumt att jag saknar ord.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande

    Till alla er som gått och väntat otåligt på besked om resultatet av min så ombloggade personvalkampanj till Stockholms kommunfullmäktige kan jag nu redovisa det slutliga resultatet. Jag fick 19 personvalskryss. 19! Det är förstås ett misslyckande. Och som den förre moderatledaren Carl Bildt en gång uttryckte det: ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande, och ett misslyckande är det.

    Följaktligen kommer jag inte att ta plats i kommunfullmäktige den här gången, och mina idéer om Stockholms utveckling får anstå – eller plockas upp av andra. Möjligen kan det bli aktuellt med något uppdrag i någon nämnd, och det återkommer jag i så fall förstås om.

    Nåja, jag tröstar mig med att mina insatser för att bli vald trots allt var begränsade. Utöver ”vanligt” deltagande i valrörelsen med affischering, materialutdelning etc., så har jag ägnat mig åt flitigt bloggande om de frågor jag tyckte var viktiga, mediebearbetning resulterande i en artikel Östermalmsnytt, samt flygbladsutdelning i min gamla stadsdel Hjorthagen.

    En annan omständighet som sannolikt påverkade mina möjligheter att bli vald, var det faktum att socialdemokraterna bara fick totalt 10 775 röster i valkretsen (motsvarande 12,2 procent).

    Jag kan möjligen också trösta mig med att jag är i gott (?) sällskap. Personröstningen nådde bottenrekord i årets val. Bara 22 procent av väljarna valde att sätt kryss framför en kandidat, och endast sex riksdagskandidater fick tillräckligt många kryss för att ta sig in i riksdagen. Detta har fått bland andra Tommy Möller, professor i statskunskap, att ifrågasätta spärren för personkryssen. Det kan dock dröja innan personvalssystemet kan komma att förändras. Just nu ligger frågan i grundlagsutredningen, tillsammans med en lång rad liknande frågor. Utredningen ska vara klar först i december 2008 och därefter väntar två riksdagsbeslut med val emellan innan eventuella förändringar träder i kraft. Först vid valet 2014 blir det då aktuellt med nya regler.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    fredag, september 22, 2006

    Motstridiga budskap i Aftonbladet om Wallström

    När tidningar håller sig med politiska kommentatorer och analytiker på såväl ledar- som nyhetsplats blir budskapen inte sällan motstridiga. Häromdagen efterlyste Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein besked från Margot Wallström om hon kandiderade till ordförandeskapet inom socialdemokratin. I sin ledarkrönka framhöll Klein då Wallströms kvaliteter.

    Sedan dess har Margot Wallström meddelat att hon inte kandiderar. Då skriver samma tidnings politiska repporter Lena Mellin en analys där hon slår fast att Wallström tackar nej därför att det inte finns något att vinna för henne på att bli socialdemokratisk partiledare; "Mer jobb, lägre lön, mindre glamour".

    Jo tjena. Analys var ordet...

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Välgörenhet förbättrar världen

    Begreppet välgörenhet är inget vi i svensk kontext brukar förknippa med något positivt. Snarare får det oss nog att tänka på välmenande bättre bemedlade som klappar fattiga barn på huvudet och delar ut allmosor. Och självklart bör all form av bistånd, såväl privat som i statlig regi, bygga på principen att de mottagande ska ges resurser att ta sig ur sin besvärliga situation och bryta sitt biståndsberoende.

    I Sverige har vi dock en lite väl negativ syn på just välgörenhet, filantropi, eller vad man nu väljer att kalla det. Ytterst få svenska företagsledare, pensionerade politiker och andra med hög status inom samhällslivet förefaller ägna sig åt sådan verksamhet. Kanske beror det på en idé om att med de relativt höga svenska skatterna, så har man därmed köpt sig fri från eget ansvarstagande.

    I USA fungerar det som bekant väldigt annorlunda. Samtidigt som jag är här i New York så har den tidigare amerikanske presidenten Clinton arrangerat en stor konferens i stan, inom ramen för projektet Clinton Global Initiative. Mer än tusen ledande personer från näringslivet, politiken och organisationer fanns med bland deltagarna – däribland nära 50 nuvarande och tidigare stats- och regeringschefer.

    Jag vet inte i vilken utsträckning det rapporterats om detta arrangemang i svenska medier under veckan, men man har hittills bland annat fått entreprenören och mångmiljardären Richard Branson att åta sig ”a multibillion-dollar investment in efforts to combat global warming over the next decade”. Och redan innan dess hade konferensen åstadkommit löften om satsningar på nära 2,1 miljarder dollar åt angelägna områden som miljöförbättrande åtgärder, folkhälsosatsningar, fattigdomsbekämpning etc.

    Det här är historiskt betydelsefulla åtgärder som utlovas finansiering, tack vare enskilda personers välgörenhetsinsatser. Något som fler borde ta intryck och låta sig inspireras av.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    onsdag, september 20, 2006

    Only in New York

    På plats i New York så känns det som att jag borde avlägga åtminstone någon sorts bloggrapport härifrån. I dag har vi sett flera tänkvärda saker som man nog bara kan se i den här stan. Ett gigantiskt hål i marken på den plats där två berömda skyskrapor en gång stod, till exempel. Eller snarare, visst var det ett stort hål i marken; men än mer påtagligt var ”hålet” i luften – det var väldigt tydligt att något saknades där.

    Under veckan har det också varit fullt pådrag runt FN-skrapan, där bland andra president Bush varit på besök. Och i dag var Irans president Ahmadinejad där. Detta föranledde ett flertal demonstrationer. Vi hamnade mitt i en arrangerade av ortodoxa judar mot sionism, som välkomnade Ahmadinejads besök och sade sig vilja sträcka ut en hand till honom i hopp om fredligt samförstånd. Only in New York...

    Vi har också hunnit med att titta in i Apples fantastiska butik på 5th Avenue. Ett veritabelt Mac-Mecka. Hit kommer vi komma tillbaks och shoppa loss.

    Det finns naturligtvis massor mer att skriva och berätta, men trots att jag varit här flera gånger tidigare så är det lite överväldigande, och jag är ändå huvudsakligen på semester.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    tisdag, september 19, 2006

    Socialdemokratin efter Persson

    Inte oväntat kretsar hittills mycket av den socialdemokratiska eftervaldebatten om vem som ska ta över som partiledare. Det är naturligt, men det får inte bli den viktigaste frågan. De viktigaste frågorna vi socialdemokrater måste ställa oss är varför valet gick som det gjorde och vad vi gjorde för fel. Men viktigast av allt är förstås hur vi nu bör göra under de år som återstår innan vi får chansen att låta våra idéer genomsyra politiken igen.

    Jag tycker inte att vi ska nöja oss med att tillsätta en valanalysgrupp. Vi behöver en mer genomgripande analys av valet, kombinerat med ett strategiskt förnyelsearbete av socialdemokratisk organisation, kommunikationsarbete och politik. Och detta arbete bör ledas av en socialdemokrat med högt förtroende inom rörelsen och som ändå stått utanför det inre partiarbetet de senaste åren. Jag kan inte tänka mig en bättre kandidat för detta än Margot Wallström.

    Sedan har vi då frågan om efterträdare som partiledare. För mig är det inte alls självklart att nästa partiledare måste vara en kvinna, som en del tycks mena. Däremot är några av mina egna favoritkandidater kvinnor, och jag tror att det skulle skicka flera viktiga signaler att välja just en kvinna. Dock tror jag att det är absolut nödvändigt att en opositionsledare bör ha riksdagsmandat och helst ha regeringserfarenhet. Min favorit är därför Mona Sahlin.

    Men med, i mitt scenario, Margot Wallström som huvdansvarig för valanalys- och förnyelsearbete läggs samtidigt grunden för att hon ska kunna ta över när vi tar tillbaks makten 2010. Och ett sådant team; Sahlin och Wallström, skulle definitivt ge borgerligheten en match under den kommande fyraårsperioden och i valet 2010.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    måndag, september 18, 2006

    Fyra spännande år framför oss

    Av allt att döma så blir det regeringsskifte. De borgerliga har lyckats bättre än socialdemokratin och dess samarbetspartier med att övertyga väljarna att man har de bästa politiska lösningarna på vår tids stora utmaningar och idéerna för framtiden.

    Å ena sidan får man gratulera borgerligheten till att ha vunnit på egna meriter, om än med åtminstone delvis lånta fjädrar. Å andra sidan är den socialdemokratiska valförlusten uppenbart i hög grad självförvållad.

    Vi socialdemokrater underskattade den borgerliga enigheten och i vilken hög grad man satte regeringsskifte framför partiernas hjärtefrågor. Vidare överskattade vi vår trovärdighet i regeringsfrågan, och misslyckades kapitalt med att presentera en trovärdig politik för jobb. Därmed inte sagt att den socialdemokratiska politiken på det området var felaktig, men vi lyckades inte vinna trovärdighet för den.

    När partier gör dåliga val säger man ofta att man inte nådde ut med sin politik. Men den förklaringen håller knappast för socialdemokraterna den här gången. Budskapet nådde ut, men det lockade inte. Detta måste vi ta intryck av och allvarligt fundera över.

    Göran Persson har i kväll deklarerat att han kommer att avgå som partiledare. I morgon kallar han till extra kongress för att i mars nästa år utse sin företrädare. Och det är väl bara rimligt efter ett sånt här valresultat. Själv hade jag inte trott att ett sådant besked skulle komma så snart. Men rimligt är det förstås.

    Det är nog troligt att de borgerliga kommer att hålla samman regeringen de kommande fyra åren. Detta måste nu socialdemokratin inrätta sig efter och utnyttja tiden i opposition på klokast möjliga sätt. Vi måste hitta nya former för kommunikation och dialog med partimedlemmar och sympatisörer. Vi måste kunna presentera en socialdemokratisk politik som svarar mot dagens och framtidens utmaningar. Och vi måste göra det med ett ledarskap som övertygar.

    De kommande fyra åren kommer därför att bli spännande för oss socialdemokrater som vill utveckla och förnya vårt parti.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    söndag, september 17, 2006

    Inte mycket att tillägga

    Tillbringade drygt två timmar av dagen med att dela ut valsedlar utanför en av vallokalerna i Norrmalm-Östermalm. Kändistätt; såg bland andra Otto Sjöberg (Expressen) och Rolf Porseryd (TV4). Ingen av dem tog dock emot valsedlar från vare sig mig eller några av de andra partiernas valarbetare.

    I kväll gäller det. Kolla gärna på TV8 mellan 22 och 23, då jag och några andra kommenterar prognoserna. Min tes är fortfarande att det kommer att bli extremt jämt.

    Och i morgon bär det av till New York.

    lördag, september 16, 2006

    Välkommen granskning av Expressen

    Frågan är om inte Expressens reportage om wallraffande reportrar i partiernas valrörelsearbete är en av de viktigaste journalistiska insatserna som gjorts i år. Inte för att reportrarna egentligen lyckats avslöja så himla mycket; visst missnöje med Göran Persson bland de socialdemokratiska valarbetarna, och en telefonförfrågan från en anonym MUF:are till SSU-expeditionen om när de tänkt affischera vid Sergels Torg. Gott journalistiskt hantverk, men inget anmärkningsvärt.

    Nej, det som är så bra med reportaget är det faktum att en stor och betydelsefull tidning för en gångs skull intresserar sig för internt partiarbete. Och genomgående rapporterar journalisterna om ett positivt mottagande, god stämning och att de lärt känna väldigt vanliga, hyggliga människor i partierna. Just sådana reportage som tusentals ideellt engagerade fritidspolitiker runt om i landet drömmer om, men som sällan görs.

    I stället medietränas lokalpolitiker att iaktta försiktighet i sina kontakter med journalister, då dessa nästan alltid förutsätts vara ute efter att göra skandalreportage. Och mycket riktigt berättas i Expressen hur det nästan utbryter panik bland valarbetarna när det ryktas om att Janne Josefsson synts i närheten av valstugorna i Sollentuna. Och Kristina Axén Olin blir riktigt oroad när en fotograf från Expressen ses ta bilder vid ett moderat torgmöte vid Gullmarsplan. Reaktionerna är tyvärr begripliga. Som politiker lär man sig den hårda vägen att journalister sällan eller aldrig skriver något positivt och gynnsamt om det man gör. På så sätt grundläggs skepsisen.

    Jag menar självklart inte att den journalistiska granskningen av politiken och partiarbetet ska vara inställsam och stryka medhårs. Tvärtom. Men om de tuffa granskningarna blir de enda formerna av reportage som görs, så får tidningsläsare, radiolyssnare och tv-tittare en väldigt skev bild av partipolitiskt arbete.

    Därför är Expressens reportage inifrån valrörelsearbetet så viktigt. Nu hoppas jag bara att fler redaktioner ska våga sig på liknande satsningar, såväl öppet som i det fördolda.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    fredag, september 15, 2006

    Det bästa för Stockholm

    I dag publicerar Aftonbladet en dubbelintervju med de två huvudmotståndarna i Stockholmspolitiken, Annika Billström (s) och Kristina Axén Olin (m). Den är klargörande, och visar tydligt hur de olika politiska alternativen ser ut. Och självklart är jag partisk, men jag tycker ändå att Billströms visioner för stan framstår som betydligt mer sympatiska.

    Här följer, i valrörelsens absoluta slutskede, ett axplock av satsningar som socialdemokraterna vill göra i Stockholm. Mot det står moderaternas skattesänkningar på 6,4 miljarder kronor.

    Norra Station – den nya Vetenskapsstaden
    En ny stadsdel för morgondagens idéer och företag inom bioteknik och medicinskt kunnande. Tillsammans med det nya universitetssjukhuset skapas en vetenskapsstad i Alfred Nobels anda. Socialdemokraterna kommer också att arbeta för att få ett FN-organ till Stockholm.

    Värtan – den nya Finansstaden
    Socialdemokraterna vill stärka Stockholms position som norra Europas finansiella centrum. I Värtan tänker vi låta skapa ett helt nytt tillväxtområde för banker och försäkringsbolag. Med ny och spännande arkitektur i en attraktiv miljö vill vi göra det intressant att satsa på Stockholm.

    Ett attraktivt kulturstråk – från Slussen till Nybroviken
    Stockholm har Sveriges främsta kulturinstitutioner. Socialdemokraterna vill stärka Stockholm som ledande kultur- och turismstad med ett nytt Nobelmuseum, ett utbyggt Nationalmuseum och ett nytt operahus. Kulturstråket ska samtidigt förstärkas med nya restauranger, promenadstråk och ett utvecklat samarbete mellan olika institutioner. Allt detta kommer att göra det roligare att vara stockholmare.

    Nytt huvudbibliotek
    Socialdemokraterna tänker låta bygga ett nytt huvudbibliotek intill Asplunds världskända byggnad vid Sveavägen. Samtidigt satsar vi på att rusta upp och profilera stadsdelsbiblioteken för att göra dessa till nav i det lokala kulturlivet.

    Skyskrapor och spännande arkitektur
    Stockholms ambition att bli en spännande världsstad måste manifesteras med vacker och spännande arkitektur. Under de närmaste 10 åren kommer Stockholm öppna flera nya utvecklingsområden, som bör bebyggas med mindre grupper av samlade skyskrapor.

    Skandinaviens huvudstad ska få en offensiv marknadsföring
    Besöksnäringen är en av världens snabbaste växande näringar. Socialdemokraterna vill göra Stockholm till en ledande besöks- och turiststad genom att satsa på nya nöjesarenor, fler evenemang, nya hotell och en offensiv marknadsföring.

    En modern storstad fordrar elektroniska motorvägar
    Moderna människor använder moderna kommunikationsmedel. Socialdemokraterna i Stockholm vill satsa på trådlös kommunikation i köpcentra, bibliotek, tunnelbanan, bussar och vid viktiga mötesplatser.

    Storsatsning på infrastruktur
    Ett ja till trängselskatter/miljöavgifter ger Stockholm möjlighet att storsatsa på ny infrastruktur. Socialdemokraterna vill förbättra tunnelbanan och avdela investeringsmedel för en utbyggnad av Tvärbanan, från Alvik via Rinkeby/Kista till Barkarby. Vi vill bygga Förbifart Stockholm för att avlasta innerstaden och Essingeleden.

    Stockholm ska bli renare och grönare
    Stockholm ska bli en ren stad. Socialdemokraterna ökar resurserna till städningen. Klotter ska saneras bort från offentliga platser inom 48 timmar. Alla offentliga platser städas minst en gång om dagen. Vi vill under kommande mandatperiod plantera minst 1 000 nya träd.

    Rena och städade sopsorteringsanläggningar
    Återvinningsstationerna ska bli snygga, städade och rena. Ett program för successiv nedgrävning ska utarbetas.

    Och, återigen eftersom det tål att upprepas, mot detta står moderaternas skattesänkningar på 6,4 miljarder kronor.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    New York, New York...

    Nästa vecka kan bli en av de mest politiskt spännande under hela året. Opinionsläget mellan de olika alternativen i svensk politik är så jämt att det inte alls är säkert att vi har ett slutgiltigt valresultat på söndag.

    Enligt Valmyndigheten börjar rapporterna från valdistrikten komma redan några minuter efter klockan 20.00, då vallokalerna stänger. Myndigheten räknar med att kunna publicera en preliminär mandatfördelning c:a kl. 22.00-22.30, men konstaterar samtidigt att det under valnatten kommer att finnas ett antal röster som inte hunnit skickas ut till vallokalerna. Vid riksdagsvalet 2002 var det så många som c:a 70.000 röster. Dessa röster räknas vid en offentlig förrättning hos varje valnämnd först på onsdag den 20 september. Det slutliga resultatet i riksdagsvalet – inklusive namn på valda – beräknas alltså inte bli klart förrän under onsdagskvällen nästa vecka.

    Och även om valresultatet skulle förefalla hyfsat klart redan under söndagskvällen, det vill säga om endera alternativet verkar ha fått en betryggande majoritet – så betyder inte det att vi då nödvändigtvis vet vad vi får för regering under de kommande fyra åren. Blir det borgerlig majoritet så börjar då huggsexan om ministerposterna. Och blir det socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet som får förnyat förtroende så lär det följa tuffa förhandlingar och krav på ministerposter från de forna samarbetspartierna.

    Mitt i denna spännande parlamentariska situation åker jag till New York.

    Och jodå, datorn har jag med mig och jag kommer självklart att följa nyhetsrapporteringen och rösträkningen (inte minst så kommer jag hålla koll på personvalskryssen på den socialdemokratiska kommunfullmäktigelistan i valkrets 3). Och förhoppningsvis blir det en del bloggande från ”the greatest city in the world”, som det brukar heta i David Lettermans show.

    Men om uppdateringstakten av bloggen sjunker något i nästa vecka så vet ni nu varför.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Valrörelsens konstigaste webbsatsning

    Plötsligt verkade det som att hela centrala innerstan var bombad med klistermärken som gjorde reklam för sajten valet2006.net och uppmaningen ”Hitta Din politiker på nätet”. Jag gick in och kollade, och fann något synnerligen mystiskt. Bara copytexten på sajten var besynnerlig. Här talades det, i förfluten tid, om hur det svenska riksdagsvalet 2006 närmade sig och partiledarna ”behövde all hjälp de kunde få inför det sista talet i slutdebatten”. Några anonyma kreatörer påstår sig därför ha producerat ett arbetsmaterial ”som enligt tillförlitliga källor kom att ligga till grund för årets slutdebatt”.

    Enligt whois.net så är det en ”Jan AAkerbloom” som äger sajten valet2006.net, och efter lite letande så visade sig denne person vara identisk med Jan Åkerblom på produktionsbolaget Artimus Film AB.

    På valet2006.net finns ett antal filmer där en och samma skådespelare gör sig till talesman för de olika riksdagspartierna och håller små korta appeller som, antar jag, ska anses representativa för respektive partis politik. Resultatet är i det närmaste obegripligt. Antagligen är det tänkt att vara roligt, men jag är då inte road.

    Förmodligen är egentligen planen att marknadsföra företaget Artimus genom att visa upp dess filmmakarkunskaper. Och visst, själva hantverket finns det inte så mycket att invända emot. Men som valinformation eller politisk satir så faller satsningen definitivt platt.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    torsdag, september 14, 2006

    Valrörelsen och journalistiken

    Ira Mallik sågar i tidningen Journalisten valrörelsen och den mediala bevakningen av denna. Hennes kritik är delvis relevant. Det stämmer att väldigt mycket av medierapporteringen i valtider verkar handla om en tävling med dramaturgi som från en dokusåpa; ”Själva spänningsmomentet handlar om vem som ska ta makten över Riket, inte om varför”. Men Mallik tycks lägga skulden för detta på partierna som, enligt henne, ”ersatt sin idébas med mediestrategi och spin”.

    Detta är en väldigt bristfällig analys.

    På samma sätt som statsvetare ofta missar målet när de försöker analysera partiers politiska utveckling genom att studera deras partiprogram, verkar Ira Mallik bedöma politiken utifrån valrörelsearbetet. Detta handlar i själva verket om väldigt olika företeelser. Partiprogram är högtidligt formulerade skrifter som kompromissas fram på kongresser, stämmor och motsvarande sammankomster, och speglar framförallt styrkeförhållandena mellan olika fallanger bland de allra mest partiaktiva medlemmarna och sidoorganisationerna. Valrörelsearbete, och då inte minst de mediala utspelen, har mycket lite med detta att göra. Det är i stället verksamhet förbehållen kommunikationsproffs, vars mål är valseger.

    Politiken, slutligen, är ytterligare något annat. Den har förvisso det gemensamt med partiprogrammet att den är resultatet av kompromisser och styrkeförhållanden. Och visst formas politiken mot bakgrund av resonemang från skrifter som partiprogram och idéer från valrörelsen, men annars lever politiken i hög grad ett annat liv – mer påverkat av händelser i vardagen än välformulerade klokskaper i programskrifter.

    Därför är Ira Malliks kritik mot hur valrörelsen bedrivs inte riktigt relevant. Hon är dock i gott sällskap med kritik som missar målet. I dag skriver sociologiprofessor Lars-Erik Wolvén i SvD att en väsentlig förklaring till misstron mot politik och politiker ”är den ökande användningen av s k spin doctors”, som enligt Wolvén ”förbereder utspel, granskar eller skriver tal, ’stylar’ partiledare”, vilket sägs resultera i ”en aldrig sinande ström av nya utspel, liksom försök att misstänkliggöra motståndarnas kompetens och ärlighet”.

    Också här tror jag att man tillmäter partiernas kampanjmakare lite väl stor betydelse. De är självklart betydelsefulla och har, i synnerhet i valrörelser, stort inflytande. Men de styr trots allt inte över politiken, och i det vardagliga politiska arbetet så är det andra faktorer som väger tyngre.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Brist på information är inte problemet

    Om det finns något väljarbeteende som jag genuint avskyr så är det uttalanden i stil med att ”jag har inte fått någon information”. Hur kan människor på allvar missa alla valaffischer, tidningsannonser, valstugor, dörrknackare, telefonkampanjare, nyhetsreportage och valprogram i radio i tv? Och internet! Även om förstås långtifrån alla har tillgång till nätet hemma, så finns det ju på biblioteken och många andra platser. Faktum är att jag inte tycker att det finns några riktigt acceptabla ursäkter för att vara oinformerad om de politiska alternativen i årets valrörelse, mer än ointresse.

    En variant av denna strutsmentalitet belystes i Svenska Dagbladet i dag (ännu ej på nätet), där en stockholmare är upprörd över att det inte fanns några valsedlar rörande folkomröstningen om trängselskatten i den vallokal han tänkt förhandsrösta i. Vallokalen i fråga var ett bibliotek i Skåne. Jamenherregud, vad begär människan? Att valsedlar för alla lokala folkomröstningar ska finnas tillgängliga i varenda vallokal i hela Sverige? Och mycket riktigt säger karlen till tidningen: ”Det har jag inte fått information om någonstans”, när han konfronteras med beskedet att han borde ha tagit med sig folkomröstningsvalsedlar från Stockholm.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Fel fokus i tv

    Det här är en intensiv vecka i fråga om journalistisk granskning av alternativen i svensk politik. Huvudattraktionerna har hitintills varit SVT:s ”Uppdrag granskning” och TV4:s partiledarutfrågningar. Gemensamt för dessa är att journalisterna, Janne Josefsson respektive Jan Guillou och Göran Rosenberg, hamnat i centrum i nästan lika hög grad som sina granskningsobjekt.

    Redan i fredags så skrev jag om de kommande ”Uppdrag granskning”-programmen och vad tidningen Resumé uppfattat att de skulle kretsa kring. Dessa uppgifter visade sig stämma. Vad som inte framgick då var hur tama programmen visade sig vara. Att Göran Persson köpt sig mark och satsat en hel del pengar på att bygga sig ett hus var ju inte direkt någon nyhet. Och att paret Reinfeldt anlitat aupair-flickor och inte betalat dem mer än den rekommenderade minimiersättningen är väl på sin höjd lite anmärkningsvärt – de tjänar båda så bra och är i ett sådant medialt fokus att de nog kunde ha kostat på sig att betala lite mer, men självklart varken olagligt eller otillständigt.

    Jag måste säga att jag är förvånad att Josefsson och hans redaktion valde sådana harmlösa teman.

    Programmet om Fredrik Reinfeldt bjöd också på en lång utläggning om dennes politiska karriär; från en radikal tid i ungdomsförbundet, via hundår i riksdagen, till dagens dramatiska omstöpning av moderaterna. Givande för politiknördar som mig, men antagligen helt ointressant för de allra flesta väljare.

    I skarp kontrast framstår då Guillou och Rosenbergs partiledarutfrågningar på TV4. Det har uppenbarligen funnits en hel del oro för att dessa två herrar, med välkända, starka egna åsikter, helt skulle ta över showen. Så blev nu inte fallet. Tvärtom så blev det spännande samtal med flera oväntade frågeställningar. Det som drar ned betyget, och som jag även hörde att Eric Sundström påpekade på SVT24 i går, var hur gubbigt TV4:s upplägg var. Först utfrågning via Guillou och Rosenberg, och sedan studiosamtal mellan Lennart Ekdal och Johan Hakelius. Hallå? Var är brudarna?

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    onsdag, september 13, 2006

    Dagens citat

    Stockholm är en växande internationell storstad. Vår huvudstad, Sveriges stolthet, en stad i hälsa och skönhet. Jag tycker att Stockholm ska präglas av självförtroende och experimentlusta. Stockholms ambitioner ska uttryckas i stora projekt som ger avtryck i stadsbilden.

    Göran Persson, intervjuad i City.
    Andra bloggar om: .

    Sverigedemokraterna vågmästare?

    Både Junilistan och Feministiskt initiativ beklagar sig över att de inte får tillräcklig medial uppmärksamhet och därmed draghjälp i sitt arbete för att komma in i riksdagen. Och visst kan det ses som ett demokratiskt problem. Men är det å andra sidan rimligt att ge alla småpartier med runt 0,5 procents väljarstöd i opinionsmätningarna uppmärksamhet, bara för att de råkar ha kändisar i partiledningen? Jag tycker inte det. Och jag noterar att vare sig Gudrun Schyman eller Nils Lundgren förefaller särskilt angelägna om att Sverigedemokraterna, som trots allt har ett betydligt starkare stöd i opinionsmätningarna, ska ges mer medieutrymme - trots att det skrivs mindre om Sd än om Junilistan och Feministiskt initiativ.

    Jag har tidigare skrivit om att Sverigedemokraterna i flera mätningar fått stöd av 2,4-2,9 procent av väljarna. Och när det samtidigt är fortsatt jämnt mellan det borgerliga och det rödgröna blocket, kan Sd i sämsta möjliga fall få en vågmästarställning i riksdagen om de tar sig över 4-procentspärren.

    Men det finns andra möjliga vägar in i riksdagen. I Svenska Dagbladet i dag gör Daniel Poohl, chefredaktör på den antirasistiska tidskriften Expo, bedömningen att Sd skulle kunna få riksdsdagsmandat via stöd av minst 12 procent av väljarna i Malmö.

    Absurt nog skulle en sådan politisk skräll förbli okänd under valnatten. Valmyndigheten redovisar under söndagskvällen nämligen enbart hur det går för dagens riksdagspartier, enligt myndigheten på grund av begränsningar i datasystemet.

    Detta är förstås helt bisarrt. I SvD tar förvisso företrädare för socialdemokraterna, moderaterna och miljöpartiet kraftigt avstånd från Sd och markerar att det inte kan bli tal om något samarbete med partiet om det skulle ta sig in i riksdagen. Därmed lär sverigedemokraterna bli helt utfrysta, utan någon reell möjlighet att påverka någonting. Men det vore samtidigt otroligt tråkigt om de kom in - och något som vi väljare borde ha rätt att få kännedom om redan på valnatten.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Annorlunda valvaka

    Resumés valvakaPå söndag den 17 september arrangerar tidningen Resumé en valvaka för människor utan partibok som/eller intresserar sig för politiskt kommunikations- och kampanjarbete. Arrangemanget hålls på Münchenbryggeriet, ingång Söder Mälarstrand 65, och startar klockan 19:30. Prenumeranter kommer in gratis, annars kostar det 99 kronor plus moms. I priset ingår lite att dricka och mat.

    Dessutom bjuds det på analyser och samtal om valet med bland annat undertecknad, Michael Storåkers (Storåkers McCann), Peppe Engberg (TV8), Karin Pettersson (Fokus), Claes de Faire (Resumé), Erik Zsiga (Timbro), Mattias Rådström (Hill & Knowlton) och många fler. Klockan 22 tar TV8 över och sänder direkt en timme. Vid rodret sitter då Peppe Engberg och Karin Pettersson. Osa: osa@resume.se (begränsat antal platser).

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    tisdag, september 12, 2006

    Sluta nu för helvete!

    Flera medier rapporterar att två misstänkta bomber i dag hittats vid folkpartiets valstuga på Gustav Adolfs torg i Malmö. Enligt polisen handlade det om tidsinställda bensinbomber.

    Det här är självfallet väldigt allvarligt, och är ytterligare ett tecken på vilken hatisk och våldsam stämning som präglat valrörelsen.

    Att valstugor vandaliseras och bränns ned har dessvärre hänt förut. Också att valarbetare hotats och misshandlats. Men i år har det gått ett par steg till åt fel håll. Nya på det politiska spelfältet är i år kampanjen Osynliga partiet, i vars namn en rad våldsamma aktioner med glaskrossning och vandalism utförts. Många av dessa aktioner har riktats mot centerpartiet, men även andra partier har känt av en alltmer hotfull stämning omkring valstugor, vid torgmöten och affischeringar.

    De många skandaler som kantat årets valrörelse kan ses som en del av samma utveckling.

    I går var det tre år sedan Anna Lindh mördades på varuhuset NK i Stockholm. Det var i slutskedet av folkomröstningskampanjen om EMU och euron; också det en valrörelse präglad av hätska utfall och en väldigt rå ton i debatten. I samband med mordet var det flera ledande företrädare på såväl ja- som nej-sidan som tog tillfället i akt att mana sina sympatisörer till besinning. Man efterlyste en mer sansad och värdig politisk diskussion; utan överord, bisarra överdrifter och våldsamheter.

    En liknande maning känns befogad även nu.

    Jag minns mycket väl hur man, framför allt som ung, kan ryckas med i den politiska striden och det känns som att det man gör just då är det mest avgörande någonsin. Normala spärrar sätts ur spel och målen får helga medlen.

    Men det är inte acceptabla metoder i ett demokratiskt samhälle.

    Jag är sannerligen ingen ledande företrädare eller någon tyngre opinionsbildare i den politiska debatten, så min maning får bli något grövre än den jag hoppas på från riksdagspartiernas ledare och andra aktörer i valrörelsen. Min maning formulerar jag i rubriken på detta inlägg, och den riktar sig till dem det berör.

    PS: I dag för 85 år sedan hölls det första svenska valet där både män och kvinnor hade rösträtt. Kanske också något att ha i tankarna.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Majoritet för trängselskatt

    Apropå sakfrågor som kan få betydelse för valresultatet så visar SvD:s senaste Sifomätning att en klar majoritet, 56 procent, av stockholmarna vill att miljöavgifter/trängselskatt ska användas i Stockholm. Utmaningen ligger nu hos oss socialdemokrater i stan att förmedla till väljarna att frågan inte enbart avgörs genom folkomröstningen.

    Blir det maktskifte i stadshuset är det högst osäkert om de borgerliga kommer att respektera ett ja till trängselskatt. Sannolikt kommer de att ta med i beräkningarna de folkomröstningar som samtidigt hålls i Stockholms läns helt eller delvis borgerligt styrda 14 kranskommuner. Det slutliga beslutet tas dessutom av riksdagen, där majoritetsförhållandena efter valet är högst osäkra.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Fildelningens betydelse i valet

    [UPPDATERAD IGEN!] Ett av de mer överraskande inslagen i SVT:s partiledarduell mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt häromdagen var Perssons öppning för att ändra lagen om nedladdning av upphovsrättsskyddad musik och filmer via internet. På en direkt fråga svarade han att dagens system med cd- och dvd-försäljning över disk är ”gammal teknik som är kopplad till några plastbitar”, och att ”vi måste se till så att ungdomar som gör den här nedladdningen inte upplevelser sig som kriminella”.

    Det här är en tuff utmaning till musik- och filmindustrin, vars senfärdighet att acceptera teknikutvecklingen är ansvarig för att ingen vettig lösning kommit till stånd för hur artister och upphovsmän ska få en rimlig ersättning när deras verk distribueras elektroniskt.

    Justitieminister Thomas Bodström, som nyss tillsatt en utredning i ämnet, är inne på samma spår som Göran Persson. Till Ekot säger han att om det finns ett bättre alternativ än det nuvarande regelsystemet, ”då ska man naturligtvis ändra lagen på så sätt”. Och med tanke på hur snabbt tekniken utvecklas så är det ganska naturligt att göra det redan efter drygt ett år. Till N24.se säger Bodström att det är ”oerhört viktigt att främja lagliga alternativ och driva på utvecklingen”.

    Kanske har fildelningsfrågan potential att faktiskt få betydelse för valutgången på söndag. Hitintills har det parti som allra tydligast drivit linjen om att fildelning bör vara lagligt – Piratpartiet – knappt märkts alls i opinionsmätningarna. Till Dagens Nyheter säger dock partiledaren Rickard Falkvinge att opinionsinstituten bara ringer fasta telefoner, inte mobiltelefoner. Och Piratpartiets sympatisörer sägs vara ”unga och teknikvänliga” och tillhör dem som inte använder fast telefonlinje i särskilt hög utsträckning. Därmed missar opinionsinstituten dem. Falkvinge berättar också att Piratpartiet i dag har nära 9 000 medlemmar, vilket är mer än vad miljöpartiet har. Och sedan valet 1988 har mp aldrig fått under 26 väljare per medlem – i förra valet fick de drygt 31. Och multiplicerar man piraternas medlemsantal med 30 så ger det tillräckligt väljarstöd för att ta sig till riksdagen.

    Men den matematiken bygger på att så många väljare ska våga göra det vågspelet med sina riksdagsröster. Frågan är om de flesta på valdagen ändå inte kommer att göra det betydligt mer rationella valet att lägga sina röster på ett hyfsat fildelningsvänligt parti med större chans att komma in i riksdagen?

    * * *

    Jag ser för övrigt nu att det i dag kl. 11.05 går att chatta med justitieminister Thomas Bodström på socialdemokraterns webbplats. Det vore onekligen intressant om det då ställdes frågor om partiets syn på fildelningsfrågan.

    * * *

    Bodström fick mycket riktigt en fråga om fildelning under chattet i dag. Erik, 16 år, undrade om det ska ”vara olagligt att ladda ner från internät och ska verkligen alla svenska ungdomar klassas som brottslingar”. På det svarade Bodström att det viktigaste för honom är att musiker och författare får betalt. ”För att få fram lagliga alternativ var alla partier överens om att välja den här vägen. Nu har vi satt igång ett arbete för att se om det finns andra alternativ. Kommer det fram bättre lösningar så är jag beredd att ändra lagen. Ett problem är att det fortfarande är alldeles för dyrt att ladda ner lagligt. Branschen måste ta sitt ansvar för att göra det billigare.”

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    måndag, september 11, 2006

    När tv spelar roll

    Jag såg nyligen, långt efter många andra, filmen Good Night, and Good Luck. Den utspelar sig under den ökända McCarthy-eran i början 1950-talet i USA då en senatskommitté bedrev en paranoid hetsjakt på påstådda kommunistsympatisörer. På många sätt har den era filmen beskriver stor likheter med dagens verklighet, fem år efter den 11 september 2001. Skillnaden är att det i dag är terrorism, inte kommunism, som anses vara det stora hotet mot demokrati och frihet.

    Filmens ”hjälte” är tv-reportern Edward R. Murrow och dennes tvekamp med senator McCarthy, men minst lika viktig är den kamp Murrow och hans redaktion tvingades utkämpa mot tv-kanalen CBS:s ledning och mot andra journalistkollegor. Den löpande handlingen i filmen inramas av ett tal som Murrow håller för journalistkollegor, några år efter kampen mot McCarthy. Hans avslutningsord är en lysande hyllning till tv-mediets potential:
    This instrument can teach, it can illuminate; yes, and it can even inspire. But it can do so only to the extent that humans are determined to use it to those ends. Otherwise it is merely wires and lights in a box.

    Dessa ord är påtagligt aktuella än i dag. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver flera kända SVT-journalister (däribland Jarl Alfredius, Anna Hedenmo, Mats Knutson och Marianne Rundström) att höga publiksiffror tycks ha blivit viktigare än kvalitet för SVT:s nuvarande ledning. Och när tittarsiffrorna tillåts bli utgångspunkten för vilka program som ska göras och hur, är det nyhets- och samhällsbevakningen som dras ned till förmån för pratshower och drama.

    Problemet är naturligtvis att SVT:s ledning förefaller blunda för att utbudet av tv-kanaler ökat närmast explosionsartat de senaste åren. Att färre tittar på SVT behöver inte betyda att SVT gör sämre program, utan att andra kanaler erbjuder ett annat utbud. Att då anpassa sitt eget utbud till att likna konkurrenternas för att locka tillbaks tittare kan inte vara en lösning för ett public service-företag.

    Självklart finns det en smärtgräns för hur få tittare SVT kan ha för att det ska anses vara motiverat att hålla fast vid ett kärnutbud av nyhets-, dokumentär-, nöjes- och dramaprogram – men den gränsen är man knappast ens i närheten av. Det finns därför inte heller någon anledning att överge det vinnande public service-konceptet och försöka konkurrera med de kommersiella kanalerna om tittarsiffror.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Svårbedömt läge

    Efter moget övervägande har jag valt att avstå från att recensera såväl debatten mellan Annika Billström och Kristina Axén Olin, som mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt i går. Efter att ha läst mediernas analyser och vad många bloggare skriver, så inser jag att mina egna partipreferenser sannolikt skulle påverka ganska mycket. Det är nog ofrånkomligt, särskilt sent i en mycket jämn valrörelse, att man överskattar de egna kandidaternas insatser och underskatar motståndarens.

    Om debatten mellan Billström och Axén Olin vill jag ändå säga att publiken föreföll bete sig riktigt illa. Jag såg själv bara debatten på tv, och kanske upplevdes det annorlunda av dem som var på på plats, men jag tyckte att det var väldigt respektlöst med de höga skrik och burop som ständigt avbröt de båda debattörerna.

    Nu återstår hur som helst mindre än en vecka innan valet, och att döma av Sifos senaste mätning så är opinionsläget fortsatt jämnt mellan de politiska blocken. En annan Sifomätning, beställd av pr-byrån Westander, visar att Göran Persson för första gången leder över Fredrik Reinfeldt när det gäller åtnjutande av förtroende som statsminister efter valet. 41 procent av svenskarna känner störst förtroende för Persson, medan 40 procent känner störst förtroende för Reinfeldt.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    söndag, september 10, 2006

    Slaget om Stockholm

    I kväll möts de båda huvudalternativen inom Stockholmspolitiken, Annika Billström (s) och Kristina Axén Olin (m), i en traditionell debatt i Vasaparken. Inför denna debatt har Svenska Dagbladet låtit göra en Sifoundersökning som visar att Axén Olin åtnjuter nästan dubbelt så stort förtroende som politisk ledare bland Stockholmsväljarna som Billström. Samtidigt konstaterar tidningen i en analys att det ännu är för tidigt att räkna bort Annika Billström. Hon har rest sig på nio förut.

    Inför debatten skriver också Billström själv en debattartikel i Dagens Nyheter där hon självkritiskt konstaterar att socialdemokraternas förortspolitik har lett till utanförskap och social segregering. Därför vill hon nu satsa på att rusta upp Stockholms förorter med 2,5 miljarder kronor de närmaste fyra åren. Och samtidigt göra stora jobbsatsningar med personliga jobb-coacher och utflyttningar av kommunala förvaltningar. Det är den största ytterstadssatsning som någonsin gjorts i Sverige.

    I artikeln hänvisar Annika Billström till ett program med sammanlagt 13 insatsområden, ”parat med en ambition att skapa nya strukturer för delaktighet och engagemang”. Jag har inte kunnat hitta detta program på nätet, men det låter onekligen lovande. Hela Stockholm vinner på den här typen av satsningar. Endast genom att öka sysselsättningen och bryta segregationen kan vi komma närmare målet om ett Stockholm för alla.

    I mitt eget valmanifest inför kommunvalet i Stockholm driver jag frågan om ett fritt, trådlöst bredbandsnät till alla i city och i stadens miljonprogramsområden (något jag för övrigt gjorde innan moderaterna lanserade ett liknande förslag). Och får jag chansen efter valet så kommer jag självklart verka för att detta blir en del av den socialdemokratiska förortssatsningen.

    Missa inte debatten mellan Billström och Axén Olin i kväll! Den sänds även direkt på SVT.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    fredag, september 08, 2006

    Fler skandaler att vänta

    I förra valrörelsen fick Janne Josefssons reportageteam flera riksdagspartiers valarbetare att inför dolda kameror yttra sig rasistiskt och kränkande. Värst drabbades den gången moderaterna, som kom att få ett rekorddåligt valresultat. Även inför årets val så har SVT:s ”Uppdrag granskning” granskat riksdagspartierna på olika sätt - bland annat med dold kamera.

    Enligt tidningen Resumé kommer ”Uppdrag granskning” på tisdag att fokusera på socialdemokraterna och påståendet att klassklyftorna har ökat i Sverige under socialdemokratiskt styre. Ett ”paradexempel” sägs vara Göran Perssons köp av fastigheten Torp, som nu renoveras för mellan fem och sju miljoner kronor. Och det är Janne Josefsson själv som gör reportaget.

    Onsdagens program om alliansen kommer, enligt källor till Resumé, att granska borgerliga politikers barnflickor. Programmet sägs visa att de både använder svart arbetskraft och till och med vinkla på slavhandel.

    Tidigare har det ryktats om reportrar från ”Uppdrag granskning” nässlat sig in i samtliga riksdagspartier och dokumenterat mörka sidor av det inre partiarbetet. Möjligen tyder uppgifterna nu i Resumé att dessa rykten inte stämmer.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Tankar om Stockholmspolitiken

    Jag kandiderar som bekant för socialdemokraterna till kommunfullmäktige i Stockholm för valkrets 3 (Norrmalm-Östermalm). Då och då får jag frågor och synpunkter på att jag inte bloggar tillräckligt mycket om Stockholmspolitiken, utan mest skriver om rikspolitik och medierelaterade frågor. Jag har därför den sista tiden försökt ta till mig av detta och skriva lite mer om Stockholm. Här kommer några aktuella exempel:

    Positiv utveckling i Stockholm under s. Här uppmärksammar jag ledare i Dagens Nyheter som för ovanlighets skull uttrycker sig i positiva ordalag om utvecklingen i stan under Annika Billström.

    Insatser mot hemlöshet. I detta inlägg granskar jag Stockholmsmoderaternas förslag om så kallad ”Tak-över-huvudet-garanti” för de hemlösa, och jämför det med hur Föreningen Stockholms Hemlösa i stället föreslår att man kan komma tillrätta med hemlöshet.

    Vanskliga löften. Här är jag en smula kritisk mot en del av de nya löften som socialdemokraterna i stadshuset och landstinget nu ställer ut inför nästa mandatperiod.

    Vem sa att s saknar visioner? Min hyllning till Annika Billström som tillsammans med finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg skriver om planerna på ett nytt finansiellt centrum i Värtahamnen.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    torsdag, september 07, 2006

    Leijonborgs framtid avgörs i kväll

    Lars Leijonborg på SVT i kväll[UPPDATERAD] I kväll kan Lars Leijonborgs och folkpartiets politiska framtid avgöras. Leijonborg är sist ut i raden av SVT:s partiledarutfrågningar, och efter de senaste dagarnas uppnystade skandaler så ser förutsättningarna sannerligen inte de bästa ut för fp. En Sifomätning visar att partiet under de senaste sju dagarna tappat 3,9 procentenheter i väljarstöd, och är nu nere i den sämsta noteringen på fyra år. Och då har inte effekterna av ”spionhärvan” ännu hunnit slagit igenom på allvar. Hur opinionen påverkas av dessa händelser kommer att märkas först om några dagar.

    Men även inom folkpartiet finns det en stark kritik mot hur dataintrångsaffären har hanterats, och röster höjs nu för att Leijonborg måste avgå. Partistyrelseledamoten och ordföranden för liberala seniorer, Barbro Westerholm, säger till Svenska Dagbladet att det nu måste städas i toppen av partiet.

    Utfrågningen i SVT sänds i kväll klockan 20, och följs av ett telefonväkteri i Sveriges Radio och SVT24 klockan 21.30. Senare på kvällen, 22.30, sitter jag med i SVT24:s studio och tillsammans med liberala bloggaren Louise Persson, Carina Hässelbäck Skagerlind (chefredaktör för S-kvinnors tidning Morgonbris) och Sofia Nerbrand (chefredaktör för Neo) diskuterar Leijonborgs framträdande.

    * * *

    I sitt nyhetsbrev i dag skriver Lars Leijonborg att han, efter det som har hänt de senaste dagarna, tycker att han haft "en väldig tur" när han blev lottad sist bland de utfrågade. I just det här läget känns det nämligen viktigt att få tala om folkpartiets politik, skriver han. Frågan är i vilken utsträckning han verkligen kommer att få chansen till det.

    I brevet konstaterar Leijonborg att han varit med om många kriser i sitt politiska liv, "men det här är onekligen en av de värre". Han slår fast att det som hänt är mycket allvarligt, och att det är "en historia som bara har förlorare". "Men", skriver han, "jag tycker ändå /.../ att saken har fått orimliga proportioner", och tillägger att det är "lite väl stora krokodiltårar när Göran Persson och Marita Ulvskog beskriver skadeverkningarna av att några medarbetare på folkpartiet otillbörligt hade fått tillgång till förhandsinformation om vissa av deras aktiviteter i vintras".

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Har bloggarna påverkat valrörelsen?

    Frågan i rubriken har ställts förut, och sanningen är väl att det ännu är lite för tidigt att uttala sig om den saken. Det lär bli en uppgift för statsvetare och medieforskare att granska efter valet. Men redan nu finns det en del intressant skrivet i frågan.

    I går presenterade Näringslivets Medieinstitut, NMI, ett så kallat briefing paper om i vilken utsträckning så kallade nya medier och allmänt tillgängliga uttrycksmedel gjort något större avtryck i opinionen.

    I skriften görs bland annat ett ambitiöst försök att kategorisera de många olika typerna av politiska bloggarna i fem huvudkategorier: partibloggar, ungdomsförbundsbloggar, journalistbloggar, opinionsbildningsbloggar och bloggar skrivna av en eller flera privatpersoner. NMI tillstår att det förstås finns överlappningar och gråzoner som gör att denna uppdelning inte är helt oproblematisk. Det konstateras också att partibloggarna "framstår som den kategori som lyckats sämst när det handlar om genomslag och förmåga att skapa politisk hetta".

    Min egen blogg, alltså denna, sägs hamna i ovan nämnda gråzon mellan parti- och opinionsbildningsblogg. Å ena sidan sägs jag ha gjort mig känd för "svidande kritik av det egna partiet, socialdemokraterna, och gått över partigränser i kampen för
    sina ideologiska principer", men kandiderar å andra sidan till Stockholms kommunfullmäktige. Och visst har jag kritiserat mitt partis politik, interna bråk och enskilda företrädare vid ett flertal tillfällen. I vilken utsträkning kritiken verkligen svidit är nog dock svårare att svara på. Mer uppmuntrande att läsa är att jag i NMI-skriften beskrivs som "en favorit bland bloggare, politiska journalister, och opinionsbildare från hela det politiska spektrumet", och att jag ger mitt parti "ett personligt ansikte utåt". Och smicker tas förstås alltid tacksamt emot!

    NMI uppmärksammar roligt nog också Magnus Ljungkvists och min gemensamma satsning Almedalsbloggen som sägs "gjorde succé i årets politikervecka i Visby". Våra inlägg om vimlet, talen, utspelen och seminarierna "öppnade en dörr till en viktig politisk händelse som annars oftast bryts genom medieföretagens prisma".

    Men vad jag saknar är de kvinnliga bloggarna. Dessa verkar NMI ha missat. Det finns ju gott om jäkligt bra sådana inom de olika kategorier av politiska bloggar som NMI beskriver, men som inte omnämnts eller fått en länk i appendixet; Rosemari Södergren, Johanna Nylander, Zaida Catalán, Marta Axner och Sakine Madon, för att bara nämna några få.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    onsdag, september 06, 2006

    "Är det... ditt slutgiltiga svar?"

    Med tanke på studions utformning och att Bengt Magnusson var programledare, låg det nära till hands att undra om Persson och Reinfeldt under debatten i kväll skulle erbjudas att välja bort några svarsalternativ eller kanske ringa en kompis. Så skedde nu inte, även om de båda nog stundtals önskade tillgång till livlinor.

    Magnussons inledande fråga handlade inte oväntat om jobben, och det var Göran Persson som fick chansen att först lägga ut texten om detta under en minut. Därpå fick Fredrik Reinfeldt göra detsamma, och sedan var debatten igång. Efter några få minuter lättades stämningen upp när Reinfeldt gav Persson komplimangen ”Du är så bra på sånt här...” (antagligen i syfte att drämma till med något dräpande), varpå Persson raskt avbröt och leende sköt in: ”Kanske rent av bäst”. Det resulterade i skratt och applåder från sossarna i publiken, och föreföll få Reinfeldt ur ballans.

    Och utan tvekan är Persson som bäst i sådana här sammanhang. Åtminstone när han är laddad, och det var han onekligen i kväll. På sistone har Göran Persson inte framstått som riktigt engagerad eller passionerad för det han gör – och det har antagligen bidragit till den borgerliga kritiken om att Persson och socialdemokratin är regeringströtta och skulle må bäst av en tid i opposition. Men i kväll var det en nytänd Persson som tog för sig i debatten och – framförallt inledningsvis – ställde Fredrik Reinfeldt på tuffa prov.

    En nackdel med att debatten sändes i TV4 var reklamavbrotten. De stör mig normalt inte, men i en direktsänd debatt så sänker det tempot och ger debattörerna tid att ”omgruppera” och modifiera sin strategi. Det är som i en 10 ronders boxningsmatch där sekonderna plåstrar om och passar på att ge sina boxare goda råd i pauserna. Sådana möjligheter ges inte i debatter i riksdagen eller på SVT.

    Och detta var inte Reinfeldt sen att dra nytta av. Han fick rejält med stryk i första ronden, men efter det första reklamavbrottet hämtade han sig och fick in några riktigt tuffa slag på Persson i vårdfrågan. Persson hamnade på defensiven, vilket levde kvar även när debatten övergick till att handla om skolfrågor. Men sedan blev det reklamavbrott igen...

    Den sista avdelningen av debatten – eller ronden om man så vill – ägnades åt att de båda huvudmotståndarna fick hålla varsitt ”tal till nationen”. Och här tror jag faktiskt att Persson tog hem matchen, om inte på knock-out så åtminstone på poäng. Han gav helt enkelt ett mer gediget, tryggt och pålitligt intryck. Reinfeldts tal var förvisso retoriskt välbyggt, men det kändes inte som ärliga ord levererade av en moderatledare och borgerlig statsministerkandidat. Att hans röst inte heller riktigt bar, stärkte inte heller totalintrycket.

    Så mitt slutgiltiga svar till Bengt Magnusson får bli: Göran Persson.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Vem sa att s saknar visioner?

    400–600 bostäder och 10 000 arbetsplatserOm det är något som hämmat utvecklingen av Stockholm så är det de ständiga majoritetsskiftena i stadshuset. Och med all respekt för miljöpartiet på riksplanet (där jag ofta tycker att de är vettiga) så har deras partivänner i Stockholm effektivt satt stopp för mängder av nödvändiga bygg- och trafiksatsningar.

    Annika Billström vill dock uppenbarligen mycket mer med stan än vad de gröna lär vara beredda att acceptera. I dag skriver hon i Svenska Dagbladet, tillsammans med finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg, om planerna på ett nytt finansiellt centrum i Värtahamnen. Målet är att skapa tusentals nya jobb inom finans, handel och entreprenörskap.

    Billström och Österberg konstaterar att Stockholm behöver ett fjärde branschorgan som tillsammans med de etablerade inom it, bioteknik och design kan stärka Stockholms utveckling och skapa framtidens arbetstillfällen. I dag presenterar man därför en strategi för den kommande mandatperioden och inbjuder samtidigt aktörer som banker och andra finansiella institut, forsknings- och utbildningsinstitutioner, samt statliga myndigheter som Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Premiepensionsmyndigheten, att handfast delta i byggandet av detta nya centrum.

    De tänker sig också etablera en gymnasieskola med inriktning på finansmarknad, handel och entreprenörskap - en satsning som i likhet med den som genomförts i Tensta Gymnasium, bör ha mycket nära samverkan med näringsliv och högskola.

    Det ska bli mycket intressant att höra såväl den borgerliga opositionens svar på detta, liksom eventuella reaktioner från Stockholms Handelskammare - som hittills inte direkt varit entusiastisk över Annika Billströms visioner om Stockholms utveckling.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Vanskliga löften

    I skuggan av folkpartiskandalen pågår det trots allt en del verkligt politiskt valrörelsearbete. Dagens Nyheter skriver i dag om en pressträff på Stockholms Central i går, där socialdemokraterna i stadshuset och landstinget gick igenom de 99 löften man utfäste innan förra valet. De allra flesta av dem anser man sig ha uppfyllt, som till exempel minskade barngrupper, ökat bostadsbyggande, satsningar på kollektivtrafiken etc.

    Nu lanserar Annika Billström nya löften om bland annat fler lärare, gratis förskola och bättre mat i äldrevården.

    Och även om jag kan sympatisera med mycket av viljeinriktningen i politiken, så tycker jag personligen inte att det är riktigt läge att ställa ut fullt så frikostiga löften. I synnerhet inte om något som gratis förskola. I och med maxtaxan hålls redan kostnaden för barnomsorgen nere, och risken är stor att ett – förhoppningsvis – fortsatt socialdemokratiskt styre i Stockholms stadshus kan tvingas backa från ett sådant här löfte om konjunkturen vänder nedåt under den kommande fyra åren.

    Läs mer om de gamla och nya löftena här.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    tisdag, september 05, 2006

    Reklamvalet 2006

    I veckans nummer av Dagens Media bidrar jag med en krönika om partiernas reklamsatsningar inför valet - och det paradoxala faktum att riksdagsledamöter som vill begränsa reklamens intrång i privatlivet själva använder samma metoder för att få ut sitt budskap och kunna bedriva reklamfientlig politik i riksdagen.

    Krönikan finns redan nu att läsa på nätet.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Ge dem inte chansen!

    En anmärkningsvärd politisk nyhet som helt kommit i skymundan av den nu rullande skandalen med spionerande folkpartister, är Sverigedemokraternas framryckning i opinionsundersökningarna. Enligt en Sifomätning som publiceras i Svenska Dagbladet får Sverigedemokraterna stöd av 2,9 procent av väljarna. Det är den högsta andelen sympatisörer som partiet någonsin har haft enligt Sifo. Samtidigt är det fortsatt jämnt mellan det borgerliga och det rödgröna blocket – vilket i sämsta möjliga fall kan ge partiet en vågmästarställning i riksdagen, om de tar sig över 4-procentspärren.

    Oetablerade partier som Sd är de som har mest att vinna på en valrörelse präglad av skandaler och där övriga partiers valbudskap är intill förväxling lika. I synnerhet när de profilerar sig på minskad invandring – och i övrigt för fram frågor som krafttag mot brottsligheten, trygg ålderdom, slå vakt om familjen, värdig vård för alla, samt ett fullgott djurskydd. Det är inte svårt att föreställa sig att sådant budskap kan tilltala väljare såväl till höger som vänster. Och enligt Sifo har partiet en hög andel sympatisörer inom LO-kollektivet. Strategin är också mycket riktigt att försöka locka väljare i just den skaran. ”Vi kommer att ha valmöten i områden där det traditionellt finns många socialdemokratiska väljare”, säger partiledaren Jimmie Åkesson till SvD.

    I riksdagsvalet 2002 fick Sverigedemokraterna 1,4 procent av rösterna. Enligt Sifo är stödet för Sd klart högre nu än vid samma tid före förra valet, och i de tre senaste mätningarna har partiet legat över 2 procent.

    Ge dem inte chansen!

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Den svåra yttrandefriheten

    Att det här med tryck- och yttrandefrihet är svårt, det märker man ofta. Men väljer man att arbeta med tidningsutgivning och informationsförmedling så borde man kanske få en särskild respekt för det fria ordet. Uppenbarligen finns det dock brister på den punkten.

    Ett exempel på det är tidningen City som från sitt publika arkiv på nätet plockat bort en krönika av Sakine Madon. Möjligen borde krönikan aldrig ha publicerats - men om man nu valt att göra det så ska självklart tidningen och dess ansvarige utgivare stå upp för sin krönikör och hennes yttrandefrihet. Att vika sig för opinionsstormar är motsatsen till rakryggat publicistiskt mod.

    Ett annat exempel är det 80-tal brevbärare som vägrar dela ut valmaterial från Sverigedemokraterna. Jag har bloggat om en liknande protestaktion tidigare, och konstaterade redan då att eftersom Posten har i det närmaste monopol på att distribuera post, tidningar och andra försändelser till svenska hushåll, så ska inte de som anlitar dem för att utföra detta uppdrag behöva förlita sig på enskilda postanställdas goda vilja. Lika lite som Posten har rätt att vägra dela ut mina smaklösa vykort från Kanarieöarna så bör enskilda brevbärare kunna göra det med politiskt material vars värderingar man inte delar.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    Fakta om dataintrången

    Det finns flera skäl till varför det folkpartistiska dataintrånget lett till en så uppskruvad debatt, inte minst i medierna. Först och främst befinner vi oss i valrörelsens slutskede med ett mycket jämt opinionsläge. Beroende på vilket opinionsinstitut man litar på skiljer det endast någon eller några få procent mellan de båda politiska blocken. För det andra så finns det givetvis i de socialdemokratiska leden en stark revanschlusta efter att själva ha dragits med skandaler som skadat partiet och försvårat möjligheterna att nå ut med den egna agendan. Men en annan viktig faktor är teknisk okunskap.

    Det var teknisk okunskap som ledde till att en socialdemokratisk partiombudsman använde sitt eget namn smeknamn som både användarnamn och lösenord. Och det är teknisk okunskap bakom att den socialdemokratiska BBS:en SAPnet i medierna omnämns som ”datanätverk” – vilket antagligen lett tittare och läsare att tro att en eller flera folkpartister med betydande hackerkunskaper tagit sig in i det socialdemokratiska partihögkvarterets servrar.

    I själva verket har de flesta, om inte alla, riksdagspartierna egna BBS:er – alltså mer eller mindre slutna diskussionsforum – där såväl partimedlemmar som andra intresserade kan hitta information, mejla, chatta och diskutera politik. Det är ganska vanligt att människor registrerar sig som användare på flera stycken olika. Detta finns det inga regler emot. Och är man – som till exempel pressekreterare på ett politiskt ungdomsförbund – intresserad av hur snacket går i andra partier och vad man planerar för aktiviteter, så brukar det vara bra att kolla in dessa partiers BBS:er. Sedan har ofta dessa BBS:er slutna avdelningar, dit bara särskilt behöriga partimedlemmar har tillträde – och det är alltså sådana inloggningsuppgifter som på ett eller annat sätt nu hamnat i fel händer.

    Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog jämförde det folkpartistiska intrånget med att en objuden gäst med en nyckel han inte borde ha, oinbjuden smugit omkring i partiets innersta rum. Och en del ligger det i liknelsen. Det handlar alltså inte direkt om ett inbrott, utan snarare om att olovligt utnyttja ett tillfälle som aldrig borde ha getts. Att beteckna de interna delarna av SAPnet som socialdemokratins ”innersta rum” förefaller dock något överdrivet – och om det nu vore så, så borde man nog vara lite mer försiktig med hur man hanterar nycklarna till detta rum. Att kopiera upp ett okänt antal nycklar, förse dem med lappen ”Socialdemokratins innersta rum” och sedan inte bry sig om var man förvarar dem, tyder inte på något vidare ordningssinne.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .

    måndag, september 04, 2006

    Insatser mot hemlöshet

    I mitt valmanifest efterlyser jag goda åtgärdsprogram för människor som riskerar att hamna i bostadslöshet och social utslagning. Den socialdemokratiska politiken handlar om bostäder för olika plånböcker och behov. Men hur ser det ut med förslag till åtgärder på dessa områden hos andra partier?

    Stockholmsmoderaterna säger sig vilja återupprätta en så kallad ”Tak-över-huvudet-garanti” för de hemlösa. Garantier av det slaget är dock i praktiken en del av problemet. Det menar Cecilia Hansen Löfstrand, forskare vid sociologiska institutionen på Göteborgs universitet, och som skrivit avhandlingen Hemlöshetens politik – lokal policy och praktik. På Föreningens Stockholms Hemlösas webbplats berättar Cecilia Löfstrand att en sådan politik snarare låser fast hemlösa i hemlöshet. Satsningarna på speciella boenden för de som saknar ett eget hem har blivit en särskild boendesfär vid sidan av den reguljära bostadsmarknaden.

    Föreningen Stockholms Hemlösa föreslår i stället att Stockholms stad köper in små bostadsrätter och gör om dessa till försökslägenheter. Trycket på socialtjänstförvaltningen skulle därigenom minska och ett mer kvalificerat stödarbete i hemmet skulle kunna genomföras från kommunens och frivilligorganisationernas sida.

    Föreningen konstaterar också att det allra bästa sättet att motverka hemlöshet är att se till att ingen blir hemlös. Alla värdar måste i dag rapportera till sociala myndigheter att en hyresgäst verkar ha svårt att klara hyran eller stör sina grannar. Sociala ska sedan ta kontakt och tillsammans försöka reda ut problemen. Akuta hyresskulder och andra problem ska kunna lösas i dialog med sociala och värden. Tyvärr så fungerar det inte så i dag.

    Att en bättre politik – framtagen i dialog med de hemlösa själva, sociala myndigheter och andra som verkligen förstår problematiken – behövs, framstår allt mer akut.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .